av Dagsattförändra

Dagsattförändra
mån, 2020-07-20 - 12:52

Hej. Helt ny här. Dricker inte ofta men när jag gör det dricker jag nästan alltid för mycket. Blir en person jag inte står ut med då dagen efter när alkoholen går ur. Ångesten är fruktansvärd. Har bestämt mig för att helt sluta dricka. Inte oroad över att jag inte ska klara det. Men hur kommer man över vad man gjort ? Hur kommer man över ångesten, kan man förlåta sig själv? Hamnar i sånt självförakt att jag skulle typ.. jag vet inte, gå ut offentligt och blotta mig helt så att alla får tala om hur värdelös jag är och så kanske jag på så vis kan sona. Jag vet inte. Kändes mest skönt att skriva lite...

AmandaL
mån, 2020-07-20 - 13:38

Hej dagsattförändrasig och jätte välkommen hit! Här är vi många som bestämd oss för att ändra sina alkoholvanor. Jag är nykter i 46 dagar idag! Med tiden släpper ångesten, den blir lättare och lättare för varje dag som du håller dig nykter. Dina värsta pinsamheter bleknar med varje dag som du för uppleva hur det är att bara ta hand om dig själv i ditt nyktra liv, så har det iaf varit för mig och jag har haft dödsångest dagen efter. Idag ”endast” 46 dagar in i min nykterhet mår jag bra, är stolt över mig själv och ångest samt oro har lagt sig. Håll ut, det är riktigt jobbigt i början när man försöker förändra sig, ångesten blir stor och skammen väller över en, låt den komma för att sedan få uppleva ett liv utan ångest och alkohol! Jag tror på dig, fortsätt att vara här, skriv och inspireras av oss andra som gått några steg före dig, vi finns här som stöd och pepp! Igen välkommen hit ?

Dagsattförändra
mån, 2020-07-20 - 13:43

Och tack så mycket för din kommentar. Den gav mig styrka, även om jag känner att jag inte förtjänar lindring. Samtidigt vet jag att det jag gör just nu är patetiskt, vältrar mig i olycka och skam för att få bekräftat att jag inte är värd mer. Samtidigt har jag faktiskt inte gjort ngt som inte går att reparera,ingen har dött pga mig men ångesten får mig att tänka att det inte finns någon värre än mig. Tack för ditt svar som ger hopp. Kram

AmandaL
mån, 2020-07-20 - 13:47

Jag har haft det på samma sätt så lite på mig och mina ord, du kan komma ut ur din ångest, det handlar i första hand för mig om att jag helt lagt av med alkoholen. Jag har ätit ångestdämpande medicin tidigare och druckit samtidigt, en mycket ond cirkel. Idag är jag som sagt helt nykter och medicinfri, alkoholen har försvunnit ur mitt liv och tagit ångesten med sig när den gick. Du kan bli ångest fri, börja med att säga hejdå till det som orsakar din ångest, alkoholen, så ska du se att med tiden kommer du att känna lycka och glädje över dig själv, du blir stolt istället för ledsen! Jag ser fram emot att få följa dig när du upplever hur ångesten avtar! Jag vet att den kommer försvinna, håll bara ut och tillåt att det blir jobbigt nu i början för det blir bättre sen ?

Dagsattförändra
mån, 2020-07-20 - 13:49

Och hålla mig fast i det. Jag ska tänka att det går över. Om ett år idag ska jag se tillbaka på idag och tänka "bra gjort tjejen". Jag ska fixa det. Det som inte dödar härdar, och jag kommer inte att dö av detta(även om det kan kännas så). Kram

AmandaL
mån, 2020-07-20 - 13:57

Fint och vilken instinkt du redan besitter! Det här är din transportsträcka till om ett år idag när du ska vara stolt över den du är! Och det kommer att gå fortare än så, jag känner din styrka och potential, du tänker helt rätt, jag brinner för mental och psykiskhälsa eftersom jag själv varit på botten men tagit mig upp! Du utvecklas. Jag önskar dig det liv utan ångest som jag vet att du kan uppnå och förtjänar, du är på rätt väg som insett var problemet kommer ifrån ??

Dagsattförändra
mån, 2020-07-20 - 14:11

Och tack för att du ger mig styrka. Hur såg det ut för dig innan din nykterhet? Inte för att snoka men ditt sätt att skriva gör att jag känner ngt, jag vet inte, ngn form av samhörighet och jag tar gärna del av det du vill berätta?

Dagsattförändra
tis, 2020-07-21 - 11:09

Innan man kan säga att "OK! Det gick åt helvete. Jag betedde mig illa men jag har bett alla om ursäkt och nu tänker jag göra rätt för mig". Jag har svårt att äta för ångesten är en stor klump som sitter i vägen. Hur länge ska jag gå med halsen blottad och huvudet nerböjt? Är det okej för mig att säga ifrån eller tycka olika eller "vara sur" eller måste jag hata mig själv ett tag till innan jag åter förtjänat rättigheten att vara en värdig människa med rätt att existera?

Stormenlilla
tis, 2020-07-21 - 17:12

Har jag haft i år men blivit så intensifierad senaste månaderna. Man känner att man är skit, att allt man gör är skit, att man är ensam. Det är fruktansvärt, jag vet. Jag har gjort så mycket grejer på fyllan att det är hemskt. Gastkramande för hjärnan.

Till slut så är man ju väldigt trött på att må sådär. Jag har samma dryckesmönster som dig och då det är lite mer sällan kan man lätt lura i sig att man fixar nästa gång. Jag har varit nykter i 19 dagar nu. Det var så hemskt sist för psyket att jag kände mig som ett blåmärke i en vecka minst efter.

Som Amanda skriver är det enda som hjälper att inte dricka. Och det har jag haft väldigt svårt med, men man måste försöka för dig själv.

Tänk inte så elaka tankar om dig själv. Kram

Dagsattförändra
tis, 2020-07-21 - 17:39

Jag är nykter bra många fler dagar per år än jag dricker. Dricker typ 1-2 ggr i månaden som max, men de här tillfällena då jag blir alldeles för jäkla full och beter mig illa blir liksom varannan gång. Nu har det hänt 2 ggr på 2 månader att det blivit så och jag står inte ut, varför sårar man dem man egentligen älskar? Men precis som du säger så går det liksom så pass lång tid emellan att man ändå tänker att ja men nästa gång, då blir det inte så. Man tänker att man ska kunna, "som alla andra kan". Det är som att man romantiserar hur det ska bli på kvällen, men det blir ju inte det där mysiga bubbliga utan man sitter ju där sen och skämmer ut sig. Mår man bättre om man berättar för fler vad man gjort? Är det som att "göra bot", lättar det liksom?

Stormenlilla
tis, 2020-07-21 - 17:56

Dricker inte heller mer än så ofta. Ibland kan det bli några fler gånger men oftast inte.

Jag har ju precis som du, jag dricker tills jag är skitfull, vill aldrig gå hem och har alltid utan undantag ångest för något jag sagt eller gjort. Alla vänner får bara höra om hur mycket ångest man har. Det är hemskt. Så ska man försöka leva med paniken och ångesten dagen efter och som ofta gör mig deprimerad i en vecka efter. Den gör att jag ifrågasätter så mycket.. men sen kommer det ”man måste ju kunna dricka öl med sina kompisar” och så är man där igen..

Dagsattförändra
tis, 2020-07-21 - 18:06

På hur det är. Exakt så är det! Man nöter ju sönder folk med sitt tjat om ångest och söker bekräftelse att man duger, fast man själv är ju den som satt sig i sitsen!! Och så kommer helgen och ångesten gått över, så kommer tanken att "men herregud ett glas kan jag väl ta!"

IronWill
tis, 2020-07-21 - 23:28

”Tyvärr” går det över för fort. Jag hade det som primär drivkraft när jag slutade för drygt två år sedan. Kände att jag borde skjutas på medis för allt jag klantat till på fyllan. Men det räckte inte som enda drivkraft. Efter ett antal månader utan prygling, men kanske en del ”förståelse” från andra över att jag slutat, så kom tankarna att ”den här gången så”. Då var jag tvungen att hitta ny motivation. Jag skrev dock ner vad jag gjort (inte allt) och hur jag kände inför det. Det har jag tagit fram ibland för att fylla på lite. Men nu slutar jag för att jag mår bäst så. Men all ångest är borta sedan länge. Folk bryr sig mest om sig själva ändå....

Sen tyckte jag iofs att känslan (jag intalade mig i alla fall) av att verkligen ha druckit för sista gången lindrade mycket av ångesten. Aldrig mer ångest och sen att kunna visa omvärlden att jag (äntligen) fattat och lärt mig.

Dagsattförändra
ons, 2020-07-22 - 11:15

När dammet lagt sig är det så lätt att hamna i tankarna "var det verkligen så illa? Nu har jag ju lärt mig". Har också gjort som du skrev att du gjorde, jag har skrivit ner vad som hände som fick mig att fatta det här beslutet. Har använt programmet här och involverat både partner och mamma så nu är det upp till mig att hålla detta..

Dagsattförändra
ons, 2020-07-22 - 19:14

Som rubriken lyder. Fast jag förstår att ansvaret är HELT OCH HÅLLET MITT att det som hände och jag tar ansvaret för det - får man klaga på folk som var med under kvällen och som jag kan tycka nu är jäkligt hycklande?

Ni vet den där känslan när man på ett sätt vill säga ifrån och säga emot för man tycker sig bli orättvist behandlad men samtidigt är man ju den som bär all skuld så man tiger och tar emot men det gnager inuti och man ältar i skallen allt man skulle vilja säga...

AmandaL
ons, 2020-07-22 - 19:30

Dagsattförändra! Jag var en party drickare i första hand. Jag var alltid med när det var fest och hade svårt att avsluta och gå hem innan allt var slut. Bjöd jag hem någon drack vi allt som oftast upp allt jag ägde vid den tidpunkten. Jag hade många alkohol ”vänner” som bara kom till mig för att dricka eller bara skrev till mig om/när vi skulle ut och dricka. Jag har alltid skämts över mina fyllor då jag egentligen är en tjej med full koll på läget. Lite av tvångsmässiga kontroll behov, så när jag blev så full att jag inte mindes största delen av kvällen hade jag sådan självförakt och kunde hata den jag var. Ändå var jag så full flera gånger i månaden, mer eller mindre vid varje dryckestillfälle. Jag hoppades alltid innan fest att det inte skulle bli så farligt den här gången men vaknade allt för oftast upp utan minne av större delen av kvällen, vilket alltid ledde till mer hat och självförakt. Det är så skönt att slippa det nu när jag är nykter. Hoppas du snart också får uppleva allt det där positiva med att ta kontroll över hela sitt liv, utifrån och in ??

Dagsattförändra
tors, 2020-07-23 - 12:23

Idag klev jag upp och kände, nä nu jäklar räcker det med självhat. De människor som inte kunnat förlåta mig för det som hände är helt ärligt människor som egentligen inte drabbades. Människor som hejade på, som hetsade alkohol och tyckte det var skitkul, som sen när det gick åt skogen vände helt om och kallade mig missbrukare utan förändringspotential. Såna behöver jag inte ändå.

Jag har gjort det här två gånger på nästan 1 år. Druckit mig för full och varit gapig, otrevlig och allmänt dryg. Två gånger på ett år. Hur mycket bra har jag inte gjort däremellan? Ska hela jag definieras av det? Ska hela jag och allt jag är definieras av mina misstag?

Jag tar inte lätt på det jag gjort, men jag tänker INTE låta det förhindra den förändring jag nu står inför och gör. De som inte tror på mig behöver inte jag ha i mitt liv. Så idag sminkade jag mig och satte på mig högklackade skor- det kanske inte kommer kännas lika bra varje dag men just idag går jag med ryggen rak!

NiZet
tors, 2020-07-23 - 14:04

Förstår det du skriver och känner med dig, skammen och känslan över att vara värdelös samt att inte bli trodd på, Spelar kanske inte någon roll om det inträffar varje helg eller enstaka gånger per år, känslan är ändå densamma när inte hjärnan är med på vad jag gör eller att spärrar försvinner. Att definieras utifrån sina misstag känner jag ändå att det är ganska vanligt för i det normala vi gör är det ingen som noterar eller hurrar för, det är endast normalt men då vi kliver utanför ramar och bryter mot mönster så kommer vi att många gånger bli dömda för ett enstaka misstag även om det endast utgör en promille av ditt liv.

Hoppas att sminket och dina högklackade gjorde dig gott, önskar jag också kunde sminka mig och göra mig fin.
Önskar dig allt got och en trevlig torsdag kväll.

Jullan65
fre, 2020-07-24 - 15:45

Hej och välkommen hit. Du kommer märka att det finns fler som kanske har ett problem drickande i din närhet. Att du har viljan att förändra är ju kanon. Låt inte andra klanka ner på dig. Och gör det inte själv heller. En dag i taget, kommer du känna att du är värd det bästa. Kram