av Kaveldun

Kaveldun
lör, 2020-07-11 - 18:55

Hej!
För ngn vecka sedan hade jag min dotter boende hos mig ett tag. Det var så fint och vi hann prata mkt.
Jag upplever henne som en stabil person - hon har ett konstnärligt yrke och har gått igenom en massa svåra och komplicerade tester/utmaningar för att hamna där hon är mer yrkesmässigt
Hon har absolut haft en lättare barndom än vad jag har haft ...sedan har alla barndomar sina utmaningar och jag har inga illusioner om att jag varit en väldigt harmonisk eller på ngt sätt perfekt mamma - det tror jag man omöjligen kan vara med den här problematiken. Jag har gjort mitt bästa och försökt att visa att jag älskar henne oavsett allt osv ( som majoriteten av alla föräldrar)
När vi pratade beskrev hon lite av det jag själv upplevde när jag kom in i tonåren ...ngn sorts stämningsförändring som jag upplevde skrämmande ( samtidigt drack min pappa och mina föräldrar skilde sig...tänkte att det bara berodde på det)
Min dotter hade det mindre problematiskt runt sig..
Nu pratade hon mkt om olika copingstrategier - motion, rutiner ..att vara kreativ. Hon har också en verkligt trygg och fin nära relation.
Hon sa också att hon liksom blivit vän med den sänkta stämningen som infinner sig ibland - att den inte är farlig och att den alltid ger vika ganska snart om hon agerar klokt.
Jag hade inte den insikten och inte de verktygen när jag var ung. Kunde heller aldrig prata öppet med min egen mamma om känslorna ....min mamma - som var verkligt fin på många plan - ville bara att jag skulle vara glad ...jag fick aldrig visa ngt annat.
Det jag tänker är att jag använt alkoholen som medicin ...ngn annan fanns inte. Och jag funderar också på om jag nu i mogen ålder skulle våga testa lite antidepressiv medicin? Jag är inte kliniskt depressiv ...men jag kämpar sedan jag var ca 14 år med ett stämningsläge som är väldigt känsligt. När jag jobbar stenhårt mår jag bra ( också en slags medicin såklart)
För mig kanske nykterheten är en väg att våga be om hjälp - även på det sättet?
Jag har alltid känt att ex. sjukskrivning eller antidepressiv medicin - är för andra ( dödliga). Aldrig för mig.
En väldigt förmäten tanke:-)
Och korkad ??

Se klart
sön, 2020-07-12 - 01:10

Men exakt vad det kan bero på vet jag inte men har funderat mycket på, jag är likadan. (Och jobb en mkt effektiv medicin) Ska skriva lite mer imorrn när jag funderat lite. God natt! ?

Se klart
sön, 2020-07-12 - 09:38

Andra i det här fallet innebär för mig; gå till doktorn när man behöver, återhämta sig, söka hjälp för yrsel, overkligherskänslor eller överdriven rädsla/panik.
Jag skriver det för att jag tänker det liknar din känsla av att ”sjukskriven är inte för mig”. Och läser också om många som tänkt just så med marschsteg in i väggen.
Jag fick en bra läkare på min husläkarmottagning. För snart två åt sedan sökte hjälp för min oro samt ohållbarhet i livet, (deprimerat barn med suicidrisk, mm)
Jag har ätit antidepp sedan dess och det hjälpte mig långsamt tillbaka till ett liv i balans. Kanske.
Det är allt annat än lyckopiller för mig. En krycka i ett svårt passage i livet. Jag har gått upp i vikt några kg men det kan jag gå ner. Det har INTE påverkat sex/lust som tidigare generationers ssri.
Jag är som du en person med en moll-ton i botten, som använt jobbet just som medicin.
Om jag vore du skulle jag inte tveka ett ögonblick att testa. Fråga gärna om du undrar något kring detta. Kram Kaveldun. ?
Ps. Förmätet nej, men det är ensamt att inte tro man är som andra.

Charlie70
sön, 2020-07-12 - 09:43

Särskilt som att du nu varit nykter ett bra tag och fortsatt känner av en låg sinnesstämning. Jag tycker verkligen att du ska ta upp frågan med läkare. Vi är många som tar dessa preparat under en eller flera perioder i våra liv och blir hjälpta av dem. Viktigt att DU tar hand om dig själv!

Kram!

Andrahalvlek
sön, 2020-07-12 - 11:05

Jag hade årstidsdepressioner redan i tonåren. Har varit utmattningsdeprimerad rejält två gånger. Lindrigt deprimerad oräkneliga gånger. Fick senast diagnosen kronisk depression av en läkare. Jag studsade av beskedet, det lät dramatiskt.

Jag tar SSRI sen 13 år tillbaka, då jag blev utmattningsdeprimerad första gången. Har försökt sluta, men blivit deprimerad igen efter varje gång jag slutat.

För mig är det absolut inget lyckopiller, inte gör det mig avtrubbad heller. Det gör mig bara mer som mig själv.

Nu när jag har slutat dricka hoppas jag kunna trappa ut medicinen, men jag måste hitta en bra läkare som kan hjälpa mig.

Blir lite trött på anti-medicin-diskussionen. För mig är det som gips på ett brutet ben. Ingen skulle få för sig att försöka låta läka ett ben utan gips.

Kram ?

Kaveldun
tis, 2020-07-14 - 21:43

Så intressant och bra för mig att läsa era svar och erfarenheter Se Klart, Charlie70 och Andrahalvlek.
Tänker att jag ska söka upp ngn bra läkare/psykiatriker och diskutera saken - minns också när jag läste Rebecka Åhlunds bok ..att hon skrev att hon äter antidepressiv medicin och att hon behövde fortsätta med det även efter att hon blivit nykter.
Jag har varit frånvarande från detta forum några dagar och det beror främst på att jag nu är på resande fot ( hyr ett hus med mina barn och deras respektive) men också på - om jag ska vara helt ärlig - att jag skämdes över mitt inlägg om sänkt stämningsläge.
Jag kände/upplevde det som att jag hade blottat en alltför trist svaghet.
När jag skriver detta ( och när jag läser vad jag faktiskt skrev) inser jag hur fel ute jag är.
Och framförallt när jag läser era svar. Ni berättar om era erfarenheter - sakligt och konstruktivt. Och klokt.
Det finns inte en enda cell hos mig som reagerar negativt på det ni berättar.
Men det är liksom inte för mig. På samma sätt som att vila eller sjukskrivning inte är för mig.
Oj oj...här finns en del att jobba med:-)
Jag ser det i alla fall väldigt tydligt...tack vare era svar.
Och jag har en jättefin semester ...nykter och rolig. Jag går långa promenader och badar och lagar god mat med mina ungar.
??

Se klart
tis, 2020-07-14 - 22:23

Och skickar en hård kram till dig för att du vågade skriva om det som kändes läskigt för dig. Jag har saknat dig, dock har min seismograf inte oroat sig för ditt drickande, den är kalibrerad nu ?
Njut av ungar och nykterhet och; Livsmodet. Framförallt det.
Och skriv snart! (Som man skrev till brevvänner förr i tiden ??)

Kaveldun
ons, 2020-07-15 - 10:11

..för hård kram.
Jag känner den och den värmer.
Detta rum är ett bra rum för mig att vara i.
Blir nästan lite tårögd.
Och jag dricker inte på den känslan ...utan låter den få finnas och sprida sig i kroppen. Utanför fönstret regntung grönska och grå himmel med små små skiftningar.
??

Andrahalvlek
ons, 2020-07-15 - 12:08

Jag blir ledsen när du skäms för att du blottade oron för din nedstämdhet. Här är du bland vänner, som vill dig väl i alla lägen. Vi ska lära av varandra, och aldrig skämmas. Hoppas att du hittar en riktigt bra läkare!

Kram ?

Kaveldun
ons, 2020-07-15 - 15:38

Det är verkligen min sämsta gren...att visa sårbarhet.
På riktigt. Jag kan verka öppen...och det är jag också på sätt och vis - men samtidigt väldigt privat med det som verkligen skaver och gör ont.
Finns mkt skam där och tänker att skam är bensin för alkoholisten i mig.
Jag står liksom inte ut.
Men jag övar mig....sent omsider. Och nykterheten är ju en stark kraft vad gäller att reducera skam ...

Se klart
ons, 2020-07-15 - 22:31

Jag funderade. Den mest fördolda skammen. Den som får oss att vända ryggen till, eller som du berättar, tvekan och rädsla över att visa svaghet och just att det som är för alla andra- inte är för mig. Jag känner väl igen detta tema och har funderat så mycket under mitt liv, hur detta har formerat sig? Vad jag eventuellt börjar förstå är åtminstone att formationen inte är, för evigt. Och kanske är det en mini-pusselbit till mysteriet som ska lösas bortom nykterheten men med hjälp av den.
Vi hjälps åt och faktiskt, tror jag, att just här är alla de udda och förskrämda, alla övermodiga och rädda, var och en, inget mindre än precis som alla andra. Det är en tröst om man får våga ingå i det, och det vågar vi. ????

Torn
lör, 2020-07-25 - 10:51

Hej Kaveldun, jag saknar dina kloka och tankeväckande inlägg och kommentarer. Kom gärna med ett livstecken om du vill.?

Kram

Se klart
lör, 2020-07-25 - 10:58

Jag saknar också dig Kaveldun, kika bara in och säg hej så vi vet att du är här- för att knyta an till knytets sång ? din squad är fattig utan dig ?

Andrahalvlek
mån, 2020-07-27 - 10:28

Nu får du skriva något Kaveldun ? Jag blir orolig för dig, allra helst som ditt sista inlägg handlade om nedstämdhet ?

Skriv oavsett hur du mår! Snälla ❤️

Kram ?

Se klart
mån, 2020-07-27 - 11:29

.., jag tänker på dig varje dag och skulle vilja ringa. Men det går ju inte.
Jag tänker att antingen har du världens bästa semester bortom Wi-Fi och tankar på alkohol.
Eller så har du det på något annat vis. Vi är här oavsett. Och du (liksom jag och många här) som har en dragning åt skam över sig själv, så kan det tyckas ännu jobbigare att skriva, men det här är på annat vis. Här kan du vara och skriva på vilket sätt som helst, för att vi bryr oss om dig, saknar dig och önskar att du kikar in lite nu och då och delar dina tankar och är med i vårt samtal. Kram K! Nu ska jag gå förbi kaveldunstället här, det kanske kan återkalla dig ?

Se klart
tors, 2020-07-30 - 13:41

... lite här så du inte behöver leta så långt ner efter din tråd ?
Hos mig regnar det, skönt- då slipper jag vattna och kan med gott samvete städa en garderob.
Hoppas du har det fint, kanske fortfarande ledig.
Kram Kaveldun! ??

Kaveldun
fre, 2020-08-14 - 18:56

Min bästa väns man gick bort i Covid-19 och mina gudbarn miste sin pappa.
Det hände för lite mer än tre veckor sedan och jag har tyvärr inte orkat mer än finnas där för dem.
Det är en dålig förklaring - till att j varit frånvarande här - och hade jag haft en längre nykterhet hade det nog sett annorlunda ut.
Jag har inte druckit men haft det besvärligt.
Se Klart - tänkt på dig ( och andra) varje dag!
Hade velat ringa er!

Varafrisk
fre, 2020-08-14 - 21:56

Så fint att du har funnits där för dem men förstår att det känns sorgligt och tungt❤️Tycker definitivt inte att det är en dålig förklaring utan väldigt förståeligt. Vad starkt att du har klarat av att inte dricka??

Allt det bästa till dig❤️