svagis

Jag heter svagis och jag är alkoholist :)

Bra att du söker dig till detta forum - det hjälper verkligen att läsa andras trådar och att skriva i sin egen tråd. Oavsett hur svart det är idag så kan ett nykterhetslöfte göra ditt liv så mycket ljusare. Hoppas du vill dela gemenskapen härinne med oss - inget är för hemskt för att berätta, alla vi härinne delar alkoholens framfart i våra liv, ofta med förödelse för relationer, ekonomi, hälsa och allt annat som är viktigt.
Kram
svagis

Jag har kämpat på med mitt beroende efter skilsmässan och försökt att sköta det snyggt men idag kom min dotter på mig och konfronterade mig. Ana mina skamkänslor. Jag vill så gärna lägga av med detta giftet men jag hittar varken frid eller ersättare. Förr var jag väldigt kreativ och drivande men nu vill jag liksom bara supa ner mig och somna. Tråkigt liv som inte leder till något positivt. Tar gärna emot stöd och tips.

Tack för att du tog dig tid att besvara. Jag vänder mig så lätt till A när det blir tufft i livet. Vet också hur skönt det är att vara utan men detta var ett lågvattenmärke utan dess like. Jag skäms som en våt trasa. Har lyckats hålla mig nykter tidigare och mått så mycket bättre. Kanske är jag inte stark nog att sköta detta själv. Veckans löfte blir att inte besöka Systemet.

svagis

på att ställa en mot väggen. Mina två har gjort det ett antal gånger under mina år som alkoholist. För dig låter det som en nedåtgående kurva efter din skilsmässa...berodde den på ditt alkoholmissbruk tro?
För vi alkoholister blir väldigt ensamma med åren....tyvärr...vi blir mer och mer egoistiska och vill bara bli lämnade ifred och supa skallen av oss. Men då dör vi också i ensamhet. Så det gäller att ta vara på barnens vilja att konfrontera oss, de vill inte se sin förälder gå under!! Vi måste välja livet för våra barns skull åtminstone.

Jag har inte så många kloka ord precis men kämpar precis som du mot alkoholen i mitt liv och gav mig själv ett nykterhetsbeslut den 20 dec 2019. Det är snart 2 månader sedan och jag har varit nykter sen dess. Mitt liv känns helt annorlunda och mycket bättre. Min kropp har läkt. Min själ har läkt. Andra problem har kommit upp till ytan men jag har nu energi att lösa dem.

Läs och skriv här i forum - det kommer vara dig till hjälp. Har du druckit mkt och slutat tvärt kanske du behöver professionell hjälp från en beroendemottagning. Läs i trådarna och lär dig mer om vad som stämmer på just ditt sätt att fungera.
Kram
svagis

svagis

Läs t.ex. Rolfs tråd eller Charlie70:s tråd - de är mina vänner härinne och kanske delar en del av din historia?
Kram
svagis

Välkommen till forumet Halvdan.
Jag känner igen det där med att känna att livet är tråkigt och dricka sig till sömns. Jag jobbar nu hårt på att hålla mig nykter. Nu är jag i början på min resa men jag har börjat träna för att ha något att göra, så har jag tittat lite på distanskurser för att fylla kvällarna med något annat än A. Kanske finns det något du vill lära dig som kan hjälpa eller en aktivitet med dottern. Forumet här är en stor hjälp för mig. Jag har försökt hålla upp på egen hand innan utan större framgång, att ta hjälp är aldrig fel! Tillsammans är vi starka tänker jag.

Jag är helt med dig i ditt resonemang. Det var inte missbruket som orsakade skilsmässan. Min fru var psykiskt sjuk och jag blev då lämnad till mig själv i tristess i långa och många perioder. Så klart använde vi A som stämningshöjande medel då och då men det är inte grundproblemet för skilsmässan. Nu är det dock ett problem för mig att jag fortsätter att dricka för att fly samtidigt som jag vet hur bra jag mår utan. Som väl är träffar jag en kvinna som är måttlig och då är jag också det så sjukdomen är inte helt fullbordad för min del men jag känner att jag är farligt nära och stöter bort bekantskap och aktiviteter som jag borde må bra av till förmån för att undvika gift.

Ja, vi har övningskörning och spontana restaurangbesök i kombination. Det tycker jag är en klockren lösning. Kul tillsammans och ingen A. Nu är mina barn så stora så jag kan oftast inte planera mitt liv efter dem och det rubbar min balans. Jag har berättat för psykolog och terapeut och min nya vän om mitt riskbeteende men jag ska alltid vara så stark. Kanske jag skulle bli svag utåt på riktigt för att sedan bygga upp mig själv. Its a long way to the bottom.

Våren har varit ett rent helvete. Mina döttrar gick hårt åt mig för drygt en vecka sedan och berättade om mina problem för mina bekanta. Nu har jag varit nykter i en vecka. Denna semestern ska bli den vitaste i mitt liv. Alla som känner till problemet stöttar mig. Håller tummarna att jag är stark. Skrev en egenremiss till beroendecentrum och hoppas att de vill träffa mig.

Misstag är mänskligt. Det viktigaste är att man lär sig något av dem, så man slipper göra samma misstag gång på gång.

Vad har du lärt dig av vårens helvete? Hur ska du undvika att gå i samma fälla igen?

Kram ?

Jag måste fokusera och inte ge upp. Inte bara tycka synd om mig själv. Tänka på min omgivning, nära och kära. Jag närmar mig två veckors avhållsamhet och det känns faktiskt rätt bra i kropp och knopp. Har 37.2 graders feber men känner mig inte speciellt sjuk. Hänger det ihop med att jag slutat dricka tro?

Klokt att inte ge upp, och inte bara tycka synd om dig själv! Jag tror det är bra försöka rikta blicken från det där halvtomma/heltomma glaset, och försöka fylla sinnet med annat, nära, kära, omgivning. Bra med två veckor, det är ganska många dagar som du låtit kroppen läka ut. Jag kan absolut tänka mig att du är lite varm kan bero på att du låter bli dricka - både hjärnan och övriga kroppen tar chansen läka ut, och ställa om, tillbaka. Du kan ju hålla koll på hur det utvecklar sig, och lyssna på signalerna

Tack för stöd <3
Imorgon är det tre veckor sedan jag tog "sista" glaset. Vågar knappt tänka på att dricka igen men jag vill ju gärna fast inte ensam utan socialt. Har börjat få huvudvärk, vet inte om det är på grund av alla aktiviteter (golf, frisbeegolf och en massa annat kul). Sjukt rastlös för jag vågar inte hamna i tristess och tänka på A. Min flickvän avstår också A, kanske mest för min skull. Hennes pappa var alkoholist och hon vet allt om denna skit.

Kram

AmandaL

Halvdan, läs mitt inlägg i min tråd om återfall och sug, det är inte värt att dricka lite i sociala sammanhang, det kan ge förödande konsekvenser. Nu när du klarar tre nyktra veckor hade jag släppt tankar på att dricka, njutit av att du kommit en lång bit på vägen och försökt att stanna där för att slippa hamna i situationen där du måste börja om igen! Var stolt och glad över dina tre nyktra veckor. Alla positiva effekter blir större och så många fler nyktra dagar du får. Så jag säger heja dig, kämpa på och släpp tankarna på socialdrickande, det är bara en dum och elak tanke ???

Hej,
Måste instämma i Amandas inlägg här. Tre veckor är ju ett styrkeprov och så bra gjort! Fortsätt så. Inget blir bättre av det sociala drickandet som ofta blir o-socialt. För oss som har en dragning åt det hållet.
Det blir bara bättre, och aldrig aldrig sämre än att dricka för mycket.
Kram!

Tack för peppen ❤️ Är det verkligen så? Det gick så bra socialt förut när jag mådde bra. Självklart lyssnar jag på er och tar åt mig av det ni säger. Måste jag hålla nolla så kämpar jag för det. Har fått tid hos beroendemottagningen i september. Bara via telefon dock, men ändå. Som tur är så är det som du säger. Det är skönt att vara nykter. Känslorna är med en hela tiden på ett mer äkta sätt och man minns allt man sagt och lovat. Minns inte när jag hade en alkoholfri semester senast ?

Kram på er alla