Hej, välkommen hit. Jag har skrivit en hel del i några av mina senaste inlögg angående detta med att förändra sitt drickande. Läs gärna. Alla måste få känna samhörighet här oavsett mål.

Hej,
Klämmer in en liten kommentar - jag själv är ute efter att sluta helt, men kan också känna en viss förvirring, främst över vad som skrivs i vilken tråd. "Förändra sitt drickande", borde vara för att just förändra, fast jag vågade som många andra kanske, inte lägga en tråd i "Det vidare livet", för det är ju för stort att tänka sig i början. Kanske skulle en annan forumindelning hjälpa? Något för admin att fundera över.

Sen kanske det är bra att vi håller hus på samma ställe så det inte blir två eller fler grupperingar? Det är kanske inte helt svart vitt.

Och - alla måste känna samhörighet här. True!

Kikar in för att bara höra hur du mår och hur du har det med livet.
Hoppas fint och bra ?

Hej på er alla!! Nu blev det en lång paus för mig mellan inloggningar. Men läste nyss era inlägg i min tråd och blir glad och får massa uppslag på nya tankar och frågor jag skulle vilja bolla med er. Men är också på semester vilket inkluderar dator-semester så jag återkommer snart och hoppas ni vill prata mer då <3 ta hand om er och ha en fin vecka oavsett vad ni gör! kram

HEJ!

Jag utgår nästan från att ingen kanske kommer se detta inlägg (men visst var det smart att skriva in era namn i rubriken? :) eftersom jag tog ett så långt uppehåll. Eller om det var ett avslut utan slut. Jag har inte haft lust att vara här inne. Haft annat för mig, men det har också tagit emot när tid och ibland ett behov har funnits. Har svårt att skriva här när jag som mest skulle behöva det, och sedan när jag mår bättre (och behöver det som "minst") vill jag hellre göra annat än att fokusera på mina problem.

Och apropå fokusera på sina problem funderar jag mer och mer på om jag behöver sluta med det (fantastisk ironi i denna mening ändå, tycker ni inte?). I varje fall för ett tag eller på ett visst sätt. Inte stoppa huvudet i sanden, men sluta gräva så enormt mycket inåt. Jag tror jag kört fast nämligen. Eller - kanske mer att jag gör mig själv förvirrad desto fler saker "om mig" som jag ska hålla reda på. Hur komplicerad kan en människa vara egentligen, undrar jag ofta.

Alkoholen då? Jo det har druckits i sommar kan jag lova. I början "bara i sällskap" men det blev också mer på egen hand och att jag köpte hem och drack hemma "som förut" nu i juli/augusti. Semestern var slut i början av augusti men jag lät sommaren glida med fram tills september. Och japp, jag tycker det är okej för nu. Det är inte bra, men det är good enough faktiskt. Självklart har jag problem med alkoholen, jag är alllllllllllldeles för förtjust i att dricka. Det lindrar min ångest (tillfälligt) på ett exempellöst sätt. Hade jag inte haft problem eller en tanke om det hade jag ej reggat mig här :)

Men jag tror på omprogrammering och process. Inte på förbud och extremiteter, som ni som läst här hört mig säga förut. Min utmaning har hela tiden varit att hamna i ett mellanläge som är OKEJ, nära bra. Om jag nu, som jag planerat och håller på och lever efter för närvarande, lyckas återgå till den rutin jag hade före semestern, och, säg, håller den året ut - då kommer jag känna att jag rört mig någonstans i år. Då kommer jag våga påstå att det här nog faktiskt kan fungera för mig - att blir en normaldrickare.

Måndag kväll nu och det är ofta lite ångest för mig. Ensamhet som vanligt, uttråkad, en helg inkl alkohol bakom mig som ska kramas ur, en del känslomässiga duster, och annat. Mitt liv är ganska så slitsamt helt och hållet utifrån hur känslor baseras i mig och hur hudlös jag kan känna mig, trots hur lugnt och bra allt kan tyckas vara i det rent praktiska. Inga moln i sikte men i mitt eget register är det full panik. Jag jobbar på att tona ner det.

Hur mår ni, där ute? Ska ge mig in i era trådar nu. KRAM

Det funkade inte på mig. Försökt i många år. Till slut gav jag upp och gjorde slut med alkoholen. Orkade inte kämpa längre... Men man måste nog komma dit själv och inse eller känna när man är redo.

Men kan säga att allt det där komplicerade med att dividera med sig själv och stå emot och försöka deicka okej. Var väldigt mycket mer komplicerat och jobbigt än att bestämma sig för att sluta helt.
Är på dag 36 nu och mår verkligen chockerande bra... men går såklart igenom både sug, sorg, förvåning, chockering osv. Men ångesten (mitt största problem) är som bortblåst.... lycka till med vad du tar dig för ?

Så märkligt, great minds vet jag inte men något atmosfäriskt.
Jag vill gärna skriva och höra lite mer, nu kikar jag in efter lång dag och säger; vad fint att höra från dig och dina roliga, smarta inlägg. Och att du har det något sorts bra. Rörelse är det enda som räknas, vet du ju.
Att vila från att gräva är också en rörelse. KRAM och HEJ!

Känner inte igen ditt alias, kul att du skrev! Ja, det du skriver är by far den vanligaste berättelsen, i varje fall som jag tagit del av här. Ni är många som testat det jag testar nu och som menar att nykterhet hela vägen är enda sättet. Förstår helt och fullt resonemanget, tycker det låter 100% rimligt att det blir "lättare" att "bara sluta". Förstås. Inget förhandlande, inga resonemang, bara rätt och slätt: nej, jag dricker inte.

Men jag kommer inte att köra på det. Alkoholen är inte mitt grundproblem, det är ett av kanske 10 destruktiva verktyg jag hugger efter när jag inte orkar stå ut i att vara människa på olika sätt. Försöker jag lösa detta problem genom att projicera på alkoholen som boven och lösningen, lurar jag mig själv. Menar såklart inte att jag mår bättre av att dricka ibland eller så, men jag mår dåligt av att jobba med upplägg som tangerar mot "aldrig" och svart/vitt, vilket ju nykterhet ändå får sägas vara. Jag har till och med lyckats göra veganism till något destruktivt just för att det är så mycket regler och absolutistiskt, då är man rätt skicklig destruktivist :) idag äter jag kött.......

Vad härligt med 36 dagar och att du mår så bra! Visst får man mindre ångest utan alkohol! Det känner jag också av väldigt tydligt. Har du några särskilda mål eller planer framför dig? Ska kika i din tråd :)

Fina du, blir så glad av dessa svar/inlägg från dig. Alltid kärnfulla meningar som får mig att le, du är verkligen underfundigt livsklok på ett eget sätt. Vill gärna höra hur du har det, också. Ska in och läsa ikapp! Jag kikar in här igen under veckans gång alldeles säkert.

Jag önskar också att jag kunde dricka ”normalt”. Kunna ta en eller ett par öl och kunna vara nöjd där. Tyvärr har historien visat att det oftast inte funkar för mig och det vill gärna dra iväg till mängder som mitt egentliga jag inte vill.
Jag har ännu inte givit upp hoppet om att bli en normaldrickare, men nu har jag kommit till en punkt där jag inser att jag måste prova nya vägar för att nå andra resultat. Min strategi nu är att försöka vara nykter i tre månader för att på något sätt bryta mitt mönster, samt hinna få känna på hur livet och måendet funkar utan A. Under tiden läser jag på om alkohol, lyssnar på poddradio i ämnet och läser och skriver här. Detta för att inse att många andra är som mig och försöka lära mig av dem. Detta håller än så länge min motivation uppe och jag är nu på dag 45. Största vinsten tycker jag är att vakna upp varje dag utan ångest att jag drack igår. En känsla av frihet. Det svåraste tycker jag är de sociala sammanhangen där man alltid tidigare druckit och hur jag ska förklara varför jag avstår.
Men hittills har fördelarna vida övervägt nackdelarna under dessa 45 dagar så tre månader börjar nu kännas inom räckhåll.
Önskar dig all lycka med att hitta tillbaka till rutiner och välmående.

Hej på er! Det är förvisso tisdag men jag kände att det var på plats med en veckouppdatering, längesen nu. Och gårdagen var lite för händelserik.

Jag mår... helt okej, nära på bra eller kanske bra. Man blir förvirrad av att känna efter för mycket. Det har gått två veckor av september vilket innebär två veckor för mig att återgå till vardagsrutiner, dvs inte semesterrutiner. Det innebär olika saker för mig som att ha fler rutiner i vardagen, med sömn, mat, givetvis alkohol, ha ett visst socialt mönster (jag bor ensam så vill gärna träffa kompisar/familj ett par gånger i veckan men inte vissa dagar när jag behöver "landa" själv inför veckan, typ måndagar och tisdagar) osv. Jobba.

Det är nästan alltid lätt när jag väl bestämmer mig och kommer igång. Det var lite knackigt i förra veckan, rutinerna satt inte helt och jag slappade en del med att få styr på det. Men nu går det bättre, det brukar ta cirka 2 veckor för mig har jag märkt.

En vardag utan alkohol är så skönt, man känner kroppens signaler på ett annat sätt. Kan springa/träna, känna aptit lite mer detaljerat, sova bättre när det går att sova (enorm skillnad som bekant). Och såklart ett stabilare psyke.

Som ni vet dricker jag ju till helger som "standard" och kanske någon gång i veckan om tillfälle uppstår och jag känner för det. Så blir det nog den här veckan med. Jag har väldigt sällan helt nyktra veckor, dvs helger, eftersom jag oftast hittar på saker då där alkohol är en naturlig del. Det är bra om jag börjar vidga det lite, för det blir såklart rätt mycket helg = alkohol i mentaliteten när man är van vid det.

Hänt kul saker annars, blivit erbjuden ett konsultjobb som gav mig lite boost + pengar som jag kan behöva, speciellt då jag tänkt dra igång en köksrenovering (högst behövlig!) som jag är väldigt peppad över :)

hoppas ni mår bra? Lite tyst här! Kram <3

Härligt att du känner dig peppad. När jag har bestämt mig för att dricka ibland eller bara på helgen så har nedräkningen till det blivit hela mitt fokus, hela min tillvaro även om jag ibland lyckats hålla mitt löfte om att dricka ibland/lagom. Är det så för dig med? Nu känner jag att vardagen utan alkohol är jätteskön, orkar mer och är mer mentalt stabil, men framförallt helger utan alkohol är superskönt! För mig är det som att vinna två dagar till i veckan på lotto ☺️. Men trillade dit förra helgen på spa där bubbel passade så bra...så nya tag nästa helg. Ha en fin dag!

Vad fint att höra från dig! Känns som du är ute i riktiga livet och lever. Och när du beskriver dina rutiner så låter det ju bra! Du har ju stångats igenom det här på ett sätt som är unikt tror jag.
Mitt kontrollerade drickande har jag ju lite skippat som metod och det har nog med min 50+ ålder att göra.
Känner mig inte så gammal men har inte all tid. Och just nu har det faktiskt kommit att bli så att alkohol inte spelar mig någon roll. Jag har kanske hjärntvättat mig själv. Skrivit mig in i min egen sanning och jag tänker att det får vara bra så. Kanske det enda i livet jag inte har för avsikt att vända och vrida på vilket jag annars gjort till en livsstil. När det kommer till vin: Jag ger er Kaj Pollak. (Inget ont om honom...)
Fattar inte riktigt hur jag hamnade där men det har jag gjort. Aldrig känns livet tråkigt, konstigt nog.
Men vad gäller socialt och förväntningar så har jag som en kärna av granit i mig som är superstark och jag har inte lust att anpassa mig till någons förväntningar. Så har jag varit sedan jag var liten, kan känna igen den där beslutsamheten och just oförmåga att vilja anpassa mig,
Oj nu blev det inget annat än babbel från mig men ville bara säga hej och att jag gillar så att du hänger här med oss nördar ?
Kram till dig! ?

Ett hej!

Hej, om det är någon som ser detta! Till och med designen på hela forumet har ändrats sen jag var inloggad sist, vilket måste varit någon gång i höstas, d.v.s längesedan! Min privata dator dog, jag ville inte använda min arbetsdator för att logga in på alkoholhjälpen (hehe) och på den vägen blev det.

Nu är det många veckor senare, måndag av en slump och v. 20 då idag! Det har hänt en del sen sist samtidigt som livet har varit stilla/lika (som för de flesta nu tänker jag mig...).

Kortfattat - jag har nog aldrig varit mer hälsosam eller mått mer stabilt mentalt än nu. Alkoholen är _inte_ ett problem, sedan en längre tid tillbaka. Jag dricker än, kanske 1-2 glas i veckan som snitt, när det bjuds eller det är något särskilt. Dricker minst av alla jag känner (kanske säger mer om dem jag känner haha, men ni förstår) och har 0% sug av att dricka mer än så, och nöjd med att ta ett glas då och då.

Alkoholen var inte mitt problem. Utan att låta arrogant, men det visste jag ju. Jag har andra underliggande problem och med denna övergripande problembild har jag kommit längre nu än förr. Avslutat terapi(er), accepterat att testa medicinering för första gången nånsin, sover bättre än jag kan minnas, är friskare i kroppen än jag någon gång varit tidigare. Sover, äter, springer, yogar. Njuter av det verkligen, att bara ha ett lugn i själen.

Har därför också glömt av denna plats, förutom att jag blev nervös över VPN-uppkopplingen via jobbdatorn :) Jag hoppas ni som var inne här när det begav sig mår bra! Och att vi hörs igen!

Gillar ditt nick, Obstinat!
Det är ju precis vad du är. Väljer din egen väg. Ja, jag tror att vi har olika problematik vi som skriver härinne och får olika typer av kickar av alkohol. Jag har som du inte haft problem att säga stopp i sociala sammanhang och har använt alkoholen som medicin för annat. Är ändå i princip helt alkoholfri sen snart 9 månader och trivs rätt bra med det. Jag medicinerade kemisk obalans tror jag och det låter lite som om även du medicinerade en obalans med alkohol. En bedrövlig medicin för övrigt. Tänker som du att alkoholen aldrig var mitt egentliga problem, men jag hann tyvärr skaffa en del dåliga vanor och beteendemönster så för mig är det uteslutet att ensamdricka eller vanedricka nu. Jag har blivit lite rädd. Det är dock inte uteslutet för mig med nåt glas i sociala sammanhang.
Saknar inte alkohol i vardagen heller. Tvärtom! Tänker att det är viktigt att ha balans i livet för oss alla och du har verkligen skaffat just det genom att jobba med ditt egentliga problem.

@obstinat vad roligt att höra ifrån dig! Och med glada nyheter dessutom. Jag tror faktiskt du är en av flera som kan ta åt sig äran åt att forumet numera har en egen rubrik för de som vill satsa på måttligt drickande. Tycker också jag läser om många som menar att alkoholen inte varit grundorsaken men tyvärr blivit huvudsaken när underliggande problem inte behandlats på rätt sätt. Skönt att höra att du är på banan i alla fall!

Kram!