av Mirabelle G-S

Mirabelle G-S
mån, 2020-06-08 - 19:59

Välkomna in hit Vakna vacker och AmandaL :) Roligt att ni besöker min tråd, och att ni hittar något att inspireras av här! Själv känner jag mig totalt oinspirerad. Ligger här och surar över ytterligare en temperaturstegring och huvudvärk from hell... Och det är bara måndag ? Senaste veckorna har jag klarat mig rätt bra till torsdag... Men nu sket det sig. Det är då själva fa-an att det aldrig går över. Märkligaste sjuka med efterverkningar jag någonsin haft. Men nykter är jag. Och ska så förbli. Idag är motivationen mikroskopisk. Så jag håller mig lååååångt bort från frestande platser och sammanhang. Kan man inte motstå när tillfälle bjuds, så får man se till att tillfälle omöjligen uppstår. Det har iaf funkat så här långt ?

FinaLisa
ons, 2020-06-10 - 06:42

Tycker så synd om dig Mirabelle ?
Vad jobbigt att inte veta när det ska släppa detta hemska virus...

Sänder en stor kryapådigkram och håller tummarna för att detta blir den sista vågen för din del!
???????

Ensam1984
fre, 2020-06-19 - 07:38

Håller tummarna att du snart får må bättre fina vän. Jag är just nu på gång och har lyckats med att vara nykter i 8 dagar. Så himla skönt för att vara totalt ärlig. Känns just i denna sekund som att jag fortsatte där jag slutade förra gången. Hoppas det håller i sig.

Det enda som inte känns kul är att du inte är här med mig, men det är ju såklart bra då du har kommit vidare på livets stig. Men glöm inte att se dig om ibland :) Jag finns längre bak på stigen, springandes för att nå fram till dig igen.

Krya fina du!

Självomhändertagande
lör, 2020-06-20 - 08:50

Hej, jag tittade in på din tråd och fastnade. Har inte läst allt, men jag förstår att du uppnått ett nyktert år. Stort grattis!
Jag slutade räkna efter några år och insåg förra året att det gått 10 år och jag har noll tolerans. Det beror på att jag levt med en bipolär sjukdom och förmodligen så har jag adhd. Väntar på besked efter en noggrann utredning. Jag var nära på att stryka med pga ett bipolärt skov och alkohol och kände att det var dags att jag tog livet på allvar.

Läser att du fått "nåt" och kanske det är corona. Jag kan tänka mig att du möter det av en anledning, att vara en prestationsprinsessa har sitt pris. Det är nu du får en möjlighet att stanna upp, även om det inte är en önskan.

Jag var tvungen att stanna upp och ändra hela min livsstil då jag inte längre ville äta mediciner för min 'kroniska sjukdom' som jag blivit frisk ifrån, även om jag inte blivit friskförklarad. Nej då, den finns där i bakgrunden och jag har lärt mig att köra mig själv miljövänligt.

Medicinfri sedan 7 år och övat på mindfulness i 5 år.

Jag vill ge dig mitt recept till dig och det heter mindfulness och det är inte enkelt, men det kan ge dig verktyg att acceptera, landa, få ökat tålamod och släppa taget om saker du behöver släppa taget om.

Ett begrepp inom mindfulness kallas SOAS där S handlar om att stanna upp, O står för observera, A står för acceptans (om det som sker just nu) och S står för svara eller släppa taget.

Jag väljer att svara på din tråd, då jag vill påminna dig om att du har fått en gåva just nu, att möta dig själv när du mer eller mindre 'måste', även om jag inte tror på måsten.

Det är din process och förr eller senare så kommer du nog att landa i att möta vad händer när prestationsprinsessan inte är på jobbet och levererar.

Med omtanke från en som 'varit en prestationsprinsessa' och jag vill aldrig någonsin vara det igen.

Jag är Ferdinand. Sitter på en mossklädd sten i skogen och luktar och känner. Skogsbadar. I naturen.

Naturen är min räddning.

Ta hand om dig!

Fibblan
lör, 2020-07-04 - 13:36

som undrar hur du har det och mår ??
Hoppas verkligen du känt dig på bättringsvägen ??! Snacka om långdragen pärs..??.
Kramar till dig i den form du behöver
???
Styrkekramar, kryakramar - eller bara helt vanliga ?!
/Fibblan ?.

Fibblan
tors, 2020-07-16 - 00:16

Blir lite orolig över hur du har det och hur du mår..var så längesedan nu som jag/vi hörde något ifrån dig.
Du fattas här på forumet ??!
Hoppas det är bra med dig!
Kramar!
/Fibblan ?.

Mirabelle G-S
tors, 2020-07-23 - 20:01

Ledsen att jag dröjt så med att höra av mig. Det var inte meningen att skrämma upp någon. Vad fina ni är som hör er för ❤️ Det är inte klokt vad tiden rusar iväg. När jag blev frisk (men tyvärr inte återställd än) försökte jag rädda det som räddas kunde av terminen. Sen rasade jag ihop i en liten hög. Är nu inne på de sista två veckorna av min andra helnyktra semester. Är rätt låg och desillusionerad, men nykter. Och nykter är alltid ett bra utgångsläge för bättre tider framöver, eller hur ?

IronWill
fre, 2020-07-24 - 01:42

Missade att gratta vid årssträcket så något sent, Grattis! Skönt med nykterheten men sviterna av viruset låter nedslående. Känner andra som haft långdragna symptom även efter att de blivit ”friska”. Min fru tycker inte heller att hon är helt på banan ännu trots att det var ett tag sen. Men det har blivit bättre. Hela familjen var däckad (bekräftat) utom jag så jag kanske har mitt kvar. Men jag väljer att tro på studien om snusets skyddande förmåga ?. Nått ska man väl ha för den förmögenhet man lagt på det skräpet.
Hur som helst, hoppas du blir återställd snarast och jävligt bra kämpat med året!

Mirabelle G-S
fre, 2020-07-24 - 07:00

Tack IronWill ? Ja det är verkligen ett skräpvirus! Snuset skyddar? men jag snusar ju... Kan kanske tacka dosan för att man inte är en av alla i respirator då. Jag har tackat astmamedicinerna. Jag har astma i grunden. Mycket svår sådan i barndomen, men knappt besvärad som vuxen. Nu hade jag inte använt några mediciner alls på säkert 10 år. Och så kom Coronan. Medicinfri förvandlades till medicinerad deluxe. Jag tar fortfarande maxdoser för min kroppsvikt av allt, även cortison. Det går inte att trappa ner ? Men det blir bättre. Bara väääääldigt långsamt. Min skräck nu är att det ska vara sant som det ryktas, att immunitet inte är garanterad och att de som blir immuna bara är det en kort tid, så litet som en månad eller två... Jag fixar inte att få den här sjukan en gång till, och som lärare i den arbetsmiljö som är skolan är det helt omöjligt att skydda sig.

IronWill
fre, 2020-07-24 - 11:27

Jag trodde nästan det var ett aprilskämt men det påstods att nikotin kunde ha en skyddande effekt och det skulle forskas mer. Men jag tycker att det låter långsökt, inget jag skulle gambla på.

Men det låter hemskt som du haft/har det och skolmiljö är ju som du säger väldigt utsatt. Jag hoppas och tror att om man får det igen så blir det i alla fall mildare men jag har inga belägg för det annat än att ”nått borde väl kroppen lärt sig”. Men extra starkt av dig att hålla nollan även under de omständigheterna. Det lär du vinna på också.

Mirabelle G-S
fre, 2020-07-24 - 11:43

Du är mer vetenskapligt lagd än mig, hör jag, som tänker att nåt måste väl kroppen ha lärt sig. Biologi. Jag tänker mer att det måste bli mildare vid ett andra insjuknande ”för att nån jävla rättvisa måste det väl ändå finnas” ? Men ja möjligheten att någonsin återhämta sig fullt ut hänger nog på att hålla den där nollan... En nersupen kropp är en sliten kropp...

Rosa-vina
sön, 2020-07-26 - 07:31

efter Covid-19. Förut skrevs det mest om själva sjukdomsförloppen men nu förstår jag att restsymptomen är så allvarliga också. Skrämmande att de håller sig kvar så länge och så kraftiga symptom. Håller tummarna för dig att du blir frisk och helt symptomfri.

Jag förstår din tanke med skolan och hur oskyddade alla lärare är. Jag jobbar nu också med barn men inom LSS. Där är vi också helt oskyddade i kontakten med barn, föräldrar, kollegor samt vikarier. Barnen behöver ofta fysiskt närkontakt (kramar, bli burna när de gråter, blöjbyten, intimhygien mm) för att känna sig trygga. Ibland nyser/hostar de mig i ansiktet när jag har barnet i knät.

Sänder goda fina helande tankar till dig fina Mirabelle <3 <3 Din resa är fantastisk och ger mig så mycket hopp om min egen nykterhet.
Kram kram

Mirabelle G-S
fre, 2020-07-31 - 11:07

På måndag är det dags att återvända till jobbet. Det här årets semester har verkligen varit skit rakt igenom. resan vi sett fram emot och förberett oss för i två år ställdes in. Vi har fått koncentrera oss på återhämtning från corona, och är fortfarande inte helt återställda. Hur nu ens det är möjligt. Äldsta barnet, som jag smittade med corona, fick inte delta i studenten och så fick hen sparken från sitt timvikariat eftersom hen blev långvarigt sjuk. Den där ekonomiskt tärande situationen som vi såg ljuset i tunneln på efter sex års stretande... Ja det sket sig också pga corona. Vi är tillbaka på ruta ett. När jag kommer tillbaka till jobbet väntar en hösttermin med stora förändringar i organisationen. Ingen vet riktigt hur det kommer att se ut, eller hur verksamheten kommer att fungera efter förändringarna. Men de är omfattande, och nödvändiga pga ekonomiska orsaker. Större krav, mindre resurser. Kanske görbart tack vare hur vi omorganiserat oss, men det känns rätt omöjligt. Och så smittorisken på det. Summa summarum... Jag har inte kunnat slappna av på hela semestern. Är spänd som en fiolsträng och nacken plågar livet ur mig.

Här på forumet ställdes frågan vad som triggar vårt alkoholsug... För mig är det just detta, att bli överväldigad av oro och ovisshet på många olika plan samtidigt. Att inte kunna slappna av och nå någon återhämtningsfas. Oavsett hur man kämpar och klöser sig framåt i tillvaron så tar eländet liksom aldrig slut. Nästa käftsmäll kommer innan huvudet slutat ringa av den förra. Det ligger nära till hands emellanåt att bara lägga sig platt och ge upp. Supa skallen i bitar. What Will be Will be. Men jag gör inte det. Varför vet jag inte. Kanske för att jag en gång för alla har genomskådat alkoholdjävulen och verkligen insett på djupet av mitt medvetande att inget blir mindre stressande eller smärtsamt av att domna bort med en flaska vin för en kväll. Eller så kanske jag helt enkelt är så apatisk att jag inte ens ids söka lindring där längre. Det finns ingen lindring. Det är detta som är livet. Med skarpa kanter och allt.

FinaLisa
fre, 2020-07-31 - 15:07

Ja du kära vän, livet är tufft och nu detta året som verkligen testat alla människors ork och tålamod..

Fastnade i ditt sista stycke om alkoholsuget, undrar också om varför man ibland klarar det och ibland inte.
Fantastiskt bra att du inte gett efter trots alla motgångar ??
Men hälsan är det viktigaste och jag håller alla tummar för att du ska bli helt återställd!??
Och att hösten blir någorlunda hyfsad trots allt...
Kram ???

Andrahalvlek
fre, 2020-07-31 - 15:43

Nä, dricka hjälper inte jävla skit mot någonting ? Och det är skönt att du har den insikten levande inför dig.

Jag får sannolikt också en tuff höst. Hade en tuff vår på jobbet, men har återhämtat mig väldigt bra på semestern så mina förutsättningar är mycket bättre än dina förutsättningar inför hösten ?

Vad jag skulle säga är att det enda som hjälper mig i det läget är att tänka: ”Vad kan jag påverka?” Sen lägger jag huvudsaken av min energi på det jag kan påverka, och låter resten skvalpa på bäst det kan vid sidan om.

Jag har också stångat mig blodig över urkassa förutsättningar, oförnuftiga besparingar, kassa beslut som någon chef tagit. Till vilken nytta? Vem äger problemet?

Tänk inte för stort om jobbet heller, ta en dag i taget och se till att få viktig återhämtning varje dag!

Kram ?

Självomhändertagande
sön, 2020-08-02 - 07:05

När psykiatrin sa att jag hade en kroniskt sjukdom vilket bipolaritet är så tänkte jag på det där. Jag var en ung kvinna med en karriär bakom mig och jag blev "tokig" av SSRI. Sa upp mig från ett mycket bra jobb, men det var också jobbet som triggade värk du beskriver. Träffa en sjukgymnast och få behandling! Det går att bota spända nackar, innan det blir värre. Många sjukgymnaster är utbildade i stresshantering. Du kan gå dit och göra avslappningar. Då tar du reda på det innan. Googla på det.

Jag köpte i alla fall inte kroniskt sjuk. Vem ska säga till mig en sådan sak. Jag tog aldrig piller mot mensvärk ens som ungdom. Jag tränade, som en vardagsmotionär. Många i min klass tränade mycket mer än mig, jag var en av dem som hade lite hull och jag tyckte om mitt hull. Jag såg andra tjejer överträna och höll på med dieter. Jag åt allt. Brydde mig inte om att ha snygg kropp. Som typ 90 % av tjejerna i skolan.

Jag tränade. För att jag tyckte om det. Jag brydde mig inte om att jag var lite kraftig. Ok. Det hör inte hit. Det handlar om att jag har tränat för att jag mår psykiskt bra av det, utan att veta att det är det jag mått psykiskt bra av!

För det talades inte om betydelsen av den fysiska aktiviteten då. Som det gör idag.

Jag vet, jag har läst tillräckligt mycket i flera år om träningens betydelse och det var yogan och träningen och mina erfarenheter och vilja att utvecklas som jag tog mig ur min medicinering.

Och jag hade ätit mediciner i 10 år. För att hålla mig i schack. Idag så vet jag mer. Jag har pratat med människor som fått mig att förstå en sak om läkemedelsindustrin. Och det skrämmer mig. Och jag stannar där. I den frågan.

I alla fall.

Du har kommit så långt. Prioritera din smärta och sök behandling via sjukgymnast. Ta inga piller och återfall i ett annat beroende. Det är många som börjar sina beroenden där. Via smärtstillande. Eller för att primärvård och psykiatri pumpar med beroendeframkallande läkemedel.

Har du kvar internet hemma? Och en dator? Förmodligen tänker jag.

Det finns massor av gratis träning online. På youtube. Prova olika träningsformer och hitta en som du tycker är rolig. Dansa. Avsätt en kvart om dagen. Eller 30 min. Eller 45 min gånger 3. Hitta din form!

Är ditt bibliotek öppet? Låna Hjärnstark av Anders Hansen och läs den. Låt hela familjen läsa den och om du/ni inte redan tränar. Annars kostar pocketversionen under 100 lappen.

Börja litet. Eller mer. Skada er inte.

Jag vet, av egen erfarenhet och via forskningen. Att när vi rör på oss, då blir vi mer kreativa - det är en sak. Promenera med kollegorna på lunchen och prata eventuella lösningar, På problem.

Du förstår mer när du läser boken. Fysisk träning hjälper oss att hantera stress bättre. Sömnen blir bättre. Hjärnan fungerar bättre.

Börja där. Om du inte redan gjort det. Jag halkade in på din tråd nyligen, som du vet och har inte läst tillbaka i tiden. Skulle vilja, men jag fastnar redan för mycket här inne.

Men. Även tankens kraft är så stark.

Det finns flera böcker om affirmationer, kolla upp dem. När psykiatrin sa att jag var "kroniskt sjuk" så sa jag "jag är frisk" till min spegel varje dag och jag jobbade varje dag med mig själv i åratal för att hitta en väg ut ur medicineringen.

Och jag sökte hjälp och fick hjälp av författare och läkare utanför Sverige.

Mirabelle G-S
sön, 2020-08-02 - 10:02

Tack för svar på ångestfyllda rop i etern!

Fina Lisa: Jag tror att jag ändå kan göra hösten någorlunda hyfsad. Det brukar bli så. Man accepterar de förutsättningar som råder och blir upptagen med att leverera så bra det går enligt dem. Det är oförmågan att stänga av tankarna innan som blir problematiskt för mig. Värre eftersom semestern blev rätt innehållsfattig... Min hjärna behöver hållas upptagen liksom.

Andrahalvlek: Trist att du också går en kaoshöst till mötes :/ Du har helt rätt spår i dina tankar. ”Vad kan jag förändra?” Inte något annat än min egen reaktion. Den här gången ska reaktionen inte vara att göra våld på mig själv till förmån för besparingar i verksamheten. Mindre resurser. Mindre blir uträttat. Det är dags att lugnt leverera enligt förutsättningar, istället för enligt ideologi.

Självomhändertagande: Vilket arbete du gjort med dig själv. Fantastiskt! Jag brukar leva ungefär som du lär, men så plötsligt brister det. Kanske för att man ”tål för mycket” egentligen... Vardagsmotionen är otroligt viktigt. Jag får det mesta automatiskt genom jobbet. Undervisar bla i idrott varje dag, och sätter en ära i att själv vara lika aktiv som eleverna under lektionerna. Det är säkert en del av problemet nu. Den här semestern har jag liksom säckat ihop och tappat lusten för allt. Visst, jag promenerar, spelar golf osv, men inte med samma målmedvetenhet som vanligt. Just nu är det bara något jag gör medans hjärnan fortsätter oroa sig och ängslas, istället för att vila och återhämta sig, om du fattar...

Nåja... Imorgon är det slut på att apatiskt ängslas på förhand. Då börjar hanteringen istället. Det brukar vara hälsosammare. Kram på er fina ❤️