Midsommar

Jag är tillsammans med en kille som är beroende. Han håller med om det. Iallafall när vi är vänner. Han äter Antabus tre gånger i veckan och skickar film när han tar den.Jag har dock kommit på honom att han druckit ändå. Först nekar han. Men ” erkänner” alltid efter ett tag.
Jag tror verkligen han vill sluta. Och jag vet att han kämpar. Men jag är orolig att han faktiskt inte kan. Vad kan jag göra?Han vet att jag behöver en period när han inte dricker alls för att jag ska känna mig säker. Vi har haft en härlig helg tillsammans nu. Idag ska han ta Antabus och skicka film. Det kommer han säkert göra. Men om han ändå dricker nån öl vet jag inte och jag får inte reda på det heller. Det suger verkligen att min tillit är borta. Hur ska jag få tillbaka den?
Jag har sagt att om vi ska fortsätta tillsammans så måste vi prata med någon. Han har gått med på det.
Jag går alltid runt och är orolig när vi inte ses. Vi bor inte i samma stad. Jag pusslar hela tiden för att vi ska kunna ses så ofta det går. Men det känns som att det hänger på mig. Att om vi inte ses någon dag. Som Idag då.Då är risken att han dricker och går bakom ryggen på mig.
Det senaste året har han ljugit så mycket.
Ska jag säga till honom att jag inte vill ses förren han bestämt sig om han kan ge mig det jag behöver?
Jag tror han då kommer säga att han har bestämt sig för det. Det har han sagt 100 gånger tidigare. Men inte klarat att hålla det.
Han tycker jag straffar honom när han ljugit eftersom att jag ställer in träffar med honom då.
Han tycker lixom det blir lättare för honom om jag inte är så hård.
Men han får vara utan mig när han druckit och ljugit. Vilket gör att han mår ännu sämre och antagligen dricker mer.
Hur vet jag om han ändrar sitt beteende och verkligen slutar dricka för ett tag.
Känns alltid olustigt när vi säger Hej då och inte kan ses. Som idag.

Du har hittat hit och startat ett par trådar, bra gjort! Det krävs både energi och mod att komma hit och berätta öppet om det som tynger. Din kille går på antabus och jobbar med sina alkoholvanor.

Detta har påverkat er relation och ert sätt att kommunicera kring situationer med alkoholen och även tilliten i relationen har påverkats negativt. Detta är vanligt och flera här inne kan nog känna igen sig i det.

Tufft att känna såhär såklart oavsett om flera känner så eller ej. Vill ändå lyfta att det är klokt att du sätter ord på det här och det låter som en bra idé att ni tillsammans kan gå och prata med någon om det.

Nu var det ett tag sedan du skrev det här och kanske har något mer redan skett på den fronten att få stöd?

Ibland behöver en skriva flera gånger här inne i forumet innan en tråd får fart så skriv gärna och uppdatera lite om du är inne igen, hoppas du också hittat mycket i andras trådar som blivit hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet