av JoYo

VaknaVacker
tis, 2020-07-28 - 19:47

Vad härligt... det är så obeskrivligt skönt att vara nykter. Och jag måste säga, att det bara bli bättre o bättre. 7 månader står det här på ah idag för mig. Vi tar armkrok och skuttar vidare?
Kram?

JoYo
ons, 2020-07-29 - 17:37

Vi vandrar vidare, på den nyktra stigen! Nu vet vi det är den enda rätta!
Livet smakar så mycket bättre här! I nykterhet.
Grattis till dig med!??‍♀️Kram?

JoYo
tis, 2020-08-04 - 18:29

Det blir en massa ensamma promenader. Jag måste ut. Hemifrån. Istället för att explodera. Promenaderna gör mig gott. Jag går av mig ilskan.

Vill även tipsa om en rolig och lättläst bok: ”Bara en tanke” av Dennis W.

??‍♀️

JoYo
tors, 2020-08-06 - 10:40

Jaha. Känslor. Igen. Känslig. Sånt jag bäddat in med alkohol. Inte velat känna.
Låter känslor och tankar komma. Och gå.
Svartsjuka. ”Varför ska min man på den där festen? Så kommer hon den där. Så blir han imponerad av henne. Hon skrattar flirtigt. Är så glad och berusad och rolig.”
Jag har annat inbokat. Ett torrare torrt event. Torra jag. Ska på träningshelg. Med tjejer. Han ska på fest. Han har gjort små ”misstag” förr på fest. På fyllan. För flera år sen nu. Hamnat i konstiga situationer med desperata fulla kvinnor som sökt bekräftelse. Som gett honom bekräftelse. Inte gått hela vägen men tillräckligt långt. Flirt. Hon har klätt av sig inför honom. (han hann kanske inte hela vägen? Jag får aldrig veta) Ett av misstagen ”ljuger” säger han. Jag får aldrig veta, hon säger att de haft sex, han säger att hon är galen.
”Misstag” säger han. ”Förlåt har jag sagt flera gånger, mer kan jag inte göra”. Säger han.

Jag har ont i magen. Hur ska jag slappna av på
lördag kväll. Gå och lägga mig i hotellsäng när han festar. Han kommer inte ringa/smsa när han går hem. ”Jag ville inte störa dig” kommer han ha som ursäkt till varför han inte hört av sig.

Jag kan inte slappna av och njuta. Jag jobbar med min svartsjuka. Känslor av att inte vara så viktig, bortvald. ”Du kan lita på mig”, ”Du är bitter” säger han. Det är förnedrande att han säger så. Hur skulle han må om jag gjort hälften av hans misstag?

Jag har läst om hur man frigör sig från dessa känslor, hur man förlåter för sin egen skull, att det inte är mitt fel personligen att han gjort ”misstag på fyllan”. Men hur får man kroppen att fatta? Intelligensmässigt förstår jag teorin, men själen vill liksom inte känna det (än?).
Men känslan av att ha blivit trampad på och nedgraderad. Känslan av att han tycker att jag ”ältat klart”.
Jag vill kunna lita på min livspartner. Men tyvärr gör jag inte det. Trots flera år sen förra misstaget jag kom på. Vad finns som inte kommit fram än?
Jag har kvar känslor på att vilja hämnas. Men han vet att jag gör mina torra saker. Att jag är lojal. Snäll. Känslosam. Han vet var han har mig.
Jag vill inte missunna honom att gå på festen, han ska inte dricka nåt starkt lovar han. Man måste kunna göra saker på varsitt håll om man ska leva som ett par. Men det känns jävligt jävligt. Och jag jobbar med att sätta värde i mig själv. Inte vara ”under” honom för evigt pga hans ”misstag”.
Jag tränar, hämnas genom att bli bästa versionen av mig själv. Mental träning, personlig utveckling. Men det är ingen hämnd, för han förstår inte den biten riktigt. ? Blivit lite kall mot honom. Han lider av det. Jag lider av det. Jag har svårt att ta mig loss. Att älska mig själv! Att tycka att jag är en vacker kvinna. För vilken man begår misstag mot en vacker kvinna? Ja, min självkänsla har brutits ned. Av dåliga föräldrar och ibland dålig partner. Jag bygger upp mig, sakta. Inifrån och ut. Jag är inte längre självdestruktiv med alkohol. Men genom att vara ”nedgraderad”. Det pågår endast i mitt huvud. Jag vill ändra på det. From NU ska jag uppgradera mig själv. Vända tankarna, med mantrat JAG är en fantastisk kvinna!
??‍♀️?

Backen123
tors, 2020-08-06 - 11:22

Vilken fin text, så igenkännande, fast jag är anhörig. Min man har också gjort snedsteg då han var full, via tfn, hon klädde också av sig hans ex, i verkliga livet vet jag inte och vill inte veta. Han gjorde det när han var ledsen, arg på mig och behövde bekräftelse. Jag vet det, men det hjälper inte mig. Känner precis som dig, jag försöker också bli en bättre version av mig. Men vi har känslokylan, sover inte tillsammans och han har så vita knogar. Han har varit nykter i 100 dagar, kämpar på med AA bla. Vill så gärna få igen glimten i hans ögon, att vi kan mötas men det ser mörkt ut. Vi har bara varit tillsammans i 4 år, kanske beror det på att man inte har hunnit få grunden än då, jag vet inte. Kämpa på, du gör det så fantastiskt bra ❤

JoYo
tors, 2020-08-06 - 13:04

Så tufft ni har det. Detsamma till dig, kämpa på! Den stora frågan är, vill jag förlåta?
Ibland tänker jag att vi har skaffat oss för mycket materiellt tillsamman som är svårare att släppa än relationen.
Denna helg får i alla fall vi en välbehövd paus.
Fortsätt vara ditt bästa jag. Det är det enda rätta.
??‍♀️?

Andrahalvlek
tors, 2020-08-06 - 14:10

Jag får ont i hjärtat när jag läser din text. Jag har varit svartsjuk ytterst få gånger i mitt liv, och jag skulle ha svårt att leva så. Kan man inte till hundra procent lita på sin partner så ska man inte vara ihop. Så tänker jag. Men jag vet också att det är lättare sagt än gjort.

Du ska fokusera på dig själv, vara självsnäll och göra sådant som stärker dig. Skit i gubben. Låt honom göra det han gör och må dåligt av det eller inte. Låt inte tankarna på vad han ev gör äta din energi. Du kan inte påverka det ändå.

Kram ?

JoYo
tors, 2020-08-06 - 21:43

Jag jobbar med att inte låta honom trycka på mina knappar. Vi kan inte diskutera nåt för han vänder det emot mig. Allt jag känner vrids till min nackdel. Han är expert på det. Har börjat förstå att han levt/fått makt av min osäkerhet. Jag försöker hitta min kraft. Sätta värde i mig själv. Inte låta någon/honom komma innanför mitt jag. Jag har tillåtit mig själv att vara dörrmatta. Endast jag kan ändra på det.
Du har rätt, det äter upp mig, jag kan inte förebygga eller förändra en annan. Det som sker får ske.
Kram

FinaLisa
fre, 2020-08-07 - 06:19

Jag anser att en bra relation bygger på att man vill varandras väl. Om man älskar varandra väljer man den personen varje dag.
Då är man inte otrogen eller svekfull. Eller utövar någon maktkamp.
Svartsjuka är i grunden en nedvärdering av sin egen person och dålig självkänsla.
Därför är det viktigt att inte fastna i ett negativt tänkande om sig själv.
Så jag hejar på dig JoYo!??
Du är fantastisk som har kommit så långt med dig själv!?
Kram ? och trevlig helg☀️

JoYo
fre, 2020-08-07 - 08:50

Jo så är det, en nedvärdering av sig själv. Eller som jag kallar det, nedgradering. Jag har haft svårt att ta mig upp igen och svårt att se hans misstag som misstag. Jag har tagit dem personligt och sett dem som att han valt någon före mig. Nedgraderat mig.
Jag borde lämnat.
Men jag är kvar.
Därför behöver jag ”återställa” min självkänsla. Jag har länge druckit och bråkat bort känslorna men nu är de öppna, på ytan, synliga. Jag låter det kännas. Bearbetar för att se att hans misstag inte handlar om mig och mitt värde. Därför skrev jag om känslorna här. För att vara ärlig. Allt ska till ytan. Allt ska ur mig. Bort från mig. Så jag kan bli fri igen.
Den här helgen är fokus på mig och min hälsa! Träningshelg med hotellövernattning inbokad med vänner. Så himla härligt!
???‍♀️

VaknaVacker
fre, 2020-08-07 - 09:27

Känner igen mig. Känslorna som kommer, liksom funderingar är mitt liv bra. Ser allt med andra ögon, annat i fokus nu. Inget är givet.
Är inte relationen bra måste man prata om den... heja dig!
Ha en toppenhelg! ???

Jasmine
fre, 2020-08-07 - 10:56

Jag låg sömnlös många nätter när jag var med en man jag inte litade på. Men, det jag lärt mig är att om en man är otrogen/söker bekräftelse så behöver det inte ha något med mig att göra- det är något som kommer från honom själv... en dålig självkänsla kanske? Du är vacker och stark och förtjänar en man som ser det och uppskattar det!!! Försök fokusera på dig själv.. även om jag vet hur svårt det är. Att bråka och ifrågasätta får, enligt min erfarenhet, bara motsatt effekt tyvärr.

Stora kramar och önskar dig en härlig helg!?

Andrahalvlek
fre, 2020-08-07 - 12:51

Alkoholen är verkligen bara ett symtom på allvarligare grundorsaker. Och nu har du hittat din grundorsak.

Själv har jag i relationer varit anpassningsbar in absurdum för att inte bli bortvald. Efter separationen fortsätter jag i samma fotspår när jag dejtar. Suck.

Kram ?

JoYo
fre, 2020-08-07 - 14:54

Så givande svar! Jag tar till mig. Lär mig.
Jag vill stärka mig! Det är attraktivt, en snäll och STARK person. Men inte för någon annans skull. För MIN skull ska jag välja att älska mig. För mina barns skull.

Jag har länge burit på min alkoholiserade mammas känslor. Hon var alltid ångestfylld, ett offer, en stackare, en snäll, intelligent, mycket vacker kvinna. Men väldigt självuppoffrande. Väldigt mycket dörrmatta. Väldigt feg (usch, så vill jag inte skriva om henne men jag måste för det är sant). Jag har länge burit hennes känslor av otillräcklighet och det har blivit en självuppfyllande profetia. Jag har presterat och varit duktig och gjort mig snygg. Men ändå tagit skit av min man. Eller av andra.
Jag har sakta börjat se klart. Skala av mig offerkoftan.
Det här är häftigt! Nu utmanar jag mig själv. Jag ska iväg för MIN skull. För att stärka mig själv. Se vad som händer när jag släpper kontrollen!

Jag har bytt jobb nyligen. Från att ha varit ett tacksamt offer som borde vara glad för ett bra jobb som dränerade mig. Så tackade jag ja till ett roligt jobb som jag trott att ”inte kan jag”. Men vafan! Jag kunde! Jag kan!
Jag hoppar igen! Ser vad som händer. Livet är häftigt om man vågar!
Tack kära för ert stora stöd!
Alkoholhjälpen (NI) är fantastiskt!
??

Andrahalvlek
fre, 2020-08-07 - 16:06

Att se den nakna sanningen är nummer ett. När man väl sett den går den inte att göra osedd.

Att mörka och ljuga tillhör missbrukets dramaturgi, att fejsa sanningen tillhör nykterheten. Man ser nyktert på allt efter ett tag tror jag.

Ha det bäst i helgen!

Kram ?

JoYo
sön, 2020-08-09 - 22:05

När pmsen lagt sig och hormonerna börjat plana, när jag nu dessutom haft en skön träningshelg, ja då är det lättare att se klart. Se att jag och min man haft ett turbulent och destruktivt förhållande. Fy så jobbigt att erkänna. Skam.
Jag, vi har tagit skada och är inte de lättaste att leva med.
Så....kan och vill och ska vi fortsätta? Eller är det för skadat?
Jag vet inte. Hjärnan säger ”lämna”. Kroppen är beroende av honom.
Jag känner mig ensam utan honom. Men arg med honom.
Jag fortsätter att läka och tar beslut när jag inte längre behöver fråga. När jag vet så vet jag.
Vore lite lättare utan pms-bergochdalbanan ?

Nu ser jag varför jag druckit destruktivt.

Nu vet jag att jag vill ha ett sunt liv. För mig och barnen.
?

Andrahalvlek
sön, 2020-08-09 - 22:26

När jag berättade för äldsta dottern att jag och hennes pappa skulle separera var hon 17 år. Då påminde hon mig om en sak som jag hade sagt till henne flera år tidigare. Hon sa:

”Du sa till mig mamma att alla människor har fördelar och nackdelar. Så länge fördelarna uppväger så stannar man. När nackdelarna överväger så är det dags att lämna. Så är det för dig och pappa nu, nackdelarna överväger för er båda. Jag är glad att ni har bestämt er för att separera.”

Det är dags för dig att göra plus- och minuslistor. Både över att stanna och över att lämna. Inte säkert att listorna ser likadana ut.

Kram ?

JoYo
mån, 2020-08-10 - 08:41

Jag har alltid tänkt att ”inte behövs det listor, jag vet ju utan att skriva”.
Men nu ska jag faktiskt skriva två listor.
?