av Azalea

Självomhändertagande
lör, 2020-08-01 - 06:09

God morgon Azalea,

Trots sommaren så har det varit lite för mycket dagg ute när jag stiger upp runt 5 tiden. Det är som det är. Juli blev inte så varm som jag hoppades, men jag badade de varma sommardagarna. Och eftersom jag älskar regn så tog jag på mig regnkläder och gick ut när det ösregnade hos mig häromdagen. Jag tog av mig mina skor och gick barfota en stund, en mindful gående meditation.

Och jag lekte i regnet, som när jag var barn.

Under coronatiden så har jag fått kontakt med mig själv som barn igen och det beror även på att jag utreddes för adhd. Har varit ute i skogen och kramat träd och doftat på bark och kåda. Sett nya fågelarter och börjar känna igen ljuden. Har blivit helt fascinerad.

Och så har jag skrivit här. Du påminde mig om att jag dansade djävulsdansen. Och jag letade fram mina böcker om medberoende och så skulle jag börja läsa dem, men jag orkade inte det nu. Jag har så mycket annat som jag vill göra först. Jag skriver om en tid och jag har börjat hitta på karaktärer som bara kommer. Jag har använt min humor att överleva och även om det bara är jag som skrattar så skrattar jag.

Tack för påminnelsen om att jag dansade djävulsdansen. Jag älskar mitt ex som människa och allt jag lärt mig i livet tillsammans med honom. Jag sa ifrån att jag inte vill svara han på telefon, men han kan skicka bilder och vi har kommunicerat med några få ord via sms.

Det går att hitta en slags balans i kommunikationen, om en vill ha den och jag vill ha den med mitt ex.

Jag märker att han inte har så mycket insikt och just i det där, att jag reste till min barndom och jag känner till hans barndom fick mig att inse hur allvarlig en skadad barndom kan göra med en. I hans fall så blev han mobbad och var rädd för att dö i skolan varje dag.

Det fick mig att tänka på alla filmerna jag sett om mobbing och hur han och jag har pratat kring dem.

Jag vet inte vad din man, snart ex man flyr från, men jag vet vad mitt ex flyr från och det är så sorgligt och jag tror att han aldrig någonsin kommer att ta tag i sin barndom, då han valde flykten med alkohol sedan han tog sitt första glas.

Har skrivit med banankaka i ett par andra trådar och detta kom upp till mig så tydligt igår. Läser vänners texter och jag skickar texter till andra. Jag bearbetar allt mitt genom att skriva, sedan många år. Om min egna tidigare ohälsa och om mitt medberoende.

När alla ord blir så tydliga. Och det får landa i meditationer. Och sedan landa ännu mer och inse att det är jag som skriver om vad jag har varit med om. Det tar tid för mig. Att landa. Verkligen. Då menar jag åratal.

När vi som varit medberoende börjar ta hand om oss själva och sätta oss i första rummet. Då blir det så tydligt efter att ha landat i det, i det nya, att den som står kvar och fortsätter förneka sitt missburk är så sjuk.

Och jag tänker, att så sjuk var jag också. I mitt medberoende. Jag var sjuk i 12 år. Kanske även efter separationen till nu, 2,5 år till.

Det är nu jag lever på riktigt. Och är den jag är. Jag lever fullt ut som jag aldrig gjort tidigare. Och jag är inte rädd för något. Nu utsätter jag inte mig för något som jag kanske skulle vara rädd för. Typ som att hålla i en livsfarlig spindel eller hoppa fallskärm, för jag behöver inga kickar mer och jag behöver inte utmana mig alls.

Jag har levt ett farligt liv på lagliga mediciner för min bipolaritet och jag ser att den här världen, det här landet och andra länder skiter fullständigt i individen. Vi är bara siffror.

Därför behöver vi ta ansvar för vårt liv, hur vi vill leva och hur vi vill må.

Varje dag. Hela tiden. Det är en färskvara.

Våra tidigare partners är i dimman och har medicinerat med alkohol så länge att de ser ingen annan väg.

LVM. Psykiatrin.

Du blir inte botad där, du står ut i en slags förvaring antar jag. Vet inget om LVM. Känner till psykiatrin. Som patient. Som kusin till en sjuksköterska som berättade om hur hennes praktik var för många år sedan. Vad som hände där. Hur maktspelet yttrade sig.

Har en annan vän som börjat arbeta med beroendevård och hon berättade lite om det innan hon flyttade.

Det var inte roligt att höra det hon sa. Det är ungefär detsamma som jag upplevde psykiatrin när jag var sjuk och jag var ju sjuk för att jag åt mediciner.

Du blir inte botad i Sverige, du får mediciner och medicinerna gör att symtomen lindras, skapar beroende och i värsta fall ger ännu mer biverkningar.

Hur lyckades han hålla sig nykter inom LVM? Var han nykter där? Eller fick han någon slags medicin som kanske är istället för? Jag ska fråga min vän om vad de där medicinerna gör som de får i den slutna inneliggande vård där hon arbetar.

Det finns så mycket sjukt som pågår bakom slutna rum.

Det är så sjukt det som pågår i vårt land. Att läkemedel går före. Vem bestämmer det egentligen? Trots så mycket litteratur om hur farligt vissa preparat är så fortsätter människor att ta dem.

Det kommer att öka i höst och självmorden kommer också att öka. Jag har fått så många suicidbesked genom åren och förstår att jag får höra det då jag har erfarit det en del och prövade skriva en text som jag skickade runt till en del.

I alla fall.

"Det är ju svårt för alla när det finns en så stor förnekelse."

Ja, det är det. Och du Azalea har valt att leva ditt liv vidare!

Grattis till dig. Kanske du blir pånyttfödd?

Det sa en kvinna till mig i bastun när jag berättade om att jag kunde sluta med mediciner mot depression för några år sedan. Ibland har jag pratat öppet om min bipolaritet och ibland om bara depressionerna.

Nu känner jag mig friskare än någonsin och jag tackar dig igen, för du påminde mig i en tid att jag behövde sluta dansa med djävulen antar jag att det står för.

Nu dansar jag med mig själv och kanske en dag bjuder jag in en annan man till en dans. När det nu är ok tack vare denna märkliga tid.

Ta hand om dig och njut av din helg.

Kramar

Nordäng67
lör, 2020-08-01 - 09:08

att förnekelse kan vara så total och minnet helt väck. Fick för mig ibland att mitt ex även drabbats av Alzheimers eller nåt. Googlade även mycket på mytoman och adhd under åren ihop med honom. Nu det senaste året har jag insett att min egen insikt om mig själv var lika obefintlig för några år sedan. Har pratat mycket med mina närmsta vänner om dom osunda relationerna i mitt liv (mamma, mitt alkoholiserade ex mm). Mina vänner kanske tänkte likadant om mig typ "herregud MINNS hon inte vad som hände förra helgen, hur kan hon vara kvar där, fattar hon inte?". Kanske kommer ditt ex till insikt någon gång, kanske inte. Vi har gjort det tack och lov! Märks att du har kommit långt när du skriver, han supande sitter utanför dig nu på något sätt, ett bra sätt! Många kramar till dig ♥️☀️

gros19
lör, 2020-08-01 - 11:10

Fokus på dig själv känner jag spontant. Fick lära mig något när jag genomgick ett anhörigprogram som jag haft stor nytta av. Vi anhöriga som ofta gör alldeles för mycket ska
ställa oss tre frågor innan vi gör något.

Kan jag det här?
Vill jag det här?
Är det bra för mig?

Inte alltid lätt men värt att pröva. ?

Azalea
lör, 2020-08-01 - 11:54

Det var en bra påminnelse för mig.
Jag har lätt för att bara agera direkt, fast jag har blivit mycket bättre på det under senaste halvåret. Försöker att inte släppa det som händer eller sms för nära mig.
Det fungerar rätt okej men plötsligt har man en allmänt låg dag och då fastnar det elaka och offerkoftan känns på mina axlar igen .
Ska skriva upp frågorna du skrev och hänga på kylskåpet med en gång. Då måste jag kolla där och med det vänta innan jag agerar.
Tack snälla för tipset.

Idag är en riktig skitdag ( förlåt ordval) sms haglar in ned det ena hotet efter det andra, sjukt jobbigt eftersom jag ändå blir berörd.
Slutade med att telefonen fick ligga i köket och jag gick ut och på mig och solade ☀️ Det var skönt och på det viset valde jag mig själv och hur min dag ska bli.

Är så glad över att du finns med kloka råd?Kram Azalea

Azalea
lör, 2020-08-01 - 12:51

Tavk, jag tar det som ett slags beröm att lagt hans supande Utan för mig själv. Det är ju dit man strövar i kampen om att bli fri medberoendet. Det är en riktigt lång och krokig väg märker jag och lätt att falla ner i groparna men så är ju livet i allmänhet. Inget är lätt och spikrakt och får försöka att inte deppa ihop när offerkoftan varit på en stund utan försöka ta av den och slänga den i tvätten?

Det stämmer ju att vi har ju också levt i en förnekelse under åren i närheten av missbruket.
Herregud alltså så sjukt det kunde vara men ändå var det vårt normala och vi lindades in i det och accepterade.
Sen har ju de alkoholen som gör att de inte minns såklart, men det är som det är, hjärnan blir kidnappad och det är inte längre samma person som han var tidigare.

Jag hoppas att han en dag vaknar upp till insikt och den dagen kommer jag finnas där och stötta, fast på lagom avstånd.

Ha en underbar dag i solen ☀️Kram Azalea

Azalea
lör, 2020-08-01 - 12:54

Du skriver så himla fint och har ordets gåva.
Jag vill återkomma med svar till dig lite senare idag men är tacksam för att du finns.

Njut i naturen och i solen?☀️
Stor kram Azalea

Azalea
lör, 2020-08-01 - 23:07

Det är verkligen en lång väg för att lära sig att inte vara medberoende. Jag är inte där än, det märker jag men jag får vara nöjd med mig själv de gånger jag lyckas ta ett steg tillbaka.

Du har fört en lång strid med både dig själv för att komma i fas med bipolariteten och mediciner samtidigt som du fick jobba med medberoendet.
Så nöjd du ska vara med dig själv att du har kommit så långt.
Det är som att lära kroppen och huvudet en helt ny livsstil och det tar ett tag att vänja sig.

Jag har ännu länge kvar och känner en stress inför hösten hur jobbig den kommer att bli.
Men har tänkt mig att till nyår 2021 då ska jag förhoppningsvis klättrat igenom den djungel och snårskog som väntar.
Men som Blade Runner en gång skrev: Borra ner fötterna i jorden och titta mot horisonten.
Vad som sen väntar där återgår att se men det borde bli så mycket bättre än det liv jag haft under dessa åren.
Jag får ge mig till tåls och se hur det blir.

Så himla lätt att snurra in i djävulsdansen och man behöver påminnas om att tacka nej till den för uppbjuden blir man ofta....

Jag höll på att tappa det idag efter en stor mängd elaka och hemska sms, det högg direkt tag i mig efter de första 4 och jag blev ledsen och orolig.
Till slut gick jag in och la mobilen i köket, på så sett kunde jag få distansen. Blev åtminstone en lättnad ett tag.

Idag blev det en lång runda i skogen, visstär det underbart och läkande att gå längs en slingrande stig. För mig är det den bästa terapi och lägg på lite yoga, som jag är nybörjare på men har märkt att det ger ett lugn, så känns allr lite lättare igen.

Hoppas du fick en fin dag ?Kram Azalea
.

Skrållan
lör, 2020-08-01 - 23:37

Vilken kamp du för, vilken kamp vi alla här utkämpar. Som du säger, så lätt att falla tillbaka i djävulsdansen. Så lätt att tycka synd om, att vilja hjälpa, att om han bara.......
Var och en bestämmer över sitt liv. Vi kan inte, även om vi vill, leva någon annans liv. Och vi kan inte rädda någon som inte vill.
Har haft så svårt att förstå att jag inte kan påverka mitt ex. Att jag inte kan säga att han ska sluta dricka. Det kan han bara själv.
Jag, vi här måste leva våra egna liv.
Det är så lätt att tro att man ska må bra fort. Men det tar tid att släppa ett liv som man levt ihop med någon som dricker. Och det får ta tid. Jag känner att jag återtar mitt liv undan för undan.
Det kommer du också göra Azalea. I det du skriver så förstår jag att du har styrkan. Det känns kanske inte så, men du kommer klara det här och du kommer gå stark ur allt detta.

Azalea
sön, 2020-08-02 - 10:12

Tack för dina peppande ord, Skrållan❤behövde höra dom idag då jag känner mig lite tilltufsad.
Jag vet att jag är snäll, empatisk, omhändertagande men det finns också en liten del styrka och jäkla anamma någonstans som jag måste plocka fram nu igen.

Denna helgen har varit fylld av sms som faktiskt gjort mig rädd, rädd för vad han kommer att göra, rädd för den ilska han visar och känslan av att han är någon annan och inte den jag gifte mig med.

Han som jag hade så roligt med och dom var min allra bästa vän i 25 år är borta. Idag känner jag bara sorg över att den personen har försvunnit.
Det är tungt att vara bredvid och inte kunna påverka någonting utan bara se förändringen.
Så idag jag sörjer jag men är också lite rädd och orolig över framtiden.

För att släppa taget lite lämnar jag telefonen hemma och åker iväg och ska rensa ogräs i rabatterna hos en släkting hus. Bra rekreation att gräva och rensa och låta tankarna flyta iväg.
Imorgon blir det jobba igen och det är också en bra distraktion.

Kram Azalea?

Skrållan
sön, 2020-08-02 - 16:43

Fina Azalea. Ja det är svårt att tappa kontrollen och att inte hjälpa. Men som du skriver, vi kan inget göra.
Får påminna mig om hela tiden att välja mig. Både vad det gäller mitt ex, men också i andra sammanhang så tränar jag på att inte hjälpa när inte någon frågat om hjälpen.
Och man blir ju ledsen många gånger. För man älskade ju den här personen, fast man nu ser att det inte är samma person.
Ja vägen är lång och krokig, men det går. Och vi tar tillbaka våra liv.
Nu och för alltid?

Azalea
tors, 2020-08-06 - 15:37

Det är krokigt Skrållan, det är en sak som är säker.
Vissa dagar håller jag distans och är lite förbannad, vilket hjälper mig, och få går det rätt bra ändå.
Men sen plötsligt börjar jag tänka för mycket och tycker då så synd om mannen och det är oerhört jobbigt.
Försöker då intala mig att alla har ett val, det är väl då att ta fram styrkan att göra det bara.
Inte så himla enkelt alltid men till slut fann jag den och gjorde mitt val. Men det kräver också väldigt mycket att hålla sig fast vid det.

Tror nog att det är på något sätt lika svårt för oss båda fast han behöver välja livet istället för alkoholen. Tufft, ja det är det men det går. Många andra lyckas så inte är det omöjligt men det är fortfarande något som han själv måste välja och där är han inte alls ännu.
Därför kliver jag av tåget nu och har valt livet till mig själv.
Det kommer att bli en tuff resa men tack vare en sak av er här så vet jag att det inte är omöjligt.

Massa sol och kramar från Azalea?

Azalea
sön, 2020-08-09 - 19:46

Jag var på möte med min advokatvän i torsdags och hade skrivit upp säkert 20 frågor om hur jag går vidare till vad som händer om han dör eller får alkoholdemens under skilsmässan.
Det var jobbigt men min allra bästa väninna följde med som stöd och extra öron till vårt möte.
Jag är så tacksam över henne❤
Han svarade på alla frågor och tipsade om allt jag ska tänka på gör att komma vidare. Det var värdefullt.
De uppgifter jag fick var att värdera huset och skaffa lånelöfte, känns helt oöverstigligt just nu men jag har lovat mig själv att ordna det kommande vecka. Kan ju inte förhala detta längre nu.

Så för att fylla min själ med energi åkte jag rätt ut i skogen till en sjökant och satte upp min camping, helt ensam inatt.
Ställde klockan på 5 och satt på en filt och tittade på soluppgången och lyssnade på tystnaden och gäddorna som plaskade. Det var underbart och gav mig lite lugn i detta kaos jag lever i nu och som kommer att pågå och förmodligen eskalera framåt.
Gäller att ta det lugnt och vila när man kan☀️

Hoppas att er helg har varit fin och fyllt er med energi?Kramar Azalea

Nordäng67
sön, 2020-08-09 - 21:38

Att ta hjälp av en advokat. Och klokt att kalkylera med lite tillfälligt kaos framöver. Då stålsätter man sig och blir inte chockad och besviken. Snart är det över och du är i hamn.
Vad impad jag blir av att du campar själv? Jag har inte vågat det än. Sov du ute i vildmarken eller där det fanns andra runtomkring? Skulle vilja våga för då är man ju inte beroende av att någon annan kan. Och skönt att vara själv ibland och bara vara och ladda energi. Åh vad härligt det låter med sjön och gäddor som plaskar? Jag har haft en skön helg, målat staket och badat mycket. Kram till dig. ?

Skrållan
sön, 2020-08-09 - 23:07

Du är så klok Azalea. Så klokt att prata med en advokat, så du vet hur du går vidare.
Lät skönt med att tälta själv. Modigt. Skulle själv inte våga det.
Du tar punkt efter punkt och går vidare med dit liv?

Clara
mån, 2020-08-10 - 10:12

Just duktiga kanske vi inte ska vara så mycket mer, men jag är så impad av dig nu Azalea! Du har postat brevet, du lämnar telefonen hemma, du snackar med en advokat och du åker och campar själv. HEJA DIG!

Ett tips om telefon: Jag har två telefoner - min gamla, med billigaste abonnemanget, som exet kan hatmessa. Jag kallar den hatofonen. Och så har jag min jobbtelefon, som alla andra har numret till, men inte han. På så vis väljer jag själv när jag vill läsa hans töntmess.

Sista sommaren innan jag och exet flyttade ifrån varandra lyckades jag också hitta de där luckorna i tillvaron där jag kunde vila. Jag tänkte på det som att mitt i stormens öga är det lugnt.

Glöm förresten inte att du FÅR sörja, trots att han är en idiot. Jag tänker fortfarande, efter fem år, på det som att jag sörjer nån som inte är död. Den jag gifte mig med, min allra bästa vän, finns inte längre. Den lallande tönten som dyker upp ibland har inte så mycket med mig, med vårt, att göra. Jag tillåter mig att, åtminstone ibland, längta efter den stjärnögda 30-åring jag gifte mig och hade så mycket roligt med. Sen stänger jag den asken och ägnar mig åt nuet (som innehåller två skitjobbiga tonåringar men också en fin och sund relation med en man som är HELT annorlunda och som jag inte behövt oroa mig för en enda sekund av våra fyra år ihop. De finns, de också. Man måste inte vara i kaos).

Önskar dig så mycket glädje och kärlek framöver! Och styrka i nuet.

Stor, stor coronasäkrad kram
från Clara

Azalea
mån, 2020-08-10 - 18:09

Var skönt att få prata med advokaten och få svar på allt som snurrar. Han kan inte företräda mig eftersom vi känner varandra för väl men han ska tipsa och lotsa mig till rätt folk som han känner när det är dags att begära bodrlningsförättare. Känns tryggt.

Så idag bokade jag värdering!!!!!
Okej, jag drog på det till klockan 3 innan jag ringde. Så sjukt trög man kan vara...... blir ju inte bättre av att skjuta på det men jag lär mig nog aldrig. Fast nu är det gjort och ska värderas nästa vecka. Check på det.

Jag känner mig lite stolt att jag tagit en del steg framåt. Det går sakta men säkert framåt och det är en massa kaos som väntar men ställer in mig på att det går ju över så småningom.

Det var ett bra tips om dubbla telefoner? Ska kolla upp det

Men ni måste bara prova att campa själva.
Det var underbart att få vara just ensam och lämna allt hemma.
Jag gick 30 minuter rätt ut i skogen till en sjökant så det fanns inga människor i närheten.
Fast jag har ju prov sovit i trädgården ett par gånger innan eftersom det går ju inte bara att gå hem mitt i natten på snåriga stigar ifall jag inte skulle tycka om det.
Jag har köpt mig en hammock/hängmatta så det enda som behövs är 2 trygga träd, sovsäck, lite snacks och du ser av träden.
Kan verkligen rekommendera det även om det är i den egna trädgården.

Tack finaste för ert stöd?
Nordäng67, Clara och Skrållan Det känns skönt att få tips, stöttning och bekräftelse på min väg.

Massvis med kramar och tack för att ni finns?Azalea

Blade Runner
tors, 2020-08-13 - 19:50

De där tre frågorna: kan jag, vill jag, är det bra för mig? Ställ dem varje gång du behöver dem som mest och känner att du vacklar. Sms hjälper dig inte och du vill inte läsa dem men är fast i det mönstret liksom jag. Idag har jag blockat exet i tio dagar och jag känner bara lättnad ! Genom att inte hela tiden mata sig själv med katastroftankar på vad som kan hända fyller jag dagen med mig själv och barnen. Efter sju dagar utan kontakt vacklade jag lite och tänkte att han kanske var död och hur skulle det gå då när barnen fick veta men sedan hörde han av sig till dem och ville äta middag så då blev jag lugn. Jag känner mer att jag inte har något ansvar för honom när jag blockat honom. Jag vet det rent logiskt men har svårt att agera därefter. Ett till tips kan vara att bestämma dig för att inte prata om honom alls på en vecka, inte med oss, inte med vänner och närstående utan bara prata om annat. På så sätt navigerar du lite i ditt nya liv och prövar på hur det känns. Stor och varm kram från Blade Runner.

Backen123
fre, 2020-08-14 - 14:32

Så kloka råd, jag tar till mig dom fast jag lever med min man. Jag ska försöka att inte vara så öppen, tankarna får aldrig vila. Kan jag, vill jag, är det bra för mig tror jag faktiskt att jag ska skriva på kylskåpet, kanske en väckarklocka för honom också ....
Ni har kämpat så länge, beundrar er så att ni stått ut och står upp för er själva och flyttat.

Azalea
fre, 2020-08-14 - 18:46

Tack BladeRunner?
Tänker också skriva upp det och sätta där jag ser det
Jag tappar så himla lätt bort mig själv och plötsligt står jag där i givakt igen.
Ska begrunda dessa frågor varje gång innan jag agerar.
Backen123?Du är stark också.
Våra situationer är liknande och de är jobbiga men vi överlever ändå och vi blir starka av dom fast det tar olika lång tid innan man reser sig. Mig tog det 5 år efter jag börjat tänka på det innan jag satte ner foten och tackade för mig. Jag tror att man behöver en viss tid, olika för alla, innan man är mogen för sina beslut.
Man får låta det ta sin tid och under tiden får du ta hand om dig själv och skapa distans.
Så svårt ibland men msn får jobba på det.

Idag ringde min man och gnällde att han brutit armen så jag åkte till huset och då blev det gnälligt att han hade ont i magen också.
Inte så konstigt när du dricker så så hans syster och då var det igång......han blev sååå förbannad.
Så vi körde efter jag lindat om armen, ingen aning om den är bruten och struntar i vilket, han får väl åka till sjukan isåfall.

I vilket fall så har jag nu hängt upp min hängmatta på en strand och Ska sova där inatt. Så himla skönt.
Telefonen lämnar jag eller stänger av gör nu tänker jag njuta av vår underbara sommarsol och värme☀️

Hoppas ni också kan få en underbar stund i solnedgången.
Andas djupt och bara njut.
Kramar från Azalea?