Jag vet ju inte vad jag ska göra, jag kan inte sluta och jag kan inte fortsätta. Jag hatar att bli äldre och äldre och det här fortsätter jaga mej, livet ut. Jag har såklart många omkring mej som dricker och är liksom så vi umgås men jag märker att mina barn blir äldre och tycker jag beter mej konstigt, som slarvar bort saker, sitter uppe sent,det är aldrig fest när dom är där, men de har de nog börjar förstå att jag dricker d0 det händer konstiga saker varannan vecka när de är hos pappan.

Adhd utredningen avbröt jag själv då peth testerna var för höga, jag har ändå alltid velat veta. 2 är sedan nu och jag borde ha hållt nej nykter och slutfört utredningen, men orkade inte då, nyskild och så vidare.

Bestämde mej idag för att vara nykter i hundra dagar.
Åtminstone kanske hinna känna av nykterhetens fördelar på riktigt, lämna fina tester och sen se vad livet ger mej av det.
Troligtvis kommer jag ju inte hantera alkohol efter det heller, är väl dömd att dricka för mycket jämt, det ligger i släkten kan man ju säga.men jag kanske har lärt nej att avstå, utan att säga "för alltid".
100 dagar känns som en bra start, med inspiration ifrån en i gruppen här så ska jag, helt 100 procent köra från och med igår och skriva dagbok så ofta jag kan.
Belöna mej själv med träning, många bad och varma poddar, promenader med barnen och att få hålla min sambo i handen igen.

Jag är så rädd för att misslyckas att jag aldrig mer vågar lova.
Men lovar jag inget så bryr jag nej heller inte.

Jag vill att barnen ska vakna bredvid mej och det ska lukta mamma om mej, inte gammal fylla och rök. De ska kunna lita på mej, jag har inte rätten att ta det ifrån dom. Jag är förövrigt en bra mamma. Som handlar, läser läxor leker och skrattar, är engagerad och läser för dom. Gillar att vara nykter, är det rätt ofta, iallafall o veckorna,
Men jag blir full ibland, mest helger och då går allt snett. Oftast är de inte med, men de vet vad jag gör varannan vecka snart.
Snart vet de, om jag inte bryter. Nu.

Föĺj mej!

Jag vet inte varför, jag är glad över mitt beslut, men jag skäms, skäms för min sambo, för mej själv, jag slickar mina sår och kan inte hålla tillbaka. Vill bara sova. Är enormt matt.
Tassar på tå runt min sambo men håller masken på jobbet och stojar på, gråter så fort ingen det, som en vatten kran.k8ag vill bara vara ifred, kan jag inte bara få vara det?
I morgon kommer barnen ,så blir nog allt lättare och gladare, dom är som lyckopiller och jag får annat att tänka på än mej själv.

Jag hoppas det är sista gången jag känner den här sorgen för en så banal sak som alkohol.
Jag tror inte på det ens lite när jag skriver det, men kanske, efter ett tag jag börjar övertyga mej själv.

Tittar bara in och säger heja. Vad bra det låter att barnen ger dig energi och hjälper dig vilja vara nykter. Hoppas du får lite lugn och ro inuti nu. Du klarar det här!

Ja dom får mej på andra tankar tyvärr har det inte alltid räddad mej ifrån mej själv.

Idag kommer första helgen på många år då ska ska ut och tälta med familjen utan en droppe alkohol nerpackat. Några alkoholfria öl till sambon (han har lovat att inte dricka när jag är med) och några friska 0,0 till mej.

Jag känner mej glad och knappt sugen på alkohol ännu. Jag är motiverad idag. Men det går jag varit förut och det har inte räckt hela vägen tyvärr.

Det blev världens finaste kväll igår. Jag hade minst lika kul som om jag hade delat våran flaska vin under maten och när barnen lagt sej, kanske en till.
Jag har helt bestämt nej för att inte dricka på hundra dagar så tanken nuddade inte ens att någon saknades.
Jag var i full acceptans lade mej i tältet med barnen ganska tidigt, halv elva ungefär och var pigg och lycklig nu når barnen vaknade vid halv sju och ville gå upp och fiska.

Dom fiskar och jag sitter i morgonsolen ochvd3ickwr äckligt svårt snabbkaffe, och har aldrig mått bättre än såhär.

Den här känslan ska jag stoppa ner i en påse och ta fram och känna på när jag behöver den.

Tack, det är stort stöd att skriva här, varje sej någon läser eller ej.
Som en dagbok ungefär med folk som på riktigt förstår och inte dömer.

Hur har det gått för dej hittills ? Har detkpnsn lätt såhär i början som jag upplever det eller är det en kamp?

Hej! Det har gått bra. Men det är en kamp med de tillfälle då man gärna velat dricka (snarare än när man borde dricka). Såsom när man är irriterad, stressad, trött osv. Har varit enklare med tex att gå förbi uteservering eller dricka annat till maten en lördagkväll.

Bestemor

Jag har läst i din tråd och såg att du avbrutit din ADHD utredning. Du nämner även om din sorg och saknad efter alkohol.
Jag vill bara uppmuntra dej att fortsätta med utredningen. Där tror jag att du hittar källan till ditt problem att avstå alkohol. Vid ADHD regleras inte hjärnans domaminpåslag som " vanligt" vilket gör det lätt att fastna i olika typer av missbruk.
Läs gärna boken " från duktig flicka till utbränd kvinna"
Av Lotta Borg Skoglund.
Jag kommer att kämpa själv för att få en ADHD utredning. Det är en gåva att du fått möjligheten, ta emot den.
Därefter kan du få rätt stöd för just dej. Lycka till!

Tack för det du skriver, jag har många gånger haft på känn att roten till min alkoholism inte är just alkoholen eller berusningen så att säga, om dubföretår vad jag menar. När jag sökte psykolog förra gången var hennes fokus på mitt missbruk, men jag kände helt och hållet att det var fel, att jag var där för att komma åt anledningen till missbruket (har använt andra droger med sporadiskt). Jag kan ibland eller ofta känna att jag dricker utan "sug" utan av vana eller understimulans.
Så utredningen känns viktig för mej, men många i min omgivning verkar ha svårt att förstå det, de menar på att adhd diagnos kan göra en sjuk av att veta om det att jag är vuxen att adhd är en "trend "osv.

Men är det kärnan till missbruket så vill jag såklart veta!
Tack för tipset, jag ska läsa den boken :)

Bestemor

Jag hoppas själv på ADHD utredning sedan jag läst boken. Privat kostar det 25-30.000.
Så...jag har också som du famlat och undrat vad som inte stämmer.
Sista facket jag testade var alkoholberoende..men jag har också insett att jag inte har ett sug.
Bara ett beteende att det blir för mycket av ALLT
Nu äter jag glass glass glass
I stora lass lass lass
Ja, jag ä galen i glass ( en sång )

Å men jag fattar precis! Jag tränar tränar tränar! Hela tiden om jag kan! Som att man försöker fylla ett hål! Äter och kräks ibland! Småäter massa, har alltid varit sån!

Bestemor

Om inte annat sedan du läst/ lyssnat på boken.
Hon finns även med på flera poddar, om du googlar hennes namn.
Kvinnor med ADHD pratas det inte mycket om. Så många saknar förståelse. Jag tror att man ska börja med sej själv, att förstå sej själv. Sen kan man kanske dela det med vissa utvalda. Man ska vara rädd om sin integritet.

Sova dagar har snart gått och jag mår bra. Motivationen är kvar!
Istället för att vara rädd för kommande helgdagar så ser jag fram emot den! Längtar tills den är över, av vetskapen att jag då kommit en bit till på min resa mot 100 nyktra dagar,jag ser verkligen fram emot det här den här gången!
Jag ser fram emot att vara naturligt trött. Att vara naturligt utsövd.att ta hand om min kropp, min hud, mitt inre... självkänslan efter att ha löst en rastlös kväll/helg/vecka.

Jag har aldrig varit såhär motiverad. Jag tror idag att det här är gången jag kommer lyckas.

Jag får jag ibland. Men dom är spontana, och jag kan skala av mej dom med hjälp av min motivation.
Skulle jag ge vika, skulle jag aldrig kunna sluta. Jag känner till detdär , så vi håller nollan nu. Inte ens en 0,5 får slinka ner.
Jag ska avgiftas, rena nej själv och bryta vanor.

Det kommer bli så bra!
Men jag saknar pratstuder med min sambo. Kanske vi kommer lära känna varandra igen, utan alkohol som håller igång våra samtal, vårat mos och delar våra känslor. Han är rätt tyst och jag och vinet öppnar de första samtal,
Just nu år samtalen vardagliga, artiga och enkla.

Livssamtalen kanske kommer sen.
Inte stressa upp över det-ännu.
Bara fortsätta framåt, och framförallt, vara nykter.

Tack alla för allt ni delar!

Nykterheten kan verkligen vara en gåva! Att få finnas för sina barn, att hjärnan lär sig bli glad utan alkohol igen, det är så många smågrejer som gör mig lycklig nuförtiden. Började som du med tre nyktra månader och har under vägen tappat lusten att dricka, ser liksom inga skäl att börja igen. Har läst på mycket om alkoholens effekter, det har vägt in i min nya inställning. Samtal med nära och kära blir som du säger lugnare, kanske lite trevande i jämförelse, men sannare, upplever jag.

Tora A

Jag sluta dricka först när jag fick ADHDdiagnos och medicin... Tror inte jag skulle klarat de utan. Har du ADHD är det svårare att bli nykter. Kan också vara svårt att tas på allvar som vuxen kvinna med ADHD också... Vet hur det är. Men fortsätt kämpa, du är på rätt väg!

100 dagar är perfekt. Hinner hända en hel del på den tiden.
Härligt det går bra. Blir glad för din skull.
Kram???