Hej alla!
Jag är tillbaka. Jag har varit nykter i två dagar. Detta ska bli den tredje. I tisdags gick jag på mitt första AA-möte. Jag var så tveksam in i det sista. Men sen beslutade jag mig i sista stund för att åka. Vilken tur att jag gjorde det. Det var väl ca 12-15 personer där och alla såg helt normala ut. Man skulle aldrig kunna tro att någon utav dessa män/kvinnor haft problem med alkohol/narkotika. Jag blev så varmt välkomnad! Mötet kändes så bra att jag ser fram mot nästa tisdag och då vill jag kunna säga att jag firar en veckas nykterhet. Det har väl aldrig hänt i mitt vuxna liv... Innan jag åkte till mötet sa jag till familjen att jag skulle till kyrkan på meditation. Men efteråt kände jag att jag ska ju vara stolt, inte skämmas, för att jag varit där så jag berättade var jag varit dagen efter.
Igår var jag på onsdagsmässa i samma kyrka. Jag kände att jag behövde lite andlig spis.
Allt gott till er alla!

NilsA

Jag har tänkt att försöka bli nykter. Har försökt tidigare men hoppas att detta kan ge stöd och få mig att lyckas denna gång. Dricker inte så ofta ca 1 gång i månaden men när jag väl börjar dricka kan jag aldrig sluta och gör saker jag skäms för och ångrar djupt.

Igår var samma visa skulle egentligen inte dricka alls men blev en öl med maten och kompisarna och sen rullade det på till små timmarna. Har ångest idag men är åtminstone glad att jag inte har några minnesluckor denna gång.

Dock är mitt drickande som rysk roulette och jag har egentligen haft tur som inte råkat mer illa ut än vad jag gjort på fyllan och måste verkligen ta denna chans innan nåt riktigt allvarligt inträffar. Att jag gör nåt olagligt som ställer till det eller skadar mig när jag inte har kontroll eller hamnar i riskabla sammanhang :(

Egentligen tycker jag inte det är särskilt roligt att festa längre och jag får inte ut nåt av det, annat än pinsamheter som att bli utslängda sabba relationer med folk osv. Mitt största problem är att jag lätt faller för det sociala trycket. Funderar på att helt undvika restaurangbesök och liknande då det nästan alltid varit i sådana situationer som jag druckit fast jag egentligen bestämt att jag inte ska. Åtminstone för en tid framöver tills jag känner mig mer stabil i att inte dricka. Köper aldrig alkohol på systemet och går aldrig på några hemmafester längre heller

Ska försöka återkoppla hur det går veckovis , mest för min egen skull egentligen hoppas det ska motivera mig och fungera som en påminnelse. Det knäppa är att jag lyckats sluta dricka när jag är i min hemstad (bor i Göteborg) nu , samt med släktingar och syskon, vilket jag hade en vana att göra. Tror det blivit som en social spärr att göra det i dessa sammanhang så måste bara få det samma att gälla när jag är på ”hemaplan” kan tillägga att jag egentligen ogillar att bo i en storstad något som förstärks av svårigheten att undvika utelivet.
/Nils

Femina

Idag fyller min man 58 år. Senaste dagarna har jag känt ett stort motstånd att ge honom nånting öht. Så häromdagen slog mig en tanke om varför? Jo, jag har redan gett honom 26 år av mitt liv och två vackra barn. Nu har jag inget mer att ge... ?

Kristallklart! Sorgligt, ja visst. Mycket sorgligt t o m. Men dit har vi kommit efter alla dessa år.

Men sen kom jag på att jag ber ju Gud, morgon och kväll, om att få vara till nytta & glädje för mina medmänniskor. Och han är ju också en medmänniska... Så det blev en kompromiss. Jag har köpt en enkel blombukett, ett kort och en liten chokladask som han gillar. Inga rosor, inget gulligt kort med nallar eller hjärtan på och jag skrev "grattis (hans namn)" istället för "grattis älskling". Det känns helt ok. Jag vill ju inte strunta i honom men det är en klar markering från min sida.

Tveksamt ifall han ens märker nåt. Han kommer strax hem från jobbet och då springer han, i vanlig ordning, direkt till vinet i kylskåpet. Sen är han nöjd. Så får det bli. ?

Femina

Åkte med Pelle till veterinären imorse. Dags för kastrering. Jag hann sakna honom trots att jag hämtade honom igen, sex timmar senare... ?

Ikväll kom min vän med på måndagsmötet. Det var trevligt. Då hann vi umgås lite och han kunde, för en gångs skull, bara vara med på ett fint möte utan att behöva göra något mer än att vara där. Lite nyttigt för honom att bara få komma och slappna av. Jag tycker väldigt mycket om honom. Han har blivit min bästa vän. ?

Femina

?
Idag har jag fått vara till både nytta & glädje igen genom att hjälpa min svärmor. Vi var på fotvården igen och jag handlade åt henne.

Pelle får stanna inne några dagar nu efter kastreringen. Behöver jag nämna att det är inte populärt? Om man ändå kunde kommunicera med djuren... Det skulle verkligen underlätta! ?

Femina

Om man har stängt inne smärtsamma känslor, tillräckligt länge, så fryser de till is i hjärtat. De hårda iskristallerna skaver visserligen men det bedövar man med A så det nästan inte känns...

Men man behöver mer och mer bedövning ju längre tiden går för effekten avtar. Så man fyller på och försöker leva så gott det går.

När någon får hjärtat att tina upp och isen börjar krackelerar kan det vara en befrielse. En lättnad.

Men samtidigt gör det så jävla ont inuti mig nu. Kan inte sova, igen... Måste dölja smärtan inuti för barnen (sonen är ju hemma dygnet runt) så jag inte oroar dem.

Det gör så ont att jag vill skrika högt och gråta en gråt som aldrig kommer ta slut. Det är som att alla frusna känslor blottas och mitt hjärta blöder. Ser ingen utväg.

Att dricka A vet jag inte är en utväg. Jag blir skrämd av tanken hur jag skulle må då. Ångest upphöjt i kvadrat!

Jag vill inte gå och prata med någon. Jag vill bli älskad, helad och läkt. Jag vill att det onda ska värka ut och sen försvinna.

Jag orkar knappt se min man längre. Alla illusioner är borta, alla förhoppningar krossade, nermalda. Jag vill inte ha honom längre, även om han skulle få för sig att bli nykter. Alltför lång tid har gått till spillo.

Jag får gråtattacker i bilen för där kan tårarna få rinna ostört. Det finns ingen som tar emot mig när jag faller. Gud kan inte ta mig i sina armar, torka mina tårar. Jag vill inte vara stark ensam mer. Jag vill kunna vara svag tillsammans med någon. ?

Så starkt skrivit om det smärtsamma du bär på, hopplöst, meningslöst, oändligt smärtsamt. Svårt skriva något som tröstar, annat än att jag läst det och kan förstå lite - inte utifrån din smärta för den har jag ingen aning om, men utifrån mig själv där livet också varit fruktansvärt och förvirrat och djupt nergrävd i gyttjan.

Vad bra du sätter ord på det du bär på.

Avslutningen i ditt inlägg hoppas jag att du en dag kan känna är annorlunda.

Du beskriver verkligen jättefint hur du upplever din situation, och jag lider verkligen med dig.

Det är så tydligt att alkoholen lägger en våt filt ovanpå alla känslor. Och när man är nykter så kommer känslorna så mycket starkare. Grundproblemen kommer upp till ytan.

Du har identifierat ditt grundproblem. Du måste skilja dig. Hur det ska gå till vet bara du, men spontant skulle jag hellre bo i en etta med kokvrå än tillsammans med en man som jag ogillar så mycket att jag inte vill se honom.

Du kommer att klara det här! På ett eller annat sätt! Börja leta annan bostad, det är konkret och bra.

Kram ?

Femina

?
Ikväll var jag på mötet, som vanligt. Jättefint, lugnt möte med kloka delningar. Min vän avstod medvetet från att komma. Det tror jag var klokt. Gruppen måste stå på egna ben nu framöver. Och det gick ju bra! Min vän börjar få lite mer självinsikt och han verkar må bättre av att släppa taget. Jag är stolt över honom. Vi hjälper varandra. ?

så ont det gör att läsa om din smärta, sorg och längtan. Jag önskar dig sinnesro.... Och mod att förändra det du kan! Du har redan gett dig och dina barn dig en så viktig gåva genom att välja att vara nykter. Jag önskar av hela mitt hjärta att du hittar en lösning som ger dig också djup och äkta glädje i livet! Varm kram / mt

Femina

?
Tack för era inlägg! ?

Jag vill bara säga att självklart känner jag inte sådär starkt varje dag. Mina känslor och mitt humör varierar rätt mycket. Jag tror jag genomgår en sorgprocess och det tar tid och ibland gör livet extra ont. Men det ingår även helande och renande i den processen. Ett nyktert uppvaknande och nya insikter. Genom senaste årets erfarenheter har jag gått från medberoende till mer oberoende. Så känns det iaf. Lärorikt och utvecklande. Jag står inte längre och trampar vatten i dyn utan rör mig framåt.

Livet är rörelse, inte stagnation. Jag borde dansa mer, krama ett träd, vandra längs strandkanten och få sand mellan tårna! Jag har nästan glömt vem jag var när jag var yngre! Dags att återupptäcka mig själv! ?

Femina

?
Ikväll var det möte i fredags gruppen. Det är samma grupp som som på måndagar. Min vän kom också. Han brukar inte gå där men han inser värdet av att få komma till ett färdigdukat bord och bara vara.

Jag vet också att han alltid kommer i mycket god tid så jag såg till att komma tidigare än jag brukar. Han satt minsann och väntade på mig utanför kyrkan. Av hans många sms förstod jag att han hade en del på hjärtat.

Det är så lätt att prata med honom. Allvar och humor om vartannat. Jag känner mig "hemma" med honom. Jag kan säga nästa vad som helst utan problem. Man kommer ju varandra rätt nära också när man hör varandras delningar på möten. Dessutom delar han förtroenden med mig på samma sätt. Han har verkligen blivit en god vän. ? ?

Femina

Var iväg på min väns lördagsmöte. Jättefint möte och två nya personer som kom.

Varm dag och nu ikväll satt jag och min man ute på altanen och pratade gamla fina Greklandsminnen. Vi har ju hunnit med många resor under årens lopp och även om A alltid funnits med som ett självklart inslag så fick vi många fina semestrar ihop innan drickandet tog över våra liv och allt spårade ur. Mitt hjärta fylls av sorg och nostalgi.

Varför gick allt så fel när vi hade det så fint tillsammans i många år innan dess. När vi var unga och kära, fulla av framtidstro. När vi gifte oss, fick barnen och köpte hus. Då var vi en lycklig familj. Vi hade trevligt och roligt tillsammans. Tacksam för fina minnen men man kan ju inte leva bara på dem. ?

Femina

Hur är detta möjligt? När blev "en dag i taget" hela sex månader? ?

Tacksam idag! ?

Femina

Varit på mässa idag. Vad annars, det är ju söndag! ?

Känns fantastiskt och lite overkligt men väldigt bra idag. Det är så rörande med alla gratulationer på FB. Av min vän kom det bl a en ?.

Jag har funderat lite på hur jag ska göra med min tråd, här på forumet. Om jag ska be Admin flytta den till "Det vidare livet" eller om jag ska dra ner på inläggen. Jag känner mig trygg i min nykterhet numera. Mina inlägg handlar ju inte längre om A utan mer om mina möten, kyrkobesök och mina känslor i stort & smått.

Det har varit ett ovärderligt stöd att få "skriva av sig" här på forumet. När man skriver egen dagbok får man ju ingen respons alls.

Jag läser sällan andras trådar heller numera. Det kändes viktigare i början.

Risken är väl att jag inte kan hålla mig borta härifrån heller. Då får jag nog abstinens! ?

Men, jag avslutar inte ännu utan får försöka trappa ner lite istället.

En massa kärlek till er alla därute i anonymiteten! ?

Det skulle inte förvåna mig om jag skriver imorgon igen! ?

Imorgon är Första Dagen på resten utav mitt mitt liv... ?

Jag startade en ny tråd under ”Det vidare livet”. Lät den gamla ligga kvar. I den tänker jag skriva varje nykter månads-dag typ.

Kram ?

Dels, och viktigast, för din egen skull. Ibland behöver man skrivandet mindre men ibland är det fint att ha en plats där man kan formulera sig och dela med sig. En annan aspekt är vinsten för andra som inte hunnit dit där du är idag, de som är nånstans på vägen. Då kan trådar som din vara ovärderliga, t.o.m avgörande. Flytta gärna till Det vidare livet, du kan bra höra hemma där nu. Allt det bästa och varmt grattis till all nykter tid?/ mt