Ja jag tror du har rätt, nu har jag varit nykter i 3 veckor på dagen och ”glömt” lite hur illa det var. Är medveten om att jag måste göra det här för min egen skull om det ska hålla i längden. Hur kommer jag dit? De första nyktra dagarna var för min egen skull men nu börjar återigen göra det för andras skull, av rädsla, för husfridens skull. Det går lite upp och ner men idag känns det ganska trist att inte få dricka. Har inget sug men vill ha möjligheten att dricka om jag skulle vilja.

AmandaL

Att ha möjligheten att dricka finns ju, om du vill ta konsekvens, vill du känna skam? Drick! Vill du ha panikångest? Drick! Vill du att din man ska bli besviken på dig? Drick! Du måste tänka att du ju inte vill känna så, varför ska det vara tråkigt att inte ”få” dricka idag? Du får. Men du ska vara medveten om konsekvens, och vill du inte ta i konsekvenserna av att smygdricka eller öppet dricka så vill du vara nykter, då har du själv valt att vara nykter idag, för du vill inte känna skam, panik eller bli påkommen av din man. När du börjar tänka så, att du väljer att slippa känna allt det där som du skriver du kan uppleva efter att ha druckit, då blir det plötsligt inte frågan om att inte få utan att inte vilja! Hoppas du förstår vad jag menar och jag tror på att du inte vill dricka, för dina konsekvenser lät inte jätte roliga som du kan riskera att få om du dricker ??? Jag tror du vill vara nykter idag, tänk på konsekvenserna och välj därefter, välj det som känns bäst för dig, jag röstar på nykter ???

Amanda beskriver det så bra. Tänk på allt elände som du upplevde när du drack. Hur trevligt är det att vakna upp med en hemsk bakfylla tex.? Vill du tillbaka dit? Knappast.

Ja ni har rätt. Jag vill vara nykter. Jag väljer att inte dricka, för att jag inte vill även om jag får. Tråden om det värsta man gjort är bra, skrivit en lång lista med saker jag kommit på och det är inga roliga minnen. Helt vansinniga saker, nästan så man tror att det är någon annan. Så långt i från mitt präkiga nyktra jag...

AmandaL

Härligt ångestmoln! Och jag kan lova dig, det här beslutet som du tog idag var det allra bästa du kunde ta för dig själv! Snyggt jobbat, du vill inte dricka! Vem vill göra bort sig, känna skuld och skam, vakna med huvudvärk och känna sig värdelös eller misslyckad? Inte vi iaf ??

Dag 24 idag! Har hållit mig fortsatt nykter trots mer sociala aktiviteter än vanligt den senaste veckan. Jag varken trivs eller vantrivs i nykterheten, men det kanske är en bra sak. Innan har jag liksom stormtrivts med att vara nykter på ett överdrivet sätt, kanske för att man känner sig så duktig och liksom lurar sig själv- sen plötsligt faller man dit ordentligt och man fattar ingenting efteråt! Nu är det liksom helt okej att inte dricka, inte mer än så. Det kanske är mindfullt att känna så? Varken bra eller dåligt. För den sakens skull känns det inte neutralt eller normalt ännu (om ni förstår vad jag menar...)

Tänker på er alla som kämpar för ute! Vi klarar det här!

Tror att du tänker helt rätt, och i början när hjärnan läker är ”okej” riktigt bra eftersom det tar tid innan hjärnkemin stabiliserar sig.

För mig är inte nykterheten i sig den största vinsten, det är alla fördelar jag märker som trillar in efterhand som känns som de största vinsterna.

Kram ?

Har klarat en nykter månad! Har inte varit några större problem! Känns länge samtidigt som väldigt kort på något vis. Idag är dag 33. Trots Semester och sociala aktiviteter har det känts okej. Konstigt nog har INGEN frågat varför jag inte dricker, hur kan det komma sig? Känns både bra och dåligt. Skulle kännas jobbigt att behöva komma med förklaringar och ursäkter gång på gång men att ingen sagt något känns också lite märkligt. Vet faktiskt inte om de inte vågat fråga, inte märkt det eller tyckt det är så normalt att de liksom inte ens funderat över det... hmm

Behöver nollställa mig gärna känner jag, ni som har erfarenhet, när känner man sig normal igen? Alltså slipper tankar på alkohol eller sug. Kan man kanske rent av någon gång i framtiden kunna dricka något liten glas vid speciella tillfällen. Jag har som jag skrivit i tråden varit nykter 3 månader i streck vid upprepade tillfällen senaste 1,5 åren men sedan fallit dit, först normalt drickande för att sedan bli snorfull och ställt till det massor... Nu satsar jag på minst 6 månader!

Du nollställer dig aldrig. Har du gjort uppehåll tidigare, druckit lite och sen spårat ur så kommer du att göra det igen. Folk tar återfall och spårar ur efter tiotals nyktra år.

Grattis till nykter månad 1 och nu rullar det på månad för månad om du bara låter bli första glaset.

Kram ?

Jag drack igår! Ett glas champagne. Kände mig ”tvungen”. Var hembjuden till vänner och det var extra fin champagne. Ville inte vara otrevlig eller uppfattas som konstig, kändes så jobbigt att tacka nej. Smuttade långsamt på mitt glas, drack inget mer sedan. Kändes bra. Ska inte bli en vana att alltid dricka trots att det är ett socialt sammanhang, vill inte att det smygande ska bli som förut. Men känner mig inte alls triggad att dricka mer eller oftare. Men ska ha koll på mig själv och försöka tidigt upptäcka om ett sådant beteenden skulle börja... kan ju bli katastrof. Känns som att jag kan gardera 1 glas i långsam takt. 3 glas blir man berusad på och vill ha mer. Nu ska jag inte dricka igen på ett tag, sen får jag se

Har de senaste 52 dagarna endast druckit 2 glas, ett glas vid två separata tillfällen i socialt sammanhang när jag känt att jag ”måste” dricka” för att det förväntats av mig. Har inte känt längst ökat sug efter de tillfällena. Vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till helnykter vs dricka måttligt vid enstaka tillfällen. Känns som om jag kan dricka 1 glas utan att falla dit men troligen inte mer än så. Är inte frestad att börja dricka som innan men det beror nog främst på rädsla och brist på tillfällen att göra det. Hade lätt druckit om jag kommit undan med det. Så hopplös jag är. Trivs i nykterheten men saknar ändå alkoholen. Saknar att kunna försvinna bort en stund, är jobbigt att vara närvarande hela tiden. Det är som jag behöver svängningarna mellan total lycka (full) och avgrundsdjup ångest (bakfull). Tar en dag i taget, det är verkligen det enda som verkar hjälpa. Oroar mig lite för att jag omedvetet har börjat planera mitt återfall, att det är endast därför jag håller mig nykter, att jag vet att tids nog kommer jag få dricka mig berusad.

Någon som känner igen sig i mina tankar?

Du skriver att du saknar att försvinna bort en stund. Det gör du inte på ett glas. Krävs fler. Vill du dricka så mycket? Trillar du dit igen då eller kan du hålla dig inom dina egna ramar? Håller med dig om att du tycks planera ett återfall. Strunta i att ta det första glaset! Ut och spring, koka kaffe, ring någon, googla upp någon avskräckande film om alkohol på youtube (intervention, alkohol, hjärnan) eller gör vad som helst annat än att ta det första glaset. Det är mitt råd.

Kram!

Kram!

Du har helt rätt Charlie! Ett glas försvinner man inte bort på, det dricker jag endast för att liksom bevisa för mig själv att jag klarar det. Och det verkar jag ju göra. Just nu i alla fall. Ska försöka sysselsätta mig så jag inte tar ett återfall, jag kan liksom klara det, det är så förbaskat tråkigt bara... har säkert skrivit samma sak tidigare i tråden men jag vet verkligen inte hur jag ska lära mig att njuta av livet utan alkohol, alltså långsiktigt. Är såklart skönt och till och med njutbart ibland att vara nykter men jag är liksom van vid att ”ladda ur” med alkohol då och då.

Känner igen mig en del i dina tankar kring att dricka eller inte. Slutade dricka i början av april och har under sommaren druckit ett och ett halvt glas fördelat på två tillfällen. Kände båda gångerna att det inte alls var så gott som jag mindes, och att jag ogillade hur det kändes att bli lätt berusad. Har slutat snusa och röka tidigare och då är det ju inte så gott när man provar igen, man måste liksom vänja till sig igen om man ska uppskatta att ta en cigg. Tror det är lite samma med alkohol. För att uppskatta det sådär som man minns det så måste man bli lite beroende igen.. Och det är dit man kommer börja röra sig fast det verkar så okej att bara ta ett glas i början. Problemet är att det där enda glaset inte gör en nöjd i längden. Sen verkar du sakna något i livet utan alkohol, men är det verkligen själva alkoholen? Jag har upptäckt att vissa umgängen och aktiviteter är tråkiga utan alkohol, helt enkelt för att vi aldrig haft så mycket gemensamt eller att de alltid varit tråkiga men jag har dolt det med alkohol. Andra umgängen funkar lika bra utan, och mycket i vardagen har fått en ny lyster. Kan det vara så att du behöver hitta nya intressen, vänner, byta jobb? Att låta alkohol vara det som ger guldkant är en quickfix som inte håller i längden, det vet vi nog alla som skriver och läser här. Fundera på vad du drömmer om att göra i livet, vad som gör dig lycklig. Att långsiktigt jobba mot det tror jag är mer givande, även om det tar längre tid och kräver mer jobb... Stå på dig och lita på din instinkt som sa dig att du behövde sluta dricka...

Det känner jag igen! Var också van att ”ladda ur” för att på nåt sett nollställa mig själv. Men inte mådde jag bra i det stora hela. Varit sjukskriven med ångest och utmattning senaste året. Så då fick jag eld i baken att ta tag i mitt mående och hälsan. Har insett nu efter 2 veckor nykter att jag haft mer problem (pykiskt ) av just alkoholen än jag trott. Så med alla andra grejer jag förändrat senaste året är det här en fortsättning på det. Man måste bara ställa om sig... håller på med ”programmet” här inne. Har du provat det? Lyssnar även på en bok av Annie Grace..
jag har ställt in mig på att jag inte kan dricka mer. 1-2 glas kommer bara leda mig tillbaka dit jag var och det orkar jag inte. Lycka till på din resa ?

Idag är dag 62 av typ helnykterhet. Har vid 3 tillfällen druckit ett glas vin under den här tiden, senast i helgen. Känns som att jag saknar berusningen mindre och mindre, var handla deppigt och jobbigt där ett tag ser jag i tråden. Känner faktiskt inte alls så nu, vågar såklart inte tro att suget aldrig ska komma tillbaka men senaste veckan har det känts mer normalt att inte dricka.

Min sk bästa vän som jag druckit mycket med hör knappt av sig sedan jag slutade dricka... hon verkar inte vilja umgås om inte alkohol finns med... väldigt tråkigt men känner mig stundtals även lite lättad måste jag erkänna

Det är verkligen ledsamt när man inser att det var alkoholen som var den enda gemensamma faktorn. Men så kan det bli.

Stort grattis till 62 nyktra dagar, och skönt att det känns mer och mer naturligt att vara nykter ?

Kram ?

Ja det är lite ledsamt att vinet var vårt enda gemensamma intresse som det verkar nu... hon hör inte av sig längre sedan jag sagt att jag hellre ses över en lunch än ”ett” glas vin. Idag är dag 73 som nykter. Eller jag vill understryka att jag inte varit helt nykter, jag har druckit ETT glas i sociala sammanhang vid totalt 4 tillfällen under de här 73 dagarna. Och då menar jag normala glas om ca 1,5- 2 dl vin, inga jätteglas ?
Det känns okej allting, känner mig turligt nog inte ”säker” och jag har verkligen inte börjat glömma senaste fylleslaget som initierade de här nyktra dagarna. Känner mig med balanserad men är inte så mycket piggare, trött och dricker mycket cola och kaffe...

Leonie

Har läst igenom din tråd och igenkänningen är total. Så sunt att du reflekterar så mycket. Jag tror att det är en del av bearbetningen. Man behöver behandla det man gjort och det man står inför. Alkohol är och har varit en så stor del av ens liv. Många av de vänner som alltid håller sig på mattan tänker nog inte ens en promille på alkohol som vi gör.

Grattis till dag 73! Vilken bedrift av dig. Jag hoppas du är stolt om än fortsatt trött. Jag har själv varit nykter i åtta månader (det har hunnit bli ett antal år sen nu) och det tog sin tid innan man blev pigg och upplevde den här skärpan som flera vittnar om. Men oj vad det är belönande. Så håll i och håll ut. Det kommer vara värt det, den övertygelsen måste man ha. För vad är alternativet, egentligen?

Du skrev tidigare i din tråd att du har haft änglavakt och ja det kan jag verkligen skriva under på. Sen vill jag faktiskt inte tänka på vad som faktiskt har hänt vid de tillfällen som jag haft blackouts. Men det känner ju inget till att spekulera i. Jag brukar fundera på mina änglavakter som ett timglas där turen börjar sina mot sina sista sandkorn. Det skrämmer ärligt talat skiten ur mig.

Tack för att ni läser! Och läser tillbaka i tråden till och med! Det värmer verkligen! Vill verkligen hålla mig ifrån alkoholen längre än tre månader den här gången, tre månader var mitt rekord innan (då helnyktert). Nu satsar jag på minst 6 månader men att det är okej att dricka ett glas vid speciella tillfällen, har inte satt någon specifik gräns på hur ofta det får vara eller vilka tillfällen som räknas som tillräckligt speciella... hmm svårt. Hoppas jag inte faller dit på det och börjar lura mig själv in i den onda spiralen. Någon mer som tillåter sig att dricka ett glas under kontrollerande former? Man hör ju så ofta att man inte ska ta det första glaset... Jag klarar av att endast ta ett glas så länge jag inte dricker det u ensamhet eller tillsammans med vissa personer som har dåligt inflytande på mig. Dricker det där glaset när jag är på någon parmiddag eller med släktingar, i sammanhang när fylla ändå inte passar in. Det får inte bli för ofta bara, Max 1-2 ggr per månad är nog lagom, eller när de tillfällena uppstår naturligt, det gör de ju oftast inte oftare än så.