av Kaveldun

Torn
fre, 2020-08-14 - 21:57

Jag beklagar sorgen.❤️ Starkt av dig att hålla dig nykter under sådana omständigheter och det är fullt förståeligt att fokus har legat på annat håll än här. Faktum är att jag har inte trott att din frånvaro här har berott på att du hade börjat dricka igen. Har känt det på mig på något vis.

Ta hand om dig, och dina nära och kära. Kram ?

Andrahalvlek
fre, 2020-08-14 - 22:08

Åh, så hemskt. Förstår verkligen att du har haft fullt upp med att stötta din vän och hennes barn ❤️

Skönt att se en hälsning från dig igen, och otroligt starkt att du har klarat av detta enormt jobbiga utan att dämpa känslorna med alkohol.

Kram ?

Se klart
lör, 2020-08-15 - 00:29

Vad ledsamt att höra, sån sorg. Vi är inte många som behöver ställa oss upp som gudmödrar annat än lite presenter och spa. Men nu krävs förstås mycket av dig. Sån tur att du har orkat finnas för dem, och utan alkohol tycker jag låter som en bragd. Hoppas, tänker jag då du orkat skriva här, att du nu kan hitta lite tid för dig.
Igår var jag förbi mitt kaveldun-ställe och här växer de höga nu. Har spanat efter dem, och dig, men det är faktiskt först l dagarna som de växt sig högt över vassen, och diket. Välkommen hit igen, be inte om ursäkt. Vi är så tacksamma att du tittar in, trots allt som hänt.
Att skriva beklagar och glad i samma mening känns inte koscher men glad att du är frisk och stark.
Att vara med barn i deras sorg kräver otroligt mycket av oss. Du fixar detta. Vi är här. Kram så länge, skriv bara när du orkar! ??

Kaveldun
lör, 2020-08-15 - 15:48

...snälla ni.
Sitter på tåget hem nu efter att ha bott hos min vän i några veckor och försökt stötta. Det enda man kan göra är att finnas...och hjälpa till med lite praktiskt.
På måndag börjar arbetet igen ...som jag tack och lov haft möjlighet att skjuta fram några veckor.
Jag har så mkt att skriva om .,,som jag reflekterat över. Hela livet ställs på sin spets när ngn går bort så plötsligt - mitt i livet.
Just att hålla nykterheten har faktiskt inte varit så svårt men jag märker att jag är mindre stresstålig än förr. Jag har ju använt alkohol som medicin och flykt och bedövning och när den utvägen inte finns mer så blir det lätt för mkt ....min lösning är att försöka göra en sak i taget ( snare än 20). Kanske är det också ålder - men egentligen tror jag inte det. Jag tror snarare att det är en fas i min tillnyktring.
När allt detta hände så var min impuls att skriva här direkt ....men det blev liksom för stort och dramatiskt ( tyckte jag) och jag blev sedan helt koncentrerad på nuet- med min vän och hennes barn - mIna gudbarn.
Och sedan gick tiden.
Självklart känns det dumt att försvinna/tystna - det är ju ngt omoget i det.
Om jag nu ska vara lite självreflekterande så har jag alltid haft svårt att dela det som sker i realtid ( att finnas där för någon annan som stöd är en helt annan sak).

Mitt i all sorg så har det varit fint att få vara nära min vän ( hon är min vän sedan snart 40 år....obegripligt - vi har haft våra duster men också en väldig närhet och dusterna har nog bottnat i att vi bodde ihop och nästan blev ’släkt’ när vi var unga....så det har varit som en syskonrelationen. De senaste ca tio åren har vi dock kunnas mötas helt utan ’syskongnabb’ ...och med stor värme och glädje över vår långa historia och vänskap.
Jag har nog alltid upplevt henne som en mer trygg person och jag tänker också att det är en anledning till att hon kunnat vara så tydlig med att hon behöver hjälp nu.
Det är en styrka att kunna visa behov - och en ynnest att få vara nära och hjälpa ngn man tycker mkt om.
Jag överdriver inte när jag säger att jag tänkt på er varje dag.
Nu tänker jag i alla fall fortsätta skriva här ( och läsa in mig på era trådar - vad som hänt er!)
Tack för att ni är kvar...

Se klart
mån, 2020-08-17 - 09:09

De där vännerna är livsviktiga, hela livet- personerna som är ett sorts vittne till hela livet.
Så sorgligt att läsa om detta, men som sagt, ovärderligt att kunna vara där.
Som jag skrev är jag otroligt imponerad att du hållit dig nykter utan att läsa/skriva här. För mig är detta lite av min kontrollstation, checkar in och ut.
Igår försökte jag tänka ”vad som har hänt på forumet” men det är ju inga dramatiska saker ? förutom att Andrahalvlek flyttat till Det vidare livet ? och många nya här förstås, där jag är osäker på hur mycket man kan tillföra som ”långliggare” dvs de där akuta sugen förekommer iaf inte för mig längre.
Jag är glad att du är tillbaka, det har verkligen varit tomt utan din röst och din fina omsorg.
Önskar dig en bra första dag på jobbet- och ser fram emot rapport.
Kram ???

Kaveldun
ons, 2020-08-19 - 19:21

Jobbet drar igång nu och jag försöker stå stadigt.
Har inte riktigt landat efter allt som skett och är också i en fas där j funderar mkt på hur jag ska bo/leva.
Behöver flytta och är osäker på om jag ska välja lägenhet eller möjligen hus...en aning utanför centrum. Har inte riktigt råd med både och - jag lever ju ensam i den meningen att jag inte har ngn partner med gemensamt boende/ekonomi.
Längtar nästan alltid efter mer natur...och kanske en liten trädgård och en katt:-) ( eller hund....men jag är egentligen inte ngn riktigt bra hundägare..alltför rastlös)
Samtidigt tycker jag om storstad och puls. Men närhet till restauranger och barer är ju inte ngt som väger tungt längre....
Fyller 60 om 1,5 år ( otroligt gammal ?) och känner att det är viktigt att välja rätt nu.
Är också på väg att realisera detta med att besöka AA...i tanken har det varit ngt jag bestämt mig för att ta tag i nu i höst. Jag tror helt enkelt att det skulle vara bra med en handfast form också ( eller till....detta är ju också en form).
Annars läser jag mkt i alla trådar - tänker på er - hur alla kämpar - några i medvind andra i med och motvind och några som sliter i tung motvind.
Läste några rader av dig Se Klart om hur nykterhet visst kan vara kämpigt ibland men att det ändå är en simtur i friskt vatten medan ett liv i alkoholtöcken är som att simma i mörk dy med ålar runt sig....
Jag skrattade rakt ut....för det var så stark och osminkad liknelse...och den fäste på näthinnan.
Jag har inte glömt...dagarna med baksmälla, de eviga morgnarna med munnen full av aska och sinnet fullt av skam....
Det var inte längesedan ändå och det pågick i många många år.
Nu går mitt liv mot höst ( jag är så gammal att det kanske snarare är vinter) och jag vill så otroligt gärna leva - vaken - den sista tid jag har kvar här på jorden...
Inte simma längst ner i dyn med obehagliga ålar ...utan vara i det vatten som är friskt och klart!

Se klart
ons, 2020-08-19 - 22:59

... skulle jag säga, men det bestämmer ju du.
Dock lever ju kvinnor allt längre. Säg 85. Om du skippar vinet och dessutom skaffar trädgård och katt, förlängs ju livet ytterligare.
Säg 90. Då har du mer än en tredjedel kvar. Och är just i livets augusti, första veckan ungefär.
Du skriver inte om varför du behöver flytta, men jag tänker att flytt är hoppfullt och framåtblickande. Rensa och kasta och ge bort. Packa upp i något nytt.
Den känslan. Om man då inte är tvingad men det låter inte så.
Fundera, massa roliga möjligheter. Naturen är viktig viktig för de flesta av oss. Det är en livets sensommar-grej om inte annat. För mig har det blivit ordlösa förklaringar till hur liksom allt hänger ihop, livets krångligheter går att begripa Ihop med det som växer och vissnar och gror igen. Men det är jag det.
Det blir spännande att höra om hur tankarna går, och beslut.
Och jag är nyfiken på AA!
Godnatt K, så fint att du är här. ?

Kaveldun
tors, 2020-08-20 - 07:22

Jag bor i en lägenhet som var en förälskelse ...och inte alls ett resonemangsparti. Fyra trappor upp ( utan hiss) och med ytterligare en trappa inne i lägenheten och en terass med Karlsson på taket utsikt - hustak och skorstenar och himmel...
Den är väldigt härlig tycker jag men riskfylld:-)
Skulle jag råka göra illa en fot är jag körd.., Jag släpar upp saker och ting och mat osv varje dag.
Bra träning och inga problem just nu... men det vore dumt att inte se om mitt hus - nu - medan det fortfarande är oproblematiskt...
Tänker att det är ett nyktert sätt att se på saken ?
Jag längtar också mkt efter natur och ro ( och väldigt lite efter att gå på krogen ..,eller för den delen att besöka kulturevenemang). För mig är natur och människor jag tycker om det viktiga.
Sedan är jag rädd att en flytt längre ut skulle göra det svårare att träffa människor.....spontant och planerat.
När man är mitt inne i ett beroende så är det mkt svårt att fatta kloka beslut. Och även initialt i ett tillfrisknande tror jag...,
Att tillfriskna är att skjuta på många perspektiv ...det är både en snabb och delvis långsam förändring...
När man dricker tycker man ju ofta att det är fel på jobbet och fel på både det ena och det tredje.
Som nykter kan saker och ting te sig i ett annat ljus.... Det är lite som en nedsläckt scen som ibland mkt hastigt och ibland långsamt och subtilt ljussätts.
Tycker ditt liv på landet låter underbart Se Klart ....men så har du också en strid ström med barn och barnbarn där ...verkar det som:-)
Både natur och kultur ( i betydelsen odling).

Se klart
tors, 2020-08-20 - 07:46

Lägenheten låter underbar och flytt låter bra. Vi har viktigare saker att tänka på än om vi ska bryta lårbenshalsen i januari pga moddiga skor i trappa. ?
Jag håller med om att livet på landet som det har varit denna vår och sommar verkligen är fantastiskt- och privilegierat. På alla sätt. Igår när vi kom hit igen efter några dagar i stan (enkelt och praktiskt) kände jag också tydligt det ansvar i form av städa, fixa, fönsterskrap, som liksom finns här alltid. Jag njuter för det mesta av allt det- men det är på ett annat sätt. Alltid något.
Men också fint för den då och då rastlösa själ jag troligen är. Alltid något.
Ser fram emot att få hänga med i hur dina tankar utvecklas kring detta. Ett liv med blommor frön och sånt kulturellt är dock helt klart beroendeframkallande.
Jag tycker mycket om din beskrivning med den nedsläckta scenen. Pratade med en vän härom dagen som tänkte sluta dricka en period. Det är förstås något att uppmuntra men att också vara medveten om att ifall detta projekt ska genomföras på allvar så är det- just det. Svårt att besluta sig lite grann. Svårt att reflektera helt kort. Kräver massor av oss men så småningom går ridån upp, och ljusen. Då är det något närkvärdigt.
Ha en fin dag! ?

Se klart
sön, 2020-08-23 - 00:02

... och slutar på egen hand nuigen?? Kaveldunsäsongen är här.
Jag som inte ska flytta nånstans lyckades fastna i Hemnet-träsket, kanske du med?
Kram och önskar dig en härlig söndag! ??

Kaveldun
sön, 2020-08-23 - 17:39

Jag har ju hängt i din tråd Se Klart:-)
Innan jag ens läst kommentaren i min egen.
Jag borde flytta in här lite ordentligt.
Få lite mer rutiner och vanor och inte flytta in och ut här som en annan gökunge.
Och boktips - läs Suzanne Brøggers bok Transparence ( finns på ex BookBeat)
Den handlar inte om alkohol per se men hon beskriver ändå i första kapitlet hur hon slutar dricka helt ( från att ha druckit mycket i alla sociala sammanhang)
Hon slutar dricka av leda.
Och om jag skulle sätta en rubrik på min relation med alkohol de sista åren så var det just oändlig LEDA.

Kaveldun
tors, 2020-08-27 - 07:21

...den frågan brottas jag med på ett ganska konkret sätt nu.
Jobb - hur mkt ska jag arbeta? Ska jag fortsätta som tidigare i sju år till...eller ska jag låta andra spår ta mer plats?
Bostad - ska jag skaffa mig ett hus på landet ....och en liten övernattningslägenhet i stan,...är det så jag vill leva - även i november när det är kallt och regnigt?
Med nykterheten kommer en sorts ro men också en möjlighet att se lite längre än näsan räcker....
Samtidigt är man ( jag) lite oberäknelig ( fast på ett annat sätt än när jag drack)...lite nyvaken fortfarande. Tror man ska vänta med att fatta stora beslut tills nykterheten verkligen har landat. Kanske som ett sorgeår...fast det inte är en sorg ( men stundtals svårt och kämpigt) att sluta dricka.
Jag måste också flytta in här i min tråd igen...på tal om flyttande:-)
Läser i allas trådar och i alla nya trådar som spinner igång...
Behöver också lyfta ett problem som jag känner är en aning skamfyllt ( eftersom jag upplever att mina gamla vänner här inte verkar tampas med den problematiken).
Jag kan fortfarande drabbas av starkt sug. Senast häromdagen ..efter jobbet ( alltid då!) . Haft en hel del möten där jag suttit och lyssnat på olika problem...staplade på varandra. I mörka stunder kan jag känna mig som en sopstation ( och i de flesta stunder inte.....har många fantastiska medarbetare).
Men jag lämnade arbetet och tog bilen och körde ut på landet. Det var bedövande vackert....fälten, ängarna och träden.
Eftermiddagssolen...
Då fick jag - som en blixt från ovan - ett otroligt starkt sug. Fick hålla hårt i ratten för att inte stanna vid ett inbjudande värdshus som lockade med bord under pergola.
Tänkte att jag kunde stanna och dricka och sedan sova över på hotell....dagen efter skulle jag ändå jobba hemifrån. Ingen behövde se eller veta. Ingen väntar på mig hemma.
Jag upplevde hur hjärnan oerhört konkret kidnappades och kände mig som i trans på ngt sätt ....kunde inte släppa tanken.
Men så började jag betrakta allting utifrån - försökte tänka att ’detta är intressant’ ..vad händer? Borrade vidare i känslan.
Vad är det jag vill ..vad står suger för. Och i stunden blev det så tydligt att det står för en oerhört stark längtan att få slippa....att få kliva ur, lösas upp, glida ur. Att verklighetens konturer ska bli mjuka och att livet ska höja sig en liten bit över det faktiska - ansvar, brist på magi, trötthet...
Jag tog mig hem och somnade och vaknade oerhört tacksam över att jag inte drack. Och med mitt morgonkaffe och med öppet fönster fanns ju en glädje och ro även i den nyktra vardagen.
Men suget skrämmer mig. Det kommer mer sällan nu men det kommer och då är förnuftet ( som jag ändå tycker att jag har mkt av) en ganska svag riddare. Det är annat som krävs för att stå emot..eller i alla fall mer än förnuft..
Och kanske är suget också ett tecken på att jag behöver göra vissa val ...förändra livet en aning.
Ha en fin torsdag alla kämpande människor!

Andrahalvlek
tors, 2020-08-27 - 08:01

I så fall får jag också sug. Jag brukar tänka ”den här känslan brukar jag dricka vin på”. Men sen tänker jag direkt på Se klarts kloka ord ”men nu dricker jag inte längre så då måste jag göra något annat.”

Jag tror att tricket är att inte börja förhandla med alkoholdjävulen. Så fort dörren öppnar sig lite på glänt sparkar man igen dörren och låser.

Inte börja ”leka med tanken” utan säga ”nej, jag dricker inte” direkt. Behandla alkoholdjävulen lika konsekvent och bestämt som en obstinat treåring.

Nykterheten blottar grundorsaker hos oss alla. Men det är ingen panik med att lösa någonting. Först kan man umgås med tanken ett bra tag, sen tar man beslutet när det känns hundra procent rätt.

Kram ?

Varafrisk
tors, 2020-08-27 - 08:34

Tack Kaveldun för att du skrev om sug! När jag läser många trådar förundras jag över att många som har varit nyktra fem, sex, sju månader inte beskriver ngt sug. Det är ju bara att gratulera men för mig låter det ibland för bra för att vara sant fast det kanske är så för dessa personer. I min värld tänker jag att har man haft ett beroende kan det ta tid innan suget släpper samt att det kan komma precis när som helst. För egen del dricker jag dels på känslor men även på vanor fast är ganska less på det.

Tycker om att läsa i din tråd. Du är verkligen duktig på att använda språket...orden.. vackert??

Ha en fin torsdag?

Kaveldun
tors, 2020-08-27 - 18:25

Andrahalvlek och Varafrisk!
Sug är så märkligt ( och obehagligt) för det sitter i huvudet och är så svårt att ta på, flytande och lömskt.
Och schizofrent.
För det är ju jag som tänker tankarna ändå. Och samtidigt inte.
Beroendet klyver en mitt itu och i den akuta fasen vet man inte riktigt i vilken halva ens rätta jag bor.
Två glas in är man ju helt övertygad om att man ser - och ser igenom - det mesta....
Och fem, sex glas senare ( och efter en svettig och oskön natt) är nästan alla alkoholindränkta känslor och sanningar ..noll och intet. Aska och stoff.
Men det hindrar en inte att försöka igen....
Fast nu har jag ju satt stopp och alla mina erfarenheter och hela mitt förnuft ser hur torftig och fantasilös och okreativ alkoholen är,
Och ändå kommer suget...
Bra tips .....det där att ö h inte förhandla . Behandla tankarna som ett trotsigt barn. Bestämt och med lite svalkande likgiltighet.
Det ÄR ju mindre svårt suget - nu ändå ...mot hur det var.
Men ändå en liten kamp. Ibland tycker jag att det svåra är att acceptera att jag låter mig bli styrd av något så korkat:-)

Andrahalvlek
tors, 2020-08-27 - 19:09

Det är det schizofrena som gör att ”experterna” förespråkar att man ser det suget som något som står utanför en själv, populärt kallat alkoholdjävulen.

Det som den viskar i ditt öra är inte din egentliga vilja. Det är drogen/beroendet som viskar.

Min upplevelse är att om jag får de tankarna så konstaterar jag att det är så. ”Hmm, nu kom suget i den här situationen så det måste vara en trigger.” Då får jag en chans att undvika de situationerna framöver.

Sen är det väldigt effektivt att direkt bita ifrån: ”Nej, jag ska inte dricka!”

Kram ?

Se klart
tors, 2020-08-27 - 21:16

Jag blir glad att du skriver när jobbiga saker händer i realtid. för det är det som är grejen för oss, att vända och vrida på tankarna, längtan bort, suget efter vad-det-nu-är. Många år av mitt vuxna liv har präglats av det. Inte grönare gräs, men längtan bort. Har tampats med det på så många sätt. I mina relationer, där jag ofta känt det som att jag aldrig vill vara riktigt säker- ofta med en fot påväg nån annanstans. Och då pratar jag inte tonår utan mormors-åldern... Fåfäng, kanske. Stora svängningar i måendet, som har gjort mig ”rolig” och lite snabb och gränslös men också opålitlig och periodvis väldigt låg.
Hur alkoholen hänger ihop med allt detta vet jag inte riktigt men jag nystar i det.
Jag funderar på det vi pratade om tidigare- att prata m din läkare om ev ssri. Jag har gått många vändor i terapi, parterapi mm och är en varm förespråkare av det. Vad jag tror j efterhand är att mitt alkoholintag påverkat mitt mående mycket mer psykiskt än vad jag trott.
Jag har varit med om den helt schizofrena hjärnan vid ett par tillfällen och förstår vad du menar.
Mitt knep vid sug när det infann sig var att göra något fysiskt efter jobb och innan ”ledigt”. Jag satte det i system och avslutade alltid arbetsdagen med en timme med ljudbok och röj. För mig själv. Det hjälpte hjärnan att byta spår.
Och eftersom den där gamla hjärnan är plastisk oavsett ålder, så lärde den sig något och numera går det bättre.
Kram till dig, glad för dina inlägg ?

FinaLisa
tors, 2020-08-27 - 21:39

Jag är så tacksam om ni använder ordet "schizofren" i sitt rätta sammanhang. Det vill säga om en person som har psykossjukdomen schizofreni.
Detta ord används tyvärr helt fel och slarvigt.
Man kan mycket hellre använda orden splittrad eller kluven för det är det man oftast menar.
Hoppas ni har förståelse för min vädjan för denna sjukdom har tyvärr fortfarande väldigt få människor kunskap om.
En psykos/schizofreni kan innebära att man tappar verklighetsuppfattningen och får vanföreställningar.
Så alla drabbade med anhöriga är väldigt tacksamma om man tar detta ord på allvar.

Kram ???

Se klart
tors, 2020-08-27 - 21:44

Tack för att du säger till ?? och påminner. Borde inte behövas, så slarvigt - så jag ber verkligen om ursäkt ??