av EsterHanna

EsterHanna
ons, 2020-08-19 - 06:22

Nu skriver jag spontant vad jag tänkte när jag läste ditt meddelande, hoppas ok med dig. Man kanske inte alltid kan säga vad man egentligen borde/ vill säga till personen...Jag kunde det inte, jag var tvungen att putta i väg honom först, sen efter 2-3 dagar så kunde jag säga: Jag vill inte leva med dig om du dricker. Nu kan jag nästan säga: Jag vill inte leva med dig för du dricker.

Vet du...sänd ett sms...skriv så som du skrev här: "Jag hör att du vill bli mer bekräftad. Jag kan inte tillmötesgå dig på grund av att du dricker och blir fräck i mot mig. Jag mår inte bra av det."

Typ..något sådant. Jag personligen tycker det är lättare att vara tydlig i skrift. Fegt med ett sms? Näää....alla medel är tillåtna om man inte är dum eller elak tycker jag. Ett förslag bara....eller skriv ett brev, spela in det -ja det som passar dig. Du måste säga orden. Med klarhet. Inte linda in orden... Så svårt, så läskigt...
Jag skriver, suddar, skriver igen...

Bara ett förslag... hitta ditt sätt tänker jag. :)

Han ringde i går kväll och försökte prata nyktert. Blånekar till att han dricker. Jag sa det jag ville, ta hjälp, du har någon som vill och kan hjälpa dig-ta hans hand. Drick inte och gå och be om hjälp. Han sa,: jag tänker skjuta mig själv. Jag svarade "Du gör dina egna val."

Han sa: Du är den enda jag litar på som kan hjälpa mig...
Nej, sa jag-mig kan du inte räkna med, nu räddar jag mig själv i första hand.

Klick, luren på!

Ja vad ska man säga. Har sprängande huvudverk sen tre dagar , jag har aldrig ont i huvudet annars. Försöker stilla mig, försöker stilla sinne och hjärna men det går inte.

Säljer saker, soffa, bil, verktyg....måste få i hopa pengar till hans moms... Företag i mitt namn. Kunde varit värre, kunde gått mkt värre....intalar jag mig.

Lev väl. Ett steg i taget.

EsterHanna
ons, 2020-08-19 - 06:26

Har hittat två människor på kommunens hemsida, som jobbar fristående från socialtjänsten med anhörigstöd vid alkohol/drogberoende. De erbjuder 5 träffar i första hand...ringer dom. Tack!!!

Tröttiz
ons, 2020-08-19 - 08:16

Så skönt att du kommer vidare med att prata med någon. ?

Tack för förslaget till vad jag ska säga, svårt komma fram till det. Mitt huvud är ett kaos. Ja du vet känslan ... Känner att det mest ultimata vore att prata "öga mot öga". Men tar så emot att ta upp det med honom, kanske en rädsla att han avfärdar mig? Och att jag inte vet vad som händer då. Vet inte. Nog som du säger, att man inte behöver säga allt.

Du försöker stilla dig, har du provat Mindfulness?

Tröttiz
ons, 2020-08-19 - 08:49

Förresten Kristoffer ... Är det för hårt att säga till en alkoholberoende att man upplever en otrygghetskänsla då den dricker? Vill inte vara för hård, att han går helt i lås. Eller tänker jag för mycket kanske hur han tar mina ord?

Jag har en klump i magen då han dricker, och speciellt då han är onykter, om det "bara" är en känsla av obehag eller rentav en otrygghetskänsla vet jag inte. ?

EsterHanna
ons, 2020-08-19 - 22:15

Ringer och är full, super utan stopp.

Kompisen ringde. Han hade lyckats haffa honom utanför supar - stället och han var så pass att han kunde prata. Han hade erbjudit honom att komma hem till honom i morgon så ska han hjälpa honom med till läkare som skriver in på någon sorts rehab som är ca 4 månader... De kör hela kittet, psykologer, terapi osv osv...
Han hade varit stenhård mot honom, sagt att han måste vilja-annars är det graven han har framför sig. Vi kommer inte putta på, HAN måste vilja. När han började gråta om dottern, sa han bara iskallt "lägg av, du hämtade din dotter och var stenfull, så bara lägg av det där"

Min man var helt chockad när han förstod att jag/vi hade pratat och "outat" honom, vi visste, hans kompis (som han ser upp lite till) visste ALLT!!

Hela ridån föll...

Vet inte vad jag känner nu... Tar han det eller tar han det inte? Hans föräldrar super lika mycket dom, de är bara glada någon sätter flaskorna på bordet, de kommer aldrig hjälpa honom.

Han får en chans, en enda-tar han den eller inte...

Jag känner ingenting just nu...Behöver inte stressa, tar han rehab så blir han borta länge...tar han det inte blir han borta ännu längre. Säljer hans verktyg nu, måste få i hopa pengar. Soffan åker i morgon, tar in den gamla igen. Jobbar. Försöker stilla hjärnan. Mindfullness skrev Tröttiz, blir stressad av bara namnet, var ska jag börja?

Kändes bra att prata med kompisen i hembyn, undanhöll inget, fasaden var totalt nere. För första gången... Skönt!
Nu ser vi vad som händer i morgon...

Backen123
ons, 2020-08-19 - 22:41

Så skönt med kompisen hemmavid så du fick lätta på bördan. Håller så tummarna att han hoppar på rehab, för hans skull och för din. Svårt med mindfulness el yoga när man är superstressad med ångest, jag hör min syster, hon brukar säga, sov, ät och drick. Där är jag. Min man vägrar lämna hemmet, jag sa att då får jag väl växla upp. Hoppas du snabbt får besked så du vet vad du har att förhålla dig till. Va rädd om dig ?

EsterHanna
tors, 2020-08-20 - 18:15

Har inte hört något idag. Kompisen har inte ringt ännu... Ja ringde min man vid lunch. Full. Som en ...ja han kunde prata men inte mer. Han gick inte att resonera med. Jag vet inte, men förut var jag mera arg...Sup då!

Nu efter kompisen hört av sig så tändes det ett litet hopp...En liten chans. Det blev genast lite jobbigare då. En annan känsla är, om han tar rehab och blir ok... Ska vi leva i hopa då? Vågar man det? Vill jag ta chansen igen? Ska jag tillbaka på ruta ett då igen att försörja någon som bara ställer till det för sig.
Skäms lite för den tanken och känslan.... :/

Jag sörjer honom. Han kommer dö. Han plågas nu, plågar sig själv till döds. Ingen kommer göra något. Att det skulle sluta så här, så förtvivlad-arg-uppgiven. Värker i hjärtat.

Säljer saker. Ska få i hopa till det värsta, sen spara lite och åka en dag på spa med dottern... Bara ska!!!
Sjukade mig i morgon. Måste få andas en dag.

EsterHanna
fre, 2020-08-21 - 06:47

Kompisen ringde. Får med honom till läkare i morgon. Berättar att han är helt nere, och då menar jag nere, ligga på parkbänk-nere... För tre veckor sedan jobbade han, hade en anställd och dansade i köket... HUR kan detta hända?

Mannen ringde mitt i natten, full som en kastrull och sa att idag skulle han ut ur huset, föräldrarna slänger ut honom. Inte en gång har han reflekterat över hur jag har det och hur jag fixar all skit han lämnade efter sig... Ekonomiskt, känslomässigt och ...ja ni vet. Handlar om honom. Bara honom.

Han är lite störd över att jag har kontakt med kompisen, vad jag vet och inte... Eller så är det ett hopp hos honom att jag faktiskt bryr mig lite... Hur orkar man? Blocka på kvällar och nätter känner jag i alla fall, orkar inte vakna av hans fyllesamtal.

Tröttiz
fre, 2020-08-21 - 08:06

att det gått så långt. Beklagligt. Att det gått så att han är totalt i botten.

Att inte reflektera hur du har det... Verkar som att han inte kan reflektera över situationen över huvud taget i och med att han verkar helt "borta".

EsterHanna
fre, 2020-08-21 - 10:38

Jag vet... fick en lite släng av "jag då?" när han ringde...fattar att han inte reflekterar över mig. Kände mig så sviken, alla drömmar... Han är helt borta. Fattar inte att det går så fort. På något sätt är det väl jag / vårt liv här som har håligt i hopa honom. Förut!

Backen123
fre, 2020-08-21 - 13:16

För mig är det också den känslan jag brottas med, upprättelse och att den sjuka tar åtminstone ansvar för den som är närmast, nån j.. gång. Har förstått att det får man i regel inte, men det köper inte jag. Det är som du skriver en sån förbannad sorg och chock, förstår det som att ni inte heller har varit tillsammans länge och att din man kom med sjukdomen. Jag har känt mig så lurad in i något som jag inte ville ha eller visste. Och sen är det vi som ska ta skiten, ansvaret. Skönt ändå att du har kunnat skicka iväg din man, min klamrar sig kvar i min hemort 45mil hemifrån, han har inget umgänge och dom flesta på byn vet vad han har ställt till med. Jag har kommit fram till att det här har skadat en så mycket med all oro, svartsjuka ilska så man kommer aldrig bli den samma, det gäller att inte gå rakt in i kaklet utan försök att påminna dig att det är inte ditt fel och det är inte mycket vi kan göra åt sjukdomen. Kämpa ❤

Tröttiz
fre, 2020-08-21 - 15:34

EsterHanna. ? Som jag ser det gjorde du vad du behövde göra för ditt välmående. Man gör mycket för den andra. Man vrider ut och in på sig själv. Stångar huvudet i väggen. Inget händer. Men - en dag tar den orken slut. Vi människor är inga robotar som orkar med hur mycket som helst. Vi har en gräns, och dit har du kommit.

Du kanske undrar om du kan/kunnat göra mer för honom. Tänk i stället i så fall på vad du har gjort för honom. En tanke jag har bara ... För jag är övertygad om att det är en hel del! Och försök "ge dig en klapp på axeln" för att du funnits där.

Vad jag tolkat utifrån det du skrivit i dina inlägg hade du dragits ner i ett svart hål, eller snarare ha dragits ner ännu mer om du fortsatt med honom.

På sidan av, men kommer att tänka på att jag tycker mig förstå att alkoholister visar samma drag som narcissister ... Har läst lite om det, det är "jag jag" och allt elände skickas över på andra. Och man ser enbart sitt eget perspektiv.

Jag önskar att den dagen kommer fort då du känner ro i själen, och kan slappna av. Att känna trygghet i dig själv.

Kämpa på. En dag i taget.

EsterHanna
fre, 2020-08-21 - 17:15

Precis!!! Jag växlar mellan tre lägen, sörja ,ingenting och förbannad. Ja han kom med sjukdomen, föräldrar, släkt och hela djäkla landet har sjukdomen, alla är alkoholister! Blir galen! Inte konstigt ni förlorade krigen, ni var för tusan fulla allihopa brukar jag tänka. Har dock inte fattat bredden av det, har smugit sig på, jag har flyttat gränser hela tiden.
Det sistnämnda väldigt mycket. Det enda jag kände, som en liten, subtil varningsklocka- var att skriva äktenskapsförord före vi gifte oss så min borg har jag kvar. Tur var väl det.
Jobbigt för dig att han klamrar sig kvar i din hemort, jag är evigt tacksam att han är långt bort nu...Kan se honom i miljön om jag blundar men jag "känner" honom inte... Delar din känsla av att bli lurad, han var inte ärlig. Han smög, gömde och talade osanning. Fan!

EsterHanna
fre, 2020-08-21 - 17:19

Ja du har rätt... Jag har stångat pannan i väggen tills det inte går mer. Det var som att trycka på en lysknapp. Stopp. Nu räcker det. Bort, bort, bort med dig.
Jag känner inte att jag kunde gjort mer, har gjort ALLT!!!Precis ALLT! Det är därför jag känner mig så himla sviken och ...lurad. Du har så rätt, det blir oerhörda narcissistiska beteenden. I,me and myself...
Tröttiz, hur går det för dig och hur mår Du?
Kram

Tröttiz
fre, 2020-08-21 - 18:18

Du känner att du gjort allt. Kanske en god idé att ha det som mantra? Och att försöka få det till din styrka.

"Jag gjorde allt. Nu måste jag tänka på att få mig själv på fötter". Skriv ner denna mening dagligen?

Ibland i livet går det inte som man önskar, i ditt fall innebär ju det att du gjort allt men att det inte räcker. Man kan inte styra allt. Har jag motvilligt kommit fram till. Man kan heller inte leva någon annans liv och inte styra det.

Får jag ge dig en utmaning? ? Vet inte hur du bor. Men om möjligt, gå in till en blombutik och köp en växt i någon form - i morgon eller snarast. En ros, en mynta ..? Vad som. Kanske märklig utmaning men det slog mig mitt i allt. Du får väl tycka jag är märklig ... ?

Hur jag har det. Tja ... Känns lite bättre. Han är nere på "bara" 5 - 6 öl om dagen och han menar att han skall ta ett halvårs uppehåll från och med den 1 september. Tror det när jag ser det. Man är realist att det inte funkar, men jag hoppas ju förstås.

EsterHanna
fre, 2020-08-21 - 21:35

Tack för fina ord!!! Jag antar utmaningen. Jag vet precis i vilken blomaffär blomman finns, en bild kom upp direkt jag läste...
Det stämmer verkligen att man kan inte leva någon annans liv... Idag har jag inte hört något. Första gången på 5 år vi inte hörts av. Jag låter det vila nu , han måste sakna något för att vilja göra en förändring. Men jag tvivlar..Kanske, kanske...Men det blir bra vilket som. Nu tar jag hand om mig själv.

Har möblerat om...städat, tänt ljus och gjort tee. Djuren ligger runt mig, man mår bra med päls runt fötterna. Regnet smattrar utanför.

Då har han ju en plan och måste dessutom inse att det finns ett problem. Annars behöver man ju inte ta ett uppehåll. Blir ju jobbigt att lova om man ej kan klara det sen... Vi får se vad som händer. Hoppas!
Kram och tack för pepp. Verkligen!

Tröttiz
lör, 2020-08-22 - 15:03

Hade tänkt prata med honom idag om drickande men kände/känner mig totalt orkeslös. Helslut. I och med att han önskar ta uppehåll borde jag ju vara glad och förhoppningsfull. Igår drack han för övrigt inget på hela kvällen. Minns inte senast han var spiknykter, oj är det så här det kan vara då "allt är som det ska".

Tycker inte att jag just idag känner något. Befinner mig i ett slags vakuum.. Overklighetskänsla.
Jag är inte glad, inte ledsen, inte arg. Är inte hungrig. Vill bara sova ... Och vakna lycklig.

EsterHanna
lör, 2020-08-22 - 22:33

Känns som han reflekterar över sin konsumtion i alla fall. Du behöver vila, så är det. Sov, läs och försök få ro.
Min man ringde i morse... Nykter. Bad om ursäkt. Sa att han behöver hjälp och kompisen ska köra honom osv... Ja, jag vet inte.
Har inte hört något mer sen... Jag jobbar på här, säljer och säljer. Snart fått i hop till det mest akuta.
En del av mig vill sända ett sms eller ringa, men vågar inte. Om han är full igen så...orkar inte. Måste bara få vara.