Har varit inne här och läst en hel del dom senaste veckorna, nu vill jag också vara med och skriva lite!

Jag är alkoholist, 44 år, är gift och har barn och jobb. Har funderat en hel del på vilken slags alkoholist jag egentligen är och den mest passande beskrivningen jag kan komma på är: “Hjälpligt fungerande utökad helgalkoholist”. Jag börjar alltså veckan med en grå transportsträcka fram till mitten av onsdag eller torsdag och sedan dricker jag resten av dagarna fram till söndag, sedan börjar det om.. Och om.. Och om.. Vid semester och långledigheter blir det varje dag. På senare tid har jag börjat se det som att jag har en vit period och tar ett återfall varje vecka, tänker man så blir det jävligt tröttsamt!

Hade min alkoholdebut vid fjorton års ålder och det klaffade direkt, sedan dess har jag kört det upplägget. Jag har alltså varit berusad fler dagar än nykter genom hela mitt vuxna liv! Varför jag inte tagit steget över till proffsnivå och ballat ur helt under dessa år har jag ingen förklaring till. Kanske beror det helt enkelt på att jag inte är av rätta virket, jag skulle behöva en återställare men pallar det inte. Eller så är förklaringen avsaknaden av någon tragedi i mitt liv som skulle kunnat bli ett vägskäl, antingen uppåt eller neråt.

Min familj och omgivning har alltid tyckt att jag dricker för mycket, men sålänge jag “sköter det jag ska” (nåja) så har det aldrig dragits till sin spets så att säga. Jag har också blivit helt otroligt skicklig på att fixa och trixa, förminska och dölja mitt drickande. Jag kan ha en kasse i bilen (“Oj, har jag glömt den där?”), i garaget (“bra temperatur”), i hobbyrummet (“en mancave måste väl ha något att dricka?”) och kylskåpet (“den officiella ransonen”). På det sättet kan jag förvilla min omgivning, och dessutom slippa ställas mot väggen på samma sätt som jag hade behövt om jag blivit påkommen med att gömma alkoholen inuti eller bakom något.

Insikten att jag är alkis har vuxit fram under en längre tid, om jag har accepterat det vet jag inte. Men jag har börjat bända lite i mig själv för att se vad som händer, ungefär som när man ska riva en innervägg och tar en kofot och känner lite på det. Antingen lossar några bitar eller så far hela skiten ner. Att försöka dricka som vanligt folk har jag redan testat på alla möjliga och omöjliga sätt, jag antar att det är en fas som måste gås igenom om man ska tillämpa uteslutningsmetoden.

Och så alternativet att sluta helt då.. Här har ni på detta forumet (speciellt tack till signaturen “Adde” som jag läst många inlägg av) redan hjälpt mig eftersom jag börjat förstå att man måste försöka förstå och jobba med sig själv på ett helt annat plan än det som är direkt kopplat till själva drickandet. Jag som trodde att det funkar som i den där filmen om Johnny Cash: Man stänger in sig i ett rum i två dagar och sedan vaknar man i en svettpöl, tar en dusch och påbörjar sitt nya nyktra liv.. Så är det nog inte!

Det blev visst några rader..

Bra att du har läst mycket på forumet. Skriv mycket nu också så ska du se att du får pusselbitarna på plats. Läs och lyssna på böcker, på poddar och kolla youtube, om hur alkohol påverkar kropp och hjärna.

I början handlar det om att sysselsätta sig för att mota rastlösheten. Löpning är kanon, själv cyklar jag. Sen är det bara att ta en dag i taget. ”Idag lovar jag mig själv att vara nykter”.

På sikt handlar det om att skapa nya nyktra rutiner, lära sig att hantera känslor och stress på annat sätt, och sluta sörja alkoholen.

Det är som att säga upp bekantskapen med en gammal vän. En vän som bara har varit en destruktiv bekantskap. Åtminstone på slutet.

Det är tufft som fan i början. Första nyktra helgen kände jag mig som ett vilset får som har tappat bort sin flock.

Men det är SÅ värt det! Livet är så mycket lugnare, sannare och jag lever mycket mer här och nu. Innan var livet en transportsträcka till nästa fylla. Mer tid till annat får man också ?

Kram ?

Fint att du startat en egen tråd och verkar ha koll på ditt eget läge- räcker ju väldigt långt på den här resan.
Sedan tillkommer diverse saker men inte allt på en gång. Däremot har du, tycker jag, helt rätt i att det är arbete på flera plan. Det som går upp för en/för mig iaf är hur många tillfällen man använt alkohol som både förstärkning och förminskning. Av känslor och lägen. De sakerna behöver ju hanteras på annat sätt.
Det som är bra är att en dag i taget räcker fint som besluts-intervall i början. Kan kännas länge nog.
Jag kan inte ens börja beskriva hur skönt det är att slippa alkoholen i mitt liv, men vi är alla olika var vi landar i våra beslut.
Önskar dig all lycka till!

Tack för välkomnandet Andrahalvlek och Se Klart! Och tack för bra tips!

I måndags (alltså för en vecka sedan idag) bestämde jag mig för att utmana mig själv och vara nykter så länge det går. Jag satte inte upp något mål utan tar dag för dag, vi får se hur det funkar.

Dom två första dagarna gick rätt bra eftersom jag normalt sett inte dricker då. Men det skulle inte förvåna mig om även dom blir besvärliga sedan eftersom jag tidigare tagit mig igenom första delen av veckan tack vare vetskapen att jag “får” dricka när det närmar sig helgen.

Andra delen av veckan blev knepigare och jag fick ett dag för dag växande sug i ett “tidsfönster” som varade mellan ca kl 16-19, inte så konstigt eftersom jag vid den tiden vanligtvis laddar upp och får det första behagliga ruset. Efter det la det sig lite, sov dock väldigt dåligt hela helgen.

Två grejer som hände första veckan. Den första var att min fru, som gör egen körsbärslikör, nu skulle portionera upp detta i flaskor. Jag var på andra våningen och kände plötsligt en spritdoft som fyllde hela huset, det skulle jag aldrig känt innan!

Det andra var när vi var på fest i lördags och jag hade med ett par alkoholfria öl för första gången i mitt liv. Efter första ölen tyckte jag mig känna av det lite och tänkte först att det är en placebo-effekt, men sen läste jag på etiketten att den inte alls är alkoholfri. Efter lite googlande har jag förstått att detta är ett omdebatterat ämne med all rätt!

Hursomhelst, vecka två och jag kör på..

... på detaljerna, har man stor nytta av i nykterheten då det gäller att hitta och samla på de bra förändringarna.
Jag dricker a-fritt då och då, har aldrig känt av 0,5% men föredrar 0%.
Du kommer också upptäcka att det där fönstret krymper med tiden och ersätts av en känsla av frihet och att äga sitt liv! Vecka 2 välkommen. ?

Jag dricker alkoholfri öl 0,5% och märker ingenting. Men öl var inte min grej tidigare, jag drack rödvin.

Nu blandar jag juice med kolsyrat vatten och grapetonic och njuter av. Röd grapefrukt (godmorgonjuice) är helt otroligt god ? Garanterat alkoholfri!

Kram ?

Välkommen att traska en bit på vägen här. Mycket händer och att lära känna sig själv är ibland en utmaning, ibland ett helvete, men oxå helt underbart. Ge dig själv lite tid, så ska du se att vinsterna dyker upp.....en dag i taget. Jullan

Låter som att du har både insikt och en bra plan! Har du läst Torns tråd? Tror att du skulle få inspiration där. Kanske har du också någon hobby som fått stå tillbaks när drickandet tagit all energi? Något att börja syssla med istället. Och instämmer med Se klart, de där fönstren är öppna kortare tid för varje dag, det blir lättare. Jag tror på dig, du är redan på väg!

Fialotta88

Jag dricker precis likadant som du och är fruktansvärt trött på det. Jag vill inte känna det där suget längre för jag vet hur dåligt jag mår sen.

Heja dig! Vi klarar detta.

Bra rader du skrev?
Ja, nykterhetsbeslutet är en process. Men när vi väl tar beslutet så är det ju lite som i filmen... i alla fall för mig. Kände att nu räcker det, ville inte må som jag gjorde. Meddelade familjen och det har gått bra.
Heja dig?

Tack för att ni läser och fortsätter komma med bra tips!

Andra veckan gick lite lättare på flera sätt, bättre sömn, matlust och allmänt piggare. Dock kom förhandlingarna med mig själv som ett brev på posten direkt när jag började må bättre: "Om det inte är värre än såhär kan du väl fortsätta att dricka och sluta närsomhelst.." Så på ett sätt var det lättare när jag hade något faktiskt dåligt (mående) att fokusera på och kämpa mot..

Var också med på en krogrunda i helgen. I backspegeln var det förmodligen dumt att göra det så tidigt, men det gick bra och nu är jag rätt glad att jag gjorde det ändå.

Det som snurrar mest i huvet nu är hur fan jag ska lyckas i långa loppet. Läste AA's bok "Leva nykter" och har även varit med på ett möte, det kändes rätt bra men måste marineras lite..

Grattis till två veckor.
Var det ditt första AA-möte någonsin?
Hur var det?
Jag skulle nog vara skitnervös om jag skulle gå. Mest pga av att jag inte skulle veta om det är någon som känner igen mig där. Jag vet att jag inte borde bry mig, men på något sätt så skulle det nog kännas som att det där med anonymitet skulle fallera lite för mig. I en mindre stad, som jag bor i, skulle det kännas tryggare om man visste vilka som är där innan, men det går ju inte.
Vi får se, jag kanske repar mod en dag om jag känner att jag skulle behöva hjälp. Funderar på om man kan köpa Stora boken någonstans och i så fall läsa lite på,egen hand för att lära mig lite om programmet och känna om det skulle kunna vara en väg för mig så småningom. Just nu kör jag dock på egen hand så länge det känns bra.

Och bra att du ser igenom de där tankarna om att "om det var så här lätt att sluta så kan jag ju dricka" . Du har ju som du skrev i första inlägget testat att dricka som folk förut... Och ett gott råd många ger här på forumet är att inte tänka så långt framåt i början . Det kan du ta sen. Men kanske tänka att du till att börja med ska vara nykter en så lång period att de där tankarna på att dricka slutar locka som nu? Och apropå Cash, han var ju riktigt illa ute ett tag, men det gick bra till sist... Han levde ju nykter och drogfri sen och gav ut flera av sina bästa skivor i åttioårsåldern..

Det var ett onlinemöte så det kändes som ett bra "insteg". Jag känner också osäkerhet inför att gå dit, men efter detta känns det kanske inte så farligt trots allt. Bor också i en liten stad, så jag funderar på att åka till grannkommunen till att börja med..

I boken ”Skål ta mig fan” försöker Torbjörn Åberg ta udden av den rädslan. Han menar att om du träffar någon du känner på ett AA-möte så är ju den personen där av samma orsak som du.

Jag skulle också vara tveksam att gå på ett möte i min hemkommun. Även i grannkommunerna känner jag dock många.

Kram ?

Jag har varit på några stycken i olika städer..Det är en skön känsla tyckte jag när man väl satt sig, och fick lite kläm på hur det går till..Överallt var man välkommen..Var på ett ställe i en jättegammal kyrkolokal, där var stämningen mysig..Oavsett om man vill gå ofta eller sällan, så är mötet med människor med samma problematik bra..På flera ställen var det humor eller galghumor inblandat..?..I delningarna..Det är bra att testa, så ser man om det är något att fortsätta med..Rörmokarn, du verkar smart, logisk och insiktsfull..Goda egenskaper för att göra förändringar till det bättre..???

Tack återigen för att ni fortsätter läsa och ge råd, det kanske jag också kan göra vad det lider!

Halvvägs in i förra veckan (alltså den 3e nyktra) åkte jag på en rejäl förkylning. Lite av en befrielse då suget var som bortblåst och jag tillät mig själv vara sjuk för en gångs skull. I vanliga fall brukar jag förneka att jag är sjuk för både för mig själv och min omgivning, så jag kan fortsätta dricka som vanligt. Dom baksmällorna brukar bli rätt brutala!

Har inte skrivit på ett tag, det är nog dags!

Fortfarande nykter, trodde aldrig jag skulle klara såhär lång nykterhet faktiskt! Dom spontana sugen har blivit mindre intensiva och dom uppenbara positiva effekterna med att inte dricka har börjat visa sig, som jämnare humör, lättare i kroppen, bättre sömn och mer energi i allmänhet. Går på AA-möten en gång i veckan och tycker det ger mig mycket i det stora hela även om jag ofta bara lyssnar, det hjälper mig att inte glömma.

Tänker också mycket på hur det var när jag drack. Jag gick ofta in i en bubbla där jag tänkte mycket på andras tillkortakommanden och misslyckanden, och därigenom höjde upp mig själv. Om det bottnar i bristande självkänsla eller prestationsångest eller både och vet jag inte, men något åt det hållet tror jag. Ibland känner jag att jag är på väg in i det tänket igen och då får jag en speciell känsla i kroppen och en torrhet i munnen. Då måste jag ta ett steg tillbaka och fundera på vart jag är på väg.

Ibland kan tanken poppa upp hur gott det vore med en eller två öl. Men det har aldrig varit en eller två, snarare tio eller tolv. Eller fjorton. Inte ens dom två första var goda på slutet, dom skulle bara ner och ofta kom hälften upp igen.