av Rule74

Rule74
sön, 2020-08-23 - 09:09

Jag har varit inne här och läst en del under åren, men aldrig själv skrivit något. Men jag inser nu att detta forum är ett stort stöd, och att jag inte klarar denna nyktra resa jag precis påbörjat på egen hand. Jag har druckit alldeles för mycket under många år, ända sedan barnen var små och min man började resa mycket. Började väl med att jag kände mig ensam och övergiven på något sätt, kan jag tänka. Det var skönt att ta ett glas vin och sätta mig vid tv:n när barnen somnat. Fick egentid, komma bort och kunde somna skönt. Med åren har det blivit mer och starkare drycker. Sömnen har blivit sämre men jag har skött det relativt bra, skött mitt jobb, min familj, vårt hem, sociala kontakter mm. Men nu den senaste tiden är det som att jag inte styr själv hur mycket och när jag ska dricka. I torsdags efter jobbet var det som att min kropp var robotstyrd och gick till systemet och köpte en bag-in box som jag direkt i smyg började hälla i mig när jag kom hem. Jag hade ett jobb jag var tvungen att göra klart, så jag sa till min dotter (som pluggar på universitet) att jag skulle stänga in mig en stund för att jobba klart. Hade hällt över rosévinet från boxen (som jag gömt i tvättstugan) i en 650 ml stor plastflaska. Och där låg jag och jobbade och drack. Fyllde på efter hand. Minns inte så mycket mer. Men jag vaknade tidigt på fredagen, satte mig att jobba igen...och började dricka. Jag pratade visst med min chef (såg jag dagen efter) och en annan arbetskamrat under förmiddagen. Min man som kom hem mitt i det sista samtalet sa att jag inte skulle prata med någon mer på telefon eftersom det hördes att jag var drucken. Han kunde inte fatta att jag druckit så tidigt och så mycket. Skam... Kommer knappt ihåg någonting. Bara att jag sjukskrev mig och fortsatte dricka. Minns att min dotter öppnade sovrumsdörren och skulle berätta att det inte fanns bord på den restaurangen jag velat besöka under kvällen (hade jag sagt under torsdagen då jag ff var vid medvetande). Jag minns att jag knappt kunde se henne, hon var liksom dubbel, och när jag skulle säga att vi kunde höra om vi kunde boka till lördag, så fick jag inte riktigt fram orden... Min man kom ner till mig när han kom hem efter ett tag och var arg för att barnen diskuterade på telefon om jag fått en stroke. Han visste vad det handlade om. Jag sa att han kunde tala om sanningen - att jag druckit och var full. Han gick upp och berättade, jag följde efter och satte mig i dotterns säng, men hon var avig och sa att hon inte ville ha mig gråtandes i sin säng igen. Det har hänt en gång förut. Min andra äldre dotter ringde en signal på min telefon, men lade på och ringde min man istället och sade att det inte var okej att göra såhär mot dom. Och det är det ju såklart inte. Den ångesten jag hade i fredags kväll var inte nådig. Jag låg och lyssnade på min man och dotter som kollade film och mös, medan jag låg och gömde mig i sovrummet och bara ville försvinna. Det fanns inget kvar att dricka, så jag fick stå ut med ångesten utan att kunna döva den. Men jag skämdes så mycket över mitt beteende att jag nog heller inte skulle tagit något även om det funnits. Min man hade gömt allt som fanns att dricka som tur väl var. Jag litar inte på mig själv. På lördagsmorgonen gick jag upp och kramade om min dotter och sade att det jag gjort var oförlåtligt och att hon aldrig ska behöva se mig sån igen. "Det är inte första gången du säger så" fick jag till svar. Nu hjälper inga ord. Bara handling. ALDRIG igen! Igår när jag vattnade blommornas på äldsta dotterns rum kunde jag inte låta bli att ta en klunk av hennes Bayleys och Romflaska. Knappt märkbart, och jävligt onödigt och dumt. Fick ångest igen. Fick flashbacks när jag själv var ung och hade en Bayleys hemma som min pappa drack upp sakta men säkert. Drack inget mer. Jag grät mycket igår och hade ingen energi till något. Kvällen var ändå bra, min man är ett stort stöd. Han vet 99% av min problematik. Hade inga problem med att han drack öl. Min dotter var på fest och för att överkompensera för mitt beteende hämtade jag henne i bil halv ett på natten, trots att det bara tar fem minuter att gå hem från kompisen. Kändes ändå bra att finnas för henne och prata om hur hon haft det.
Idag vaknade jag klockan sex och har inte kunnat sova. Gick in på Alkoholhjälpens sida och läste och läste. Så skönt att slippa känna sig ensam i detta. Vill verkligen sluta dricka så negativt. Det har börjat gått ut över jobb, relationer och mitt fysiska och psykiska mående. Jag har alkoholism i familjen och är i riskgrupp - eller kanske ska inse att jag nu utvecklat alkoholism och aldrig kan ta en droppe igen...Känns lite sorgligt att tänka så. För jag tycker ju att det är så mysigt att ta några glas vin med vänner och min man. Men kanske måste inse att den tiden då jag kunde det är förbi.... Tack ändå, alla högre makter, för att jag nu har bestämt mig att vara nykter, och är det nu och resten av dagen. Jag bara måste!

Sommarbarnet
sön, 2020-08-23 - 09:56

Här är vi alla lika och vi kämpar allihop mot samma mål, att klara oss utan alkohol?

Läs härinne och få inspiration och styrka. Och skriv, skriv, skriv. Det är ett jättebra sätt att få ur sig tankar och känslor.

Det finns också massor att läsa/lyssna på när du känner att du är mogen. Kommer inte med några tips just nu, men gärna senare om du är intresserad?

Kram

Se klart
sön, 2020-08-23 - 10:40

Välkommen hit, här finns många som är/har varit i din sits. Jag tycker att du är mkt modig som delar med dig av hur det är. Och då blir det mycket enklare att råda: sluta drick helt enkelt.
Om det är en månad eller tre (rekommenderas av många då det tar så pass lång tid för kropp och knopp att BÖRJA återhämta sig)
Först då kan man nyktert ta beslut om framtiden.
Att dina barn upplever detta som något återkommande är en viktig signal. Att du har stöd hos din man är verkligen något du kommer ha nytta av.
Ta en dag i taget. Förhandla inte med dig själv. Läs och skriv här. ?

Charlie70
sön, 2020-08-23 - 10:41

Toppen att du startar en egen tråd. På din beskrivning av dina erfarenheter kan jag bara bekräfta att vi är många här med liknande berättelser. Tänker bl.a. på Honungsblomma. Har du läst den tråden? Alkoholen är faktiskt ofta inte så himla mysig, det kommer du märka om du håller nykterheten en längre period. Har du någon plan? Vill du kunna dricka normalt eller sluta helt? De flesta av oss här inser att vi inte kan dricka normalt och har därför valt att sluta helt. Men det gäller inte alla. Jag har under många år försökt bli en normaldrickare men gett upp de planerna helt. Mycket enklare att bara skippa alkoholen.

Kram!

Andrahalvlek
sön, 2020-08-23 - 10:47

Håller med Se klart. Börja med tre nyktra månader, först därefter tar du ett nytt beslut.

Skriv mycket och läs mycket här på forumet. Läs böcker, lyssna på poddar, kolla dokumentärer. Lär dig hur alkoholen skadar dig. Sakta men säkert förflyttar du dig från ”jag får inte dricka” till ”jag vill inte dricka”.

En av mina husgudar Annie Grace brukar säga att det finns tre nycklar till nykter framgång:

1) Du måste tro på att du klarar av att sluta dricka.

2) Skippa skuld och skam, sluta se bakåt, tänk här och nu en dag i taget och fokusera på fördelarna med nykterheten.

3) Identifiera dig med nykterheten och gå all in, ungefär som du skulle göra om du skulle träna inför att springa ett maratonlopp.

Kram ?

Rule74
sön, 2020-08-23 - 20:33

Jag har läst alla dina inlägg nu och herregud vilken inspirationskälla! Tack för din ärlighet och dina tankar<3. Ska göra som du - skriva, skriva, skriva! Och läsa :) Ha en fin kväll och en god natts sömn.

Fialotta88
sön, 2020-08-23 - 21:03

Heja dig! Jag tror att skapa ett konto här är det bästa man kan göra för att ändra sina alkoholvanor.

Jag skapade konto här idag och startade också min egen tråd idag. Jag tänker mig att jag ska försöka skriva och läsa i forumet varje dag för att på så sätt bli påmind om att inte dricka alkohol igen för jag vet att jag egentligen inte kan hantera det. Jag har ganska lätt att avbryta flera dagars drickande för att jag tycker så synd om min stackars kropp och allt jag gör mot den. Men när den kemiska ångesten har lagt sig så är det som att jag glömmer bort hur dåligt jag mådde och tänker att "äh men vadå, jag kan väl ta ett glas eller två utan att det gör något. Jag kommer aldrig bli sådär full som jag blev sist." Och så är jag tillbaka i skiten och den onda spiralen igen.

Jag känner så igen mig i det du beskriver om ångesten som uppstår när andra blir besvikna på ens drickande. Och man gör allt i sin makt för att försöka kompensera för hur man betett sig. Fint att din man är så stöttande och förstående.

Jag växte upp med föräldrar med alkoholproblem och jag hatade så mycket när de drack. Jag tänkte att jag aldrig vill hamna där de är och aldrig dricka på ett sådant sätt. Nu verkar jag tyvärr vara på väg att hamna där om jag inte avbryter den här spiralen. Det jag inte förstod när jag var liten var hur jävla dåligt de måste ha mått och hur jag nu tycker så synd om dem. Dessvärre lever de inte längre. Jag hade verkligen velat förklara för dem att allt är förlåtet, att jag nu förstår vad det är de går igenom. Jag tror tyvärr att de ofta drack för att döva dåligt samvete gentemot mig och mina syskon. De visste att vi inte tyckte om det och de hade dåligt samvete för deras alkoholmissbruk. Den ångesten botade de med att dricka mer...

Hur har ditt drickande sett ut över tiden? Har det varit varje dag eller varje helg?

Rule74
sön, 2020-08-23 - 21:04

Vilken grej att gå in i sin tråd och se att det finns människor därute som är som jag och som bryr sig! TACK för allas pepp - började nästan gråta <3. Jag tar tre månader till att börja med och kommer läsa mycket och skriva här varje dag, och hoppas att jag efter det både vill och klarar att helt avstå. Jag vet ju vilket listigt gift alkohol är... Jag har inte ens längtat efter att dricka idag, tog en alkoholfri Ginger beer i eftermiddag och kände mig supernöjd med det. Känner mig redan mer full av energi och hopp om ett bättre liv :). Kram på er alla därute. Tillsammans blir vi starkare!

Sommarbarnet
mån, 2020-08-24 - 08:39

om man kan inspirera om bara än så lite?

Du måste få hitta din egen väg som passar dig. Prova dig fram med vad som funkar i ditt liv. Jag har inte druckit någonting som påminner om alkohol typ alkoholfria viner eller öl. Jag häller i mig zero-läsk och bubbelvatten och det funkar utmärkt för mig. Jag vill överhuvudtaget inte påminnas om någonting alkoholliknande.

Sen promenerar jag. Kilometer efter kilometer?Funkar toppen och lite meditativt för mig. Tankar och känslor får komma och gå som de vill och de gör de verkligen.

Läser massor härinne och skriver ✍️ Läser och lyssnar på böcker som inspirerar. Det kan vara alkoholrelaterat eller typ lite personlig utveckling.

Men som sagt, hitta din grej. I början är det tufft, men du kommer att fixa det här! Vi kämpar ju tillsammans mot samma mål?

Ha en bra dag?

Kram

Varafrisk
mån, 2020-08-24 - 09:07

Vill bara säga att jag förstår din känsla?Den där skammen är vidrig och gör absolut ingen nytta...men det är så lätt att säga att man inte ska skämmas likväl så gör man det.

Det är jättebra att du skriver här...så välkommen! Jag själv har inte kommit långt på min resa antagligen delvis på att det finns en liten del inom mig som vill ta det där glas vinet el bubblet. Men jag vet att jag behöver vara nykter för jag vill ha mer än ett glas vin...så mitt mål är att först vara nykter tre månader men mitt första delmål är en vecka.

Vi ses igen!
Kram?

Kaveldun
mån, 2020-08-24 - 12:41

Drabbande att läsa ditt inlägg och jag förstår att du känner att det är allvar nu.
Du är inte ensam - vare sig om upplevelsen av att alkoholen plötsligt tar över och styr eller skammen som kommer när man tappar kontrollen.
Du har fått många bra kloka råd och jag instämmer i dem.
För egen del försökte jag i många år att kontrollera drickandet ( eftersom det visst kan vara...mysigt - som du skriver) men har nu landat i att eftersom jag är alkoholist så fungerar inte det. Vi kalla oss olika saker här och har olika vägar....och det finns en respekt för det.
För egen del definierar jag mig som alkoholist eftersom jag inte klarar av att dricka på ett sätt som stämmer överens med det liv jag vill leva.
Och jag vill verkligen leva ....men alkoholen kidnappade glädjen ( framförallt den mer stillsamma som finns i vardagen). Att få tillbaka den - först glimtvis och sedan är lite större sjok - är värt allt!
Mitt råd är också att ta hjälp från olika håll - om du kan.
Det märkliga är att när man öppnar upp om det värsta och mest skamliga så är människor ofta förstående och positiva. När man försöker dölja och smussla så nöter man ner sina relationer.
Välkommen - du har tagit ett första kliv! Jättebra.

Rule74
mån, 2020-08-24 - 19:38

Fialotta88: Du undrar hur mitt drickande sett ut över tid. Jag har festat lite som "alla andra" i mina tonår och i 20-års åldern - inte varje helg, men någon dag i veckan. När jag var ute och reste längre perioder kunde det bli något litet varje dag och ibland en hel del, men aldrig så jag tappade minnet eller kontrollen. När jag fick mitt andra barn började min man resa allt längre och oftare och jag jobbade mycket hemifrån. Då började jag dricka vin helt vanliga vardagskvällar för att liksom orka med på något sätt, och känna att jag fick egentid. Då, om jag drack en flaska vin någon kväll, blev jag så dålig att jag fick springa ut i trädgården och kräkas, minns jag. Jag ville inte kräkas inne på toaletten och väcka barnen. Det hände sällan, men jag minns det starkt. Lika starkt minns jag att jag ibland kunde dricka medan barnen var i skolan och låtsades att jag hade ont i huvudet och behövde sova när de kom hem, så att jag skulle slippa deras blickar och tankar... Detta har jag så dåligt samvete över, än idag. Jag borde haft bullar och saft klart när de kom hem och sitta och prata med dom istället...
Det accellererade med åren, och det var tillslut nästan alltid vin och annan alkohol på helgerna, även om det inte var fest eller bjudningar. Någon gång kunde jag och min man även dricka vin till maten mitt i veckan. Sen kom det till en punkt då jag började dricka starkare drycker, tog gärna en whiskey till kvällsteet, innan maten, en gin och tonic innan maten etc. När barnen flyttade hemifrån kunde jag köpa hem vin och gömma flaskor så att min man bara trodde att jag druckit några glas, när det i själva fallet var en hel flaska och några glas. Var jag själv hemma en vecka eller längre då min man var borta kunde jag sjukskriva mig och skylla på influensa eller annat och dricka dag som natt - tidpunkten spelade ingen roll - jag ville bara dricka och bli full. Det hände att jag vissa veckor drack en liter vin efter jobbet varje dag. På något sätt lyckades jag inte bli alltför påverkad så in man blev misstänksam. Men allt oftare ifrågasatte han mitt drickande och att jag gömt alkohol. Jag ljög ofta och hittade på svar som lät trovärdiga. En gång när han frågade om jag satte hans liv på att jag inte druckit, så ljög jag och sade "ja", vilket ju inte var sant. Jag mådde så dåligt av detta, eftersom jag har en tro på något högre och Karma, så jag fick krypa till korset och erkänna att jag ljugit. Han förlät mig, men jag kände att hans respekt och förtroende för mig sjönk. Liksom min självkänsla och självrespekt. Det var hemskt! Ändå kunde jag inte ta mig i kragen... För tre år sedan var jag orolig för vad drickandet gjort med min kropp, så jag gick till doktorn för en helkroppskontroll. Några dagar senare ringde doktorn och sade att jag hade låga doser av D-vitamin men framför allt visade proverna att jag hade fettlever orsakade av alkohol. Jag blev chockad. Hon sade att jag var tvungen att sluta att dricka direkt, eftersom levern kunde bli allvarligt skadad. Hon bad mig komma tillbaka efter 2-3 månader för nya prover. Jag slutade direkt, kom hem till min man och berättade gråtandes vad som hänt. Han stöttade mig till hundra procent. Jag berättade inte för någon annan. Jag hade inga problem att sluta dricka. Det gick hur bra som helst, och jag märkte en enorm skillnad på utseendet, huden, orken och jobbprestationen. Jag hade en resa inbokad till Frankrike ihop med några och det var 2,5 månad dit. Någon vecka innan gick jag till doktorn igen och tog nya prover. Det var jobbiga dagar innan jag fick svar. Men de visade normala levervärden, och jag kunde pusta ut. Tänkte att jag då kunde ta något glas champagne under resan. Jag var väldigt restriktiv med drickandet, men festade loss sista dagen på resan. Och sen var jag sakta men säkert på väg utför igen. Och så hände detta som jag inledde tråden med, att jag drack mig full en jobbfredag när min man och ena dotter var hemma och såg det och jag fick konsekvenser av mitt drickande som gjorde att jag blev rädd. Rädd för att mista dom... Det bästa jag har! Så nu ger jag det en ny chans. Tänker göra som alla föreslagit, börja med tre månaders nykterhet och sen ta nästa steg. Jag hoppas att jag kommer till den insikten att jag vill fortsätta min nyktra resa.
Tack för inspirerande och tankvärda svar Andrahalvlek, Charlie70, Se klart, Varafrisk, Kaveldun och Sommarbarnet! Jag ska in och läsa era trådar så jag får mer inspiration.

Hade huvudvärk och var trött på jobbet i eftermiddags, men det berodde i alla fall inte på att jag var bakis. Så skönt att kunna se folk i ögonen utan att tänka "ser dom att jag druckit igår, är ögonen röda, luktar jag?". Fick inte så mycket gjort jobbmässigt (hade en del möten och pratade mycket med kollegor), men tänker att jag ska sova bättre inatt än igår och lägga mig tidigare så jag kan vara på jobbet tidigt imorgon och prestera lite bättre.
Kände en instinktiv känsla av att vilja dricka när jag pratade med min man i telefon under eftermiddagen och han berättade att vår dotter inte är den roligaste att hänga med såhär innan tenta, men jag tog och gjorde en god alkoholfri drink med lime, tonic water, mynta och is istället när jag kom hem. Supergott. Den drack jag när vi åt en god middag som min man lagat till. Vi hade det trevligt runt bordet och dotterns dåliga humör var borta. Längtat hela dagen efter att gå in här och skriva och läsa, så det får bli min kvällslektyr. Har berättat för min man, och ska berätta för mina barn, att jag hänger här och känner hopp om att bli en nyktrare och klokare människa med hjälp av er alla! Ha en fin kväll <3

Torn
mån, 2020-08-24 - 20:03

Välkommen hit! Det ser ut som om du har nått din botten. Känner igen det där med gömmande och ljugande. Så otroligt skönt att slippa allt sådant. Det här kommer du fixa! Tack för att du delar med dig av din bakgrundshistoria, det lät inget vidare, men kämpa på nu, så kommer du aldrig återvända dit!

Kram ?

Rule74
mån, 2020-08-24 - 21:53

Tack Torn och Jullan65! Blev inte så tidig sängläggning som jag hoppats, eftersom det finns så mycket att läsa här, men nu är det dags att säga Godnatt!

Rule74
tis, 2020-08-25 - 23:02

Jag har haft en så bra dag :). Det började inte så bra, jag grät när jag vaknade för att jag saknar min äldsta dotter så mycket och inte har pratat med henne sedan dagen innan jag blev full inför hennes syster. Har velat prata, men hon har inte haft tid, kanske inte orkat med den känslomässiga biten. Men sedan vände min ledsna känsla successivt, och jag blev allt gladare ju längre dagen gick. Jag promenerade till jobbet med lätta steg. På väg hem från jobbet ringde jag min äldre syster och berättade om mitt drickande och min nystartade inre resa - om att jag är med här i detta forum. Hon var, som Kaveldun sade ovan i sitt inlägg, positiv och förstående. Jag är så tacksam över att jag har henne! Senare på kvällen ringde äntligen min äldsta dotter och vi pratade länge om vad som hänt i hennes liv och såklart om min situation och hon var också så förstående och stolt över att jag tar tag i problemet. Jag grät av tacksamhet! Det känns så bra att få sånt stöd av mina närmaste.
Ska på AW för att tacka av en medarbetare imorgon efter jobbet. Hade tänkt att köra dit för att det ska regna, och det hade då blivit så lätt att förklara varför jag inte tar ett glas vin, men min dotter ville köra mig dit, så jag får väl bara säga att jag inte ska dricka på tre, fyra månader till att börja med för hälsans skull. Ska nu in och läsa andras trådar för att få fler insikter och pepp. Känner mig så glad och upprymd! :) Ser fram emot denna nyktra resa jag har framför mig!

Rule74
ons, 2020-08-26 - 21:51

Inatt sov jag i uterummet för att inte väcka min man med mitt hostande. Låg och läste lite i era andras trådar. Hade det varit för några dagar sedan hade jag passat på att dricka något när jag låg därute ensam, då ingen kunde se. Men jag tänkte inte ens tanken utan ville bara ligga och läsa och dricka vatten. Idag har jag jobbat hemifrån, så skönt att bara ligga kvar och jobba i morgonrocken och slippa jäkta och fixa sig på morgonen. Gjorde mig iordning för att köra till jobbet för att överraska kollegan som ska sluta med en AW. Det blev jättelyckat:). Alla drack vin och öl utom jag och en annan i sällskapet. Någon ifrågasatte mitt val, men jag sa att jag skulle jobba lite när jag kom hem och dessutom körde. Jag tog en alkoholfri öl och vatten och hade ingen längtan efter något annat. Blev så mätt och trött och ska sova strax. Har umgåtts med man och dotter en del framför tv:n. Imorgon kväll ska jag på konsert och trerätters middag med min man och några vänner och jag har redan sagt att jag ska köra. Det känns också bra. Är denna känsla jag har att det är så lätt att inte dricka alkohol för bra för att vara sann? Jag ber till Gud att den håller i sig!

Andrahalvlek
ons, 2020-08-26 - 22:47

Du har bestämt dig. Du vill inte dricka. Då går den nyktra resan så mycket lättare.

Du är modig som utsätter dig för både AW och trerättersmiddag på restaurang, men att köra är en bra livlina i det läget.

Kram ?

Se klart
ons, 2020-08-26 - 22:48

Jag har också bett till gud ibland att behålla min styrka genom de jobbiga dagarna men jag anser nog att det är jag själv som gjort jobbet.
Det är urbra att du har plan och strategier för saker du ska göra som involverar alkohol. Det betyder mycket! För varje dag lägger man en liten sträcka mellan sig och alkoholen, sen bara fortsätter man och till slut ser man inte ens pricken där borta vid horisonten. Du kommer dit, en dag i taget. Kram ?

Rule74
tors, 2020-08-27 - 08:03

för bra pepp! Modig känner jag mig inte, men faktiskt är jag inte alls sugen på alkohol just nu - mer motiverad att inte dricka och då är det ganska lätt att inte dricka. Jag har några situationer framför mig inom de närmaste veckorna med jobbet som kommer involvera alkohol som jag känner mig lite spänd inför. Men jag ska nog hitta på den bästa förklaringen som ändå är sann - för jag vill inte ljuga. Men en vit lögn känns ändå ok. Som att "jag har valt att inte dricka på tre månader för min hälsas skull - jag har börjat ett hälsoprogram som kräver mycket och jag vill inte förstöra det". Sen om jag väljer att fortsätta vara nykter (vilket jag innerligt hoppas) så säjer jag bara att jag mådde så bra av att inte dricka så jag fortsätter med det ett tag till. Och så blir det förhoppningsvis hela livet:). Vem vet. Jag kan bara hoppas! Ha en fin dag!