av EsterHanna

EsterHanna
mån, 2020-08-24 - 06:30

Rätt så bra.... Har fixat , jobbat i trädgård osv. Börjar få i ordning här hemma-skönt!
Min man ringde på kvällen. Han ligger i sängen, har typ legat hela dagen -kan inte riktigt avgöra om han är full eller inte. Han säger inte. Han bara väntar...låter deprimerad.
Han lovade att berätta vad som händer framöver.... ja, jag vet inte.

Som att sörja någon som död fast den personen lever. Kommer på mig själv att sakna honom. Tittar då på filmen jag har när han sitter full i köket...

Tittade på Svinalängorna i går, har du sett den? Om man tar och kryddar den uppväxten till det dubbla så har du nog min mans uppväxt. Fanns inte sociala myndigheter och han är äldst av tre. Ville du ha varmt, fick du samla ved, alkoholen flödade och syskon dog framför ögonen...Hemskt.

Det jag ändå reflekterar är över varför jag, liknar Leena-städar hysteriskt när något känns fel.... Klarar mig själv, vill bo på en öde ö typ... Gör allt det där som ingen annan gör, bygger mitt hus själv, klättrar Mount Everest, reder mig själv, jämt, jämt....Agerar direkt... Ställer i ordning, fixar, levererar....
Hm....

Som sagt jag saknar, hoppas han överlever och blir bättre....
Du då, hur var din söndag?
Kram

Tröttiz
mån, 2020-08-24 - 17:40

Låter som en bra söndag efter omständigheterna. Jobbigt du har det med honom och måendet hans. Och med ditt eget mående. Hoppas både du och han börjar må bättre snart. Att han väljer vård.

Tror det är bra att man aktiverar sig praktiskt som du gjorde igår. Bara man orkar ... Själv gjorde jag väldigt lite .. Mest bara vilade. Var trött. Kassar med "strykkläder" ropade på mig men jag orkade inte. Min pojkvän sov hela dagen. Inte så konstigt kanske. Vi är båda trötta - men av olika orsaker ...

Jag har kommit fram till att jag snarast så fort jag får tillfälle och ork måste prata med honom om drickande och t ex vissa situationer vi varit med om under de tillfällena. De har bara liksom "sopats under mattan" ... Helt galna situationer, faktiskt vid närmare eftertanke, som vi bara lämnat utan diskussion. Helt galet att jag bara lämnat vissa situationer utan att ta upp dem med honom ... ? Varför skulle han ta upp saker som innebär skam för hans del, kan mycket väl förstå honom i det. Men att inte diskutera stjälper ju både honom och mig känner jag. Måste ta tag i det, måste måste ....

Nej, jag har inte sett svinalängorna. Kanske jag ser den någon dag i veckan. ?

Kram. ?

EsterHanna
mån, 2020-08-24 - 21:04

Jag VET att jag ska stötta, puscha och förstå...Men jag är bara sjukt ARG!!! Han ringde idag, det är så synd om honom, han vet att han gjort fel, ingen stöttar honom, alla är arga, någon lägger en död katt på trappen där han bor och..kan du sända 500 kr? Till biljetten till doktorn så han kan ta vård.

Han ska fixa sitt liv och ta vård för han vill tillbaka till mig.
Jag borde vara glad. Det enda jag är, är ARG.
Vill inte alls stötta den fb skitstöveln... Han har lämnat mig med all skit, han smygsuper/super och förstör... Sa till honom att vi har det galet mycket bättre nu, behöver inte oroa mig ett dugg för att någon är full hemma....

Hemsk är jag... Vet inte vad det är för känslor, vill aldrig mer se honom och sen kan jag sakna den fina sidan av honom... Men när jag hörde hans röst blev jag blixförbannad!

Tröttiz
tis, 2020-08-25 - 23:21

Förstår att du är arg .. Du har varit med om mycket! Denna jäkla alkohol som vrider huvudet på folk, så är det bara jag jag jag ... ?

Det är ju som du säger att han har en fin sida, men att den sidan försvunnit alltmer tänker jag ..

Hoppas du hittar styrkan att komma vidare, och prata gärna med någon professionell om dina känslor. Du har mycket inom dig. ?

Själv funderar jag på alkoholists hjärna och logik ... ?
Från ena tidpunkten vill /ville pojkvännen min gifta sig med mig, andra stunden ville han göra slut pga enligt mig en petitess. Då jag sagt att giftermål är för hastigt in i vår relation, men att jag nämner mina känslor för honom så menar han samtidigt att jag ändå inte bekräftat honom tillräckligt.. ? Men har faktiskt inte känt mig manad till det då han varit mest onykter. Han har också fin sida, men ingen fin sida som onykter och den sidan vill jag inte bekräfta mina känslor till. Hoppas han kommer dricka mindre nu åtminstone, han har ju sagt så.

EsterHanna
ons, 2020-08-26 - 10:52

Och låter konstig. Han kanske håller sig halvfull på något sätt. Ligger mest hemma i sängen hos föräldrarna och väntar på...jag vet inte vad.
Vill inte jag ska prata med kompisen, han tycker han är snobbig och säger att han inte gillar att vi har kontakt. Nähä...
Att göra något själv förmår han inte. Han bara ligger där. Säger "jag älskar dig" och fiskar efter vad jag ska säga, säger att han förstår vad han gjort... Men jag blir bara irriterad.
Han har slutat supa för pengarna är slut, ingenting annat. Orkar inte....

Backen123
ons, 2020-08-26 - 11:45

Den kan bli tung för den sjuka, jag använder mig det uttrycket till mina nära, dom som vet, att nu är offerkoftan blöt igen ? han mår nog fruktansvärt dåligt, att hitta sin egen kraft i detta är nog väldigt svårt. Ibland känns det som dom gör det för att jävlas men jag tror inte det, inte idag imorgon kan min man bete sig illa igen och då ändrar jag mig säkert igen.Jag vet hur mycket energi det tar från dig, det är hemskt. Har du funderat över vad du vill innerst inne vill, utifrån det söka rätt hjälp utifrån, för din skull? Få hjälp att sätta orden, att få hjälp med tankarna som snurrar hela tiden som har varit värst för mig, att inte få stopp. Jag finns för min man, har funnits även när han har sårat mig, men jag har backat jättemycket och det är så skönt nu. Jag lever mitt liv som jag vill, nästan idag, sen får vi se.

EsterHanna
ons, 2020-08-26 - 19:19

Först när jag läste din kommentar fick jag fruktansvärt dåligt samvete...sviker jag honom nu, han är så nere... Men jag har stöttat sen dag 1. Han har fått ett dukat smörgåsbord, jobb, hem, kärlek, familj.... Han super ändå! Hans supande har dessutom ställt till det för mig. Han älskar mig men det räcker liksom inte. Jag kan inte ha en vuxen bäbis att försörja här hemma, jag har inte råd. Jag jobbade extra på kvällen, han låg däckad på golvet framför min 11 -åring som trodde han var sjuk....

Jag vet vad jag vill. Att han ska ringa och säga "Älskling, jag har ringt en läkare, jag tar hjälp nu. Och sen...." men han gör ...ingenting. Bara ligger och.... sen super han. Jag orkar inte. Kan inte. Vill inte! Men har så dåligt samvete!!!

Backen123
ons, 2020-08-26 - 20:12

Det var inte du som hade koftan utan den beroendesjuke, det jag menar är att dom tar så mycket energi, dom tycker så synd om sig själva och som du skriver vi servar allt åt dom och för dom. Ha inte dåligt samvete, du kan inte göra mer.? Jag menade i min text att jag finns där fast han inte egentligen förtjänar det, jag borde ha hivat ut honom och jag har provat, det blev bara som en parantes jag skrev, en egen reflektion, inte att du inte har funnits för din man. Hoppas så att han vaknar till och ringer dig för att säga nu är det dax, att botten är nådd

Blade Runner
ons, 2020-08-26 - 20:18

Förstår precis hur du känner och hur du kämpar och att du varken vet ut eller in. Jag levde så till och från i 20 år men de sista åren var det intensivt. Det tog mig oerhört lång tid att förstå att inget jag gör kan hjälpa honom. Först när jag förlikats med den tanken och på tanken att vara själv med barnen påbörjade jag redas att lämna och den processen tog två år efter att jag fattat ett beslut jag stod fast vid. Det måste få ta sin tid och du kanske inte är beredd att lämna eller ge upp honom för kanske finns det en möjlighet att han blir frisk. Kanske är han på botten och nu vänder det. Ingen vet på förhand och till slut så fattar man ett beslut även om det inte är lätt. För mig så hade jag gett honom så många chanser att jag inte längre trodde det kunde bli bra. Jag orkade inte bara överleva, jag ville börja leva. Jag har inte ångrat mig en sekund men det betyder inte att jag inte är ledsen och vilsen ibland. Att vara med om detta är svårt och omgivningen har också svårt att förstå. Försök att lägga någon timme per dag på att ta hand om dig själv där du tillåter dig att inte fokusera på honom utan bara på dig själv, det är en bra start.
Kram Blade Runner

EsterHanna
tors, 2020-08-27 - 12:57

Jag förstår, ingen fara alls-det var bra att du skrev och det var ännu bättre att jag missförstod för jag var tvungen att ifråga sätta mig själv, titta på mig själv för första gången... Det var oerhört svårt. Jag gick in och läste på lite och upptäckte att jag går över gränser, går över hans gräns när jag skriker och gormar och undrar vad han pysslar med. Jag ska försöka att inte göra det ...
Kram och tack för den insikten!!!

EsterHanna
tors, 2020-08-27 - 06:32

Ja, du har rätt ...Tack!! Jag vill inte lägga 20 år...jag har lagt 5, det är för mycket redan där. Vårt liv här hade varit underbart om han inte drack. Han dricker trots det. Trots vårt liv här. Han dricker hela tiden, mer eller mindre med korta, ibland lite längre perioder i mellan så - vad kommer vara skillnaden? Det är inte så att: första hade vi det bra, då drack han inte sen hade vi det dåligt eller han förlorade sitt jobb och DÅ började han dricka...

Han "hotar" i telefonen att han vill ta sitt liv... jag säger att det är hans val. Han vill att jag sänder pengar. Han jobbar inte, han ligger på en soffa.... totalt nere.
Han säger att han inte ska dricka igen om han kan komma hit, släpper jag på det orkar jag inte putta i väg honom igen...jag pallar inte denna resa igen. Jag behöver hjälp nu, känner jag. Ska kontakta anhörigstöd i min kommun idag....
Kram

EsterHanna
fre, 2020-08-28 - 16:36

Nykter i fyra dagar...Planer, ödmjukhet, sorg och lite jävlar anamma...Skulle åka och skriva in sig för någon sorts försäkring idag. Pratade med kompisen i går som har helt andra glasögon på än vad jag har. Han ser fullblodsalkoholisten men vet att det finns en fin människa där med. han har gjort samma resa med sin bror så ...luttrad är väl ordet. Jag kände ett litet hopp tändas. Tänker att kanske, kanske... Sände pengar, inte mycket men så han kunde köpa biljetter osv. Kompisen sa: sänd inga pengar, rädda honom inte. Mitt dumma nöt, tänkte jag men nu får vi se... I dag vid 12 var han ok, idag vid 15 i sängen igen, tror inte han var nykter...Jag mår inte bra, ska sova...kl 15...

Nu sänder jag inga mer pengar.
Nu pratar jag inte med honom om han inte är helt nykter.

Har ringt kommunens anhörigstöd, hon bokade in mig till en kvinna jag gått kurs med och haft kontakt med i andra ärenden, känns sådär....Hon är duktig men ...ingen vet om detta, alla tror vi lever tillsammans och att allt är frid och fröjd. Utom på hans sida då.... Skrev ett kort messenger meddelande till systern hans, hon svarade bara med en ledsen gubbe.
Kram på er därute!

Tröttiz
fre, 2020-08-28 - 17:15

Sänd inga pengar.. Lätt hänt att man i medberoendet gör det. Troligen hade jag själv gjort det. ? Skönt att du haft kontakt med anhörigstödet.

Fint att du kommit fram till att prata med honom enbart då han är nykter. För att du inte far mer illa, tror jag det är bra att sätta sådana gränser .. Fastän det säkerligen känns tufft. Men, som sagt, man är ingen robot som orkar med vad som helst.

Jag upplever det bra att du har kontakt med kompisen hans, nånstans tror jag att du kan få stöd av honom fastän han kanske inte direkt kan påverka ditt mående.

Kram på dig. ?

EsterHanna
lör, 2020-08-29 - 19:07

Tack för dina ord. Han ringde idag, len och fin i rösten. Ville ha mer pengar. Jag sa att jag sänder för sista gången, har inga själv... Sände 500 kr. Han skulle ringa om 30 min när han var hemma igen. Inte ett ljud, 5 timmars snart. Känns bra att jag sagt det, nu är det slut med finansiering.

Känn konstigt,har sett honom förut som ett offer, offer av en tuff uppväxt, offer av vad andra människor gjort mot honom osv men idag... Han ljuger, manipulerar mig, tigger pengar... känner mig plötsligt utnyttjad till tusen...
Vad fn....
Just när jag skriver här ringer han, låg men nykter...Blir så irriterad när han ringer och släpar sig fram i rösten. Vill prata med sin fru, vill inte prata...Sa det och bad att han skulle ge mig space. Höras i morgon...

Bra med kompisen, han har friska ögon att se...plus att han informerar mig lite vad som händer.
Tröttiz, hur mår du?

Tröttiz
sön, 2020-08-30 - 18:27

Tack ? jag mår bättre nu. Gjorde dock misstaget att inte prata alkoholvanor i helgen med honom ... Att sånt ska vara så jäkla svårt. ? Helt klart en spärr med det, typiskt medberoende-beteende har jag förstått.. ? Men blir så trött på mig själv. Börjar ju kännas så märkligt och frustrerande då saker och ting som hänt och händer i hans fylla sopas under mattan och man inte diskuterar dem! ...

Han hade en lugnare helg nu, vilket var skönt. Han ska ju ta en nykter period från september har han sagt (eget initiativ) så kanske han faktiskt nu i helgen jobbat med sig själv med att ta det lugnare. Nå, jag lär väl märka hur det går då vi gått in i september ..

Kram på dig. En dag i taget. ❤️

Blade Runner
sön, 2020-08-30 - 19:33

... för du blir utsatt för känslomässig utpressning även om det kanske inte är hans avsikt. Du kan och ska inte ta ansvar för hans liv, det kan vara han själv göra. Det är så svårt och jag önskar dig att lycka till.
Blade Runner

EsterHanna
mån, 2020-08-31 - 13:49

Tack, ja du har rätt.
Jag skrev ett meddelande i går till honom. Kort och tydligt. Så tydligt att jag blev "nervös" av det själv. Vänligt men tydligt.
Skrev att " jag har levt under stark stress under en lång tid. Nu när Du inte är här kan jag stressa ner och andas igen. Jag vill aldrig, aldrig leva som jag gjort dessa senaste år med den oro som funnits. Du har gått över alla gränser och nu måste du ge mig lite frid och visa mig respekt att ge mig andrum.Jag behöver tid att återhämta mig. Jag lever mitt liv nu och du får leva ditt".

Han svarade inte på hela kvällen och hela fm.... Det tog.
Idag vid 12 kom ett meddelande att nu hade han med sin väns hjälp fixat alla papper och anmält sig för första steget för behandling.

Så där ja.

Jag har sålt allt som går att sälja. Hans bil åkte igår. Alla verktyg. Soffan. Jag fixar och donar. Städat och röjt, slängt och stuvat om. Njuter av en kopp kaffe i solen och sitter och tittar på stjärnhimlen i natten...

Skönt.

Jag kommer aldrig mer blanda in mitt liv med någons annan där jag inte har koll på vem som gör vem eller vems känslor jag faktiskt känner.
Hit men inte en jäkla millimeter till!

Tack till alla er. Idag är en bra dag.

Azalea
mån, 2020-08-31 - 16:42

Så bra att du har satt din gräns!!
Det tar lite tid för oss medberoende men jag tror att till slut har vi nått vår botten och först då kan vi sätta tydliga gränser kring oss och sätta oss själva i fokus.
Mycket bra skrivet till honom?

Kramar från Azalea?

Tröttiz
mån, 2020-08-31 - 17:10

Himla ledsamt att även vi ska nå vår botten för att sedan kravla oss upp. För att bygga upp oss. Att det ska till så mycket liksom.
Men vi bryr oss in i det sista tills det inte går mer, och vi är totalt slut ... ?
Undrat ibland vad min "botten" blir. ? För jag är nog så himla fast, fastän jag någonstans i förnuftet vet att något någon gång kommer att gå galet... Märkligt hur man är funtad.
Kram på er. ?

Skrållan
mån, 2020-08-31 - 20:13

Bra skrivit EsterHanna. Har läst lite och läste ditt sista inlägg här.
Du verkar så modig, och sätter nu dig själv i första rummet, som det ska vara.
För mig tog det många många år.
Så ville bara säga, bra gjort. Du är på väg mot ett eget liv?