...Andrahalvlek och Se Klart för konkreta råd - jag lyssnar och antecknar. Det där med att planera in ngt annat direkt efter jobbet - fysiskt - byta spår i hjärnan. Det låter både enkelt och smart.
Mitt sug kommer alltid som starkast och liksom oväntat ( fast jag borde vara beredd vid det här laget) när jag lämnar arbetet. Och triggas igång av komplicerade möten/känslor...men även bara av ’jobb’.
Känner också igen det där med rolig/snabb - och låg.
Jag har gått i terapi....en lång och bra. Det var längesedan nu och jag kunde i den släppa mkt av det som tyngde mig från barndomen..eller i alla fall bearbeta det.
Att alkoholen påverkat mitt mående mkt mer än vad jag förstått tror jag är klart. Minns faktiskt hur jag redan som småbarnsförälder ( och då drack jag högst normalt och aldrig på veckorna) observerade att alkoholen höjde mig så mkt ( och sänkte mig dagen efter).
Effekten av två glas vin var så stark ( jämfört med min dåvarande man som inte blev särskilt påverkad). Och efter några år hade vi ett mönster där vi öppnade en flaska vin på fredagen och hann drack 1,5 glas och jag drack resten. På den tiden fanns det inte på kartan att öppna ytterligare en flaska...det började jag med senare i livet.
Men rastlösheten har alltid funnits där...och en kraftig vilja till rörelse....på alla plan. Både positiv och komplicerad.
Men stigande ålder upplever jag en ökad ro ändå som jag älskar. Men nykterhet är för mig en förutsättning för att den blomman ska slå ut...

....igår läste jag lite på forum för anhöriga. Det var gripande och stark läsning - ibland hjärtskärande.
Och oerhört nyttigt ( om jag skulle vackla i min önskan att leva nyktert ska jag återvända dit).
Jag började dricka problematiskt sent i livet men självklart har drickandet påverkat relationerna ändå...,om inte annat så genom att jag ibland ställt in och uteblivit..
När jag läser de anhörigas berättelser så ser jag också glasklart vilken förfärlig sjukdom detta är...
Att leva nära någon som är så kluven - säger en sak ( och menar det ) och gör ngt annat.
Och så barn som far illa.

...såklart att drickandet påverkat mina relationer i större utsträckning än inställda möten ( ställde aldrig in jobb...men däremot sociala aktiviteter ibland - som ett djur i bur som springer på fel bollar).
Och mina barn tror jag upplevde att jag kunde vara frånvarande/disträ. Det märker man ju även på distans...
En vacker dag ska jag fråga dem.

Under min tid här på forumet har jag alltid läst under ”de senaste kommentarerna”. Därför spelar det ingen roll om min tråd ligger under ” förändra” eller ” det vidare livet”. Därför har jag läst massor av inlägg skrivna av anhöriga. Det har varit väldigt nyttigt och det har slagit mig hur många stackars alkoholister det finns som aldrig hittat det här forumet, och även hur det hade sett ut för mig om jag inte lyckades sluta i tid. Såklart jättesynd om alla anhöriga och många gånger har jag tänkt, men för fan, ni kan inte få dem att sluta dricka. Men ni kan tipsa om det här forumet, då kan det hända saker.

Bra att du är tillbaka med ditt skrivande Kaveldun? Jag tror att man inte ska släppa det här forumet för snabbt. Det är ett väldigt bra sätt att slippa sug att hänga här.? Jag blev av med mitt sk sug ganska snabbt, efter två till tre månader kunde jag inte känna något som helst sug efter alkohol. Däremot hade jag länge en känsla av rastlöshet och liksom något som saknades. Ett sug efter något som ersättning för alkohol. Den känslan var irriterande men försvann sakta men säkert. Runt 6 månader in i nykterheten var den borta.Lång nykter tid är fortfarande viktigt. 1 år som du skrev är nog ett bra delmål. Då har man upplevt alla årstider, helger, semester mm. Jag har numera inga som helst problem med att tänka aldrig mer alkohol. Det känns helt självklart. Jag tror du är på rätt spår med ett nytt boende, man behöver ha saker att se fram emot och att det händer grejer. Roliga saker som ger en kickar. Alkoholen måste ersättas av något. Och det bästa är att man uppskattar sådant ännu mer nu än när man drack. Tom mer än på den tiden när man drack sk kontrollerat. (Vägrar kalla det ” normalt”, för mig är allt drickande onormalt)

Jag tror att du inte behöver någon ssri, med positivt tänkande och roliga saker att sysselsätta sig med kommer man långt.

Ha det bra! Kram

...i min tråd har jag lite svårt för. Läser i flitigt i andras och skriver lite här och där.
Nu har jag varit nykter i ganska många månader och det har räckt ( och blivit över) som projekt.
För mig är det inte heller ett projekt utan ngt livsnödvändigt....ngt för resten av mitt liv - om livet ska vara värt att leva. Mina sista år som alkoholist var mörka, stressiga, sorgsna och även ensamma. Alkoholen gjorde att jag började välja ensamhet framför gemenskap . Ganska många här skriver att de ska sluta dricka och samtidigt börja äta bättre, springa osv direkt.
Jag har själv inte vågat tänka på mer än att inte dricka ( och rent automatiskt blir man förstås sundare då). Men nu funderar jag på att öka utmaningen - ta tag i mina 10-15 kilo som jag drack mig till på kort tid ( länge höll jag även vikten stången trots att jag drack mkt....jag kunde tvinga mig ut på långa promenader och skippa dålig mat trots att jag var full, bakfull osv ...ngt jag idag ser tveeggat på).
Jag funderar på en ny 90 dagars utmaning men nu med kost och motion i fokus. Är det dumt och att gapa över mkt? Att utmana den balans jag jobbat så hårt för att erövra genom att inte dricka. Samtidigt är min nuvarande vikt inte sund och mina kläder ( gillar kläder ...tycker det är roligt helt enkelt) hänger där i garderoben. Jag kommer inte i dem. Och jag känner mig osmidig.
Brottas med tankar på att det är fånigt att skriva om detta i ett forum som ofta handlar om liv och död ( även för mig gör det ju det).
Har fortfarande sug ibland och märker att det ligger mkt i begreppet HALT ....att suget kommer vid hungry, angry, lonley, tired.
??

...i din beskrivning om att börja välja ensamhet framför gemenskap. Det är så sorgligt när man tänker på allt man tackat nej till och inte upplevt för att man hellre velat ligga och titta på en film och dricka vin i sin ensamhet. Jag äter mer godis och dricker alkoholfria alternativ nu när jag bestämt mig för att leva nyktert. Det tappar man inte vikt av. Tänkte jag skulle börja med Viktväktarnas matkasse, dels för att få in rutiner men också för att gå ner i vikt. Jag tror det hade gett en större belöningskänsla att tappa de uppåt 15 extrakilon jag lagt på mig det sista året och få mig att vilja fortsätta på den nyktra banan längre än de tre månader jag satt upp som ett första mål. Och så slipper man ju stressen med att handla och fundera ut vad man ska äta varje dag... Kanske en väg för dig med?
Ha en fin kväll!

Strax innan jag blev nykter ( sista omgången för typ ett halvår sedan) så tappade jag bort min cykel. Eller min bild var absolut att cykeln blivit stulen...och att jag underlättat stölden genom att ....berusad ..ställa den utanför huset låst och inte inne på min stora innergård.
Det var en sorg denna gång att bli av med cykeln för den var dansk och fin och jag kände en särskild hemhörighet med den....den var min på ngt sätt ...både till form och funktion.
Den var inte helt billig och jag skämdes över att jag varit ovarsam med den ...på fyllan och villan. Idag gick jag ner på gården och promenerade igenom den långa och mörka gången där vi sopsorterar och där cyklarna står på rad ...och lite hursomhelst förresten. Och så fick jag plötsligt en förnimmelse av att jag skulle fortsätta...där gången tar slut och går över i buskar och syrener och annat. Ett område av innergården som man inte ser om man inte styr stegen dit...och det har jag aldrig anledning att göra.
Men nu gjorde jag det ändå ...och där stod min cykel! Den är så fin med en mycket vacker låda fram med en touch av retro..,
Och jag började nästan gråta för det handlade inte bara om cykeln. Den blev på ngt sätt en symbol över att jag nu nyktrat till ...och hittat tillbaka. Och att jag - tack gode gud - inte slarvat bort precis allt när jag drack. Cykeln finns ju kvar...och förhoppningsvis också lite av livet och själen och kroppen ändå:-)
Men det visade ju också hur snurrig och stressad jag var....saker och ting flöt utom det som jag desperat försökte styra med järnhand ...jobb och att dölja att jag drack.
Aldrig har synen av en cykel gjort mig så glad och nu ska jag vara rädd om den. Den ska in under tak och jag ska inte vara full på kvällarna och glömma var jag ställer den....

...känner igen mig precis i din beskrivning och analys.
Sedan är förstås nykterheten det viktigaste.
Men jag tror också att det kan vara av betydelse att bli av med övervikt och känna sig som vanligt - och fin igen.
Jag fyller snart 60 och det är högst normala mål jag pratar om....har haft många problem och nojor men inte just varit ätstörd/viktstörd.
Så länge vi sätter nykterheten först så tror jag att det är bra att även kunna ta itu med andra problem...om än av mindre art.

...nu skriver jag till dig i både din och min tråd.
Det där med Viktväktarkasse låter inte alls dumt. Allt som underlättar är bra ju!
Tack för tips!

Verkligen härligt att du hittade din cykel, grattis!? Frågan är varför den stod inne bland buskarna. Skulle du gömma den, eller du kanske helt enkelt missade att bromsa den sista biten och lät den stå kvar där den stannade.?
Skit samma, huvudsaken är att du hittade den.

Kram

...en sak kan jag nog lova dig även om jag inte minns det.
Jag var inte nykter när jag ställde cykeln där. Det kan ha varit mitt i veckan ...efter en lång arbetsdag som sedan slutade med ett, två , tre och till slut fem glas vin på ngt ställe som jag noga valde för att det skulle se respektabelt och normalt ut att sitta där och bälja i sig vin som ensam kvinna i medelåldern ( så fånigt). Det kunde vara en lounge till ett hotell eller ngn servering med inramning museum. Efter två, tre glas - sedan behövde jag byta ställe....det respektabla började oroväckande dala där.
Sedan ....få med mig datorn och väskan och nycklarna och mobilen och upp på cykeln och hem. Just denna kväll var det väl helt fullt i cykelstället och jag fortsatte in bland syrenerna.
Somnade....eller snarare släckte mig ...typ lite medvetslös och vaknade sedan med bultande hjärta, svettig och full av ångest. Minns att jag brukade säga högt på morgnarna ’ så här vill jag inte leva’.
Jag glömde bort ( blackout antagligen) var jag parkerat cykeln.
Min bild har sedan varit att den är stulen! Helt säker på det.
( hur många andra felaktiga bilder går jag runt med??)
Men nu väljer jag att vara glad bara över att cykeln är åter ? ( och passar på att minnas vad jag inte vill tillbaka till samtidigt)
Jag kände sådan ömhet för den där den stod inne bland syrenerna....
Hej lilla cykel ...nu ska jag vakta på dig - det lovar jag ??

...vilken jättefin berättelse om din återfunna cykel?? ?
Håller med dig om den fina symboliken? nu får du vara extra rädd om dig och din cykel.
Nu är ni ett team igen?
Kram ???

Att återfinna något så viktigt, som dessutom är ett redskap för att ta sig fram ? Känner dock igen den där paniken över att inte riktigt veta hur allt slutade och liksom hitta på något som verkar rimligt... Vad gäller vikt och att komma i kläder som man tycker om och känner sig fin i så går det väl inte säga att det är på liv och död- men viktigt för dig och för mig och många av oss här. Att få sträcka på sig och känna sig fin i kläder som sitter som de är tänkta. När jag går upp för mycket k vikt börjar jag bete mig väldig märkligt med mig själv, som att min kropp blir osynlig för mig. Om jag analyserar det lite grann är det säkert knäppt men om jag är ärlig så tycker jag nog något mindre om mig själv då. Och jag förtränger verkligheten lite som när jag dricker- att jag inte riktigt orkar se situationen i vitögat.
Jag är medveten om att detta kan tolkas på en massa vis och kan handla om att jag är så präglad av kropps-ideal att det förvridit mina tankar och känslor.
Men oavsett, så är det så det känns.
Jag har givit mig själv fria tyglar i min nykterhet förutom alldeles i början då jag körde en diet (som jag sen inte orkade hålla i och tillät mig att släppa.)
Nu har jag använt mig av en metod som nog inte är att rekommendera men som funkar rätt bra för mig och som är nån sorts 16:8- fasta men utan att vara nämnvärt nyttig under de 8 timmarna jag äter... Jag går ner lite grann, och om jag ser till att röra på mig hyfsat och springa, går jag ner lite snabbare. Jag är egentligen inte så hungrig av mig, kan glömma att äta om jag har mycket. Men när jag äter vill jag gärna äta som jag vill. Vilket är ok nyttigt. Med undantag för glass som slinker ner en liten skål varje kväll.
Jag har slutat väga mig men mäter midjan då och då. Och provar en vad det verkar omöjlig kjol, som fortfarande glipar kassler-likt mellan knapparna...
Vill inte uppmuntra till nån viktstress men däremot tycker jag att vi är gamla nog att bestämma själva vad som är viktigt, och bestämma vad som känns som en kropp att trivas i, handlar ju också om rörlighet och balans och who-rekommendationer för hälsosamma midjemått.
Usch vad långt jag skrev nu utan att säga något vettigt.
Är dock helt nykter. ?
Ps. Igår plockade jag kaveldun på mitt ställe och satte in i en urfin hög vas med några gula dahlior som spretar, sån fin kombination.
Kram kompis!

Oja kaveldun, det känns igen. Att inte veta vart man sagt eller gjort....jag hade av någon underlig anledning en vana att gömma pengar och /eller min plånbok. Vilken vånda när jag sedan skulle leta rätt på dom. Hva vilka minnen man har.

Såå fint med cykeln och jag känner din glädje när du fann den! Jag har också en viktig cykel. Inte för att den är så fin utan mer för mina transporter. Likväl så ligger den mig varmt om hjärtat. Den får service två gånger om året och jag byter däck vid samma tider som med bilen jag hade förr. Nu har jag bokat en tid för byte till vinterdäck i slutet av månaden. Vill INTE missa en cykeldag för att det blir lite halt en morgon... Tiden är din nu Kaveldun! Cykeln återfunnen och nykterheten fortsätter rulla på!

Kram!

För fina tillrop om cykeln:-)
Har varit ute en sväng idag och känner nästan lite som när familjens katt sprang till skogs när barnen var små.....och sedan plötsligt kom tillbaka efter flera veckor ( fast det såklart inte är samma ?....men jag blev så glad)
Se Klart - känner precis igen mig i det där med att jag blir lite osynlig ( och klart benägen att förtränga) när jag inte känner igen kroppen på grund av många hastiga kilon. Det gick så snabbt också...nästan 12 kilo på lite mer än ett år....jag föll. Jag orkade inte mer. Jag orkade plötsligt inte dricka och gå mina 10.000 steg och äta nyttigt .... Jag orkade bara dricka och jobba. Jag ville ha onyttig mat dagen efter mina vinkvällar....ngt blir ju snett i hela systemet.
Men idag gjorde jag en plan ( med hjälp av Aftonbladets viktklubb) , storhandlade och gjorde matlådor ( har inte haft matlåda på evigheter ?).
Det kändes pyssligt och fint och nu kör jag. Jag är väl lite fåfäng som en annan Karlsson på taket och jag vill glida i den där gröna raka klänningen igen som jag älskar och som påminner mig om min mammas klänningar från 60-talet.
Sedan är nykterheten hundra gånger viktigare ..men på vissa plan hänger det ihop.
Söndag i dag ...läser böcker, cyklat, promenerat, lagat matlådor.
Min rara särbo är här och verkar strunta i om jag är tjock eller smal ...men jag är glad att han finns.
Kram alla som kämpar!