Jag var tvungen att fundera lite över den liknelsen, broccolin låter rätt så tråkig. Inser att jag ser framför mig en rå bukett och det gör mig inte jättesugen.
Men broccoli, grillad, och sedan lite olivolja, flingsalt, lite pressad citron och hyvlad parmesan. Då väljer jag broccolin framför geléhallonen alla dagar i veckan. Det nyktra livet måste liksom också tillredas, så vi får ha kul. Det är för mig utmaningen men jag har inte tänkt ge upp.
Ps. Snus kommer jag inte heller ge upp...

Tack Se klart, gillar idén att det nyktra livet behöver tillredas lite! Och håller med om att lätt grillning, salt, citron och olivolja får broccolin att gå från god till magiskt god.

Ett av de starkaste skälen till att jag inte vill dricka är, förutom mitt eget välmående, min avsmak för alkoholindustrin. Jag menar inte det som kritik mot dem som dricker måttligt, jag gör själv en massa andra saker som jag egentligen inte heller tycker är moraliskt försvarbara, som att äta kött och köra bil i onödan ibland. Men just alkoholindustrin känns så cynisk; såg en dokumentär på SVT (Älskade alkohol) där de sa att två tredjedelar av all alkohol som säljs köps av personer som har ett risk- eller missbruk. Så det är många miljarder som vissa tjänar på att andra dricker sig sjuka... Faktiskt så är det den tanken som hjälper mig mest just nu, när jag plötsligt ansätts av tankar på att kunna dricka vin då och då. Jag vill inte stötta företag som tjänar pengar på andras olycka.

Det du skriver väcker mkt tankar. Igår kändes det som att jag såg alkoholen överallt. Varenda trevligt tillfälle, både på TV, Instagram osv visade lyckliga, avslappnade människor -med alkohol. Genast kom känslan: men sådär kan ju jag också ha det. Nästa gång går det bra. Fick verkligen påminna mig själv att det aldrig blir så för en annan. Men visst är det lurigt, hur alkoholen romantiseras

Sett en hel del engelska dokumentärer på samma tema och mina ögon har verkligen öppnats för problemet. Ur individsynpunkt och samhällssynpunkt. Sjukkostnaderna relaterade till alkoholmissbruk är enorma. Väldigt bekymrande.

Men det är ju som med allting annat, man får bidra med det man kan. Jag tänker aldrig mer ge bort alkohol i present, och mina gäster får ta med sig alkohol om de vill ha för hos mig blir det alkoholfritt.

Kram ?

Fjärde månaden sen jag slutade dricka bjöd på oväntade dippar. Min plan var från början att ha tre vita månader och sen visste jag inte riktigt. Har under den fjärde månaden druckit vid två tillfällen, första gången ett halvt glas bubbel, och andra gången ett helt glas. Det halva glaset kände jag inte av, men det hela glaset gjorde mig lätt berusad, och till min förvåning var det faktiskt obehagligt, och jag ville bara att känslan skulle gå över. Stor lättnad efter nån timme när berusningen försvann. Antar att min kropp reagerade på ett sunt sätt på att få i sig gift, det ska ju kännas obehagligt. Jag ska försöka bevara den lärdomen. Och jag har alltid ogillat att vara full egentligen, det var min gamla idé om alkohol som njutning, den goda smaken, som gjorde att jag drack. Jag börjar ana att det är med alkohol som med rökning, har man inte rökt på länge är det inte gott och man får jobbig nikokick.. Så för att verkligen njuta av det där första glaset eller blosset behöver man vara lite beroende.. Och då känns ju valet lättare, jag vill inte bli beroende av varken alkohol eller nikotin igen.

Att du först testade med ett halvt glas och sedan med ett helt glas låter ganska riskabelt i mina öron. Tänk om du hade fått mersmak, då kunde det blivit två glas nästa gång osv. Men det gick ju bra som tur var. Har du måhända en liten önskan om att kunna dricka kontrollerat kvar? I vilket fall, grattis till 4 månader med ytterst lite alkohol!?

Stort grattis till dina fyra nyktra månader!

Spännande att läsa om din känsla när du drack ett glas bubbel. Jag har inte själv provat alkohol under mina snart sex nyktra månader, men jag har slutat röka många gånger så den känslan och smaken är jag familjär med. Hur något man varit så van vid plötsligt kan smaka apa och ge obehagskänslor?

Jag blir som du mer och mer anti alkoholindustrin för varje dag som går. Utvecklingen i samhället skrämmer mig massor. Jag känner att jag verkligen inte vill bidra till den utvecklingen.

Kram ?

Tack för kommentarer!
Det stämmer Torn, jag vet att jag vill ha ett som regel nyktert liv, men funderar om jag vill och i så fall klarar av att göra undantag. Men bra poäng, hur hade jag tänkt om det hade varit skönt att ta ett glas, förstår att det finns en risk där... Men åtminstone nu så var det dels inte särskilt gott och dessutom obehagligt, så då kan man fråga sig varför över huvud taget...
Sen som vi båda är inne på, Andra halvlek, alkoholindustrin känns som en smutsig bransch man inte vill stödja.

Men bortsett från diverse tvivel så har denna alkoholfria sommar varit den bästa jag minns, har sällan mått så bra och kännt en sådan harmoni. Och det välmåendet har helt klart att göra med att jag inte dricker, att jag inte varit bakfull, att jag fått vila, att ångestcentrum i hjärnan inte fått stimulans av alkohol. Så min tanke om framtiden är att som utgångspunkt inte dricka, varken till vardags eller till fest.

Har inte druckit igen sen förra gången jag skrev om. Har suttit med på otaliga middagar i sommar och inte varit sugen på vinet de andra druckit. Hade en svacka ett tag när jag fick för mig att jag kanske ville dricka ibland, men nu känner jag mig åter lugn och samtidigt levnadsglad utan alkohol. Och jag tänker att en och annan svacka är ett lågt pris att betala för att må så bra som jag gör utan alkohol. Det är väl kanske vad som definierar oberoende, att möta livets med- och motgångar utan att ta till något att trösta sig med. Att ha lite tåga är vad jag behöver påminna mig om.

Tänker lite som du. Det är inte värt det. Jag vill inte riskera det med tanke på hur bra jag mår nu. Jag behöver inte ens uppleva det själv för att förstå hur dumt det är att ”dricka lite”.

Kram ?

Hoppie

Det ni skriver är klokt och jag tar till mig av det. Just idag mår jag toppen, men jag vet att det kommer att komma svackor. När svackorna kommer ska jag försöka påminna mig själv hur bra man kan må utan alkohol och hur dåligt man kan må efter alkohol.

Fialotta88

Wow. Jag har aldrig reflekterat över hur vidrig alkoholindustrin är och att de företagen tjänar pengar på andras olycka och sjukdom. Jag vill ju verkligen inte stötta en sådan industri.

Båda mina föräldrar hade ganska grova alkoholproblem och jag minns hur ledsen jag var när de drack, hur mycket ångest jag hade när de var fulla, att jag inte vågade ta hem kompisar för att jag skämdes över att mina föräldrar var fulla. Och bakom den misären var det företag som tjänade pengar på att jag som liten flicka hade ångest och mådde dåligt och att mina föräldrars alkoholproblem förvärrades allt mer. Fullkomligt vidrigt.

Jag är så glad att jag har hittat detta forum och alla ni fantastiskt inspirerande människor. Ni är så starka som tagit steget till att ta sig ur den onda spiralen. Förhoppningsvis går det lika bra för mig.

Kram på er

Har heller inte tänkt på industrin bakom alkoholen tidigare. Tobaksbolagen har ju varit i skottlinjen länge, men det samma gäller ännu inte för alkohol trots att en stor brittisk undersökning visat att alkohol är den drog som orsakar mest lidande av alla (en forskare som intervjuades i dokumentären Älskade alkohol ledde studien, minns inte vad han hette). Och så lätt att få problem av en drog som är så socialt accepterad och till och med ofta påbjuden. Tänker på alla både barn och vuxna som lider för att vi absolut ska ha vår högt värderade valfrihet att säga ja eller nej till ett beroendeframkallande medel..

Tack för alla kloka och bra kommentarer som du bidrar med här på forumet!? Då jag har blivit allmänt Anti-alkohol i min inställning så har jag börjat tänka mer och mer på det här med barnen och alkohol. Ska vi få en mindre alkoholkonsumtion i samhället måste det börja där. Förr var jag ju en väldigt dålig förebild, men det var då det. Det bekymrar mig lite att min fru konstant sitter med ett vinglas på helgkvällarna. Min dotter är i en känslig ålder (12 år) och jag gillar inte om hon ska tycka att det är det som är det normala. Att mamma dricker alkohol varje helg. Frågan är hur jag ska lägga upp detta för frugan? Hon lär ju bara dra upp hur jag själv var förr. Har du något tips?

Ha det bra! Kram ?

Hej Torn och tack själv! Jag har också tänkt mycket på det där, hur ens bild av alkohol som något självklart i många sammanhang byggs upp under uppväxten. Under min uppväxt minns jag ingen vuxen som inte drack. Inte så att det var några fylleslag, men det fanns inga nyktra förebilder. Man fick ju veta att man inte skulle dricka innan man blev 18 år, både i skolan och hemma, men att det fanns goda skäl att inte börja dricka överhuvudtaget var det ingen som pratade om. Angående det föredöme man nu är för sina egna barn så är jag väldigt glad åt att de nu har en vuxen i sitt liv som inte dricker. Sen funderar jag som du över hur min sambo dricker utifrån ett barnperspektiv. Han har aldrig druckit så mycket som jag gjorde, och när inte jag dricker tar han sällan något hemma, men i sammanhang där andra dricker, eller om vi äter ute dricker han nästan alltid alkohol. Jag har pratat med honom om just det att jag vill att barnen ska se att man kan välja, att inte all guldkant inbegriper alkohol, och att jag tycker att det är viktigt att han ibland också väljer alkoholfritt så barnen ser det. Dessutom har jag pratat om att även om man inte har alkoholproblem så kan det vara bra att fundera på sina val. Vill man verkligen ha öl, eller är det liksom ett default-val? Han håller med, och såna tillfällen när vi till exempel tar en fredagsmiddag på den lokala krogen så tar han numera också ofta en cola istället för öl. Kanske kan du föreslå din fru att ni en av helgkvällarna dricker alkoholfritt hela familjen? Eller någon gång ibland i alla fall? Sen har jag för mig att det var du som skrev att om man inte lätt kan ändra plan från alkohol till alkoholfritt så har man åtminstone en liten touch av beroende. Bra poäng tycker jag. Avslutningsvis så kom jag och tänka på dokumentären Älskade alkohol. Där var det ett inslag om hur de lyckats minska isländska ungdomars alkoholkonsumtion från att 40% drack till att 5% gjorde det. En viktig del var att hjälpa ungdomar att hitta något som engagerade dem, det kunde vara idrott, musik, dans, scouterna, vad som helst där man fick ingå i ett gäng som brann för något som inte var förknippat med alkohol. Då hade de redan något i sitt liv som gav den där kicken, och var då mindre benägna att prova alkohol. Att tillbringa tid med föräldrarna var också viktigt, samt positiv kontroll, att föräldrarna vet var barnen är och med vilka och när de ska komma hem. Engagerande ämne.. Tar gärna emot fler tips på hur ni andra tänker kring partners, barn och alkohol!

Jag har märkt att nu när man inte behöver fokusera på sin egen nykterhet så får man upp ögonen hur det ser ut i ens familj/ umgänge. Anledningen till min föregående kommentar var att jag märkte i morse att frugan hade druckit drygt 1 flaska vin själv i går kväll. Med endast barnen som sällskap då jag jobbade. 1 flaska är mycket för henne med tanke på hennes gastric bypass op. Jag ser oroväckande mönster i hennes alkoholkonsumtion. Vet ju hur det kan gå. Sedan blir jag nog lite påverkad av många kvinnor som skriver här med fredagssuget, stressigt jobb, gnälliga barn osv. Mycket som stämmer in där på min fru. Under dagen har jag påtalat detta och att jag inte vill att barnen ska fara illa. Hon erkände faktiskt att det blev för mycket i går kväll och att det inte var bra, varken för henne eller barnen. Som jag misstänkte försökte hon först skuldbelägga mig hur det var förr när jag drack. Men medgav snabbt att jag hade ju rätt och lovade att tänka sig för i framtiden. Så det var var positivt! ? Alla är glada och nöjda.

Och som jag skrivit om förr, kan man inte med kort varsel avstå alkohol utan att bli sur, så är man beroende enligt mig.

Ha en trevlig lördagskväll!

Jättebra Torn att ni kan prata om det du och din fru. Precis som du säger är GBP en riskfaktor för missbruk. Mycket större än det pratas speciellt högt om.

Jag har ju alltid tillhört parten som druckit mest. Har ofta fått höra av barnens pappa när vi levde ihop att jag skulle ta det lugnt med drickat på fester, och blev sur varje gång. ”Skit du i det” typ. Den reaktionen är inte bra. Varningsklockor på den.

Jag tänker att det som partner till någon som vill vara nykter finns två ytterligheter. Den ena ytterligheten är min mamma som i alla år argt sa ”Jag tänker fan inte sluta dricka för att han måste sluta.” Han var min pappa.

Den andra ytterligheten är som när Ellen Bergström berättade för den kille hon nyss träffat att hon valt att bli nykter. (Hon var väldigt ung då.) Då svarade han: ”Då är jag nykter tillsammans med dig, jag behöver inte alkoholen.”

Jag lät inte bli att dricka helt när min alkoholiserade ex-sambo var nykter under ett halvår. Men jag blev inte full heller någon gång under den tiden. Det kändes jättekonstigt att dricka i hans närvaro. Vet inte varför egentligen. Han var för övrigt GBP-opererad också.

Kram ?

Annie Grace har alltid svar ? Ramlade precis på ett youtube-klipp med henne där hon besvarar lyssnar/tittar-frågan ”How I convince others not to drink?”

Kram ?

En månad till har gått. Fridfull nykterhet som känns som en belöning. Ork med barn och alla möjliga projekt. Upplever att jag lite snabbare än förut tröttnar när vi umgås med andra. Jag tror att jag tidigare använt alkohol för att orka vara social och engagera mig i samtal jag egentligen inte är så intresserad av. Nu väljer jag istället att tacka för mig när jag inte orkar längre. Jag har haft en övertro på hur social jag är och varit runt på alldeles för många saker. Inser att jag egentligen är en hemmakatt som gärna är för mig själv eller bara med familjen.