av Se klart

Se klart
sön, 2020-08-30 - 09:49

Sedan corona har vårt sociala liv varit minimalt. Jag tror det är cirka 5 tillfällen på ett halvår som jag träffat vänner utanför den omedelbara familjen, och för att undvika smittspridning har vi verkligen varit noga med distans, vid alla möten.
Min inre ensamvarg har alltså fått näring, och växt, och får vara en viktig del av mig numrera, inte stängas in i en garderob- medan festen pågår..,
Jag tror coronan hjälpt iaf mig med att slippa vara så rastlös som nynykter.
Skamkänslor denna morgon: 0%
När jag drack brukade de peaka efter en helg.
Och ca 20% skam över mig själv var grundnivån. Att dricka för mycket förvränger insidan.

Nej tack detta önskar jag att jag aldrig behöver uppleva igen.
Nu väntar jag på min något sena barista här, kaffet var visst slut ?
Jag är nykter idag. Ska springa. Fira barn. Landa i mitt soffhörn framåt kvällen. Bra så.
Sol till er!

AkillesU
sön, 2020-08-30 - 10:26

Jag tror att det varit en liten vinst och lättare att trappa ner nu när man inte ”får” vara lika social. Hade nog varit betydligt jobbigare med fler fester och middagar. Nu har jag inte velat vara med på sånt (iallafall här i början) när jag valt att sluta helt. Och eftersom det knappt varit något sådant blir det även mindre frågor!

Se klart
sön, 2020-08-30 - 22:23

En stunds vila efter intensiv, mysig helg. Fått träffa alla barn och respektive samt mina små gosiga barnbarn, gulliga, vilda och så mjuka både utanpå och inuti.
Bliss.
Har fått frågan denna helg hur länge jag har tänkt vara nykter, och har börjat svara ”ett år sen får jag se och bestämma mig”. Så i januari tänker jag att jag deklamerar öppet att jag slutar för gott.
Och även om jag inte har en tanke på att börja så känns det bra att ha ett datum för ett livslångt beslut.

Förra hösten började jag uppleva att drickandet accelererade, så jag drog i nån mkt lös handbroms. Drack väldigt lite september, del av oktober. Sen tog det liksom ny fart och senhösten och vintern var mycket dystra, jag drack ensam hemma, jag började ta ett glas medan jag väntade på hämt-maten. Började köpa hem vin till mig själv när min man var på tjänsteresa.
Halvflaskor, som blev två.
Blev väldigt berusad på en familjesammankomst (då barnen inte var med). Började känna mig allt mer osäker när jag skulle på middag mm, för att jag inte visste hur jag skulle kontrollera mitt intag.
Även om jag under vissa perioder druckit mycket var detta på ett nytt sätt.
Den tanke som malde i mitt huvud var den stora skräcken att jag skulle dricka mig till ett läge då jag var tvungen att sluta helt.
Nu har jag gjort det. Jag lever mitt bästa liv i det jag upplevde som ett worst case scenario.
Kom inte och säg att livet är förutsägbart. ?
Sov gott alla! Kram ?

AkillesU
sön, 2020-08-30 - 23:39

Tack för att du delar med dig om hur du drack. Intressant med så många olika varianter på hur vi alla hamnade här till slut.

Torn
sön, 2020-08-30 - 23:53

Jag har inte sagt till så många att jag aldrig tänker dricka mer, utan bara sagt ” tillsvidare”. Efter sjätte januari får det bli ”slutat för gott” ?

Var ifrån har du fått ” kycklingpaus” förresten? Får ingen träff när jag googlar.

Kram ?

Se klart
mån, 2020-08-31 - 10:01

Ni hade ju tagit tupp och höna- så kycklingpaus är ett helt nytt och eget ord! ??
@akillesu - stämmer, olika är vågarna men nu är vi här, ihop.

Se klart
mån, 2020-08-31 - 10:05

Både jag och min man sov längre än vi borde ha gjort men bra då att inte ha kontor att kasta sig iväg till.
Ikväll åker vi till landet igen. Jag tror det kommer att bli en sorts varannan-vecka denna tidiga höst. (Till vintern får vi se.)
Dessvärre chockstart in i möten men kikar in för att säga att jag är nykter idag, viktigt för mig, varje dag, nytt beslut. Njut av dagen, här är himlen lite spräcklig men sol! Kram på er ?

Se klart
mån, 2020-08-31 - 19:02

Tyst förutom regnet.
Pular lite, vattnar (inne).
Packar upp.
Ofta har alkoholen gjort mig så stressad att jag aldrig aldrig känt mig lugn i hela kroppen. Där är jag nu.
Hade till och med stormiddag utan att det började bulta i bröstet, min stora utmaning. Tagit tid att hitta hit.
Så alla ni som tampas med skitdagar, idag kanske, jag LOVAR att det blir bättre, bra! Det blir bra.
Samla, forska och undersök nykterheten som ett extra uppdrag, läs och lär dig massor,
Ta vara på varenda liten fördel du märker av och lägg under ett förstoringsglas. Stirra på den.
Betrakta sug och längtan som ett trotsigt barn: Jag hör vad du säger men nu gör vi som jag har bestämt.
Eller som en främling, någon att vara artig mot, men hen bor inte här. Varsågod, hitta ett annat hem.
Önskar så att det gick att på riktigt förmedla allt det som lättar med tiden, och att en dålig nykter dag aldrig blir sämre än vilken dag som helst, full.
Kämpa. Kram ??

Kaveldun
mån, 2020-08-31 - 19:56

...det där lugnet och ron väldigt starkt Se Klart! Att det är värt att kämpa.
Jag har varit hos min dotter hela helgen....hängt i den stad hon flyttat till. Vi har haft långa förmiddagar med samtal om stort och smått. Om existensen och om horoskop ( skämtsamt och med mkt ironi men ändå med en gnutta ...’gud vad det stämmer’ ??)
Jag är Våg ....diplomat, estet, livsnjutare ( som blev alkis)....visst stämmer det..
Min dotter frågade om alkoholen ...varför jag inte dricker och jag svarade att jag inte har lust mer och att jag tycker att det stjäl för mycket av livet.
Hon frågade inte vidare och jag VET att hon hade gjort det om det varit ett problem hon varit medveten om....
Hon har absolut drabbats av mitt drickande men hon har inte förstått/sett att det är just alkohol som gjort mig disträ/frånvarande och rastlös.
Hon hade flyttat hemifrånoch till en annan stad när mitt drickande eskalerade...och jag har verkligen varit en ensamdrickare, dolt det väl.
Hon var upptagen av sitt liv..har ett konstnärligt yrke som tagit mkt kraft och fokus att nå.
Nu skriver jag om mig själv ( typiskt Våg ....så självupptagna:-)
Men det jag ville skriva är att du verkar finnas så mkt för dina barn/barnbarn. Det är fint att läsa.
Och för alla er som skriver om skammen kring att bli full inför barnen - jag förstår verkligen! Men om det är ngn tröst i eländet så tror jag barnen märker det ändå....men de vet bara inte om vad som är fel.
Vet inte vad som är värst?
När jag reste hem genom Sverige så blev jag plötsligt medveten om att jag reste förbi den lilla ort min pappa växte upp - och är begraven i.
Och jag kollade Google map och såg att det var 14 ninuters omväg. Åkte dit och återsåg pappas hem och grav ( har inte varit där på 40 år).
Sökte och precis när jag hittade stenen så letade sig en liten solstråle fram ( som en dålig film av Colin Nutley...hade dessutom P2 i öronen och Bachs Air gick igång ..det blev nästan för mkt:-)
Och jag berättade för min pappa att jag också blev alkoholist - precis som han.
Och så resonerade jag en stund med honom ( kände mig dum...men ändå inte).
Och sedan åkte jag hem.

Andrahalvlek
mån, 2020-08-31 - 21:16

@Se_klart: Älskar verkligen dina liknelser med trotsiga barn och främlingar! Så otroligt spot on och vackert formulerat. Du är så duktig på vackra formuleringar, som samtidigt väcker tankar hos mig.

@Kaveldun: Ditt ”samtal” med din pappa var också så otroligt fint beskrivet ❤️ Önskar att jag kunde haft detsamma.

Eller det har jag kanske redan, utan att vara medveten om det. Min pappas urna med aska är sänkt i havet utanför Onsala - och jag och havet har ju en speciell relation.

När jag tänker på min pappa tänker jag mig att han finns omkring mig då och då. Han vakar över mig och han är så glad att han gråter för att jag har satt stopp på drickandet. Att jag har slutat gå i hans fotspår.

Kram ?

Se klart
tis, 2020-09-01 - 13:05

Tack fina
@kaveldun och @andra halvlek för att mina tankar får ny fart när ni skriver här hos mig. Pappor. Om detta kan man skriva, tänka, försjunka i. Vägrar tro på allt snack om papppas flickor då det inte sällan var mammorna som gjorde grovjobbet (eller snarare alltid) men jag läste härom dagen att pappor av våra fäders generationer ofta öppnade dörren till världen för sina döttrar och det kan jag gå med på eftersom mammornas värld ofta inte var mer än vad som gick att se med blotta ögat, ni fattar vad jag menar ?

@kaveldun, om du hade känt mig som ung så skulle du få en så annan bild av mig, då jag iofs alltid ”funnits” för mina barn, men också jobbat mer än nästan alla jag känner. Jag trodde länge att jobbet var min passion i livet, men det stämmer inte alls. Jag har konstigt nog inte speciellt dåligt samvete, tänker att det var ngt bra med att vara en jobb-mamma apropå att öppna välden och har inte varit särskilt överbeskyddande. MEN när de flyttade hemifrån belägrades jag av sorg jag inte hade kunnat föreställa mig. Tog några år (och några glas..,) terapier och serie-otrohet för att få ordning på mig själv igen. Livskris kallas det väl.
Idag tycker jag att jag kanske finns där onödigt mycket, eller är väldigt mån om kontakt och att kunna hjälpa till, barnvakt eller nån peng, sånt. Jag är alls inte rik men jag kan skämma bort barnen nu på ett sätt jag aldrig kunde göra när de var små, då 97% av allt som tjänades gick till fasta utgifter inkl fotbollsskor och vinterjackor.
Jag älskar att vara med mina barn för de är roliga, smarta och kärleksfulla.
Sedan har några av dem en pappa som ju är en ”skärp dig” - person av stora mått. Det blir inte alltid så bra balans för barnen. Jag blir snäll och han blir dålig. Så är det ju inte i verkligheten och jag uppmanar dem att revoltera mot mig (lagom tack) men görs knappast på beställning...
Angående astro så kan jag berätta att jag gått till spå-kvinnor ett antal gånger. Roligt men knäppt förstås.

@andra halvlek- tror absolut att din pappa är här, kring dig. Och han präglar dig och får dig att välja ett bättre liv. Fint så tänker jag!

Nu är kyckling-rasten över för idag. Startade morgonen tidigt, min dröm är att någon enda dag när jag stänger ner känna att jag är ikapp.
Nu är det oftast som att kasta igen en resväska och sätta sig på den.
Story of my life.
Njuter av septembers första dag, det blommar som om en förvirrad person anlagt denna trädgård och det stämmer ju...
Var rädda om er allihop.
Jag är nykter idag, kan inte tänka mig något värre än eko av baksmälla långt in på eftermiddagen. Usch.
Kram ?

Se klart
tis, 2020-09-01 - 21:55

Idag en sån där extremt intensiv dag som under våren. Liten lucka tid till att gå en sväng i skogen, laga mat. Tycker jag har världens bästa liv just nu, känner mig glad på ett nästan barnsligt sätt. Sa till min man att det är väl dags nu att trappa ner de där ssri-tabletterna annars kommer jag väl förvandlas till gulle-gullan koko som en gök...
Kanske kan nån som kämpar med dag 1-100 och som svettas över ”aldrig mer” känna lite hopp.
Att det blir bra. Å andra sidan känner jag mig som sagt på gränsen till banal, så jag kanske är mer ett hot än en möjlighet. ?
Oavsett, fin kväll till er allihop.
Kram ?

Charlie70
ons, 2020-09-02 - 08:20

Världens bästa liv. Det är vad det är. Har också funderingar på att prata med läkaren om trappa ned SSRI så småningom. Mitt jag är ett helt annat nu än när jag började äta dem för ett par år sedan. Alkoholen spelar alldeles säkert en fantastiskt stor roll i det!

Kram!

Kaveldun
ons, 2020-09-02 - 09:56

...med åldern har jag börjat uppskatta det banala.
Det banala i meningen det enkla, barnsliga.
Kaffet i blå koppen. Blomman i solen. Små barn i regnkläder....ska sluta nu innan jag börjar låta som en ännu banalare variant av Sigge Eklunds 47 små njutningar ...eller vad den nu heter.
Det är så fint - vardagen.
Och den existerar nästan varje dag.

Se klart
ons, 2020-09-02 - 12:05

Kaffet, solrosorna som står och vajar lite druckna i vinden.
Det är sant, vi är andra nu, och exakt vad det beror på är ju svårt att veta, förstås att vi inte dricker, men också tid och investering i livet som det innebär att göra gott för sig själv. Och så blir det så bra för andra, kollegor, partners, barn, och mammor. Trolleri.
Idag är jag nykter, hinner inte annat ? men hinner alltid in här för en dos kraft och påminnelse om vad som är viktigt.
Heja våra liv. ?

Se klart
ons, 2020-09-02 - 12:08

@kaveldun det är inte utan att jag är nyfiken på att läsa den, men läste en bra intervju som Linda Skugge gjorde med honom Exp/Kultur igår, tips!
Barn i regnkläder- bring them on ??

Kaveldun
ons, 2020-09-02 - 12:41

...ibland är hon underbar Linda Skugge.
Och jag tyckte även Per Svenssons recension i DN igår var bra och hade en annan ingång än övriga anmälningar j läst.
Ja - små barn i regnkläder
Och på led i gula västar ??

AkillesU
tors, 2020-09-03 - 08:06

Vilka har du? Jag har också tankar att om jag fortsätter må såhär bra (nykter en månad nu) så kanske jag kan trappa ner min sertralin. Den trubbar av mig lite. Kram ?