Tar jag sen 13 år tillbaka. Speciellt bra mot ångest tydligen. Varje gång jag har provat att trappa ut har jag blivit tokdeprimerad efter ca 3 månader och har fått börja igen. Med svåra insättningssymtom ?

Jag umgås med tanken på att sluta. Måste dock hitta en bra läkare först. Min dotter psykologstudenten säger att hon läst att om man väl börjat med SSRI-medicinen så är det svårt att vara utan. Tricket enligt henne är att satsa mer på samtalshjälp och KBT initialt för att inte behöva börja med medicinen.

Jag vet för lite för att veta om hon har rätt. Men psykologer är ju generellt emot SSRI-mediciner, och motsättningen mellan psykiatriker och psykologer är oväntat stor. ”De vet ju inte alls vad vi håller på med” säger dottern upprört.

Kram ?

Jag äter samma som du @alillesU
Första gången jag testar och har så gjort ca 1,5 år.
Jag känner mig också en aning avtrubbad men också skönt då jag upplever att jag hela livet varit väldigt känslig och tar in hemskt mycket av omgivningen och dess känslor. Som att världen liksom har forsat in i mig utan att jag haft skydd.
Jag tror och hoppas att jag ska kunna trappa ner, och så småningom sluta. Men känner inte någon stress över detta!

Den kom idag, stormsteg och regn.
Jobbat i ett svep mellan 08 och 12:30, jag blir ganska trött av dessa pass så jag vilar en stund nu.
Annars flyter dagarna på utan så mycket tankar på alkohol. Livet räcker till, som det är.
Dock kan jag få nästan panik när jag läser om de som tagit återfall efter 1-2 år nykter i tron om att de nog kan dricka normalt.
Kommer jag aldrig att vara säker.
Att börja dricka igen känns som en mardröm. Är jätterädd för att jag skulle få för mig något sånt.
Var på en mottagning då det endast fanns champagne att skåla i.
Gärna något alkoholfritt sa jag.
Visst- ska hämta, men du kanske bara vill ta ett halvt glas när vi skålar?
Nej tack sa jag.
Sen tänkte jag att jag kunde hållit ett glas av artighet men jag vill faktiskt inte det. Så artig behöver jag aldrig vara.
Nykter idag, tack och lov för det.
Kram alla! ?

Har funderat i samma banor som du. Men jag tror att om vi håller i och underhåller våra tankar kring alkohol minskar den risken betydligt. Tänker att vi måste fortsätta läsa och skriva här med viss regelbundenhet, läsa böcker och lyssna på poddar (eller vad vi nu gör för att hålla oss nyktra). Intensiteten kan säkert minska med tiden men jag tror att tanken om att "Aldrig glömma" hela tiden måste finnas där i bakhuvudet. Det blir liksom för resten av livet. Att jag har kommit igång med träningen nu glädjer mig otroligt eftersom jag ser den som återfallsförebyggande för livet. Ett tag trodde jag aldrig att jag skulle komma igen och det var minst sagt deppigt med tanke på hur jag kan underhålla en alkoholfri framtid.

Kram!

Jag tror som Charlie. Med viss regelbundet måste vi hänga här på forumet. Reflektera, hjälpa nykomlingar, tjöta med gamla forumvänner.

Vi behöver också regelbundet repetera, repetera, repetera nyktra argument. Poddar, youtube-klipp, ljudböcker osv. Inte lika ofta som i början förstås, men vi får aldrig släppa det helt.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Jag tror att det är viktigt att stänga den dörren helt. Inte långt bak i skallen ha kvar en tro på att man kanske kan dricka som ”vanligt folk”. Det är ju när man tror det som man tar risken, och ramlar dit.

Om man inte tror det, utan är övertygad om att noll alkohol är enda lösningen, då är man safe. Tror jag.

Kram ?

....men den tron - att vara övertygad att man inte ska dricka - den kan man nog inte ta för givet.
Den behöver vattnas och underhållas. Och själva livet behöver tas om hand...
Livet som nykter är ju inte automatiskt en dans på rosor...men nykterheten gör att man kan bjuda upp rosorna till dans - när tillfälle bjuds.
Och alkoholen - som jag ju tog som en genväg till lite förlåtelse och avspänning ..den gjorde mig så sträng. Att vakna upp bakfull var ju som att vakna upp till en skrikande lärarinna som inte läst ett enda poäng pedagogik.
Skam, skuld. Och möjligen möjligt. lite förlåtelse genom späkning och överprestation.
Så lite överseende omsorg ...och värme och sänkta krav är också grundläggande för mig.

Vilket gäng ni är och vilken skatt, var och en. Måste säga- och utan press eller tvång att det är en stor trygghet för mig i nyktra livet, att ni finns här.
Med tiden kommer vi säkert vara här mer sällan men tror att denna första viktiga tid har lagt grunden, iaf för mig, med en stark känsla av gemenskap och omtanke och stöd.
Ni är kloka och så bra!
Jag tror ju inte på daglig basis jag ska hiva i mig ett glas, men jag vill verkligen inte ens komma nära.
Ska vårda och omhulda det här nya livet som efter en tid bara blir bättre. Finns väl nästan inget annat som funkar så? ?
Idag ser jag andra änden av en väldigt jobbintensiv vecka med högt tempo från morgon till kväll när jag bara stänger ner. Inte en miljon skulle få mig att slå på datorn igen. DET är iallafall skönt och tryggt att veta, kommer inte tvinga mig till några övermäktiga stordåd, eller idiotiska överdrifter snarare.
Ska ta lite glass, lyssnat på en bok, väcka min man som somnat i soffan. Lilla livet så stort ändå.
Tack alla forumvänner och bekanta, för att ni finns och skriver och gillar och stöttar och är människor på det allra finaste sättet. ????

Noterar att dessa ord finns med i många rubriker på trådar. Och det är ju en väldig del. Fredag idag. Tack så mycket! Men är man ny i nykterheten kan det kännas som oro. Så att ha en strategi för en syssla mellan jobbets slut och soffan är väl intjänad grej.
Själv städar och plockar jag undan dagligen efter att ha stängt ner datorn. Sen kan jag med lätthet sjunka ner i soffan numera och vila.
Nu är det några månader som gått och vanan är etablerad. Men som sagt, de första helgerna kände jag mig väldigt vilsen och längtade till måndag...
önskar er alla en fin fredag, själv har jag blockat min kalender för möten och ser fram emot att Komma IKAPP denna dag.
Jag är nykter idag och det känns som en present varje morgon. Tack!
????

Vaknade tidigt, somnade utslagen av jobb-trötthet i soffan vid 22.
Hunnit prova en klänning, gå en sväng i trädgården som blommar galet, plockat in tomater (och nu baxat upp min man/barista...)
Läser och glädjs åt andras framgångar och vill smitta av mig av insikten om att hålla i, en dag i taget.
Igår skulle vi köpa en flaska gin till min man men hade glömt att systemet stänger kl 18.
Förra helgen skulle vi på kräftskiva och ta med några öl men missade att systemet visst stänger kl 15...
Alkohol är inte längre en del av min värld och igår såg jag någon film där det dracks vin- något jag brukar FÖRHÅLLA mig till på något vis men det gick mig helt förbi.
Jag har klivit in i någon annan del av det nyktra livet och på sätt och vis känns det som om det börjar nu- på ett nytt sätt.
Jag tar INGET för givet.
Jag noterar livet som om jag har ynnesten att få vara i ett nytt landskap. Föränderligt.
Jag är TACKSAM över varje dag nykter som sakta lägga till varandra och blir ett annat liv.
Jag är mycket noga med mitt dagliga löfte.
Så idag är jag nykter. Kram alla som kämpar, grejar och tampas.
Livsnjutare- som alla halv- och helalkisar brukar kalla sig, hahaha.
När allt, exakt allt blir bättre utan alkohol. Livet, njutet, närvaron, kärleken ömheten, sexet, kaffet och ja till och med vädret. ? Kram!

Höst20

för fint inlägg i min tråd. Jag började läsa din tråd från början till morgonteet idag, den inspirerar mig possitivt och jag fortsätter läsa ?
Önskar dig en härlig dag bland blommor och tomater.

Instämmer till fullo med ditt senaste inlägg, Se klart. Att njuta av livet nykter är något helt annat. Sannare och skönare.

Nästan varje morgon vaknar jag glad och med nån liten ”längtan efter dagen” som jag minns från när jag var liten.
Baristan har jag puttat upp, han fick en timme sovmorgon idag.
Jag har mina snårigheter på insidan men de här 8 månaderna nykter har lärt mig mycket om vilken varg jag ska mata- om ni minns liknelsen?
För 8 månader sedan när jag bestämde mig för 3 månades nykterhet kunde jag inte i min mesta fantasi föreställa mig en sån omvälvande förändring av mitt övre medelålders liv. Jag har fått hopp, glädje, förundran, tacksamhet. Jag har fått tydligare gränser och behov som höjer rösten. Ett lite stökigare hem men jäklar vad rent i hörnen.
Relationerna till barn, vänner, till mamma och arbetskamrater har blivit mer uppriktiga.
Att leva med alkohol är att leva livet bakom tunga och dammiga gardiner och kika ut genom en glipa ibland.
Jag firar dagen med fyrverkerier på insidan. Skrapar fönster, dricker kaffe. Om framtiden vet jag inte så mycket- men så länge jag inte dricker har jag en helt trygg punkt I världen där jag alltid kan vila.
Nykter idag. Kämpa, håll ut, ta ansvar, håll i och en dag i taget- det fixar vi. Kram ???

Stort grattis på åttamånaders dagen Se klart!? Min storasyster här som hjälpt mig i vått och torrt. Undra vilken dag vi är på, har noll koll faktiskt. Det om något är ett tecken på hur mycket som förändras under tiden, den så viktiga tiden som vi har konstaterat. Resan pågår ju fortfarande, även om det går härligt lätt och bra nu.

Ha en underbar dag. Kram ?

Torn, Jag är gärna storasyster, har övat en del ?
Tack också @höst @kennie och @jullan för fina kommentarer i min tråd.
@Höst- detta är en typisk scroll-tråd ? man får jobba men tummen men då och då trillar något tips förbi ?
Kram på er!

Hej! Ligger lite efter i läsningen och svarar på ett inlägg för några dagar sen om medicin och känslighet! (Grattis till 8 mån föresten ?)

@se_klart Det låter som att du är högkänslig. Precis som jag har förstått att jag är. HSP är förkortningen. Det är sjukt jobbigt att va sån. Man hör allt, ser allt, känner allt.... så inte så konstigt att man ibland bara vill stänga av. Supa sig full och få allt att försvinna.
Har gått på stresshantering för högkänsliga. Vi låg mest och sov allihop ? man blir tydligen rätt trött av alla intryck. Men intressant att lära sig mer om just HSP.

Undrar om de pratar något om sådant på psykologhögskolan? @andrahalvlek Du kan ju fråga dottern?

Tack @akilles för grattis☀️
Jo jsg känner absolut igen delar av HSP i mig själv men tror inte lika allvarligt som för många andra, det är absolut hanterbart, men ställer vissa krav på att lite återställa mig efter mycket möten/intryck. Behov- eller kan snarare med lätthet vara med mig själv en hel dag. Och det har blivit bättre med åldern, främst på grund av bättre acceptans för den jag är. Och fungerar absolut mycket bättre som nykter. Väldigt mkt känslor i omlopp av alkoholen- som då dövades av alkoholen...
har ej fått Nobelpriset än...
Nu ska jag läsa på lite mer om det! Skönt att ni sov på anti-stresskursen ?
Kram ?

Hurra hurra!
Egentligen är det ju kort tid...med tanke på hur mycket som har hänt!
Det där med dammiga gardiner...skrev jag upp. Bra citat att läsa när/om suget sätter in,
Jag lyfter i alla fall på hatten och vajar mina kaveldun i vinden för dig och Torn!
???

... Kaveldun, blir glad för alla grattisar men det är ju det här gnetet vi försöker dela som är så viktigt att få lite hjälp med.
Så tack för hjälp och kloka, smarta och roliga tankar längs vägen. ?

Upplevs nog inte som överdrivet anpassningsbar men kommer på mig själv med tankar kring att jag är - och kommer att vara lite tråkigare vän/aw-kollega, svägerska..,
Och hur jag struntar i det.
Det här viktiga är mellan mig och mig.

Idag har vi gått lååångt i skogen och tittat på mini-stugor vid havet.
Nån utopisk frihet i ett väldigt enkelt, litet hus vid klippor och en liten båt och inget mer.
Som en sommarstuga till landet...
Sen var det inte så charmigt nånstans som det såg ut på bilderna (grannar och skynda sikter syns ju inte på Hemnet) så det var skönt att komma hem och känna att allt är bra som det är, inget mer behövs.
Mamma är leden för hon börjar känna sig som ett coronarussin och barnbarn behöver gosas med och kollegor träffas irl så nu blir det en vecka i stan. Föna håret, och kappa på! Godnatt alla.?