av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Mamma Mu
tis, 2011-02-01 - 09:22

Surran, jag känner så igen mig i det du skriver.. Jag trodde också att mitt drickande berodde på att jag gick omkring och mådde dåligt för att jag inte gjort upp med mitt bagage.
Så jag gjorde det, eller jag tog tag i en del av det iaf. Jag gick i terapi för att få bukt med min inneboende ilska mot min (död sedan 25 år) pappa som jag burit omkring mig i så många år. Jag skrev ett avskedsbrev till honom, där jag förlät honom och där jag sa farväl till honom. Efter det lättade det enormt, det kändes faktiskt som att ilskan var borta.

Jag känner fortfarande ingen ilska mot min pappa - jag har accepterat att det var som det var och jag inte kan göra något åt det. Men mitt destruktiva alkoholbeteende består.. det har jag ju bevisat för mig själv om och om igen.
Så visst kan man försöka intala sig att om man bara gör upp med sina inre demoner, så är alkoholproblemet väck.

Men det vet ju både du och jag och alla andra - man lurar bara sig själv.
Det är en kronisk sjukdom vi har, och vi måste helt enkelt lära oss hantera den. När vi lärt oss det - DÅ kan vi bli lyckliga människor med ro i själen. Jag förstår att du är rädd, det skulle jag också vara. Men försök att släppa greppet och ge dig hän åt den hjälp du kommer få.. jag vet att du fixar detta!

Önskar dig ALL LYCKA, Surran.. kommer sakna dig.

Många stora kramar
Mamma Mu

Berra
tis, 2011-02-01 - 09:59

JA så var det då en Tisdagsmorgon i en vanlig vecka,arbetsvecka...

Min Måndag förflöt relativt smärtfritt, men jag är helt slut när jag kommer hem från jobbet, totalt urvriden av all "försvarsmekanisn"....
Jag och frugan skulle gå iväg på föräldramöte, och hon sa men du..? jag kan gå själv, i h*lvete heller, svarade jag, jag fixar det här...
Och det löste sig, jag tog på mig rollen som mötesordförande och var med och skötte en del av det öppna snacket,
tog en del duster med nya rektorn angående den dåliga skolmaten...

Så jag var VA?, ..inte söndermosad i själen ändå, jag kunde och hade ork att ta tag i en del viktiga spörsmål...
Så även när man känner sig helt sönderkörd, så finns det krafter kvar till annat, OM man byter miljö...
Jag kände mig oerhört stolt att jag vågade ta i, och det blev för mig ett väldigt bra föräldramöte, det bästa hittils...
Vad hade jag att förlora?, absolut ingenting, ingen heder inget dåligt samvete, jag bara var..

Så jag var väldigt nöjd med mitt "privatliv" på kvällen, så jag hade svårt för att gå och lägga mig..

Nu idag på morgonen så hämtade jag ut stora bilen från verkstaden, den har varit och fått en ny flygel, pappsen har varit lite ovarsam och tufsat till den lite..
25 tusen spänn!!!, tur att man har helförsäkrat, så det blev "bara" 3 lax, men jag mådde bra, fortsatt bra...ändå..

Så nu vill jag bara att allting ska återgå till det normala, fort, fort ska det gå, tillbaka till det vardagliga livet igen, utan en massa problem och mer rullande rutiner.
Och så tänker man så här...varför då?, varför ska man alltid vilja återgå till det som var, för att det känns tryggt, som med alkoholen då???
Nja, jag vill ju att det ska hända grejor, men helst bara positiva sådana, där jag fortfarande känner att jag har kontrollen...
Men när man inte känner till framtiden så känner man sig rädd och ängslig, och man väljer tyvärr oftast att tacka nej till äventyrligheter, bara för att man
inte vet vad som väntar en...
Har ni sett filmen YesMan med Jim Carrey?, den bygger lite på dessa ide'er, man borde anamma att våga säga mera Yes till olika förslag..
Men vad väljer man, att storma i ett vattenglas, lite av det roliga i små små omgångar..

Man knyter näven i byxfickan och vrålar (inom sig) JAG VILL!
men jag vågar inte...fan vad feg man är egentligen...

Men en sak vågade jag i alla fall, tacka nej till att fortsätta umgås med Herr Alkohol, och det är jag väldigt stolt och glad över...idag!

..en vanlig Tisdagsmorgon, i ett kallt vintersverige......lever jag?, ...Japp det gör du!

Mors Berra

Berra
tors, 2011-02-03 - 09:14

TV3's program igår kväll om engelska kvinnors alkoholbeteende...

Jag tycker det var intressant i alla fall...

En 27årig engelsk kvinna valde att kröka loss med allt ifrån 14-åringar till 60 åringar...
Och deras inställning till alkoholen var precis allt annat än förnuftigt..
Fjortisar som drack ren sprit i sugrör direkt ur flaskan, och på 10 min hade de provat fyra olika äckliga spritsorter...
20-åringar som klädde ut sig med små korta ballettkjolar för att få grabbarnas uppmärksamhet, och när
de väl fick det så klappade de till dem, sittandes pinkande i portarna...
En kvinna (Melane?) tyckte hon hade ett liv som sög, men jag kände nog att det låg väldigt mycket i hennes sätt att uppföra sig.
60 taggarna räknade också procenten, den var viktig om drickat skulle göra sin sak...
De bildade sällskap och vars enda viktiga inriktning var att dricka sig fulla, hmm känner igen min egna Herrförening...

Hursomhelst, jag tycker det var intressant att se, och det "lättar" ju lite av sina egna konstiga tankar...
..det finns ju de som har det värre, och gör det värre än vad de behöver...

Människor är konstiga varelser, för mig att se deras tokryck på fyllan var inte alls så roliga spratt...
Men de skrattade och såg ut att ha det väldigt roligt, och det kan ju ingen ta ifrån dem, trots allt...
Men för betraktaren... så såg det i mina ögon bara beklämmande ut...
Engelska kvinnor dricker 11 ggr mer än t.ex italienska kvinnor, som ju borde skvalpa i sig ett och annat vinglas varje dag bara till maten..tex.

Här har ni länken...
http://www.tv3play.se/play/240267/?autostart=true

Jag är faktiskt ännu gladare över att vara fortsatt glad nykterist, den filmen stärkte mig...
Man upptäcker ju att alltfler är ju mer eller mindre starkt alkoholiserade runt omkring en...

Men jag har ju mitt liv, och mina val, och skönt att jag fortfarande kan göra mina egna val...
Det är jag emot mängden, men vem mår bäst..?, egentligen?

/Berra

Berra
fre, 2011-02-04 - 09:42

Äntligen HÄLLJ!...

ujujuj... som jag har längtat, nu är min tid tillbaka, den som jag själv bestämmer över...

Denn vecka har varit en riktig pissvecka och det mest negativa har ju varit bileländet...
Det finns ingen hejd på hur j*vla mycket en bil verkligen kan kosta att äga...
Fick massor av anmärkningar (tvåsiffrigt) på besiktningen samma dag som jag hade löst ut den ifrån verkstaden...
Har åkt runt i 3 olika av verkstadens lånebilar enbart sedan december, har hittils lagt ut 25 papp sedan dess, och ser fram emot ytterligare 10...
Är inte livet underbart så säg?

Jag har slutat ältat runt alla kostnader, jag måste ju orka leva också, men detta hade varit en utmärkt anledning till att kröka ner sig, eller hur?

Men nu är det så äntligen lite andrum, visserligen är hela Lördagen bokad med gubbarna, upp tidigt som s*tan..
Tungt?, ja...men det ger så mycket tillbaka att det är värt vartenda uns av jobbighet...

Det gäller nog att orka bryta mönstret, byta miljö så man får perspektiv på hur man har det själv...
Ibland måste man orka satsa i social investering, och inte låsa in sig hemma jämnt jämnt...
TV'n står ju kvar därhemma, skitprogrammen kommer snart i repris om de ens är sevärda...
Att komma ut och "tvingas" träffa andra och umgås, lyssna och berätta sina livserfarenheter, är nyttigt....

Jag har ju nu nästan blivit ett unikum, grabben som fortfarande umgås med gubbarna, utan att vidröra en droppe alkohol...
De kan ju inte låta bli att fråga mig om, och om igen...varför?, gärna samma kväll, minnet har ju lätt för att haka upp sig sådana gånger...
Men jag älskar dem ändå, jag har ju lärt mig att leva med dem som dricker alkohol, och acceptera det...

Allt kan inte vara snyggt, man får putsa upp det som är viktigt, helt enkelt...

Frugan frågade igår kväll om jag kunde tjacka henne en dunk rött...?
Du...svarade jag....det kan du göra själv..!
Det kändes elakt ...men ärligt...JAG har inget behov av det...tänkte fylla på med..sköt ditt egna krökande, lilla stumpan!!!
Men någonstans finns det gränser...även för mig...

Precis som dagens första hackande på forumet..

Må väl och sköt om er (..och ert egna lilla krökande...det där var ironiskt!)

Mors Berra

grechan
fre, 2011-02-04 - 10:06

Jag måste tacka dig Berra för dina inlägg. De ger både glädje och kämparlust. Det finns en annan sida av livet, nämligen den utan alkohol. Jag är ny här och sådana som du ger oss andra kraft. TACK.

Grechan

Berra
sön, 2011-02-06 - 00:31

..har jag fått mig en stärkande dos antifylla..

Var ute med gubbsen, 40 st distingerade kostymbärande trevliga & artiga herrar i övre medelåldern...
Vältaliga och lyssnande medmänniskor som för en konversation på högsta rang...
Möjligen lite försiktiga i sina utlåtande för att inte stöta sig med några andra i sammankomsten...
Man pratar jobb och statussymboler, och kanske lite väder om spörsmålen tryter...
"Lätt" trevligt och på gränsen till grå-tråkig, en liten sarkastisk dänga kan ju komma, bara för att driva upp stämningen...

Första måltiden, en lätt lunch, några mackor, en bira och en snaps för sällskapet, kanske en bira till om det drar ut på tiden..
Magen dämpar sin akuta hunger, och stämningen lättar, det blir lite mer skratt...
Sällskapet är nu inte alls längre tråkiga, vi tar en omgång till va, grabbar...?
Några snabba till innan vi går tillbaka till aktiviteten, precis när vi hade det som trevligast!!!
Vi tar med oss några "handgranater" (33 cl ölburkar) i fickorna...ifall vi får det så där tråkigt igen, eller hur?

Aktiviteten blir nu ännu mera uppsluppen, och koncentrationen för vissa är lika med noll...
Vi har inte alls tid för uppgiften, vi vill ju bara surra en massa, och berätta om våra gamla minnen vi har ihop..
Det är lätt att dra med sig de andra,och själva det-vi-skulle-göra-grejen flyter ut i sanden, och skapar irritation för de som vill få uppgiften iland...
Det blir lite slitningar mellan de som vill få uppgiften gjord, och de som nu helt enkelt skiter i den...
Eller på ren svenska, mellan de som inte är så packade, och de som är det...

Det är en omöjlighet för de som redan är på G att bli nyktra, så det återstår bara att invänta de segskallarna som inte har hunnit blivit pruttiga ännu..
Och det tar inte så lång tid, kanske en halvtimme...

Nu så, alla i samma linje, uppgiften är lämnad och det är bara ett högljudd tjatter, ett och annat brölande för att bevisa att vi fortfarande är män, och hävda vårat revir?

Nämenvafan!, börjar bli lite småhungrig igen, och några kalla pilsner grabbar?, skulle väl inte sitta fel???
Vi packar ihop oss härifrån för här blir det ju inget vettigt gjort i alla fall...
Jag vet en billig sylta nere på hörnet, där kostar bara en stor stark 39 spänn....öhh! Grabbar ...ska ni me?
2/3 drar iväg, de andra hann inte med, eller så hörde de inte, eller så satt de i en intensiv diskussion med någon annan...
Det blir märkbart tyst efter en stund och 15 förvånade karlar tittar sig runtomkring, varfantogdeandravägen...?
Ett litet fyllfipplande med mobilerna och avsaknaden av läsglasögonen gör att de har i stort sett hunnit ringa igenom HELA telefonboken, innan de träffar rätt...
Vartihelvetetognivägen???, pizzeria lilla istanbul.....39 spänn?...jaja korsningen efter seveneleven, javafanvikommer...
Grabbar!, på med jackorna...vi drar ner till lillaistanbull, alla andra är ju redan där...

Snabbt kommer gänget klafsande i snöslasket runt hörnet i lågskor, en med två vänsterskor, en 43.a och en 45.a, båda pekandes åt samma håll...
Vem har de ojämna par som pekar åt höger...?

Väl återsamlade på krogen ringer det på mobilen igen...3 st stod utelåsta på baksidan av lokalen och rökte utan jackor...
Vem har nyckeln, vem gick sist, låste han framsidan, vilka grejor finns kvar där, men framförallt, vem avstår fyllvärmen en 20 min för att gå upp och låsa upp för tre huttrande vänner, där gick det nog en kvart i onödan, bara för att utse någon stackare som skulle få "straffet"...
Många skiter i maten, det finns ju fortfarande bira i tappen, och kolla här!...vackra damer..ohlala!
Tonfallet ändras med tiden till j*vla luder, som inte uppskattar riktiga män i kostymer, inte att det saknas sisådär 30 år, och inte saknas det egna fruar heller..?

Jag tittar förvånat på det som sker framför mig, men har bestämt mig att fortfarande vara en "betraktare" och inte en moralisk tråkmåns.
Det är mer än vuxna män, och alla får stå för sina egna göromål, jag mantlar inte andras problem längre...

Det som förvånar mig mest är att jag bara för två år sedan var en av dem, och såg inte detta...
När nådde sammankomsten sin höjdpunkt?, och när blev det så minnesvärt att man längtar till nästa träff?
Kommer de att ha ågren i morgon?, är deras ånger välförtjänt?
Snubben som sover i hörnet med slipsen i ett halvdrucket ölglas, var det han som hetsade mest vid snapstagningen?

Kvällen väcker mera frågor...än svar, och jag har nu nått ett stadie där kvällen har slutat ge mig positiva inputs, och är dessutom trött...
Andra surrar om att fortsätta kvällen på nästa pub, min fortsatta kväll blir att återförenas med min familj som har lördagsmys utan sin pappa och man, och utan kostym...

I skenet av fladdrande gatulyktor genom sidofönstret på bilen som når ett tomt passagerarsäte en mörk vinternatt, så tänker jag...
Var tog de...40 st distingerade kostymbärande trevliga & artiga herrar i övre medelåldern....vägen...

Det är så märkligt hur alkoholen påverkar oss alla, både de som nyttjar den, och de som inte gör det..
Är jag tråkig som bara ser verkligheten...?
Är jag ångerfull?

Nähä!, det här är mitt liv, och JAG har kontrollen....

/Berra

lillablå
sön, 2011-02-06 - 20:00

Hej Berra...
Låter som en spök- eller skräckhistoria det du berättar, men med ett lyckligt slut... för dig i alla fall!
Alltid lika härlig läsning!
TACK!!
/k

Berra
mån, 2011-02-07 - 09:15

Ja...sanningen är inte alltid den fräschaste av verkligheten...
Men genom att göra ett aktivt val, att vara en passiv drickare, så får jag fortsatt kontroll på min livsutveckling...

Ja och valet är en egoistiskt tanke, det gäller bara mig själv, ingen annan...
Och ingen annan kan bestämma det åt mig, ingen annan kan/ska/behöva övertyga mig om att ifrågasätta det...

Ingen annan gör det heller, för att jag har redan innan bestämt mig för att jag inte ska dricka något med alkohol i...
Den som tvekar är nästan alltid utsatt för ifrågasättningar, men varför det?
Den som är bestämd kan få svaret, men oj!

Om jag inte kan övertygas, finns det heller ingen att lägga ansvaret på,... jamen han/hon sa ju att det var OK,
och så blev det inte det, det blev inte OK med ågren, eller hur?

Alltså är valet om att dricka ett själviskt val, det gäller ju bara mig, även om alkoholen är en social grej...
Och de som MÅSTE dricka har ju ett problem..., de kan inte umgås socialt utan dricka, eller?

Det ställer lite krav på en....ett enda faktiskt.....att vara kravlös, att våga släppa hämningarna UTAN att bli intoxikerad av ett berusningsmedel...
Och i ett sällskap där folk redan är påverkade...så spelar det ju absolut ingen roll, ingen kommer att döma dig, de är ju fulla, eller hur?

Det handlar mycket om känslor,.. och en falsk skapad självkänsla...
Om att vilja/våga släppa på hämningarna, och att våga göra det utan hjälp ifrån alkoholen..
Att kunna slappna av och få ro i kroppen, utan hjälpen från den kemiska substansen...

Är det svårt?, eller är det mera en fråga om att våga ta hand om sina egna känslor, eller att våga släppa på dem...

Varje dag utsätts vi för nya prövningar, och det enda vi vill är att de ska bli så få som möjligt, vi vill ha en rutin, en vana runtomkring oss, en vardag...
Men på helgerna är det precis tvärtom, då vill vi att det ska hända en massa saker, nya impulser, nya vänner, lockelse till skratt..
Och då tjuvstartar vi med en kemisk substans vars egenskaper är väl kända vid överdosering, biverkningar och beroendeegenskaper...
Och låter oss göra detta helg efter helg, utan att reflektera, därför att "alla andra gör ju det"...

Är det inte dags att vi alla tar ett ansvar inför oss själva, och ser vad som är bra för oss och vad som inte är det..
Och skapar den förändring det behövs för att få det till det bättre, och hinder är till för att forcera eller gå runt...

Om det behövs att man är" trevlig" på en tillställning, så är det väl just det man får jobba lite med då...

Att ge värdinnan en blöt puss på munnen när man har druckigt är oftast inget problem,
varför inte ge den i ett nyktert tillstånd, och verkligen mena det....!, är inte det större så säg?

Stå för sina gärningar, och visa att man minsann kan...visa sina känslor...

Varje dag är en...ny dag, gårdagen är passe', och man vänder till ett nytt blad precis som i sin almanacka..
Man behöver inte bläddra tillbaka till gårdagen, för att tvinga sig uppleva den igen, om man inte vill..

Både bra och dåliga erfarenheter lägg tills historien, och tillåter mig att förändra framtiden,
genom att låta mig ta lärdom av min historia och inte göra en dumhet igen, men gärna en bra sak...igen!

Idag lever jag, och i morgon också, och då troligen lite bättre, eftersom jag har tagit lärdom av det som ännu inte har hänt, idag..

Mors Berra

Berra
mån, 2011-02-07 - 11:09

..fuck heller...

Idag har vi två möten inbokade, det vanliga sug'iga möte som brukar vara tillräckligt för att sabba en Måndag...
Sedan ett inplanerat möte där jag och kollegan fick skäll senast, och där jag förväntar mig att få detsamma igen, eftersom det är ett uppföljningsmöte.

Det är skitsvårt att någonsin få en chef där prestationerna aldrig räcker till...nöjd..
Dessutom en annan kollega som gör allt för att "sänka mig" hos honom, så jag har inte en j*vla suck...
Jag får "gamla meriter" uppkörda i röven ständigt, och har alltså en chef som inte är villig att förnya sina omdömen..
Men så dricker han ju alkohol också...

Så jag försöker se så j*vla positivt jag bara kan, fram till mötena, sen kommer resten av dagen...veckan att vara körd, det vet jag...

OM man ska prata om någonting som kanske är hållbart positivt, är att jag har blivit headhuntad av ett annat företag, liknande bissniss,
men en tjänst där jag är överkvalificerad till och med stor sannolikhet är betald med en svältlön...
Å andra sidan så vore det ju en underbar tillfällighet att komma härifrån, man kan ju få in en fot i den firman och jobba sig framåt...

Samtidigt så kommer jag se neggigt på det eftersom min chef kommer göra allt för att grusa mina framtida spår med dåliga referenser,
ja han är en långsint och elak j*vel, han med..

Så jag ger livet en chans, ett nytt avstamp om det funkar, så jag kommer att jobba på det, och försöker låta det positiva rinna igenom det dåliga,
fram tills mötena, sen kommer livet gå i moll igen, för ingen kommer någonsin bli nöjd med mina insatser...

Men...de andra kan ha sin klubb för inbördes beundran, och de kommer att få ett helvete att göra det som jag har tidigare gjort, men de vägrade att se..
Så min tid kommer, jag är inte oersättlig, men min frånvaro kommer att märkas, ganska så väl...

Det går bra att spöa en hund så länge den lever, men var ska de göra av sin frustration sedan???
Låt mig gissa?, en ny hund kanske..

Vov!

märta
mån, 2011-02-07 - 15:18

Hellu Berra och alla andra aktiva här. Undrar varför Povel Ramel sjöng "ja det är måndag morgon....."? Fyfan vilken måndag jag har haft, blir tokig på en människa som snor allas energi. Vi rök i hop i dag, jag sa vad jag tyckte om hennes beteende i gruppen och då blev hon som en våt ledsen hund och då ska jag sitta med skammen. JAG BLIR GALEN!! Snacka om härskartekniker. Varför är det så att i alla konstellationer, i alla sammanhang, så finns den här typen som suger energi ur andra människor? Och hur skyddar vi oss från dem?

Måndag som sagt, hoppas att resten av veckan bara blir bättre och bättre. Annars får jag väl hoppa från någon höjd. Skämt åsido, har någon forskat om vad som händer i en människas kropp när hon utsätts för frustration?

Kram Märta

mulletant
mån, 2011-02-07 - 17:21

... det är intressant - för att motverka frustration!

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=406&grupp=12718&a…

Tidigare forskning har visat att munkar som mediterat i 10 000-tals timmar har hjärnor som ser annorlunda ut. Men nu visar nya studier att det räcker med att meditera i två månader, redan då börjar det hända saker med hjärnans strukturer.

Tätare hjärnstrukturer vid meditationVet nyheter Meditation (1:54)
Kan man meditera bort stress? Ja, nu har man visat att av bara åtta veckors meditation så förändras hjärnan - och hjärnans ägare - till en lugnare person. Lägg till i spelkö Spara som favoritklipp Dela Facebook Twitter Digg Del.icio.us Direkt länk till ljudet Öppna i spelaren En välgjord studie presenteras i Psychiatry Reseach där oväntat stora effekter på hjärnan kunde påvisas vid meditation. Det var positiva förändringar som syntes redan efter åtta veckors meditation.

Förändringarna skedde i en liten del av hjärnan som kallas hippocampus. Den tätnade och växte i omfång. Hippocampus är det område som står för just minnen, känslor och sinnesförnimmelser.

Men vad forskarna däremot inte kunde se är på vilket sätt hippocampus har blivit större, det berättar Jörgen Borg, som är professor vid Karolinska Institutet och arbetar med hjärnans rehabilitering efter skada.

– Den mest spännande tolkningen är att antalet nervceller ökar, men det kan också bli tätare synapser, förbindelser mellan enskilda nervceller. Men skulle det vara celltillväxt sker det här överraskande fort, säger Jörgen Borg.

Referens:
Hölzela, B, K. Et al. Mindfulness practice leads to increases in regional brain gray matter density

Berra
tis, 2011-02-08 - 00:26

skulle älta hur min j*vla skitmåndag var...

Knackade in minst en halvtimmes välformulerad gnäll här på forumet...

..och vad händer...

Lite halka på tagentbordet, svosch! och så var skiten borta i tomma intet...

Känslan går inte att återformulera igen, det var skrivet med hjärtat...

Bara att lägga till handlingarna, detta var.....en Måndag...japp!

/Berra

vana
tis, 2011-02-08 - 12:25

För att retas lite kan jag härmed kungliggöra att jag är alltid LEDIG på måndagarna,men idag är det tisdag o jag är fortfarande ledig,o på lördag,jaaa..nä de skriver jag i min egen tråd.
Ha en bra tisdag....eller som gubben i historien..ha en bra....tiRsdag :)

märta
tis, 2011-02-08 - 19:19

Jo, jag tror på meditation, har själv arbetat mycket med mindfulness. Men vad jag retar mig på och INTE kan förhålla mig till är de människor om definierar sig som tex "spontana åsiktsmaskiner" och som säger till oss andra att " jag vet att jag tar mycket utrymme men ni får stoppa mig om jag blir för jobbig". Men herregud, vet man om att man har dessa tendenser och att får reaktioner från omgivningen, TA ANSVAR! Det är som att säga : jag vet att jag dricker för mycket och blir elak" men då får du säga till mig eller försöka stoppa mig. Vems är ansvaret?

Tisdag, en ny dag och nya prövningar. Fick minst två "hintar" från denna matrosa inför hela gruppen, men jag stängde av. Jag har bestämt mig för att hon är guds prövning till mig. OCh faktum är att när jag blir som en gås som man häller vatten på så kommer hon inte åt min energi. I morgon onsdag, ett par möten väntar och lite annat. Jag får en vilodag och tänker koppla av med en rött te, honung och en kattfröken på fötterna. Lugn och ro, bara landa i nuet. TELEFUNKEN!

Kram Märta

mulletant
tis, 2011-02-08 - 19:42

På mitt jobb har vi sett Kay Pollaks filmer, han säger ungefär att det är en mening med att möta utmanande (jobbiga) människor, typ Guds prövning. Vi kan skratta åt det som en gemensam kod. Men inte är det lätt alla gånger, jag fick tanken att nästa gång nån säger " jag vet att jag tar mycket utrymme men ni får stoppa mig om jag blir för jobbig" kunde man fråga, helt seriöst "vill du verkligen det? Är det något du vill ha hjälp att bli mer medveten om?". Ungefär. Annars är gås-modellen helt okej om man klarar den och inte börjar må dåligt själv. Jus nu har jag mycket att göra med en person som jag har svårt att hantera ... så jag ansluter mig till te, honung och katt. Har två fina katter. Ha det bra Märta, en intressant känsla att föra dessa anonyma samtal som samtidigt är så djupt personliga. Kram, mt

Berra
ons, 2011-02-09 - 00:47

..blev det en bra dag...
Har lyckats hålla alla själaätare på en armlängds avstånd, och fått ro i mitt jag och i min livssituation...
Har tusen bryderier men har inte låtit dem fått tagit över, var och en har sin sak och sin tid...

Men gårdagen, ja den går till historien...igen..

Kanske jag sätter garden för hårt på Måndagar, och bara inväntar allt jävelskap..
Men till saken hör, att mina Måndagars-grejor kan inte bara vara en slump, 80% av hela veckans skit händer just på en Måndag...
Det är precis som om det bygger upp sig självt, för att totalt brisera första arbetsdagen, och inte är det jag som bygger upp det...
Möjligen är jag extra känslig, men med den historiken jag har på just Måndagar så kan man inte vara annat...
Jag önskar att jag kunde sätta mig ner, och bara garva åt eländet, men se det går inte, eländet står på kö...

Jobberbjudandet?, jo det var mitt om jag var villig att dumpa min lön med 1/5, men med trivsel betalar man inga räkningar, tyvärr...
Så det skulle ha blivit ett omvänt stressförhållande mot det jag har idag, och det lika illa det med, tyvärr...

Chefen fick smaka på mitt arbete idag, fick honom till hjälp att lyfta på ett 200kg tungt skåp, men han pallade inte trots att vi var 4 man..
Jag fick lösa det med en ventilationstrummevinsch, och se där!, ett pinnhål till för Berra...

Min närmaste kollega som fick ta över mitt projekt som stöp i startgropen för dryga året sedan, håller på och kreverar inför allas tyckande och velandet...
Tack säger jag till någon högre makt, att jag inte då gjorde något fel, och trots att förutsättningarna har förändrast till det bättre,
så får han ändå känna på vilket litet helvete det var/är, han har kommit halvägs och budgeten är slut!!!
Jag sa att det skulle barka åt pipsvängen, och det gör det nu, varför lyssnar aldrig folk på mig?
Är jag skadeglad?, jaha..det kan ni ge er på!

Okej, han tordes misslyckas, det vågade inte jag..
Men...det ska bli intressant och höra bortförklaringarna, jag gissar redan nu vem som kommer att få bära hundhuvudet....

meeeen..det är någon annan dags problem, kanske rentav ett Måndagsproblem...haha!

Det bästa med Tisdagen är....att det är som längst kvar till nästa Måndag, sex dagar av inre frid, sju dagar av nykterhet...

Mors Berra

Berra
tors, 2011-02-10 - 01:16

..med arbetsveckan!!!, nedförsbacken är påbörjad och det rullar på allt snabbare...
Visst är det härligt när man inte behöver skjuta på längre...

Saker och ting går lättare, och man tänker...äh vad fan, det är ju snart helg, och den ser man ju fram emot, eller hur?
Okey, den är hårdplanerad, men inte mer än att man kan lägga in lite luckor här & där för att reflektera...
"..vad gör jag här?" Trivs jag?, hinner jag med mig själv, är jag ikapp tiden, känns det bra typ?

Och framför allt, har jag kontrollen, har jag kontrollen över mitt (egna) liv, kan jag bestämma vad jag vill, och kan göra?
Lagom tid med luckor, men inte för många och för länge så att det hinner bli långtråkigt...
Inte för tajt så man känner stressen komma, utan ha så pass mycket att man fortfarande hinner längta innan, och uppleva under tiden,
och minnas i efterhand, då...är det perfekt...

Lite granna som den där semesterresan, den blir väl aldrig direkt dålig heller, eller?
Så jo!, mina helger är som mina semestrar, 4 veckor ledigt, och 48 veckor kvar till nästa semester!!!
Inte undra på att Måndagarna känns tunga..

Och man kan välja, antingen kröka bort hela "semestern" och bara uppleva baksmällan när man kommer tillbaka till jobbet...
Eller välja bort den, och uppleva den lite mera äkta känslan av ledigheten, men den kräver lite mera egna initiativ..
Man kan formulera dagboken med återupplevningsbara minnen, eller en grå massa av en massa kludder...
Kluddret ser lika ut, från dag till nästa, rätt enformigt, hä?

Det är inte förbjudet att drömma, men att drömma om att få glömma (med alkoholens hjälp..),
för att återigen få drömma om att glömma med Ågren'en...

..det blir till slut att man glömmer om att drömma, för det blir till slut bara en blandning av olika mardrömmar...
Och den som inte drömmer längre tappar sina illusioner, och blir fantasilös...

Jag drömmer...

/Berra