av Qvarts

Qvarts
tors, 2020-09-10 - 21:31

Jag har en känslighet i mina gener.
Min morfar var alkoholist och åkte ut o in för avgiftning.
Min mor var alkoholist och dog när hon var ca 50 år av alkoholskador.
Vi som har detta genetiska handikapp, är det vår skuld?
Detta ärvde vi. Vad mer är att vi ärvde en kultur som är fullständigt indränkt i alkohol. Från ” Hej tomtegubbar” till allehanda glada alkoholvisor midsommar, påsk, ja, varje högtid o helg.
Är det vår skuld? Skall vi skämmas vi som inte klarade detta?
Jag tycker banne mig inte det.

Sisyfos
tors, 2020-09-10 - 21:44

Kanske inte skämmas, men däremot inse att vi bestämmer själva. Lättare sagt en gjort, jag vet, men vi är inte maktlösa.

Qvarts
tors, 2020-09-10 - 22:15

att jag bestämmer själv.
Blir tyvärr överbevisad gång på gång.
Jag påstår att det är något galet med vårt samhälle.
Visst, jag har ett ansvar för hur mitt liv ser ut, men med mina förutsättningar i denna tjosan, hejsan skåååål- tillvaro är det som du säger inte lätt.
Jag har lyckats hålla upp långa perioder, men alltid ramlat dit igen. Nu är jag så gammal så jag struntar snart i det. Jag får ta mina återfall med det jämnmod jag kan uppbringa.
Usch vad det lät pessimistiskt! Jag är egentligen en ganska glad skit?

Qvarts
fre, 2020-09-11 - 00:21

Så varför faller man ideligen?
Obegripligt från min horisont. Som kanske inte är den vidaste.
Fel i hjärnan? I så fall kan man ju inte göra så mycket åt det. Eller?
Med vänlig hälsning, Rosen ( Qvarts)

Qvarts
fre, 2020-09-11 - 00:33

AA, mindfullness, medveten andning, träning flera ggr i veckan, dieter av olika slag ( trots att jag är normalvikt)
Läst en massa böcker om problemet med alkohol.
Vad i he kan man mer göra.
Välkomnar alla förslag till en förtappad.
Rosen ( Qvarts)

Andrahalvlek
fre, 2020-09-11 - 07:44

Först och främst handlar det inte om skuld och skam. Vi har ärvt en benägenhet att bli alkoholberoende pga gener och uppväxtmiljö.

En del andra ärver en benägenhet att utveckla olika sjukdomar, som cancer, diabetes, hjärt- och kärlproblem.

Då måste de vara extra vaksamma på vissa riskfaktorer för att inte bli riktigt sjuka. Och precis likadant är det för oss som har druckit oss till ett beroende.

Min pappa dog vid 61 års ålder pga leversvikt. Så slutar det om vi inte slutar dricka. Jag har gått i hans fotspår länge, men jag vill inte det längre.

Jag får dricka hur mycket jag vill, men jag vill inte dricka mer. Jag är färdig med det, och jag har verkligen bestämt mig.

Dit måste du komma också. Du måste verkligen bestämma dig, tro på att du klarar av det, och sen gneta på och lägga dag till dag.

Jag passerade nyligen 7 nyktra månader. Kan jag, så kan du!

Kram ?

Qvarts
fre, 2020-09-11 - 09:53

I den fina boken Eldvatten är det särskilt en historia som etsat sig fast.
En gammal alkoholist som lever nykter hela året utom en vecka! Då super han dygnet runt o sedan får det vara bra.
Är inte detta märkligt?
Är det kanske ditåt jag får sträva. Bara vetskapen om att DEN veckan får jag öppna ventilen...fast jag undrar ändå över hur vita knogarna är resten av tiden.
Alkoholläkaren.den berömde, uttalade sig och tyckte att det var ändå OK.
Lycklig du som hittat ditt sätt att fightas med vidundret!
Med vänlig hälsning
Qvarts

Kennie
fre, 2020-09-11 - 11:53

Hej,
Vad fint du skriver! Har du läst Lucia Berlins självbiografiska novellsamlingar? Hon var svårt alkoholiserad under många år, men lyckades till sist bryta med alkoholen. Hon skriver fantastiskt, allt handlar inte om alkohol, men allt är väldigt läsvärt tycker jag.

Qvarts
fre, 2020-09-11 - 14:17

Tack för tips! Har missat den. Beställer på en gång!
Känner mig utsvulten och behöver verkligen nya vinklar.

Kennie
fre, 2020-09-11 - 19:38

De jag läst heter Handbok för städerskor och Kväll i paradiset/Välkommen hem. Hoppas du gillar dem lika mycket som jag!

Qvarts
sön, 2020-09-13 - 15:32

Ser fram emot att läsa dom.
Problemet med mig är att jag så sällan känner igen mig i andras beroendeproblematik.
Själv har jag inga svårigheter att hålla upp långa tider, åratal ibland,men så en dag är det dags för total time out. Kommer utan medveten förvarning.
Förr kunde jag ofta dricka 7-10 dagar i sträck. Aldrig vin utan sprit och efter ett antal dagar nedtrappning med öl. Sedan är jag ” klar ” och kan utan svårighet låta bli.
Därför funkar inte heller det program som alkoholhjälpen tillhandahåller.
Det har blivit kortare o färre perioder senaste åren tack o lov. Har ett kreativt yrke som jag kan hålla på med till döddagar om jag håller mig frisk.
Nu är dessutom min livskamrat på väg in i demens, ensamheten blir allt större, och han märker inte ens vad som händer med mig då och då. Förr blev han arg, något som ju kan vara skönt att slippa, men inte gör det enklare.
Ja, livet är förunderligt.

Kennie
sön, 2020-09-13 - 16:57

Ska bli roligt att höra vad du tycker sen. Angående drickarperioderna, jag fattar att när du väl hoppat på tåget är det bara att köra på, men kan du se att det finns någon punkt innan det där du skulle kunna vika av? Om du inte förvarar alkohol hemma måste du skaffa det när suget kommer, skulle du kunna lägga in nån sorts skyddsnät, typ okej, jag får köra en vända till med alkoholen, men innan jag börjar ska jag först.. Och där nånting som ger dig en chans att backa. Finns det nån du kan träffa eller ringa i ett sånt läge? Eller gå ut i skogen på långpromenad, nånstans där du kan andas, se saker utifrån. Eller bara bestämma att man måste vänta en dag med beslutet att dricka? Min erfarenhet är att beroende vill jobba snabbt, om man hinner tänka "vänta lite nu" och liksom flytta fram perspektivet till hur man kommer känna om ett par dagar är det lättare att avstå. Tycker jag. Ta hand om dig!

Qvarts
sön, 2020-09-13 - 22:20

Vi har aldrig alkohol hemma, och det har hänt att jag lyckats vända.
Den tvångsmässiga besattheten som då kommer över mig är dock oerhört svår att stå emot.
Har många vänner jag skulle kunna ringa, men i det läget är det enbart samtalet inom mig själv som kan göra skillnad.
Tacksam ändå över att mitt problem började på allvar först då barnen flyttat hemifrån.
Jag är aldrig ute och gör bort mig heller för den delen, lämnar knappt mitt rum, så det är inte särskilt kul. Bara en längtan efter ett momentant utslocknande.
Låter helt sjukt, jag vet.
Hoppet att bli fri finns.
Återkommer när jag läst böckerna.
Var rädd om dig du med!
Vänliga hälsningar Qvarts

Qvarts
lör, 2020-10-03 - 22:16

Kennie!
Tack fantastisk fin läsupplevelse! ”Handbok för städerskor.””

Det enda jag saknade är en förklaring på hur gjorde hon när hon slutade?
Kanske hittar det i nästa bok. ”Kväll i paradiset”.
Ligger på lut nu.
Hur som helst en upplevelse. Man läser, gråter o skrattar!

Qvarts
lör, 2020-10-03 - 22:39

Göra det svårare och svårare att hitta in på sidorna och kommentarerna på ” alkoholhjälpen”????
Är det ngn märklig undersökning på gång eller är jag helt snurrig i huvudet?
Känns väldigt jobbigt att ni ändrar förutsättningarna på det viset.

Kennie
lör, 2020-10-03 - 23:26

Kul att du gillade boken! Har för mig att jag läste nån intervju med henne att hon fick nog till slut och på nåt vis släppte drickandet. Men hon är inspirerande i det stt hon varit djupt nere och lyckats ta sig ur och vidare, att det går!

Rosette
ons, 2020-10-07 - 13:14

Du funderar över de förändringar som gjorts och görs nu på sidan och vi arbetar på att uppdatera en del utifrån en del direktiv vi behöver följa som har med tillgänglighet och liknande att göra. Det är under omarbetning och vi beklagar verkligen att det stör, det kommer att "lugna" sig. Har du specifika saker du undrar eller vill skriva till oss på admin så gör det också gärna under fliken "frågor". Kanske dyker det upp något annat eller nytt du eller någon annan som ser detta funderar på.

Hoppas det ändå känns hjälpsamt att vara här och skriva och läsa!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet