Vaknar också till morgonekot kl 6. Vet inte om det är så bra egentligen? Nyheten om flyktinglägret på Lesbos gjorde riktigt ont i hjärtat. Jag är kanske extra skör när jag knappt vaknat?

Ibland känner jag att jag borde ge mig själv nyhetsförbud - för min egen psykiska hälsas skull. Trump, Putin, corona, Belarus, Beirut, Lesbos, BLM, gängkriminalitet, koranbränningar.

Det tar aldrig slut. Vad är det som gått fel i vår värld? Eller är det bara att vi får veta om allt?

Nåväl, min egen nykterhet rår jag över åtminstone. Inte så mycket annat.

Trevlig helgkram ?

Jag vet inte heller hur mycket som är lagom men när jag tänker så, så känner jag att det är ett privilegium att kunna ”välja” så då tänker jag att det minsta en kan göra är väl att hålla sig medveten om världen omkring oss.
Obs- vet inte om det är rätt..
Njut av din nyktra fredag! ??

Alla kläder ska visst vara ”flowiga” nu för tiden. Skönt, betyder att allt kan vara lite stort också, det gillar jag.
Men till ett annat flow så har dagen gått i detta tillstånd. Jag bara gör och det bara blir.
Nej nej inga stordåd eller små mirakel. Bara bra nog= det nya flowiga.
Så min arbetsdag är kortad och blockad i kalendern, inga möten efter 15:30 då jag hämtar skolbarn.
Fredagsmyset är beställt och levererar kl 13.
Återstår handling av hortensior.
Ber om ursäkt på förhand över detta genompräktiga inlägg.
Men igår hade jag ett långt och allvarligt samtal med Gud om hans oömma hantering av uppfinningen människan. Över detta grät jag en lång stund, något som är mycket ovanligt för mig numera så jag vaknade och kände mig som jag haft ”svåra samtalet” med en medarbetare som inte sköter sig och det var skönt att ha det gjort.
Jag är nykter idag, jag hoppas inte på det, jag tror inte det nog ska gå.
Jag vet. En dag i taget fixar jag med lätthet numera men så har det inte alltid varit.
Kram på er och fredag. ??

Det är svårt att ta in allt lidande och djävulskap som pågår i världen.
Men jag tycker som du Se klart, att som medmänniska har man ett ansvar att åtminstone veta vad som pågår.
Men självklart så måste man känna sin egen gräns, är man psykiskt skör och känslig så ska man inte utsätta sig för information som gör att man mår ännu sämre.
Själv har jag väldigt svårt med djur industrin. Kan inte sova med bilder på djur som plågats innan de ska bli människoföda. Därför ser jag inte på sådana tv-inslag men jag vet vad som pågår...
Jag äter inte kött och jag sponsrar Djurens rätt i samhället samt Forska utan djurförsök. Samt några andra människovänliga organisationer också ?

Man kan inte göra allt men man kan göra något.
Då känns det lite bättre iallafall.

Men visst känns det ibland som människan har blivit till av misstag?! Så mycket elände och misär som människor skapat genom historien..?

Men tack och lov så ibland så kommer det solskenshistorier om goda människor och goda gärningar som ger en ett litet nytt hopp om mänskligheten???
Tur är väl det!?

Kram
???

Ja, att vara människa innebär ju också ansvar men håller väldigt mycket med om att allt kan vi inte bära, dessutom är ju informationsflödet enormt, och svårt att sortera. Ibland får man allmän apokalyps-känsla men sen inser man (jag) också att människans historia är inte annat än konflikter och motsättningar- lösningar fred- sen börjar allt om.
Dock tycker jag att svensk media ofta driver på konflikter för att skapa kommersiellt intresse. Tex kring flyktingvågen 2016 fanns enormt mkt goda krafter som mobiliserades men i media tycktes det mest vara hat... Vi får värna oss och sortera.
Kram ?

... och fläkt denna lördag fm med översovande barn och tidig frukost. Blir fixarhelg i stan, kemtvätt och rens av skåp. Så skönt att det regnar.
Jag är nykter idag. Var på middag i torsdags och insåg att socialt sug iaf i mindre sällskap är borta. Tror min kropp och hjärna glömt hur berusning känns. Enorm lättnad.
Njut av höstlördag! ? Kram!

Uppskattar dina inlägg då de ger mig nya perspektiv samt att det ger mig hopp om att det går att ändra synen på hur vi uppfattar vår omvärld. Du sticker hål på en myt i taget.

Önskar dig en skön lördag i den annalkande hösten.

Så härligt att kunna bidra till något ? För mig har nyktert liv kommit att innebära större förändringar än jag anade, då när vi började.
Varje period för med sig något nytt, och det är som att jag äntligen får fokusera på att leva istället för olika tillstånd relaterade till alkohol.
Jag tyckte ju inte ens jag riktigt hörde till de som borde sluta... och det var givetvis inte så att allt handlade om alkoholen (än) men den gjorde sitt för att lägga lock på en massa saker som utan att kosta en krona, gör livet rikare.
Jag kommer ofta på mig själv med att låta så präktig, och då och då i rejäl krock med min självbild. Jag ”är” till min natur både känslig, lite deppig, livssmärta och allt det. Så har det varit sedan långt innan alkohol blev ett problem. Men vissa saker har nog läkt med ålder, annat hanterar jag mer som en del av mitt liv, min personlighet, acceptans kanske. Jag hoppas du tankar kraft varje nykter dag och fortsätter! Kram ?

Typiskt läge...
När man (jag) varit runt på stan en hel dag, besökt butiker och letat möbler- känns som en annan värld än min rätt så begränsande corona-tillvaro mest på landet eller ihop med familj.
Hem efter det och handling. Regn. Musik. Det är ett 100% utformat läge för mitt gamla jag att ta ett glas. Två. Vänta in glas tre och fyra.
Ibland har jag svårt att förstå mitt beroende eftersom jag inte har särskilda yttre skäl att fly från verkligheten.
Men jag tyckte det då.
Stress och massa jobb och relationer som krävde min uppmärksamhet och skärp-dig-människor som inte gjorde det.

Idag hanterar jag fortfarande allt det, men stressen är lägre, dagarna längre, kraven rimliga.
Rätten att VILA är inget som behöver nån vidare diskussion. Rätten att ta paus och säga ”nej, det kommer jag dessvärre inte att hinna med”.
Jag är inte i första hand SKYLDIG att ta på mig uppgifter och annat för att döva dåligt samvete och för att försöka skotta igen en grop som i själva verket och hela tiden läckte från botten.
Önskar er alla som läser en fin kväll hos mig har det regnat hela dagen och nu är himlen grå som den finaste brytningen mellan mörkt och ljust. Efter ovädret, på alla vis.
Kram ?

Lösningen på stressen är inte att dricka vin. Lösningen på stressen är att minska stressen - lära sig att säga nej, avboka, pausa och vila, göra lagom mycket och lyssna på kroppens behov.

Kram ?

Kom också på mig själv idag under ett tillfället att tänka att det hade passat perfekt med ett glas vin nu....

Men som många gånger förut senaste veckorna var det bara att surfa ut suget... behövde ju inte det där glaset. Hade bara passat in väldigt bra just då... av ren vana!

Följer det kontot på Instagram. Just idag hade de en bild som visar två bilder.

Den översta bilden har rubriken ”World” och visar en bild på en hel stad som står i lågor typ.

Den nedersta bilden har rubriken ”Me” och visar en bild på en man som står och skriker, försöker överrösta: ”Grateful to be here, grateful to be sober.”

Så känns det litegrann apropå nyheter och världsläget.

Kram ?

Sov otroligt länge idag, och. vilken morgon att vakna till.
Idag fixar jag en del för andra (föräldrar) men lite senare ikväll är tiden min.
Har svårt att hinna med att springa dessa dagar i stan. Men det behöver jag komma igång med som en rutin även här. Note to self.
Ska kolla kontot @andra halvlek! Och @akillesu bra jobbat!
Jag är nykter idag finns inget jag kan förutse som skulle kunna ändra det beslutet. Njuter av dagen istället! Kram ?

Jag har skrivit en del om energi de sista här på forumet och kom att tänka på dig.? Du verkar ha fått ett riktigt energipåslag den senaste tiden och är ständigt på väg och i gång med en massa saker hela tiden. Knappt så du hunnit skriva ” jag är nykter i dag” här.?

Ha det bäst.?. Kram

Jag har ju inte projekt av Torns kaliber här i stan utan mer lite röj och rens och städ, och idag matlagning för middag med både syskon och lite släkt. Vi fick med oss ett barnbarn hem, vi skrattade i hissen upp att det alltid är lite överraskning vem man kommer hem med. Vi är glada att kunna vara med så mycket i de små barnens liv. Förtroenden Att de litar på oss.
...
När mina fantasier rasade som värst angående mitt liv i nedåtgående spiral funderade jag ibland över livet som skild, kring 60. Med alkoholproblem..Jag kunde spela upp bilder av hur barnen skulle ringa och höra att jag hade druckit. Att det skulle finnas dagar då de hellre skulle avstå. Och hur jag på så vis hade lämnat dem där. I fantasier och oro eller avstånd. Då- om inte förr brukade jag tänka att jag skulle vara tvungen att sluta, innan alla de där förtroendena förbrukats.
Ibland handlade oron om att jag redan var sjuk, i nån allvarlig cancer som skulle avslöja
Mina promenader till jobbet en del måndagar var som att gå i dy.
Jobbade ofta sent pga jag var ju ”efter” med så mycket.
Så stressad efter lång dag att det kändes självklart att ta ett (två) glas på vägen hem och möta upp min man på vägen, så trevlig och skönt att slippa laga mat... På kvällen hade jag fyllt på med 2 glas bakom blomkrukan.
Vaknat med den välkända lätta ångesten.
För sent, för trött, för stressad (igen ) Och sen varianter på dessa kvällar,

Men nu blev det inte så. Därför att detta inte fortsatte. Och inget blev så som jag varit mest rädd för.
?

Väldig energi (varvad med mega-vila i perioder) så skönt! Knappt hinner jag in här men hänger med bland alla er jag känner och försöker peppa några jag inte känner. Men NU är den överskriden och kudden ropar. Tack T kram och godnatt kompis ?

Tidig morgon och till landet ett par dagar nu. Har trivts i stan trots avsaknad av min trädgård men barn, vänner, en annan sorts rabatt. ? Det jag saknar mest är det självklara utelivet som numera betyder utomhus... tar möten i bilen och kaffe från macken får duga. Jag undrar om någon kommer att vilja anpassa sig tillbaka till kontorslivet 8-17. Friheten är en annan nu.
Idag är en göra-dag men till kvällen hittar jag en stund för reflektion, viktigt. Och nu; sjunker in i insikten och beslutet att jag är nykter idag.
Allt börjar där. Kram, ta vara på dagen ?

Det är väl något nytt det med att vara nykter. Jag överdriver möjligen dessa fördelar men jag är åtminstone inte bakis så jag kan uppleva dem.
Pratade med en vän igår som ”hatar måndagar”, var tvungen att tänka efter en lång stund men insåg att åtminstone denna måndag var en bra dag. Som andrahalvlek beskrev så bra, planera veckan, skriva några att göra-listor, beta av. Ha ny kraft från helgen som trots intensiv, laddat på depåerna.
Att vara mitt i det som på avstånd kan verka jobbigt ger mig lite extra energi, att liksom se att så jobbigt är det inte.
Måndagar förr kunde vara proppmätta och tung i hela kroppen och huvudet. Vakna för sent och aldrig hinna ta mig an dagen i lugn och ro.
Vaknar idag med mitt kaffe på sängkanten. Läser här och bävan är long gone.
Motsatsen- förväntan kanske, eller bara VARA där man är.
Jag ÄR i denna tisdag morgon, mitt livets eftermiddag, 55 är inte lunchtid direkt. Plockat in ett hav (litet) av sensommarens blommor så fint så man vill gråta.
Baristan har somnat om. Jag sätter igång dagen nu. Jag är nykter idag vilket är en förutsättning för att jag ska fixa mitt liv på ett bra sätt.
???

Mitt liv är rätt så intensivt men jag är också rätt bra på att stänga av motorn och logga ut. Vara lååångt från jobb och stress på bara några minuter. Men fortfarande har jag ofta fullt upp, och har mycket att hinna med. Och det gör jag. Men HUR orkade jag mitt liv, när jag drack som mest? Det övergår förståndet. Jag minns så många trötta dagar, kvällar och inte minst morgnar. Släpade mig upp. Huvudvärkstablett och smink. Känna mig svullen och mosig.
Jobba hela dagen och hem och stressa ner med 2-4 glas. Inte varje dag, vill jag skriva. Men mot slutet var det varje dag. Och även om det var vatten till maten så var det 2 glas vid tvn. Eller ute med vänner.
Och ändå har jag presterat, iaf aldrig sjukskrivit mig. Som en soldat, kamma mig och stövlar på.

Den stora skillnaden är inte att jag gör så mycket mer idag, iaf inte när det kommer till jobb. Men jag har tid att vila, gräva, plantera, lyssna på ljudbok. Ringa mamma, höra på riktigt hur barnen har det. Inte stänga av, inget ”jag orkar faktiskt inte”. Jag orkar, det är vad jag gör.
Men inte med tusen säckar på ryggen. Jag orkar med ganska lätta steg. Ibland är allt skit med mitt jobb, konflikter och irriterande människor och konstiga beslut.
Men då kan jag stänga av. Som att det inte angår mig, inte känslomässigt.
Jag vet inte om detta kan kännas igen av andra men jag är fascinerad över hur jag liksom har ett skydd, en sköld mot sånt som inte är så himla viktigt, som att jag fått en förmåga att sortera, som en bonus-present. Så tacksam för det!
Nu straxt i stan och konferens imorgon. Kamma mig och stövlar på, men min inre soldat chillar.
Kram kämpar-klubben och tack för allt ni delar ?