av EmmaLisa

EmmaLisa
lör, 2020-09-19 - 18:35

Min sambo slutade dricka i söndags efter att han själv insåg problemet efter lördagens urspårning (och tio år fulla av andra händelser). Han har försökt förut och har som längst klarat nästan ett år. Saken är att när han inte dricker ligger han långa perioder i sängen eller spenderar dagar (2-3 besök per dag) på gymmet. Jag försöker stötta det men vi har två små barn och det går ut över mitt arbete att ta allt. Han sköter sitt jobb då han bryr sig om sin karriär men lämnar resten på mig. Utöver det får jag spydiga kommentarer och skulden för att han inte ”får” dricka. Att jag är tråkig och hur bra han hade haft det om jag var tillåtande som andra tjejer. Även om jag gett hundra chanser om och om igen att det skulle vara kontrollerat och ”normalt”. I en stund av ilska sa jag att det var pest eller kolera för mig denna situation. Och det räckte för att han skulle gå och köpa öl igen. Jag känner mig såklart dum och ledsen. På bara en vecka hade jag fått upp förväntningarna om ett normalt liv för barnen och nu känner jag mig dessutom skyldig. Jag ser ingen utväg för mig eller barnen.

Li-Lo
mån, 2020-09-21 - 17:00

Ditt inlägg berör verkligen. Du avslutar med "Jag ser ingen utväg för mig eller barnen".

Det låter som att du under lång tid, och på olika sätt försökt lyfta frågan om alkohol med din partner. Han har till viss del insikt i att hans alkoholvanor skadar samtidigt har många års drickande påverkat er båda. I lördags hände något som du trodde skulle göra skillnad. En fin egenskap du har att ha tilltro till att saker kan förändras och det låter som att du just nu funderar på din egen förändring. Du skriver att du känner dig dum och ledsen för att din partner brutit sitt löfte och försöker lägga sitt ansvar på dig. Ledsenheten "hörs" i det du skriver och att känna sig dum är en tung börda. Min reflektion är att du är allt ifrån dum, du är modig som beskriver din situation, som söker stöd här, som stannar upp och funderar på vad du vill göra just nu, som funderar på vad som är rimligt för dig att ta ansvar för.

Det är ett par dagar sedan du skrev och jag hoppas att andras trådar kunna guida dig lite de senaste dagarna. Du är inte ensam. Ibland tar det ett tag innan en ny tråd få fart eller svar. Vi finns här.

Att berätta om sin situation är för många ett stort steg, ett steg du tagit nu.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet