av Tröttiz

Tröttiz
sön, 2020-09-20 - 10:43

Äntligen. Tog upp pojkvännens alkoholvanor - och mina upplevelser kring det.

Med stor familj, samt vänner han länge haft omkring sig är det enligt honom ingen som berättat hur han blir då han dricker. ?
Han har trott att han är sitt vanliga jag även som onykter ... En snäll och glad kille. Men nej .. Snarare pendling mellan Dr Jekyll and Mr Hyde, men just det sade jag inte.

Som nykter är han en annan, vilket jag gjorde mitt bästa med att få fram. ?

Jag poängterade att han uppgett att han vill vara en typ av person, men att de egenskaperna inte alltid kommer fram då han dricker. Det blir bara fel liksom. Det funkar helt enkelt inte.

Det var inte meningen från början att dra upp hans barn, men jag gjorde det. ?

Min pappa dog när jag var riktigt liten. Hans barn har honom kvar än ?Men - han finns inte där för dem. Han försvinner tillsammans med alkoholen. Han beteer sig inte som pappa och den han egentligen är. Förståeligt så sätter exet käppar i hjulet.
Man kan inte ändra det som varit sade jag, men försöka ändra nuet och framtiden.

Jag sade också att jag inte kan sätta mig in i hans situation samt hur han mår, men att jag har tankar om läget.

Han började gråta under samtalet, tyckte det var jobbigt att prata, men tacksam att jag tog initiativet. Jag med, för jag har gått som "katten kring het gröt" .

Han skäms, och sade att han inte kunnat/kan kontrollera det. Han undrar dessutom hur många gånger han sagt förlåt till olika människor utan att nämna saken så mycket mer. Bägge parter har liksom vetat vad det gällt. ?
Jag har fått två "förlåt" som varit alkoholrelaterade ...

Han har undrat hur jag har tänkt om vissa saker, och trott jag skulle ta upp vissa saker tidigare.
Jag sade att jag gjort så gott jag har kunnat, och att det funnits som en spärr att ta upp dem.

Sköt om er där ute.
❣️