av Blenda

Blenda
tis, 2020-09-22 - 07:54

Rule74, vi körde bil båda två så även vännen drack alkoholfritt. Hon kändes dock inte helt bekväm med mitt ställningstagande, ville veta ganska mycket om varför. Fick känslan av att hon själv dricker en hel del vin. Men jag känner mig självklar i mina svar, den korta versionen är helt enkelt "Jag har haft det tungt i många år, vilket fick mig att dricka alldeles för mycket, och det är inte bra för någon".
Jag skäms över vissa saker som jag gjort på fyllan, men jag skäms inte över alkoholproblematiken i sig, det är kanske därför som jag har lätt att outa att jag nu är nykter. De 100 dagarna hjälper också mig att förklara, det är ju vanligt med olika hälsoutmaningar nu för tiden, och man kan ju se detta som en sådan.
Men Andrahalvlek, det är i ärlighetens namn inte "redan" :) jag har försökt att bli nykter i fyra år så jag har väl bearbetat detta mentalt under lång tid.

Andrahalvlek
tis, 2020-09-22 - 09:01

Det låter som när jag och barnens pappa separerade hösten 2013. Vi hade gått på varsitt håll och processat i typ fem år.

Sen började vi prata om separation i mitten av oktober, och den 1/12 flyttade jag. Det tog 1,5 mån från första seriösa separationssnacket till skarpt läge.

På samma sätt har du processat din skilsmässa från alkoholen i fyra år - och nu är det dags!

Jag gillar verkligen bokidén! Med illustrationer och allt ?

Kram ?

Blenda
tis, 2020-09-22 - 16:45

Det är en helt makalöst fin och solig septembereftermiddag och jag har precis doppat mig i ett spegelblankt kristallklart hav. Har badrocksavstånd till mitt hav, och på vägen tillbaka kände jag hur bra livet var precis i den stunden. Men samtidigt ryggade jag reflexmässigt inför tanken.
Jag är så rädd för att börja tro på ett bättre liv. Det har varit alltför många bakslag, alltför många år. Och då menar jag inte främst alkoholrelaterat. Så snart jag har trott att livet börjat ljusna, och börjat hoppas på någon form av vila och harmoni, så har en ny tung livshändelse inträffat.
Det där måste jag bearbeta med proffshjälp så snart nykterheten känns mer självklar, jag behöver koncentrera mig bara på den ännu en tid. Jag är i alla fall inte rädd för mina vita kommande dagar. Fortfarande mest nyfiken.

Andrahalvlek
tis, 2020-09-22 - 21:14

Det är en underbar drivkraft. Tar oss till en massa ställen, lär oss nya saker som berikar våra liv. Behåll nyfikenheten på livet ??

Kram ?

Rule74
tis, 2020-09-22 - 22:24

Jag känner så igen mig i mycket av det du skriver! Jag känner också att jag borde gå och prata med någon om saker som hänt i mitt liv, men satsar nu främst på att kunna bli nykter eller i alla fall på att kunna hantera alkohol bättre. Men ju mer jag läser här och lär mig om alkoholens negativa effekter på andra ställen så känner jag allt oftare för att satsa på att bli helnykterist, Men jag får ta en dag i taget och inte ta några beslut om framtiden än.

Så bra idé med en almanacksbok med illustrationer! :) Så bra om du själv också kan illustrera - en bra grej att hålla sig sysselsatt med också tänker jag.

I morgon ska bli en fin och solig dag - då blir det även ett havsdopp för mig. Det ger sån tillfredställelse och extra krydda i livet.
Sov gott!

Blenda
ons, 2020-09-23 - 08:08

Vaknar till Dag 9. Eller vaknar är nästan för mycket sagt, jag är så ofattbart förlamande trött. Både i kropp och hjärna.
Efter badet igår föll hela jag ihop på något sätt. I ren och skär trötthet.
Hade blivit orolig om jag inte läst på forumet att det verkar vara ganska vanligt så här i början.
Att föra tekoppen till munnen var som att bestiga ett berg, och tankarna var sega som sirap så att jobba var inte att tänka på.
Jag lät det vara så. Jag tillät mig. Jag tänkte att när jag vilar så gör varje fiber av min kropp och varje gnista i min själ samtidigt sitt jobb i det tysta, genom att bearbeta och fortsätta hålla mig nykter. Lade mig med en ljudbok vid 19 och har sovit till nu, men tyvärr som vanligt med många uppvaknanden under natten.
Den positiva lucköppningen: Jag tillåter mig vilan utan att piska på mig själv, för jag tror att vilan är nödvändig för att tillfriskna.

Torn
ons, 2020-09-23 - 10:42

Kroppen håller på att läka, samtidigt som hjärnan går bananas och är förbannad på att den inte får alkohol. Detta medför stor trötthet och dålig sömn. För min del sov jag riktigt dåligt och var svintrött fram till dag 14. Plötsligt sov jag jättebra. Det var som natt och dag, en enorm skillnad. Så sov så mycket du kan bara, kroppen behöver det. Snart vänder det! ?

Blenda
tors, 2020-09-24 - 07:18

Jag mår verkligen inte särskilt bra just nu. Men jag dricker inte. Den dörren känns helt stängd, mer än vad jag har känt vid något tidigare försök. Det är tack vare alla er som har fått mig att förstå vikten av ett låst nollförhandlingsläge, vad som än händer.
Just nu är det dock mest vita knogar som gäller, det får vara gott så. Tills glädjen över nykterheten kommer tillbaka. För det tror jag att den gör. Det till och med VET jag att den gör. Förnuftet finns kvar någonstans långt inne, även om känslorna löper amok.

En konkret positiv sak är, oavsett mitt mående, att jag sparar mycket pengar på att inte dricka. Så nu har jag beställt en blomsterprenumeration. Första buketten kommer idag, och sedan får jag snittblommor till dörren varje torsdag året ut, en bukett som ska påminna mig om, och lysa upp, varje vit vecka. Jag har haft svårt att unna mig snittblommor tidigare, de är dyra och förgängliga, men nu är ett gyllene tillfälle. Det kommer ändå inte att bli lika dyrt som vin, och oändligt mycket sundare. Jag älskar det vackra.

Se klart
tors, 2020-09-24 - 07:30

God morgon
Jag skrattade när jag läste om blommorna som för dyra och förgängliga - i jämförelse med alkoholen får de ju klart vintagekvaliteter...
Jag vill verkligen lyfta och framhålla det smarta med det låsta förhandlingsläget.
Det är den enda enda nyckeln du behöver för att bli nykter. Allt annat kan rasa kring oss, humör och hormoner, känslor. Men om du står fast vid att hålla en enda dörr stängd i ditt liv så kommer allt rasa färdigt så småningom. Lugnet och ron och glädjen kommer försiktigt och lite osäkert ”menar hon att vi kan komma fram nu, och att vi får stanna?”
Jag förstår att människor som blir nyktra om inte förr så då, kan bli religiösa. Därför att det öppnar sig en ny värld och det är inte ens din ”förra värld” utan nu med spår av andra erfarenheter som gör den och dig både extra sårbar men också urstark.
Håll i, en dag i taget, noll förhandling- stäng kontoret för gott, gone fishing kanske Torn hade sagt.
Som jag hejar på dig. Kram ?

Charlie70
tors, 2020-09-24 - 07:48

Nu skrattar jag också. Du är ju för rolig Se klart! Självklart har snittblommor vintagekvaliteter jämfört med vin, åtminstone om vinet hålls i vår ägo :D

Vilken bra ide med prenumeration på snittblommor! Det tycker jag absolut du ska unna dig och så fint det kommer att vara hemma hos dig hela hösten Blenda.

Kram!

Blenda
tors, 2020-09-24 - 13:09

Jag har sovit fyra timmar inatt och inte ens sammanhängande.
Idag är det en svart och jobbig dag.
Men – jag tycker inte synd om mig själv. Det är skönt.
Jag tror på att bättre dagar ska komma.
Jag är tacksam över att jag hade valet att sluta dricka och jag kan se att mycket gott fortfarande finns kvar omkring mig.

Blenda
tors, 2020-09-24 - 20:59

En tung dag 10 med trötthet, ångest och tårar blev till en fin kväll.
Ljummen hundpromenad, levande ljus, nybakat bananbröd och en kopp te.
Och min första bukett var färgsprakande och höstvacker.
Tillförsikt.

Kennie
fre, 2020-09-25 - 08:24

Så härligt när det vänder så där. Ta med dig känslan som en skatt och påminn dig om den när det känns jobbigt. Ett av mina favorituttryck är detta:

Jag trodde jag skulle gå under, men det gick över.

Brukar tänka på det när allt känns tungt, det får mig oftast att fnissa lite och ger perspektiv.

FinaLisa
fre, 2020-09-25 - 15:02

Kennie, tack för det citatet??
Underbart att få idag när jag varit sur och förbannad hela dagen!!

Kram ???

Blenda
fre, 2020-09-25 - 17:06

Underbart citat, Kennie, borde broderas. Jag kanske gör det, nu när tid finns för roligare saker än att pimpla vin.

Idag har jag verkligen upplevt fördelarna med nykterheten.
Gårdagens mående hade tidigare garanterat inneburit minst en flaska vin igår, samt tidig start idag – senast till lunch, kanske redan till frukost – in i den förrädiska dryckesstyrkan för att klara dagens måsten. Jag hade fått ur mig något halvdant på jobbet, fortsatt dricka, somnat till någon film, vaknat ett par timmar senare, druckit ur glaset som stått bredvid sängen, sovit några timmar, fortsatt dricka, etcetera. Antingen hade helgen försvunnit i ett trist halvlummigt rus eller så hade det blivit ännu värre.
Men nu...
Eftersom jag inte drack på känslan igår mådde jag bättre redan i morse. Fortfarande väldigt svårt att prestera rent arbetsmässigt dock. (Jag tror inte enbart att det beror på avsaknad av alkohol och abstinens, jag tror även att det är äkta känslor som knackar på och vill bearbetas, existentiella reflektioner som fått stå tillbaka så länge i vindimman.)
Jag tog helt sonika ledigt ytterligare en dag. Besteg tvättberget, gick långpromenad i ösregn och läste en bra roman istället.
Jag kommer troligen ändå att hinna fixa mina deadlines på jobbet. Nästa vecka är kanske hjärnan med mig igen. Och om inte, så får jag lösa det ändå på något sätt. Utan farligt speed-bränsle.
För det finns bara ett riktigt viktigt måste i mitt liv just nu – 0 alkohol.
Befriande att ha ett enda tydligt fokus.

Trevlig helg, alla ni underbara stöttande människor i detta forum!

Andrahalvlek
fre, 2020-09-25 - 21:16

De mantran som har burit mig genom snart 9 månader är följande:

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Chill helgkram ?

Blenda
sön, 2020-09-27 - 08:03

Vaknar till dag 13, sovit lite bättre inatt efter en utmanande lördag med en typ av aktivitet som gör mig sjukt nervös, och som tidigare betytt "lugna sig med vin i pet-flaska". Jag fixade det, men ärligt talat – om det hade funnits något alkoholhaltigt här hemma att ta till så hade jag nog gjort det. Nästa lördag ska jag ha en tjejmiddag (läs tantkväll ;)). Jag har en plan för hur den ska hanteras nyktert från min sida, men jag måste också uppenbarligen se till att direkt bli av med all eventuellt överbliven dricka.

Så till den positiva luckan...den får bli så prosaisk som att magen numera sköter sig helt normalt, till skillnad från under fylletiden :)

Se klart
sön, 2020-09-27 - 14:20

Det är vad jag gör om gäster går hem eller går och lägger sig och lämnar öppna flaskor kvar.
Alternativ är att ställa högt och långt bak i ett skåp- det kan ju hända att min man vill ha en slurk.
Men slattar är min främsta oro- att jag liksom bara ska få för mig att dricka ur som på impuls.
Igår dracks drinkar här och jag kände det som en getingsvärm av till hälften fulla glas. Morr.
Nej, man ska inte göra det svårare än det är detta projekt.
Kram ?

Blenda
mån, 2020-09-28 - 08:47

Jag läser i min gamla tråd från 2016. Det gör ont, men jag måste riva upp mina sår för att få dem att läka inifrån.
Alkoholen har varit plåster och förband, men på slutet alltför skitiga sådana, som gjort att själen snarare har infekterats utan att det har synts på ytan.

Så här skrev jag 2016:

"Jag övergick från att festdricka till att vardagsdricka i samband med en djup kris i samband med att mitt barn mådde så dåligt att hen inte längre vill leva. Under ett par år kan jag ärligen säga att vinet hjälpte mig att hålla ihop. Ångestdämpningen fick mig att fungera, jag klarade av att vara stark och i kombination med den överlevnadsreflex som slår igång när ens barn behöver hjälp var det för mig helt enkelt en bra lösning. Jag står fortfarande fast vid åsikten att alkoholen var den krycka jag behövde, där och då.
Men nu måste jag inse att det riktiga livet är tillbaka, och det förtjänar att levas fullt ut. Mitt barn mår bättre. Just här, just nu, finns det inte någon försvarbar anledning för att döva och slipa bort tillvarons vassa kanter. Nu behöver alla äkta känslor komma fram utan skyddsnät.
Jag behöver vara nykter för att fatta avgörande livsbeslut."

"En stor anledning till att jag dricker är att jag har svårt att hitta min plats i den nya otrygga tillvaron som kommer att vara min under hela återstoden av mitt liv.
Paniken när jag minns de stunder när jag faktiskt trodde att mitt barn hade tagit livet av sig. De många dagarna i ovisshet. Det tunga ansvar som det innebar att själv göra allt, precis ALLT, för att förhindra.
Och sorgen, den kommer också alltid att finnas kvar. Sorgen över att mitt eget älskade barn mådde så fruktansvärt dåligt.
Rädslan över att hens demoner kan komma tillbaka. Den blir jag aldrig kvitt.
Kort sagt så försvann min grundtrygghet i samma stund som insikten kom att mina barn kan välja att dö. Jag kommer nog aldrig att få tillbaka tryggheten. Jag måste lära mig att leva sida vid sida med mina rädslor. De kan bara dränkas för stunden i vilket fall som helst.
Jag suddade ut mig själv under de svåra åren, och nu måste jag börja skissa upp en ny kvinna. På ett sätt känns det spännande. På ett annat sätt känns det fruktansvärt skrämmande."

Så långt 2016. Då hoppades jag att allt skulle vända. Men livet fortsatte att ge mig rätt rejält hårda sparkar och slag. Jag miste tre människor som på olika sätt stod mig nära och betydde mycket för mig, alla i hastiga och oväntade dödsfall under loppet av ett år. Den yngsta var 25 och hen dog i en olycka.
Min man kraschade totalt, han har inte fungerat på två år. Vi har separerat på mitt initiativ, men vi bor grannar, och han suger ut min kraft varje dag. Mitt svajiga barn vill att jag ska ta hand om honom...

Jag har stått i stormens öga och druckit mig förrädiskt stark.

Men nu orkar jag som sagt inte mer. Ska vara nykter och tillåta mig att bryta ihop.

Andrahalvlek
mån, 2020-09-28 - 09:41

Det känns som vi dricker oss starka, när det i själva verket är tvärtom. Den insikten har varit allra svårast för mig att fejsa.

Alkoholen gör inte min sömn bättre. Den gör min sömn sämre eftersom jag inte får den viktiga drömsömnen, som är nödvändig för att bearbeta och ladda batterierna.

Alkoholen dämpar inte min ångest, den sätts bara på paus och kommer tillbaka ackumulerad etter värre vid ett senare tillfälle. I värsta fall mitt i natten.

Så otroligt tufft du har haft det ? Förstår att alkoholen känts som enda utvägen, en möjlighet att sätta livet på paus en stund.

Skönt att du nu är på rätt väg - och de nyktra fördelarna kommer att ramla in på löpande band.

Kram ?