Grattis till den smidiga presenten till dig själv!

Kolla på om logitech combo touch eller bara combo är rätt för dig. Jag har touchen , det är både ett helt skal o tangentbord och en enkel liten styrplatta. Perfekt tyckte jag.

Det ska jag kolla upp! Kan nog behöva ett tangentbord. Även om pekfingervalsen är snabb på mobilen så känner jag av vissa ”belastningsskador”. Mest i tummarna som jag stöttar mobilen med. Lite för mycket skärmtid blir det tyvärr ? Ännu ett beroende!

Kram ?

Ang tidigare inlägget

Att välja att vilja!

Medvetna val är nyckeln till ... ja ALLT! Särskilt positiva grejer som: välbefinnande, stolthet/nöjd med sig själv, glädje, lycka!

Det gränslösa i att kasta av sig offerkoftan!
Heja!

Hemma igen efter 26 x 2 mil och så mycket badande att jag nästan har fått simhud mellan tår och fingrar.

Min favorit på spat var att bada/basta varmt och bryta av med att då och då doppa mig i mini-poolen med 14-gradigt vatten. Så nice ?

Havsbad skippade vi. Vi hade det bra inomhus, och hade fin utsikt över havet. Himmel och hav hade hundra nyanser av grått idag, men det var hyfsat varmt.

De hade coronasäkrat spa och hotell riktigt bra med fem sittningar i både spa och på kvällens middag. Ombyte och duscha på rummen.

Till middagen drack jag Jacobs
Creek riesling och Brooklyn öl. Båda alkoholfria förstås. Rött alkoholfritt vin har jag inte vågat testa igen. (Provade en gång, spottade ut det och hällde ut resten av flaskan. Apäckligt.) Dottern dricker alltid bara vanligt vatten till maten. Otroligt god trerättersmidddag åt vi.

Enda smolket i glädjebägaren var väl sängen. Mjuk och skön förvisso, men endast 160 cm bred till oss båda. Utmärkt för älskande par, inte lika bra för oss två.

Dottern sover dessutom på rygg upp-pallad på minst fem kuddar (på grund av läckande magmun) så det blev inte mycket rörelseutrymme kvar för hennes tjocka mamma ?

Och jag snarkar, och hon hatar snarkningar. Ja, ni fattar dilemmat. Men hon fick öronproppar av mig och vi sov faktiskt båda två, åtminstone hjälpligt. Inga sura miner alls, vi var helt sams och goa mot varandra hela helgen.

Jag är mycket nöjd med helgen ? Och rätt så trött nu, så en semesterdag imorgon blir precis så välbehövligt som jag trodde att det skulle bli.

Yngsta dottern hämtade jag upp hos hennes pappa på vägen hem, och hon hade planen klar för sig: McDonalds ? ”Du orkar inte laga mat ikväll!” Det hade hon rätt i.

Kram ?

Så härligt att bara koppla av sådär som ni gjorde, du och dottern ?
Det behövs ibland, lite miljöombyte och så får man lite hemlängtan också. Det är bra ?
Skönt att du är ledig imorgon ?

Kram
???

I bilen upp till Varberg lyssnade jag på en massa poddar, bland annat Klimakteriepodden. I avsnitt 149 berättar vetenskapsjournalisten Maria Borelius om sin senaste bok ”Förundran”.

Förundran är en känsla som tydligen heter awe på engelska (aldrig hört talas om). Själv skulle jag snarare kalla känslan för wow. Det är en känsla vi fylls av vid vissa aktiviteter som gör oss helt uppfyllda av glädje, nöjdhet och tacksamhet.

Det som sker är att hormonet oxytocin frigörs, också kallat ”kärlekshormonet”. MYCKET oxytocin frigörs när vi är förälskade, och det är ett hormon som verkligen gör underverk för vårt psykiska mående.

Mig veterligen frigörs oxytocin vid amning, kramar, massage och sex. Även i stora mängder vid förlossning, det är det hormonet som sätter igång förlossningen. Det får igång värkarbetet.

Det är även det hormonet (fast kemiskt framställt) som används vid igångsättning av förlossning. Man får det hormonet i dropp helt enkelt. Det vet jag eftersom jag är igångsatt vid båda mina förlossningar.

Nåväl, förlossning, amning, kramar och sex har jag inte mycket av i mitt liv just. Tyvärr, eller tack och lov, det beror på hur man ser det ?

Massage däremot tänker jag boka in nu på fredag. Jag har fallit ur min vana att ”fira löning” med massage, men jag ska genast återuppta den igen. Lika mycket för ocytocinets skull som för själva behandlingen.

Maria Borelius hävdar att förundran väcks och oxytocin frigörs vid många fler aktiviteter. Hon uppmanar att man ska hitta några sådana stunder så ofta som möjligt. Två minuter då och då räcker långt.

Hon ger några exempel:

? Mäktig musik, som ger ståpäls av välbehag.
? Alla typer av naturupplevelser.
? Alla typer av konstupplevelser: Konserter, teater, konst, litteratur etc.
? Skratta och ha roligt ihop med nära och kära.
? Gosa med en bebis (alla mor- och farföräldrar känner till det fenomenet).
? Bli förälskad (ja tack ?).
? Gosa med ett husdjur.
? Utöva yoga och meditation, och andlighet generellt.
? Ideellt arbete och att hjälpa andra.

Hon säger att man ska ta tillfället när man får chansen. Möter man en hundvalp och får chansen att gosa och leka med den så ska man ta sig den tiden, inte bara hasta iväg.

Sen börjar jag lyssna på hennes bok ”Förundran” och där finns inte många tvåminuters-aktiviteter. Den handlar om pilgrimsvandring till Santiago de Compostela (osäker på stavning), ayourveda (ännu mer osäker på stavning), och österländsk andlighet mest.

Lite besviken blir jag. Jag har inte varken tid eller lust att pilgrimsvandra. Förundransaktiviteter som musik, konst och naturupplevelser är mer på min nivå.

Sen tänker jag att allt som man gör mycket av tappar sin wow-effekt efter ett tag. Lyssnar du på ”Life On Mars” med Bowie varje dag så tappar den sin förundranseffekt efter ett tag. Gosar du dagligen med en bebis eller en hundvalp tappar det också sin charm, även om förundranseffekten nog kommer och går lite mer där.

Och jag tänker också att man nog kan bli beroende av att få uppleva förundranseffekten. Att man hela tiden måste levla upp. Det är kanske det som kallas att man är ”på jakt efter något”. Eller att man fortsätter dejta nya killar i jakt på förälskelsen/oxytocinet.

Jag tänker också att äldre människor generellt har väldigt lite wow-upplevelser i sin vardag, och att det är därför djur på äldreboenden gör underverk och att dementa personer mår bra av att pyssla om dockor och gosedjur.

Våra äldre borde få massage varje vecka och passa hundar och katter på våra äldreboenden! De kan ju med hjälp driva hunddagis för oss yrkesarbetare, vilken vinn-vinn ?

Jag drömmer faktiskt om att öppna hunddagis kombinerat med daglig verksamhet för yngsta dottern och hennes kompisar. Det hade berikat både mitt och hennes liv oerhört mycket ? Dagdrömma är sunt, det frigör nog också oxytocin.

Jag lär återkomma i detta ämne eftersom det lär skramla runt i min skalle ett bra tag.

Kram ?

Jag har inte slappat och slöat hela lediga måndagen. Skjutsade dottern i morse kl 7. Har tvättat och rensat ur dotterns garderob, vilket var SÅ välbehövligt. Jag har också lagt all ren tvätt i garderoberna!

Det där sista brukar jag aldrig orka. Jag stupar på målsnöret liksom. Så det är mer regel än undantag att det står kassar med ren tvätt bredvid min säng, tills det är dags att tvätta igen 14 dagar senare. Då behöver jag kassarna ?

Två höneblund har det blivit - en timme på förmiddagen och en halvtimme på eftermiddagen. En extra bra ledig dag alltså, eftersom en bra ledig dag alltid innehåller en höneblund ?

Första tiden för massage fanns tyvärr inte förrän 12/10, men när jag ändå var igång bokade jag ytterligare tre tillfällen omkring löning i okt-dec. Att gå på massage är ett riktigt bra sätt att fira löning! Hälften av summan får jag tillbaka som friskvårdsbidrag från företaget.

Imorgon jobb igen, och jag känner mig utvilad och på hugget.

Kram ?

Vad klokt du skriver! (Som vanligt). Maria Borelius skriver mycket klokt och medryckande, men håller med om att hennes liv ibland är på en annan nivå än för vissa av oss andra?

Önskar dig en fin dag!

Kram?

Bokade precis en fotvård och massage för vårt friskvårdsbidrag som bör användas innan årsskiftet..Det känns lite lyxigt, helst om det är en bra person som utför det..Jag tog en tuppis nu innan jobbet. Håller med om att en liten vilostund verkligen ger energi och gör dagen bra...Har kvälls och journattspass strax Bra med extra energi före jobbet. . ??

Idag behövde jag köpa ett par byxor efter jobbet. Stannade till vid ett stort köpcentrum på väg hem.

Parkerade där jag alltid brukar parkera. Nära Systembolaget. (Så jag slapp träffa så många jag eventuellt kände med en vinbox i näven.)

Jag kan knappt föreställa mig hur många gånger jag handlat vin just där. Jag hade två andra systembolag som jag också besökte regelbundet, så jag varvade mellan dessa tre. Vem försökte jag lura?

Tanken slog mig precis när jag hade parkerat. (Till just den delen av parkeringen körde jag med autopiloten påslagen.) Minnet kom till mig som en sur lukt från ett gammalt avlopp.

Sen gick jag en annan ingång in i köpcentrumet och köpte mig två par byxor. Det kunde jag unna mig med tanke på hur mycket pengar jag sparat på att inte köpa vin.

Nästa gång tänker jag parkera i andra ändan av den stora parkeringen. Bryta gamla vanor, skapa nya nyktra vanor.

Kram ?

I natt vaknade jag av olika drömmar tre gånger. Alla tre beskrev olika typer av kaos och stress. Jag fattar hinten.

Minns inga detaljer, men förstod direkt att det var drömmar eftersom de alltid har så konstiga detaljer som inte ens min fantasi hade kunnat komma på.

Dels är det som alltid mycket på gång på jobbet. Jag fortsätter göra en del saker som jag inte skulle göra egentligen, och jag får nya arbetsuppgifter hela tiden. En kollega är långtidssjukskriven och hans uppgifter plåttras runt på oss andra. ”Kan du ansvara för detta också?”

Under oktober ska vi dessutom göra en rejäl omgörning i både arbetssätt och innehåll. Utbildning ska planeras, och allt ska klaffa. Nu tror jag att den planeringen håller. Jag hoppas det i alla fall.

Samtidigt hade vi igår ett videomöte inom koncernen, med kollegor på andra orter som gör ungefär samma arbetsuppgifter som jag. En av dem, som jag känner väl sen flera år, var rejält pressad av sin arbetssituation - och det gjorde mig så ont att se.

Så hur hanterar jag detta idag? Jo, jag tar smskontakt med kollegan och hon ringer upp mig och vi pratar en lång stund. Jag försöker peppa henne så gott jag kan, utifrån mina egna erfarenheter. Men mest lyssnar jag.

Hon är tacksam över att få prata, att någon ens ser att hon mår dåligt. Jag är den första kollegan som ens frågat hur hon har det, även inräknat hennes egen arbetsplats.

Sådant går faktiskt att fånga upp på video om man är lyhörd på vad folk säger, deras ton och kroppsspråk. OM man känner dem sen innan, så det förutsätter att man har en relation sen tidigare.

Samtidigt är hon lite i samma sits som jag, hon vill inte ”störa” sin stressade chef. Ett jävla dilemma. Chefer är inte heller immuna mot stress, långt ifrån.

Sen gör jag det allra nödvändigaste på jobbet och gör en grovplanering över resten som ska göras den här och nästa vecka.

Sen får jag plötsligt huvudvärk från helvetet och får gå och lägga mig. Ibland är det inte bättre att jobba mer utan att jobba mindre, och min kropp har sina knep för att få mig på knä. Tack och lov kunde jag somna och nu mår jag mycket bättre.

Imorgon blir det möte, möte, möte på jobbet igen. Orka. Ja ja, allt blir som det blir och går som det går. Ett helvete i taget.

Jag väljer att inte ta ut oron i förskott. Jag väljer att inte slå på mig själv för att jag inte hinner med allt jag skulle vilja göra. Jag väljer att prioritera det allra viktigaste, och avboka det som kan avbokas. På ons 30/9 skulle jag deltagit i ett studiebesök hela dagen. Krånglade mig ur det genom att skylla på corona.

Vissa personer (som min chef) vill vara med på allt. Det vill inte jag. Jag vill vara med när det handfast berör mitt jobb, inte annars. Det jag behöver veta kan min chef återberätta för mig.

Kram ?

Det är både en välgärning och en förbannelse att de hemska minnena försvinner snabbare än de fina minnena.

Det är när vi glömmer vilka hemska saker som vi har gjort på fyllan, och hur dåligt vi mått, som vi riskerar att falla dit igen.

Jag tror därför att ett principbeslut är det enda rätta. Att aldrig ta första glaset - och det är inte förhandlingsbart.

Jag har slutat röka flera hundra gånger sen jag började röka vid 14 års ålder, och börjat igen varje gång. Först när jag började snusa i 30-årsåldern kunde jag sluta röka.

Jag har inte försökt sluta snusa en enda gång på alla dessa cirka 20 år. Men just nu försöker jag följa Mrx recept: 10 prillor/dag. Funkar nästan varje dag, även om jag slarvat lite de sista dagarna kom jag på nu.

För mig känns det tusen gånger värre att ens tänka tanken att sluta snusa jämfört med att sluta dricka. Vet inte varför ens tanken känns oövervinnlig.

Så ja, jag är väldigt imponerad över ditt snusstopp! Och alkoholstopp! Jag är väldigt glad för din skull och ska peppa dig in i kaklet ända till julafton. Då skålar vi tyst i julmust allihop ?

Kram ?

Det är otroligt skönt att ha det här forumet, att stöta och blöta högt och lågt med likasinnade. Likheterna är fler än olikheterna.

Kram ?

Gult fält vid rubrik, länkstreck överallt. AH har onekligen förändrat utseende idag, på mobilen åtminstone.

Snart hoppas jag få min padda, får se om jag övergår till att skriva där. Trot eller ej, långskrivare som jag är, så skriver jag alla mina inlägg med höger pekfinger. Men det går väldigt snabbt!

Kram ?

Det kan vara så att man anpassat sajten till talsyntes och även på annat sätt tillgänglighetsanpassat sajten.

Alla länkunderstrykningar tror jag beror på att man väldigt tydligt ska se att du med hjälp av dem kan navigera dig vidare på sajten. Att de enbart är blå är egentligen otydligt.

Att rubriken blir gul beror på att man verkligen måste fylla i rubriken. Den skapar själva inlägget.

Generellt gillar det mänskliga psyket inte förändringar, så det här är nyttig träning för oss ? Det här blir snart det nya ”normala”.

Kram ?

Bra möten, men så tröttande det är. Helt slut i skallen. Toppade dessutom den intensiva jobbdagen med en zoom-föreläsning på en timme med Katarina Wennstam via mitt engagemang i tjejjouren.

Hon är en känd författare, som genom sina böcker och statement i olika sammanhang, försöker bidra till att förändra samhällets syn på sexuellt våld mot kvinnor.

Endast 5 procent av alla anmälda våldtäkter går ens vidare till åtal. 5 procent! Och då är ändå mörkertalet vad det gäller antal anmälningar enormt!

Jag älskar människor som brinner för olika frågor. Jag blev väldigt stärkt i mina egna åsikter och fick en massa bränsle för kommande diskussioner.

Hoppas sova gott i natt. Imorgon är det spurt mot helgen, men jag jobbar hemifrån så det sparar en hel del energi. Så fort jag visar mig i lokalen blir det annars ”Du, när du ändå är här...” Blir avbruten HELA tiden. Suck.

Men det finns trots tröttheten ändå inget vinsug någonstans inom mig. Har inte ens tänkt tanken, förrän nu när jag skriver ner det.

Kram ?

Du vet ju vad jag tycker om ditt jobbtempo, så jag drar inte upp det igen.? Hur går det med körsången numera förresten? Och cykelturerna. Kan ju vara bra att försöka prioritera in lite sådana saker som du verkligen tycker är kul och mår bra av. Även på vardagarna. Så kanske du åtminstone slipper drömma om ditt jobb.?

Ha det gött! Kram ?