Nu är tiden ute. Lilla visaren hänger slapp och slö sen igår, har dött för gott. Just precis nu när jag äter frukost gav även den stora visaren upp sin sista suck. Nu visar väggklockan i mitt kök kl 17.30 konstant.

Det här är jobbigt. Vill inte ens försöka räkna på hur många tusen gånger just den här klockan har hjälpt mig att hålla tiden.

Jag kastar min blick på väggklockan i mitt kök säkert 20-30 gg/dag, ibland mer och ibland mindre förstås. I sju år. Det blir många gånger.

Vad är det med väggklockor? Trots att man har klocka i mobilen med sig hela tiden, och klocka synlig på datorn, så har man alltid väggklockor att snegla på. Överallt vet man var väggklockan finns.

Flyttar någon på en väggklocka på jobbet så blir jag helt vilse, likadant om batteriet behöver bytas på någon jobbväggklocka. Jag byter batteri direkt! Och från sommartid till vintertid och vice versa. Direkt. Klarar inte av väggklockor som inte har rätt tid.

På rak arm kan jag komma på att vi har tre väggklockor på jobbet som jag har stenkoll på konstant. Vi har fler, men de sitter på andra ställen där jag inte kan se dem från min jobbplats eller fikarummet.

Nåväl, jag ska nog hitta en ny livskamrat som vill flytta in i mitt kök. Den väggklocka jag har är en inflyttningspresent från äldsta dottern. En sådan där som man sätter siffrorna löst på väggen med ett urverk/visare som sitter löst i mitten.

Fick tipset att de fortfarande säljs på Biltema för 149 kr, så det blir en resa dit idag. Så lyxigt har jag det i mitt hem ?

Tills dess har jag en pytteliten väckarklocka som vikarie. Den står på köksbordet bredvid datorn, och kan lätt vridas så att jag kan kolla på den när jag äter också. Vanans makt alltså.

Kram ?

Ps. Somnade kl 23.15 och vaknade kl 6.55. Varit vaken några gånger i natt, men har somnat om lätt. Inga jobbtankar ??

Sorg över trotjänaren

Tråkigt när den där som alltid funnits där till slut gav upp! 17.30 är kanske iofs en bra tid, precis efter jobbet, och man har hela kvällen kvar!

Hoppas att den nya klockan går vänja sig vid!

Jag har vant av mig med väggklockor, kanske för att jag nästan alltid går omkring med en klocka på armen :-) Den vanan har jag svårt att släppa. I perioder har jag en träningsklocka, dvs när jag tror jag ska komma i riktigt bra form, och i andra perioder har jag ett mer vanligt armbandsur, dvs när jag är tekniktrött :-)

På jobbet blev det lite ramaskri ett tag när vi tog bort alla centralt styrda klockor i samband med en ombyggnation. Fast det var också ramaskri ibland när tidssynken inte fungerade och de visade 5 minuter fel. Nu har personalen glömt och hittat nya sätt att komma i tid till kaffet ;-)

Kikar in här och tänkte bara säga att det märks att du verkligen har kommit in i andra andningen nu vad gäller att vara stolt över att du är nykter och att du har lyckades sluta med drickandet. ? Och det här med att berätta och visa det för andra utan att det känns besvärande. Det är en väldigt befriande känsla. Det gick lite segt för dig ett tag och vi konstaterade ju att det tar olika lång tid för olika personer. För min del tror jag att det gick lite snabbare pga att jag har ju frugan och har kunnat prata och bolla med henne närsomhelst. Det är säkert skillnad när man bor själv.

Jäklar vad tiden är viktig ändå. Med facit i hand så skulle jag nästan vilja rekommendera att man sätter 4 till 5 månader nykterhet som ett första mål. Vid 3 månader mår man ju jättebra, men det är så många fler fördelar kvar att upptäcka.

Jag tänker på alla som aldrig kommer så långt och får börja om gång på gång. De som inte vet hur det är att må bra på riktigt liksom.
Det är synd när de ändå har kämpat så tappert. Men det är ju mycket bättre än att ge upp direkt.

Kram

Det är så mycket man inte kan läsa sig till, utan man måste uppleva det för att förstå det fullt ut. Och man måste låta det ta den tid det tar.

Läste en rolig sak på twitter precis och jag skrattade så jag kiknade en lång stund. Av igenkänning.

Så roligt som jag har nu när jag har roligt minns jag inte när jag hade senast. Skrattet liksom bubblar i hela kroppen.

Här är det som skrevs, du kanske skrattar också ?

”- Hej, jag heter Sanna och jag har idag suttit på fel föräldramöte i över en timme. Hej då.
- Haha, jag hade en kollega som dessutom blev klasspappa i fel klass.”

Igenkänningen blev extra stor eftersom jag i våras hamnade på fel konferens. Känslan när jag tittade upp från mobilen och inte kände igen en enda deltagare ? Och när människan på scenen sa ”Välkommen till region Kronobergs tvådagarskonferens” ?

Jag kunde inte ens smyga ut osedd eftersom jag satt långt fram i mitten på en rad, och minst 20 pers fick ställa sig upp och släppa ut mig. Alla skrattade åt mig - 300-400 pers garanterat. Hjärtligt skratt, men ändå.

Gud så pinsamt ? Men ett roligt minne nu efteråt!

Kram ?

Fibblan

inväntar jag andra andningen..! Tack för ni hänger kvar, både Torn och Andrahalvlek?! Här kan man alltid hitta inspiration och lite mer motivation ?! Precis som ni beskriver, är det ju en upplevelse som måste genomlevas själv. Att verkligen för egen del ta in och ta del av allt positivt, som sker med nykterheten. Så länge, är det hjälpsamt att ni beskriver hur det är för er, så tack för det?! Jag är ju tyvärr en sån som inte riktigt ha förmått stanna kvar tillräckligt länge i nykterheten, för att kunna uppleva de långsiktigt hållbara fördelarna och alla andra små härliga tillskott av positiva inslag, som väntar längre fram. Men som du också är inne på Torn, så kan man ju heller aldrig komma dit om man inte tar nya tag. Det är slitsamt, men det ger resultat. En dag kommer jag vara fri på riktigt ??! Jag måste hålla hoppet om det levande☺️!
Kramar!
/Fibblan ?.

Du fixar det Fibblan! Man ska inte slå på sig själv när man misslyckas. Upp igen ur diket och sikta mot målet igen! Misstag är tillfällen till att ta lärdom, så man inte gör samma misstag gång på gång.

Samtidigt är det viktigt att fokusera på alla fördelar med nykterheten! Du måste väl ha märkt av en hel del?

Starkare känslor, både negativa och positiva, är en tydlig fördel med nykterheten tycker jag.

Kram ?

Har upptäckt 3 säsonger av ”Bäst i test” på svtplay. Det är precis min humor! Jag skrattar så jag kiknar ? Min mamma säger: ”Usch, de är så tramsiga”. Ja, och det är just det som är så roligt.

Förstår inte riktigt vart allt detta skratt kommer ifrån - det bubblar i hela kroppen på mig.

I söndags träffade jag en kompis, vi letade hittaut-kontroller ihop. Jag pratade oavbrutet om allt och ingenting. Hon fick knappt en syl i vädret. Jo, lite fick hon prata ?

Jag var intensiv innan, nu är jag ännu mer intensiv. Det är som om nykterheten har kokat ner essensen av mig, lite mer koncentrerat. Vet inte om världen orkar med mig riktigt ?

Det är bra att jag trivs i mitt eget sällskap och cocoonar mycket också. Jag gör bara vissa enstaka utfall i sociala sammanhang.

I tisdags hade jag jättekul ihop med en kollega som jag aldrig har fikat ihop med tidigare. Alltså jättekul! Vi bara råkade sitta där samtidigt. Snacka om att vara helt svältfödd på sociala kontakter IRL ?

Jag tar alla chanser på något sätt. Vad som beror på nykterheten och vad som beror på corona är dock ovisst. Kanske en kombo.

I helgen ser jag fram emot att besöka dottern och hennes pojkvän i Göteborg helt nykter ??

Det blir inget Marstrand eftersom det ska regna. Istället blir det ett escape-room på Lindholmen. Det ryktas om att vi ska leta efter stulna ubåtsritningar. Jag hoppas att det blir roligare än det låter!

Vi har gjort sådant innan, också i Göteborg. Då skulle vi leta oss fram den heliga graalen. Vi lyckades inte hela vägen, det var ruskigt svårt. Och kul! Problemlösning på ny nivå.

Samarbete är superviktigt. Sist kompletterade vi varandra bra - jag, äldsta dottern och barnens pappa. Yngsta dottern agerade hejaklack. Nu ska dotterns pojkvän vara med också - och han har svart bälte i att killgissa ? Vi får se hur det går!

Kram ?

Avundsjuka är också en motivator. Ta rygg på mig Jasmine ❤️

Jag har ett tänkvärt citat som hänger i en ram i min hall som stämmer rätt så bra tycker jag:

”The happiest people
do not have the best
of everything.
They make the best
of everything they have.”

Kram ?

Släckte vid 23, somnade nog innan kl 23.30. Sen har jag vaknat varje timme hela natten, kollat på klockan och somnat om. Varje timme!

Trots att jag är ledig idag och därför kunde ta sovmorgon. Det var meningen att jag skulle ta sovmorgon, ladda batterierna inför Göteborgsresan.

Ja ja, jag är väl förväntansfull inför resan helt enkelt ? Inte lika hårt drabbad som yngsta dottern dock. Hon har tjatat om detta i en månad nu. TJATAT. Det finns knappt någon i hela södra Sverige som inte fått lyssna på tjatet. I detalj.

”Mamma hämtar mig kl 13, sen ska vi packa, åka och hämta pappa, äta på Max i Värnamo....”

Allt hon har erfarenhet av sen tidigare resor till Göteborg behöver repeteras. Det är bra, då kan hon lättare ta emot sådant som hon inte ens kan föreställa sig ska hända, när det väl händer.

Och jag vet att hon vet att om mamma, pappa och storasyster är med så löser sig allt. I situationer då oförutsedda saker händer är reaktionen hos oss föräldrar superviktig. Och det spelar ingen roll vad vi säger. Hon läser av vår inre energi på en millisekund. Hon är som en barometer på vårt humör.

Tack och lov är vi samspelta som få andra. Barnens pappa är lugnet själv initialt, tar kommando och agerar. Mobiliserar hjälp utifrån, blir en tydlig talesman. Jag blir chockad och tyst initialt, handlingsförlamad.

Jag återfår dock rätt snabbt handlingskraften, så fort jag fått hyfsad koll på läget. Då börjar jag lösa ekvationen, strukturera en handlingsplan som sträcker sig på lite längre sikt än just nu, och sen kliver jag in och tar arbetsledarrollen.

Då kliver barnens pappa lite åt sidan, men visar tydligt att han tror på mig och stöttar mig, och sen gör han vad jag säger åt honom. Jag är duktigare på helheten och att se konsekvenser i ett längre sammanhang. Han är duktigare på att ”gräva” här och nu, grotta ner sig i saker.

Totalt 31 år ihop, i olika konstellationer, och många gemensamma utmaningar har gjort oss oerhört samspelta. Vi pratar inte ens om det här - vi bara gör. Jag vet hur han tänker, och han vet hur jag tänker. Ingen känner mig så väl som han.

Och det ska bli en trevlig helg ihop med familjen ❤️ Hoppas innerligt att beefen mellan svärson och svärfar inte ger sig tillkänna. Att de båda två är vuxna och mogna nog att bita sig i tungan och bjuda till för den goda stämningens skull.

Kram ?

Så fint det låter med erat samspel och vilken styrka det måste vara. Jag tänker på dina ord om hur hon läser av er och hur ni kan vara lugna för ni vet era roller❤️❤️❤️❤️❤️
Kram Strulan

Jag och yngsta dottern bor på B&B bara några km från där äldsta dottern bor. Bilvägen. Stället är noga utvalt för att jag ska slippa köra genom stan eller Tingstadstunneln. Resrutten är uttittad noga och jag kör lätt från punkt A till B.

Jag tog faktiskt mitt körkort i Göteborg, min bilskola låg i Nordstan. Men det är 30 år sedan, nästan exakt på månaden faktiskt, och MYCKET har hänt här på de åren.

Just nu gräver de överallt ? Någon tunnelbana eller nåt. Rätt puckat egentligen, för alla vet ju att Göteborg är byggt på sank strandmark. Hela innerstan pålades av holländarna som byggde staden.

Otroligt sköna sängar har de här, och det var väldigt skönt att åka ifrån den varma pyttelilla studentlägenheten. Den känns som en båthytt ?

Här kommer jag att sova riktigt gott! Barnens pappa får sova på deras soffa. Då får han chansen att bonda lite extra med svärsonen ?

Kram ?

Mycket som har hänt här ja. För att inte tala om alla skjutningar och bilbränder mm. Det är förortsgängen som styr här nu, De upprättar egna vägspärrar och i Nordstan går jag aldrig numera. Och allt har med droghandeln att göra. Kram

Jag har ju inte berättat för så många att jag är nykter. I början ville jag inte berätta, kände mig alldeles för skör för att prata om det. Vågade inte hoppas att nykterheten skulle vara bestående.

Sen har det i coronatider inte varit så många festtillfällen, och de få tillfällen som har varit så har jag kört bil, och då är det ingen som undrar varför jag är nykter.

Så under dessa 7 månader har jag endast på riktigt ”kommit ut” till min äldsta dotter och en kompis. I fallet med dottern var det väl planerat från min sida, med kompisen var det ett bra tillfälle på tu man hand som jag tog vara på helt enkelt.

Men det känns lite som att ljuga när jag inte berättar om det. Samtidigt som jag inte vill göra en stor grej av det, så är det faktiskt en stor grej för mig. En enorm grej.

I bilen till Göteborg tog jag chansen att berätta för barnens pappa. Man pratar så bra i bilen, eller hur? Jag misstänker ju att han vet om det, att äldsta dottern har skvallrat.

Trots att vi träffas varje vecka och äter middag ihop när yngsta dottern byter hem, så har det inte blivit ett bra tillfälle att prata om det. Yngsta dottern är ju alltid med dessutom, vilket hon var i bilen också förvisso.

Men nu var det dags, och det var ett rent infall. Det kändes rätt.

- Vet du vad jag har gjort?
- Nä, vadå?
- Under snart 7 månader har jag inte druckit en droppe alkohol. På onsdag blir det 7 månader.
- Det är ju jättebra!

Och sen fortsatte vi prata om hur lätt det är på sommaren att dricka lite för mycket, och han berättade om sitt senaste dyra inköp av whisky på någon auktion.

Thats it. Så lätt är det. Nu ska jag fortsätta ”komma ut” för alla jag känner som står mig nära. Alla. Jag är redo nu.

Kram ?

Ps. Jag har sovit sådär i den sköna sängen. Men jag är inte kräsen med sömn, och jag har inte åkt till Göteborg för att sova gott. Det får jag göra på måndag. Har medvetet tagit ledigt på måndag. Jag behöver semester efter semestern.

Även sådana här kvällar är jag kvällstrött. Gäsp. Vi åt kanongod middag på restaurang, och fortsatte sen hem till deras lägenhet.

Kl 21.30 var jag färdig för sängen, tvingade mig sen att stanna kvar till 22.30 av ren artighet. Nu ligger jag äntligen i sängen på B&B och låter alla intryck sakta rinna av mig.

Escape-room har vi besökt idag också. Andra gången för oss, och det var riktigt roligt. Dotterns pojkvän hade aldrig provat innan, så han höll hyfsat låg profil.

Men alla av oss bidrog till viktiga pusselbitar - och vi klarade det med 15 min tillgodo. Man har en timme på sig. Just det här rummet hade svårighetsgrad 3. Det förra vi gjorde för några år sedan var en 4:a, och det klarade vi inte. Sen finns det tydligen 5:or också.

Kul aktivitet som jag kan rekommendera kompisgäng eller som i vårt fall familjer med vuxna barn. Det är en vuxenlek. Yngsta dottern var helt uttråkad ?

Nu ska jag kolla hur ni haft det, och sen ska jag sova gott förhoppningsvis ?

Kram ?

Vilken härlig resa ni tycks ha tillsammans! Ja, ni firar väl egentligen dotterns födelsedag. Underbart! Det samarbete du beskriver av din och exmakens samarbete hade vi INGENTING av. Tvärtom. Kris födde kris på kris. Hade vi en kris med t.ex. flickan, hamnade maken i kris och då blev det helt plötsligt fler kriser för mig att ta hand om. Slutade alltid med skrik och tårar från alla håll - av olika skäl - samtidigt. Nej tack.

Kram!

Det låter verkligen som en härlig helg, med både att du berättade för ditt ex, att ni klarade av escaperummett på den nivån. Hoppas du slapp jobbiga klaustrofobiska drömmar ?