av Oslo

Oslo
ons, 2020-09-23 - 20:43

Jag går sönder i kroppen. Mina känslor svämar över.
Jag googlar om skilsmässa och läser om faser.
Känner mig delvis igen, men söker den extra dimensionen om att lämna nån med alkoholproblem.Med allt vad det innebär.
Oron för barnen varannan vecka?
Oron för om han är nykter med dem, kör bil osv.
Känslorna över att detta är alkoholens fel.
Kärlekssorgen.
Vad säger man till omgivningen?
Skal alla barnens føräldrar få veta? Är det bra før barnen?

Ja ni førstår.
som har gått igenom detta?
Hur gick det? Vad hände med vårdnaden? Hur gick det med barnen? Hur blev eran relation?
Blev han/hon nykter?
Osv

Blade Runner
ons, 2020-09-23 - 22:24

Jag har lämnat min fd man som är alkoholist. Jag gick igenom samma funderingar som du och i mitt fall väntade jag och stod ut länge innan barnen var så stora så att de själva kunde bestämma var de ville bo. Idag bor barnen 100% hos mig och jag vågade inte lämna tidigare bla för att jag inte ville att han skulle ta hand om dem själv.
Kram
Blade Runner

EmmaLisa
fre, 2020-09-25 - 21:09

Lider med dig och jag känner samma sak. Vet inte om jag kan eller borde lämna. För min del är min oro över att lämna barnen med honom låg i nuläget, men vet vet hur det skulle bli när han får fria tyglar. Visar din man ansvar gentemot barnen? Kräver han varannan vecka?

EmmaLisa
fre, 2020-09-25 - 18:15

Hade jag kunnat ekonomiskt hade jag kanske lämnat redan. Hur har du det med det? Min man har fått ultimatum och jag lever på hoppet att inte behöva uppfylla det. Men han är som två personer...

Oslo
sön, 2020-11-29 - 08:21

Men resan är ju långt ifrån över om man gemensamma barn. Och jag vill gärna sparra med deg som också har kommit dit. (Det är ju långt ifrån en självklarhet att man klarar att gå)

Så okej, vi beslutar oss för att nu får det vara nog, vi skal skydda och ta ansvar för barnen och oss själva, men det är ju inte så lätt. Jag har flyttat ut, men ganska snart så kommer ju frågan om hur vi skal førdela barnen.

Om vi lägger in i bilden att alkoholisten inte har så pass allvarliga problem att han utsätter oss för våld och klarar att ha ett jobb. Vad skal man gøra då?

För de som har läst min tråd vet att jag jobbar som en galning før en privat avtale der far skal gøra blodprov Peth gång i månaden med resultat under 0.05. Der har jag efter en del sparring kommit till att jag nekar han vårdnaden tillfälligt om resultat uteblir eller är høgre än det. Alltså jag tar han till rätten før att få en utomstående part att genomføra en barnførdelning om vi inte får den privata avtalen att funka - Går det till så i Sverige också vid konflikt?

Den biten är ok. Krävande såklart, men ändå enkel. Regler, gränser och skydd. Här finns ganska mycket hjälp att få. Utmaningen här är att stå upp, kräva signatur, orka konflikt, men ändå, ganska enkelt och tydligt mål.

Men hur gør man socialt? Jag har berättat før förskolan, men vad gør man med grannar, kompisars föräldrar? Han vill ju såklart att ingen skal veta.

Jag är lite osäker här. Skal man bara berätta där det i kritiskt? Eller inte till nån? Eller till alla? Barnen kanske inte tycker att det är superkul?

Jag har berättat för hans familj och några av mina vänner. Och min familj. Men jag tycker det är lite svårt. Har lust att berätta för fler ibland, och det beror på att jag inte litar ett dugg på att han är nykter. Om kompisar blir med hem till han osv. Som om jag vill att flera skal følja med på han, reagerar om de ser han på systemet mm.

Jag förstår att detta bara är en mellanperiod, før att leva med denna osäkerheten går inte över tid. Før att vara ärlig så väntar jag bara på att han skal misslyckas med testen så att jag kan ta han vidare i systemet.

Men hur har andra gjort?? Vill verkligen veta!