av Oslo

Oslo
tors, 2020-09-24 - 09:04

Jag läser dina ord och önskar att det vore mina på ett sätt.

Du skriver «jag har äntligen brutit mig loss» - Men jag känner bara en ändlös svart mardröm. Jag känner inget äntligen. Jag känner inget hopp om en bättre framtid. Jag känner bara sorg. Jag fattar inte hur jag skal klara detta.

Rent intellektuelt vet jag att det är det rätta, men mina känslor, min sorg är förtvivlande stor. Han drog igår, och då kändes det som en blanding av lättnad, förtvivlan och sorg.
Natten har varit helt jävlig. Den har gått igenom alla dessa år, alla løgner, alla svek.

Jag har hållt mig sammen på morgonen, fått dessa tre barn till förskola och skola. Jag bad till och med om ett møte i förskolan før att berätta om situationen. Jag gör allt jag kan før att inte ångra mig. Inkluderar flera människor.

Men nu. Jag sitter bara i bilen. Det är så mörkt. Undrar faktiskt om jag kommer att orka. Hur fan skal man klara detta?

Jag känner mig så jävla ensam!!

Jag känner mig otrötslig. Jag känner mig kraftlös..

Oslo
tors, 2020-09-24 - 09:06

Jag hejar på deg! Jag önskar dig styrka och mod.

Jag önskar den till mig själv också. Tiden skal visst hjälpa.

Olycklig Make
tors, 2020-09-24 - 09:52

....för det hjälper otroligt mycket.
Jag har pratat med en kompis om våra problem i flera år och det har hjälpt mig under tiden även om jag mått dåligt och att det tog flera år för mig att komma till beslutet att lämna situationen.
Kompisen har alltid funnits där och det är jag otroligt tacksam för, när jag äntligen tog beslutet sa han till mig, " jag tycker att du gör rätt val efter allt som varit, gräset är oftast inte grönare på andra sidan men i ditt fall kommer det nog vara det"....
Som jag skrev tidigare så blev vändpunkten för mig när jag läste boken djävulsdansen, den fick mig att inse mitt eget problem som medberoende och även hur en beroendeperson fungerar.
Jag kan verkligen rekommendera dig att läsa/lyssna på den.
Jag förstår precis hur du känner dig även om det var han nu som lämnade dig, ta det som ett tecken att du slapp och ta beslutet.
Jag kan ju se här, även om min fru är ordentligt medveten om vår situation och att vi haft skillsmässo diskussionen tidigare så är jag nu det svarta fåret även om hon vet och sagt att hon förstår varför jag lämnar.
Du har nu chansen att komma ur det utan att bli skuldbelagd för allt man kan tänkas bli skuldbelagd för när man själv tar beslutet.
Jag hoppas du finner styrka i din jobbiga situation, men tänk på dig själv. Fundera över alla stunder du mått dåligt, stora som små pga beroendet. Tänk på ett liv utan att behöva se detta precis framför dig hela tiden.
Visst , eftersom barn är med i bilden finns ju alltid kontakten med pappan att riva upp känslor under lång tid och rädslan för att de ska dricka när de har barnen.
Jag ser det som så nu att jag ska ta mig ur bojorna här hemma och få till mitt egna boende för mig och barnen på halvtid.
När sedan huset är sålt och allt är klart kan man sätta lite hårt mot hårt om de inte tar sitt ansvar när de har barnen.
Skriv gärna av dig dina känslor och tankar även här så mycket du orkar, även det har hjälpt mig i mitt beslut då det är otroligt skönt att få tankarna och känslorna på "papper"
Många styrkekramar till dig!

Oslo
tors, 2020-09-24 - 21:15

Tack. Jag blir glad för ditt svar. Fint att skrivas med nån som verkligen førstår.
Boken skal jag köpa på en gång!

Ja jag har en vännina som jag har pratat med länge. Det var också hon som allra førsta gången öppnade mina ögon.
Jag har nämligen inget luktsinne (ja verkligen en dålig kombination med en alkoholiker) och hon pratar jag med dagligen.

Jag har också berättat det för min familj och en annan nära vän för att kunna hantera känslorna den sista tiden.

Och det känns lite bättre nu. Man skal säkert genom dessa vågor av känslor. Känns så hopplöst där och då. Riktigt mörkt. Men det blev bättre nån timma senare.

Jag har skaffat mig en PT som drar mig till gymmet många gånger i veckan. Också idag. Det är skönt för huvudet mitt.

Ja, jag har tänkt lite på det där.
För nog før att han gick igår, så stämmer det nog inte helt. Han hade nog inget annat val. Jag har mer eller mindre pressat han ut.

Vi har ett hus tillsammans, det hyr vi ut idag eftersom vi egentligen skulle ha vart i thailand i 6 månader från 1 juli. Corona kom och vi ändrade vårt beslut till att dra till spanien den 1 sep. Vi hade ett tillfälligt boende i väntan på att vi skulle dra.

Den 23 aug kom jag på honom att dricka vodka direkt ur flaskan i vårt sovrum. Det var min uppenbarelse.
Jag hade sett liknande scener förr och flaskorna hade den sista perioden økat i omfang.
Men det var min droppe.
Jag bestämde mig för att det var sista gången. Så inom loppet av 48 timmar så gick jag igenom en storm av känslor. Avbokade resan, skolan, boende, flyg och skaffade mig en ny hyreslägenhet som jag och barnen kunde flytta in i 1 sep.

Hans värld rasade och eftersom han blev hemlös han också från 1 sep så tillät jag honom att bo på nåde hos oss. Så länge han var nykter.

Och här startade en resa som inte har vart speciellt lyckad. Jag kan helt enkelt inte förlåta. Alla gamla historier och alla lögner har kommit till mig hela tiden. Jag kände mig aldrig nöjd med att han «bara» hade blivit nykter. Det höll inte.
Jag har førlåtit så många gånger. Bett om han skal sluta smyga. Bett om att bjuda mig in i hans värld. Gjort allt i min makt för att förstå eller försöka hjälpa. I gengäld har jag bara fått nya lögner, nya svek..

Så jag känner på ett sätt att det är för sent. Han drog det helt enkelt för långt. Han svek mig en gång för mycket...

Han bad aldrig om hjälp, han ville aldrig sluta. Han gjorde det valet, om och om igen.

Så de sista tre veckorna har jag straffat han på ett sätt. Han går på antabus, men jag klarar inte att tro på att han skal klara det. Jag tar han till läkare och ber dem ta blodprover. Jag vill ha bevis på att han nykter. Men jag vill också ha nått mer.
Förlåt och tacksamhet kanske?

Det får jag inte.
Jag har förstått att det är ganska vanligt, men det spelar ingen roll. Jag känner mig så irriterad på han. Vad fan, kan du inte se vad du har gjort, hur du behandlat mig. Barnen.

Efter ett samtal med han idag (det bästa på länge) där jag berättar allt detta så säger han att fråns hans perspektiv vill han ha en bekräftelse på att han är duktig. Hejarop och erkännande. Det har han inte fått av mig.

Snarare har jag vart iskall. Och detta har skapat en isfront här hemma. Båda besvikna. Det hanterar vi inte så bra, för vi har det normalt inte så. Vi är normalt ett par som skrattar tillsammans, delar det mesta, har gemensamma intressen, många drömmar och finner på otroligt mycket tillsammans, som familj. Vi reser så fort vi kan och gillar att umgås tillsammans. Så har det också varit i denna alkoholperioden. Konstigt nog.

Fram till den söndagen.

Då ändrades jag. Och då ändrades allt. Makten flyttades över. Jag ville ut. Och jag skulle ta barnen med mig om han inte valde annorlunda än det han hade gjort de sista årena.

Men efter snart 4 veckor i detta iskalla, helt olevbara förhållanden så blev han nästan tvungen att dra. Det är ju min lägenhet. Jag har ordnat den, den står i mitt namn, med min depostion. Så sån sett hade han inget val.

Jag blir lite osäker när vi pratar idag (på hans inch) och han säger att han bara menade att dra några dagar. Men så tolkade jag det inte alls igår. Då satte vi ju upp meglingstimme och han sa att skulle ta med barnen till en airbnb lägenhet varannan vecka. (Nått som tycker är en mycket dålig ide)

Men nu menar han visst inte det längre. Fick han kanske kalla fötter?

Jag å andra sidan funderar vidare. Kanske det är det rätta att avsluta detta nu när möjligheten finns. För även om jag älskar honom så känner jag lika starkt..

Han slutade för sent. Han drog det för långt?

Klarar jag ens att gå vidare tillsammans med han? Får vi det lika bra igen eller är vår relation över nu, oavsett om blir nykter føralltid eller inte?

Jag skal ge deg lite tid. Inte förhasta mig. Han är borta just nu, och till skillnad från igår så känner jag mig lugn.

Jag bestämmer över mitt liv.

Olycklig Make
tors, 2020-09-24 - 22:00

...Rinner ju droppen över. Så var det för mig oxå.
Vi hade en händelse i somras som jag inte kan förlåta( kommer inte gå in på vad), jag känner att jag litar inte på min fru överhuvudtaget efter det, livrädd för vad händer nästa gång vi får en sammandrabbning, ska det ske igen eller blir det värre.

Förstår din vånda, jag gick ju med mina tankar om skilsmässa i ungefär ett år och händelsen i somras blev droppen som fick det att rinna över i ett vattenfall kändes det som.

Ta din tid, det behöver du, även om det kan kännas svårt försök kanske att sätta upp några egna mål du vill nå, dels för dig själv och dels tillsammans med barnen att se fram emot, kan vara skönt att ha när det är som jobbigast nu.

Jag har själv drömt om massa saker jag skulle vilja göra med barnen och för mig själv det senaste året när jag funderat på skilsmässa som jag vet inte skulle vara möjligt tillsamman med min fru då vi är väldigt olika med vissa saker vi skulle vilja göra.

Kämpa på, läs/lyssna på boken och försök att ta dig ur medberoendet.
Förstår man vad medberoende handlar om blir det oxå lättare att göra något åt det.

Oslo
fre, 2020-09-25 - 12:45

Tack för tips. Boken är beställd.

Jag har en helt annan känsla i kroppen idag.
Jag är nedstämd. Men inte nedbryten.
Det är grått, men inte svart.

Man hoppar väl (men jag kunde inte ana det var så stora svägningar) och det är annorlunda nu. Skönt.

Jag har inte förberett mig som många andra har. Jag har inte tänkt seperation på det sättet. Det är nästan en impulshandling.
(Men såklart ändå inte) - Men det är kanske delvis så att jag hamnat lite i chokfasen ändå. Eftersom jag bara bestämde mig en dag. Impuls (är kanske inte helt sant, men vi skulle ju åka till spanien i 4 månader, det var ju det som var planlagt), så kom det pløtsligt på. Och jag bara beslutade det. Mot hans vilja. Och kanske min egna. (Vem vill inte sola sig spaninen hellre än att gå i høstregn :))

Så jag hanterar kanske det parallelt. Kanske det är därför det blev så svart igår. Sorgen över drømmarna.

Men jag gillar det med egna mål.
Jag/vi har nog alltid varit ganska aktiva. Vi har till tider säkert puschat det för långt. De sista fem åren har vu renoverat ett helt hus (och bott i det samtidigt) haft lägenhet med airbnb uthyrning på sidan av två heltidstjänster när vi samtidigt fick tre barn på 15 månader. Såklart med noll hjälp och avlastning eftersom vi inte bor i Sverige. Barnen är idag 4,4 och 5 år.
Det har alltid varit mycket.

Samtidigt är jag rastlös och älskar att resa, gå i naturen, uppleva nya saker, lära mig nya saker, gå till biblioteket, cykla. Jag har många gånger tänkt att min energinivå utmanar honom.
Kanske till och med tänkt att han förtjänar alkoholen som avslappning när han blir med på olika grejer.

Idag tänker jag annorlunda.

Jag hoppas jag kan finna ett sätt att leva på så jag slipper ursäkta att jag vill vara aktiv istället för att se på serier. Umgås med människor som drar mig med så att det inte bara är jag som drar lasset.

Ser framför mig att starta med en sport där jag utmanas (typ klättring, boxning eller liknande), har bara inte kommit på vad ännu.
Kanske delta i lopp?

Och tillsammans med barnen?
Bra.
Vi har gjort mycket och erfarenheten min är att nivåt får inte bli før høgt när man är ensam med alla tre. En dag med lekplats -hopping eller plocka svamp i skogen är alldels lagom. Men inget nytt. Skal tänka lite på den.

Hur går det før deg att bo kvar? Hur kommunicerar ni idag? Jag lyssnade på avsnitt 98 av alkispodden. Min (ex)sambo har samma utmaningar som han Roger. Smygdrickaren som vill ha guldkant. Är din fru samma tror du?

Jag hoppas hoppas verkligen att han gør samma resa som han. Men jag är verkligen osäker på om han kommer klara det. Men det är väl inte där jag skal lägga min energi?

- Jag glädjer mig till läsa den boken du rekommenderar.

Oslo
fre, 2020-09-25 - 14:02

Gick till storytel og startade att lyssna. Herregud! Vilken inledning ??

«Att leva i förnekelse är en medberoendes middle name. Bra dagar är det som att man har en bisarrt utvecklad förmåga att liksom kungen ”vända blad”. Förnekelse kan också handla om att försköna eller förminska. Välja att se livet från den överpositiva sidan. ”Det var väl inte så farligt” och ”men nu är hen ju nykter”, är fraser vi upprepat och trott på med en dåres envishet. Det kan handla om att ställa sig oförstående till varför alla är så långsinta när du förlät innan du ens fick en ursäkt...»

Från djävulsdansen.

Olycklig Make
fre, 2020-09-25 - 23:42

Ja de orden satte sig hos mig med....
Antar att du säkert hunnit lyssna lite till.

Kommunikationen idag, ja jag vet inte riktigt säkert, vissa saker pratar vi inte alls om "jag är inte hennes person längre" får jag till svar när jag frågar henne hur hon mår.
Vissa saker som att prata om barnen funkar utmärkt. Sen pratar vi ärligt talat inte mycket alls just nu.
Hon mår väldigt dåligt av situationen, hon inser ju sitt problem och hon vet ju varför jag lämnar, har tyvärr kommit på henne med att dricka några gånger och det blir ännu för henne då antar jag.

Sen eftersom jag själv bara väntar nu på att flytta blir väl inte jag den mest pratsam personen heller.

Hon har bett om ursäkt för sitt beteende och sagt att allt är väldigt jobbigt för henne och det har jag full förståelse för.
Hon vill att vi ska vara vänner så det fungerar med barnen i framtiden, och det vill självklart jag med. Vill absolut inte utsätta barnen för föräldrar som inte kan komma överens.
Vill bara att hon tar sitt förnuft till fånga och ser till att söka hjälp för sina problem, jag kan tyvärr inte hjälpa henne då vi haft problem med djupare kommunikation i flera år.
Vet inte om du läst min egen tråd jag har här, där står det mer om vår relation än jag orkar skriva igen.

Hoppas du hittar och får styrka så att du även lyckas få en gråskala på det gråa just nu.
Det tar lite tid men tillslut kommer färgerna igen oxå efter att man tagit sådana här tunga beslut som att lämna fast man fortfarande kanske älskar den nyktra , snälla, goa personen. ( bojorna som man sitter fast i som medberoende)

Mitt val att bryta upp var för att jag kände att nu är det nog och jag kan må mycket bättre än så här än att fortfarande trampa runt i "dansen"

Guldkant vet jag inte riktigt, för några år sedan när jag började påpeka trodde hon nog att det var ju klart lite lyx att ta några glas vin i veckan "det gör ju alla" fick jag höra.
Men som jag sett länge och som hon börjat inse själv oxå så har hon bara dövat sina inre känslor i alla år utan att någon gång ta tag i dem trots att jag bett flera år att ta hjälp...
Hon påstår att hon började söka hjälp förra veckan men vet inte om och vad jag kan lita på längre då jag ledsnat på alla lögner som vart de senaste åren.

Vet du om din man har något han flyr ifrån som han vägrar inse och ta hjälp för.
För oss som väljer att lämna, iallafall för mig, har det blivit för sent att rätta till vårt äktenskap.
Hoppas ju dock att de iallafall förstår sitt problem och tar hjälp för det så kanske även de kan fortsätta sitt liv lite bättre.
Jag ska definitivt leva mitt liv gladare och bättre nu på eget håll :)

Självomhändertagande
lör, 2020-09-26 - 09:56

Vad fint att läsa er kommunikation. Ni har båda barn och har kommit fram till att lämna.
Jag tröttnade på att arbeta i en bransch där uttrycket "champagnen är på kylning" varje fredag, för ca 25 år sedan.
Idag vet jag vem som fastnade i ett missbruk och vem som är beroende. Det börjar ofta med ett riskbruk som uppstår i arbetslivet. Inom försäkring och bank så är 10 % alkoholister. Hörde jag av en trovärdig källa. Men jag kan inte referera till den då jag lämnar ut för mycket. Antar att google kan avslöja det efter sökningar.
Det är inte intressant. Det intressanta är att detta upprepas. Jag ser yngre generationer fastna för samma problematik. Och jag undrar hur statens vinstintresse för människors osunda alkoholkonsumtion kan gå före människors hälsa. Men av det jag sett och förstått, så handlar allt om pengar.
Och tyvärr så är det upp till varje människa att ta sitt ansvar.
Och vi ska leva och erfara. Sen ska vi gå innan vi själva går under. För det finns ett liv bortom missbruk som heter hälsa.
Och det livet kommer alla att uppnå som klarar av att släppa taget och skaffa ett nytt och friskt liv.
Så svårt. Men det går. Det finns hälsosamma miljöer. Det finns hälsosamma människor. Det finns så mycket som är sunt och friskt.
Och det kan ta tid att finna det. Men börja resan inom er själva, landa och se till att välja medvetet när ni väljer en ny partner i framtiden.
För ni som lämnar. Ni har en framtid. Och det har även de som ni lämnar om de vill. Och det är deras ansvar.

Ta hand om er på alla sätt. Med glädje och god hälsa.

Oslo
sön, 2020-09-27 - 10:50

Jag har läst din tråd, igen. Har egentligen läst den tidigare, men läste den med nya ögon nu.
Det är ju som om jag skrev den texten.

Jag kände igen mig tidigare också, men nu kändes det ännu mer som mina ord.

Men nått hände för deg mellan 19 juli och 22 september. Jag är nog nånstans där jag också just nu. Närmare 22 september för varje dag som går.

Samma sak med boken.
Man kan ju både läsa och lyssna på den på storytel. Jag blev besatt av den samma dag som jag startade att lyssna på den. Så jag läste ut den samma natt från telefonen.

Nu har jag startat på den på nytt.
Vill bara läsa mer och mer.

Insikten gör mig stark.

Men jag har ju barnen också, och det är nog bra, så att jag får varvat tankarna med lek :)

Jag har läst massor. Tänkt. Skrivit.
Funderat på hur jag har levt.
Vad jag kommer att sakna?
Vad jag kommer att få tillbaka i framtiden.
Vad som är förhoppningar, vad som är sanningar.

Han har i helgen spelat roblox på telefon med min äldsta några gånger om dagen och det är fint på ett sätt. Jag ser framfør mig att han kommer att få/ha bra relation med barnen. Han är en god far. (Förutsatt han är nykter såklart.. men som sagt, än så länge så är ju han aldrig dumfull. Han är ju alltid snäll, speciellt mot barnen.)

Jag har tagit en superstort steg de sista dagarna.
Har bestämt mig før att fullföra seperationen på torsdag. (Vi är inte gifta)

Jag tycker att det är sorgligt, och det är många utmaningar med tanke på att det är alkohol här, men just nu känns det som att jag vill ta det steget.

Det är inte heller så att jag bara måste ta det längre, jag vill ta det. Det är stor skillnad!

Idag är jag stark.
Tryggare på mitt val än jag nånsin har vart tidigare.

Jag vill på riktigt ha ett annat liv, och jag tror också att det kan bli bra..

Azalea
sön, 2020-09-27 - 13:10

Art höra hur du har vänt blad till din egen och dina barns bästa.
Det är en resa dit och den får ta sin tid tills msn plötsligt en dag bara känner hur man ska göra.
Ni kommer att få det fint ?
Kram Azalea?

Tröttiz
sön, 2020-09-27 - 17:22

Åh, det där som många tampas med - när man så att säga ska "slänga in handduken" ? ?
Man får stöd av andra, t ex i detta forum, men just detta beslut är ett beslut man måste fatta själv.

Nu är den jag är ihop med nykter. Vardagen fungerar bra. Ingen olustkänsla i magen. Men han har förstås utmaningar, svårt att kommunicera, skam som sitter djupt, blivit några "förlåt" från honom i situationer som gått fel.

Vi har olika utmaningar. Det jag har att tampas med bland annat just nu är mig själv ... att uppmuntra, kommunicera, släppa kontroll, jag har ensam tagit vissa beslut om att t ex inte besöka ställen där det kan tänkas snurra alkohol... Att även planera in mer trevliga aktiviteter med mina vänner. ?

Inser att vi ihop borde diskutera inbjudningar, att han åtminstone får en chans att ta ställning till dem.. Att känna sig delaktig.

Jag får ha mantra, uppmuntra, kommunicera, släpp kontroll, släpp kontroll, involvera honom i beslut, involvera, släpp kontroll ... ?‍♀️

Kram. ?

Oslo
sön, 2020-09-27 - 19:34

Tack, hur går det med deg?
Kanske jag missförstod, men vad hände med din sambo/man för några dagar sen? Fick før mig att det var en incident där?

Fick lite frågor angående ditt inlägg.
Dina utmaningar:

- uppmuntra (vem då och till vaddå?
- kommunicera
- släppa kontroll (Angående alkohol eller vad?)
Jag har ensam tagit vissa beslut om att t ex inte besöka ställen där det kan tänkas snurra alkohol... (Før din skull?)

Aktiviteter med mina vänner. ?(det bästa som finns❤️)

Jag hoppas du har en fin Söndag kväll!

Oslo
sön, 2020-09-27 - 19:36

Tack ❤️
Jag har sett dina stöttande kommentarer här på forumet och ville bara tacka för alla uppmuntrande ord. Det är väldigt fint av deg!

Tröttiz
sön, 2020-09-27 - 20:05

Hej.
Han tog sig alkohol vid ett tillfälle, men kom på rätt väldigt fort igen som tur är.

Gällande kommunikation behöver både han och jag tänka på att kommunicera.. Annars kraschar vårt förhållande fort är jag rädd. Kommunikation är tror jag A och O i alla förhållanden...
Släppa kontrollen så att jag inte kollar varje steg han tar, att bland annat försöka lita på att han fixar det. Jag kan tänka mig att det är jobbigt att arbeta för att hålla sig nykter, att man då som partner bekräftar det och ger uppmuntrande ord nu och då uppskattas säkert av den som kämpar med nykterheten.
Hm.. Kanske jag ensam kan fortsätta ta besluten då det gäller inbjudningarna. Måste fundera. ? Men jag vill ju inte heller att han känner sig förbisedd och som omyndigförklarad till att fatta beslut.

Hoppas du haft en bra söndag. ? ?

Olycklig Make
sön, 2020-09-27 - 22:35

I hjärtat att läsa hur långt du kommit de senaste dagarna i din process.
Du skrev att du nu "vill gå vidare", denna punkt i processen, denna insikt är fantastisk.
När jag själv kom till den insikten var det som att hälften av tyngden i bröstet försvann, resten av tyngden försvann när väl samtalet kom upp med hustrun.
Jag känner mig oxå så stark idag och räds inte hennes utspel och försök till att försöka sätta sig över mig.

I min tråd när jag inte skrev på ca 2 månader hände det så otroligt mycket, så många känslor som for upp och ned, vanmakt, hopp, förtvivlan, visshet om vartannat hela tiden.
Många timmars promenader med kompisen jag anförtrott allting åt gav mig tillslut min insikt, mod och styrka att berätta vad jag ville.

Nu är det ju givetvis andra mer praktiska bekymmer att ta hand om men de löser jag allteftersom.

Boken är fantastisk, den lärdom man fick om beroendet, sjukdomen och framförallt medberoendets bojor gav mig sån styrka att välja mig och barnen i första hand, inte att dölja och försöka acceptera hennes drickande.

Låter som att ditt ex är en bra pappa trots alkoholen och det är ett stort plus.
Hoppas han nu inser på djupet vad som sker och varför, och att han tar tag i sina bekymmer och reder ut dem.

Du är stark som tagit ditt beslut!

Oslo
mån, 2020-09-28 - 20:38

Tänk att vi går igenom detta nästan precis samtidigt.

Det känns... ja jag kommer inte på nått bra ord. Inte bra såklart eftersom jag hade önskat att vi båda hade sluppit det. Men jag känner en førståelse hos deg som jag inte upplever helt från nån jag känner. Jag känner en trygghet när jag skriver med deg när det mesta runtomkring skakar. Fint ju :)

Jag började att skriva för att bekräfta att han är en god far, men jag tog bort det igen. Inte før att han inte är det, men för att jag inte längre orkar eller vill skriva så mycket mer om han.

Jag vill sluta att leva mitt liv för, efter, genom han. Sluta att förklara vem han är, analysera varfør han tar de valen han gör och fundera på vad han skal göra härnäst.

Jag vill fokusera på barnen och mig. Vi skal få ett härligt liv! Och självklart ønskar jag han all lycka vidare i livet och min djupaste ønskan är att han klarar sig vidare på bäst møjliga vis. Nykter. Men jag är inte han och han påverkar mig inte mer (utöver det med barnen som iof är mycket, men en annan historia)

Som så fint i boken:

”Om jag är jag därför att jag är jag
och du är du därför att du är du.
Då är jag jag och du är du.
Men om jag är jag därför att du
är du och du är du därför att jag är jag.
Då är inte jag jag och inte heller är du du.”
Rabbi Mendel Morgenstern

Och numera skal jag vara jag.

Jag känner mig lite vilsen, som en nybørjare på livet. Men också lite förhoppningsfull och nyfiken. Vad finns här ute att upptäcka?

Oslo
tis, 2020-09-29 - 20:41

Jag fortsätter min kamp, min kamp mot mina känslor som så gärna vil dra ett sträck över detta. Glömma, hoppas och tro på en fin framtid igen. Nervbanans nedtrampande stig.

Men jag står kvar.
Jag har vart hos läkaren idag och bett om råd før någon att prata med.
Jag har pratat med førskolan.
Jag har pratat med hans familj.

Jag gør det jag kan før att skapa en så trygg framtid för barnen som det bara går. Blir det en 50/50 lösning måste omgivningen veta om situationen.
Klarar han sig nykter så är det ju bara helt super.
Om inte, så måste jag få veta det så fort så fort som møjligt.
Vilket som så måste omgivningen få veta.

Jag känner mig lite utanför i samhället. Som alla andra har helt normala förhållanden. Jag känner mig skamfull och tycker att seperationen känns väldigt lite lustfylld.

Hela situationen känns.... ovan. Utanför komfortsonen som man skulle säga.

Azalea
tis, 2020-09-29 - 21:39

Stolt över din styrka i detta genom att ta alla dessa beslut för dina barns skull.
Du har en bra planering för dem genom att involvera både familjen och förskolan så det känns tryggt för dig.
Det är en känslomässig resa du är på och det kommer gå upp och ner men med ett steg i taget så klarar du/ ni det fint.

Stor kram Azalea?

Olycklig Make
ons, 2020-09-30 - 00:28

. .helt med Azalea. Du ska vara stolt, det steg du tagit för dig själv och för barnen kommer du att tacka dig själv för i framtiden att du gjorde, låta dem få en stabil punkt utan alkohol och fylla, ävem om han inte är fulldum så påverkas de massor.
Min (fortfarande på pappret) fru har nu druckit till och från igen. Senast idag.
Märker direkt på diskussionerna hon haft med barnen ikväll att de förstår att nåt är fel. Det är så synd för likväl här så är hon en väldigt bra omtänksam mor när hon är nykter. Inte så att hon blir elak med vin i kroppen men annorlunda i sättet och det påverkar dem.
Längtar så tills jag kan få ge dem en egen stabil nykter omgivning.
Du tar dig fram och igenom dina tuffa tankar och känslor, det är nog något man samtidigt måste gå igenom för att komma ut på andra sidan och känna sig mer hel inombords.