av Nojjigfru

Nojjigfru
ons, 2020-09-23 - 15:24

Hej,

Jag känner mig så skyldig som ens skriver här. Min fråga där jag gärna vill ha input är hur man vet om nån har problem med alkohol?

Min man är världens bästa man och pappa när han vill. Men det som svävar över oss är en vän till honom som helt klart dricker alldeles för mkt o som alltid drar med min man i det. Min man är vuxen så jag skyller inte på vännen, men även om vi har pratat innan och min man har lovat mig att det inte ska bli så sent eller mkt så blir det så. En gång ljög han för mig om att han var där när de istället hade tagit sig in till stan för att gå på krogen (vilket är ett projekt i sig då vi bor långt ute på landet). En annan gång skulle vi fira jul med min mans barn men på morgonen innan de kom så stack mannen och vännen iväg för att fiska och jag fick hämta en jätte, jättefull man. Han kunde inte ens stå, snubblade hemma och spydde ner allt och bara satt på golvet och skrattade och jag fick höggravid städa medan barnet och exet var på väg till oss. Han var jättefull o missade hela julklappsöppningen, satt bara o upprepade samma sak. Jag fick dela ut presenterna eftersom att han inte riktigt kunde stå.

Det finns några fler såna här incidenter, men de är inte jättemånga på de sju åren vi har varit tillsammans. Det som är den gemensamma nämnaren är att han inte kan hantera mängden han dricker i sällskap med sin vän och det spelar ingen roll om han då är själv med barnen eller om vi har viktiga planer. Det blir alltid mer. En gång när jag inte var hemma så la han sig för att sova i snön, jag försökte ringa honom så många gånger, hans familj osv. Till slut svarade han och gick hem. Så framförallt är jag orolig för barnen, nu är de stora barnen så stora så utöver att de tappar respekten för honom kan han inte utsätta dem för något allvarligt, men vår lilla son är jag orolig för. Vill inte lämna min man ensam med honom om inte stora barnen är hemma.

Min man anser att jag är en väldigt tråkig, kontrollerande och stel person som inte kan släppa loss lite. Jag tycker inte man ska vara full framför barn, vilket han inte håller med om. Jag kommer från en familj där de vuxna drack max två glas vin och inget mer så jag vet inte om jag överreagerar eftersom det endast är en halvfull sådana här större incidenter, men å andra sidan tycker jag de är så allvarliga och läskiga eftersom det hade kunnat gå riktigt illa.

Min man sköter sitt jobb, det är på semestern han dricker (då dricker han öl hela dagen från lunch, men han säger att han inte dricker de starkaste längre och bara små burkar eftersom jag är så tjatig/tråkig). Har bett honom att inte dricka så mkt framför mina föräldrar men sist kunde han ändå inte hålla det utan drack tre starköl på en middag vilket är mkt i vår familj. Så jag får känslan av att han inte kan kontrollera det riktigt.

Jag är lite rädd att jag överreagerar och dömer honom för hårt. Men samtidigt är det jättejobbigt att alltid ha ont i magen när det närmar sig helg och inte veta hur han har tänkt sig det hela. Det är jobbigt att vara sur och grinig och känna att jag måste ha kontroll och hela tiden ligga steget före. O jag är också rädd för att lämna honom, dels älska jag ju honom men jag älskar verkligen inte hur jag har blivit som person. Trött, sur, grinig och som att jag inte riktigt vill känna efter hur bra den här relationen är för mig egentligen. Nu kan jag iaf se till att mitt barn får en nära relation till sin pappa, annars skulle det bara bli varannan helg och det är ju helgerna som är kritiska hos oss. Tror jag.

fängslan
mån, 2020-09-28 - 11:45

Hej!
Jag sitter i en liknande båt. Min sambo går dock sällan ut och dricker, utan gör det hemma. Var tredje helg har han jour på brandstationen och dricker då folköl varannan dag i snitt och de andra veckorna är det starköl. Jag längtar aldrig till helgerna för då blir det mer. Antingen kan man förvänta sig en trött, frånvarande man som dricker eller så är det en mer hårt drickande man som blir lättstött och fryser ut och klankar ner på mig. Att barnen är hemma gör ingen skillnad. Om jag tar upp detta så blir han alltid sur och säger att hans drickande har inte jag med att göra, han har inga problem.
Men om det nu blir negativa relation- och sociala konsekvenser så måste det vara något som inte stämmer tänker jag. För om jag leker med tanken att jag inte behövde planera, oroa mig över kommande "drickadagar", så hade vi inte mycket till problem och oro i familjen. Min son är dessutom rädd för honom då han sett att sambon skadat mig i samband med en drickakväll. Vår gemensamma son är så liten så han ser det inte på samma sätt än..

Det finns mycket att berätta och jag har inget svar till dig men tar gärna emot reflektioner.

Oslo
tis, 2020-09-29 - 20:51

Jag har precis läst boken djävulsdansen. Den är verkligen på riktigt bra och tar upp många av era frågor och funderingar.

Om ni kan, beställ den/lyssna på den spotify eller liknande. Den kan ge er massor!!!

Rosette
ons, 2020-09-30 - 19:19

Du har hittat hit och startat en tråd, bra gjort! Det krävs mod och kraft att sätta ord på saker som är tunga och det kan finnas massor av skuld och skam kring att berätta hur det verkligen är, nu har du gjort det här. Det ger oss chansen att ge dig stöd. Ibland kan det vara bra att skriva flera gånger innan tråden riktigt får fart och på så vis kanske få fler tips, inspiration eller igenkänning.

Det är flera saker du skriver jag tror flera här inne kan känna igen sig i, bland annat de tankar som handlar om "överdriver jag". Du överdriver inte men det kan vara så att du levt i detta så länge, flyttat flera gränser för vad du egentligen tycker är ok och då börjar vända detta inåt till dig själv, funderingar på om det är så illa verkligen och liknande. De flesta som har problem med alkoholen har i övrigt ett ordnat liv och ett alkoholberoende gör inte att allt fallerar och som oftast syns och märks det inte utåt, kanske för de som lever närmast.

Det hörs att du fått nog av oron som är runt alkoholen, innan det eventuellt kan ske, efter det skett och under händelser relaterade till alkoholen. Du är omtänksam och klok som ser till situationen som helhet, du nämner både barnen och dig själv och honom. En idé är att ta mer stöd utifrån, både för dig och barnen, om du skulle vilja. Hjälp finns för honom om han vill ha den (här hos oss exempelvis) samtidigt behöver han vilja själv. Kanske har du redan funderat en del på detta.

Om du skulle vilja prata anonymt och kostnadsfritt muntligen med någon kan du alltid ringa Alkohollinjen, (för den som dricker & för anhöriga), 020-84 44 48 www.alkohollinjen.se. Du känner ju och vet bäst vad du är redo för nu, bra att du skriver och berättar här!

Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Rosette
ons, 2020-09-30 - 19:30

Du har hittat hit och svarat på ett inlägg i en tråd där du kan känna igen dig och den situation du och dina barn lever i. Din man dricker så pass mycket att det hänt att han skadat dig, mer än bara genom att vara onykter på ett sätt som inte känns bra, utan rent fysiskt om jag förstår rätt.

Detta har inte bara gått ut över dig utan också era barn. Tufft och svårt att vara i det, jättebra att du vänder dig utåt för stöd, kanske var detta ett första steg? Oavsett bra gjort! Om du vill starta gärna en egen tråd så blir det lättare att följa och stötta dig i den. Du gör som du vill såklart, vi finns här oavsett.

Du kan ju se lite de tips jag skrev ovan till Nojigfru, om att ta mer stöd utifrån, kanske även en god idé för dig, om du skulle känna dig redo för det. Om det skulle vara tillfälle så finns en hänvisning du skulle kunna tipsa din man om, https://valjattsluta.se/ :"Telefonlinjen för dig som riskerar att skada den du älskar"

Bra att du kommit igång med att vända dig utåt genom att du skriver här ber om reflektioner och sätter ord på hur du har det. Starkt och modigt gjort.

Igen, varmt välkommen och hoppas du kommer hitta mycket som blir hjälpsamt för dig här!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet