Skönt att jag inte är ensam om att brottas med detta. Jag är redan sen tidigare väldigt ärlig, alldeles tillräckligt liksom. Men det var väl någon som uttryckte det så att ens personlighet liksom blir ”extra mycket” i nykterheten. Känns lite oväntat faktiskt.

Kram ?

Och ändå vara uppriktig..Jag tillhör också typen ärlig..Men har lärt mig att använda vita lögner vid många tillfällen framför allt på jobbet i psykiatrin..Där man fick ”hitta på” regler för att inte bli ihjältjatad.. Till vänner och nära som dricker för mycket, har jag också lärt mig, att säga det som gynnar situationen, och försöker hålla inne med resten..Inte helt enkelt, man blir så fruktansvärd frustrerad när någon låtsas att allt är bra, och personen är fullt synligt försupen, och mår skit av situationen..Då försöker jag tänka att, hen vill inte ha min hjälp, eller goda råd..Låt det vara..Jättesvårt många gånger, men för att orka själv, måste vi låta personen leva sitt liv..???

så väl jag känner igen det där med att sluta ljuga !!!
Under min aktiva tid var ju lögnen ett livselixir men när jag gick in i nykterheten så kunde jag bara inte fortsätta så för det skapade våldsamma känslostormar när jag inte var ärlig.
Det tog några år (!!) för mig att lära mig att hantera det. Med hantera menar jag då att jag ff inte ljuger men "slingrar" mig på ett finare sätt !!

Åh vad jag känner igen mig. Dessa förljugna förbannade livslögner på sociala medier. Jag tror att det skapar mycket "onödig" ångest hos så många, inte minst unga människor på väg ut i livet som inte kan leva upp till drömmen, utan blir istället de som fortsätter göda det rosa flufflivet. Moment 22. Och igår, på min dammiddag, (då jag ramlade tillbaka på dag 0, men var ändå nyktrast i sällskapet...) var det en riktig vattendelare mellan de som pratade om tunga saker på riktigt, och de som valde att låtsas. Men människor är olika, och jag tänker att alla får välja själv mellan nakna sanningar kontra livslögner. Min egen mamma (93 år) vägrar till exempel att se verkligheten, de enda gångerna som jag sminkar mig och tar på snygga kläder är när jag ska träffa henne :)

Och en parentes – din dotter var kanske inte definitionsmässigt sjuk. Men hon behövde nog komma därifrån <3

Otroligt spännande diskussion det här, att fler har blivit sanningssägare i och med nykterheten. Jag måste nog som ni säger helt enkelt lära mig att bli en lagom mycket sanningssägare. Se när det gynnar slutmålet, välja mina strider.

Och du har nog rätt Blenda, man kan vara sjuk på olika sätt. Jag tror att hon ville testa personalen, och sen har så många andra fått åka hem på senare tid pga sjukdom, så hon ville också göra det. Huvudsaken för mig är att hon vet att det var fel egentligen, men det gynnar ingen av oss att jag skäller på henne.

Kram ?

I fredags fick jag utredningen som ligger till grund för att dottern ska få en plats på LSS-boende, så kallat gruppboende. Åtta sidor totalt. Jag kan peka ut tio meningar som är ”mina” ord om saker som vi pratade om under de 20 minuter som vi träffades i tisdags. Resten är hittepå.

När LSS-handläggaren sa att hon skulle ”klippa och klistra” i gamla utredningar trodde jag i min enfald att hon skulle göra det i dotterns gamla papper. Det här är klippt och klistrat ur någon annans papper. En del detaljer är så skrattretande fel att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. På ett ställe står det till och med fel namn.

Ni förstår att sanningssägaren inom mig utbrister i ett avgrundsvrål. Så här får det inte gå till. Så här oproffsigt får inte en LSS-handläggare jobba. Jag vill just nu vända upp och ner på hela kommunhuset typ.

Samtidigt var handläggaren så tydligt på ”vår sida”. ”Vi gör så här, och sen fattar jag beslut, och hon anvisas en plats på boendet ni vill ha, det är snabbt fixat.” Vilket jag också tycker är så jävla fel. Ja, vi tillhör de priviligierade. Jag har bra årslön och en tjänst på ett företag som åtnjuter viss respekt. Det är lätt att låta oss glida på en räkmacka genom systemet, medan någon annan som är mindre priviligerad kan få det mycket svårare. Och det är inte rätt!

Pratade med äldsta dottern igår. Hon fick läsa papperna. Hon har sommarjobbat i flera år inom funktionsstöd och psykiatrin på olika boenden. Pluggar sista året till psykolog. Hon är klok som en bok dessutom.

Hon sa att jag ska fråga om utredningen ska ligga till grund för dotterns inskolning på boendet, för då är det viktigt att den verkligen stämmer. Hon sa att jag ska be att få stryka de direkt felaktiga meningarna, och lägga till något som inte kändes tillräckligt tydligt.

Sen sa hon också att det är så tydligt att hennes lillasyster har rätt till LSS-boende - att det bara är formalia att handlägga frågan. Och att det är viktigare att handläggaren lägger mycket mer av sin arbetstid på att utreda de som jag brukar kalla ”gråzonsbarnen”. De som kanske klarar att bo i en helt egen lägenhet om de får adekvat stöd.

Jag gillar verkligen att min äldsta dotter vänder på hela kakan - får mig att se på situationen på ett helt annat sätt.

Men sanningssägaren inom mig vrålar fortfarande högt. Imorgon måste jag maila handläggaren, och jag vet inte än vad jag ska svara henne. Vilken infallsvinkel jag ska välja.

Jag har skickat papperna till dotterns pappa också. Dottern byter hem ikväll och vi föräldrar lär ha att prata om under vår gemensamma middag.

Kram ?

Idag vill jag tipsa om en ljudbok, som jag själv har fått tips om här på forumet:

? ”Mrs D Is Doing Without” av Lotta Dann

Mrs D är en medelålders småbarnsmamma som dricker för mycket vin, bestämmer sig för att bli nykter, och hittar likasinnade på ett online community. (Boken är några år så här är det bloggar som gäller.)

Igenkänningen är enorm, och större delen av boken handlar om hur hon ska lära sig leva nyktert.

Riktigt rolig bitvis, och jag får dessutom träna på min hörförståelse på engelska.

Kram ?

Förstår du blir brydd av det där med utredningen. Skönt du har din kloka dotter att bolla med... kanske pappan har någon bra synpunkt så du slår dig till ro med felaktigheterna.
Ha en trevlig kväll kram??

rekommendera söndagsintervjun i dag med tidigare munken Björn Lindeblad. Jag har följt honom i väldigt många år, och tycker så bra om honom som människa. Han berättar bland annat om depressioner som han fick när han lämnade munklivet och återvände till Sverige. Finns på sr.se. Han är så befriande öppen om allt, och det är så sorgligt att han fick ALS för något år sedan, hans livsvisdom känns så genuin, kan dö inom ett eller två år, men ständigt bubblar humorn och skrattet upp.

Nu har jag pratat med barnens pappa också. Han tycker som äldsta dottern. Att jag ska be att få ändra det allra mest felaktiga och lägga till lite på en punkt. I övrigt godkänna.

Det här är en utredning som är utformad för att snabbt gå igenom, jag ska inte krångla till det bara för att. Jag ska tacka och ta emot.

Det är väldigt viktigt för oss att dottern får just det boendet som vi vill ha. Ju tidigare vi kan skriva kontrakt desto tidigare kan vi börja förbereda oss inför flytten, kontakta Försäkringskassan etc. Hon har idag aktivitetsersättning men måste ha bostadsbidrag för att kunna betala hyran.

Så får det bli. Jag får hålla min sanningssägare inombords i stramt koppel. Och jag är tacksam för att jag lärt mig att aldrig agera i affekt. Alltid sova på saken minst en natt, och inhämta andras åsikter. Jag har inga problem med att ändra åsikt, när det fyller rätt syfte.

Kram ?

Här är ju huvudsaken att din dotter får lägenheten, då är det ok att tumma lite på sanningen tycker jag. ? Blev det någon cykling? Här slutade det regna så jag sprang en runda på 4 km. Har bestämt mig för att det blir löpning varannan dag, resten av dagarna kör jag promenad i stället Lördagar blir min vilodag. I morgon är det upp till bevis igen. Dax för invägning efter vecka 2?

Förresten, i går sov jag till 09:30! Nio och en halv timmars sömn på raken. Det längsta jag hittills sovit under de här månaderna. Fan, det kändes som om halva dagen hade gått.?

Ha det bra. Kram

Efter två veckor hos mig är det två veckor hos pappa som gäller nu. Vi har normalt bara en vecka i taget, men hennes pappa har varit bortrest.

Innan jag ens vaknade hade hon packat, bäddat och städat sitt rum ?? Redo för att åka till pappa, men det var först ikväll vid sextiden som vi åkte dit. Lååååång väntan, hon längtar verkligen efter den andre föräldern när tiden hos den ena är slut.

Nu är jag helt självsam i två veckor. Tyssstnaden är total, endast tv:n babblar på. Skönt, men det kommer att bli tomt också förstås.

Men jag har lärt mig att fokusera på fördelarna. Färre tider att passa, mindre logistik att rodda med, färre måltider att laga, mindre tvätt, behöver inte ta hänsyn vad det gäller aktiviteter, och vilsamt för mina öron. Kan tänka en tanke till slut utan att bli avbruten.

Kram ?

Ösregnet övergick i lite småregn så jag cyklade! Man ångrar sig aldrig när man väl kommit ut. Minns hur det var när jag hade hund, med honom gick jag utan problem ut i alla väder. Måste hitta tillbaka till den känslan.

Se upp nu bara Torn så du inte skadar dig, det är lätt hänt om man går från 0 till 100 på kort tid.

Kram ?

.... och uppdaterar mig på ditt läge Ah, ser att det mesta är väl (de klippte och klistrade i min nära anhörigas utredning också, så pinsamt dåligt). Men bra du kan vara pragmatisk och munkavlar sanningssägaren där inne korta stunder. Slås av hur vänskap här påminner om den i verkliga livet, har man inte setts på ett tag dyker man in och fortsätter där samtalet pågår.
Har inte själv ”drabbats” av sanningsfanatism ? tur är det. Däremot orkar och mäktar jag med det omkring mig som är jobbigt, på annat sätt. Jag är inte så rädd för ett barn som har det svajigt/tufft och stänger inre lika lätt dörren till det som känns lite skavigt. Det ryms det med.
Önskar dig en fin vecka, min vän, så starkt med cyklingen. Idag har det varit vila här, från lunch då jag lämnade mina för stunden rätt trotsiga barnbarn till deras föräldrar- och förflyttade mig till soffan. Kyckling-chill, höneblund tupplur- ett kinderegg av olika avkopplingar! Kram ?

Lite så är det faktiskt, man fortsätter liksom där man slutade, uppdaterar sig hyfsat lätt på varandras väl och ve, även om det gått ett tag.

Vänskap kan verkligen se olika ut. Jag har i andra forum onlinevänner som jag aldrig träffat IRL så jag är inte förvånad. Jag är bara väldigt tacksam ❤️

Kram ?

En sak som jag la många timmar på förra veckan var att sy ihop en utbildning för hela företaget och några till, boka lokal och boka in vikarier för att täcka upp. Många timmars jobb.

Idag fick jag veta att ”någon” längre upp i hierarkin plötsligt vill skjuta på utbildningen en vecka. Från ons-tor till mån-tis några dagar senare. Hej och hå. Så nu får jag boka om lokal och vikarier, om det ens går, och stuva om i grupperna.

Jag är så arg att jag knappt orkar bli arg. När jag fick veta det av min chef lyfte jag på ögonbrynen och svarade ”Det har jag inte tid att göra idag”.

Så just nu tänker jag att jag får tänka på det först imorgon. Aldrig agera i affekt. Just nu gör jag det som jag hade tänkt göra idag, och som också är viktigt.

Göra en sak en gång är okej, men att göra samma sak två gånger för att ”någon” inte tänkt hela vägen är bara så respektlöst.

Men jag har lärt mig hantera mitt ilskna humör! Tjoho!

Kram ?

Har mailat mitt svar till LSS-handläggaren. Och till äldsta dottern och barnens pappa för påseende. Fick beröm av dem båda, för att jag höll en trevlig ton och endast har petat i det allra viktigaste.

Har redan fått positivt svar tillbaka från handläggaren och hennes slutliga utredning/beslut är postat idag. Verkligen snabba ryck, effektiv tjej. Och jag vet ju varför ?

Idag vill jag höja ”bollplank” till skyarna. Utan diskussionen jag hade med äldsta dottern hade hela den här storyn sannolikt slutat annorlunda.

Jag vill också för mig själv fastslå ännu en gång att man aldrig ska agera i affekt, om man inte är absolut tvungen. Man ska alltid sova på saken minst en natt.

Kram ?

Min chef avbokar allt så fort VD säger han ska komma.
Kvittar vad vi har planerat eller hur många vi är , han bara avbokar.
Efter 5 år i bolaget ( Detta beteende var helt nytt för mig) så talade jag om för honom att han med detta beteende klart visade var hans prioriteringar låg och hur respektlöst det var mot mig och de andra.
Det blev lite bättre, men sker fortfarande och då säger jag bara
"Ropade Husse nu igen"?

Skönt att ditt "Dilemma" är löst?
⚘⚘⚘