av Varafrisk

Varafrisk
tis, 2020-09-29 - 19:48

Det blev ingen dag fyra och jag kan inte riktigt säga varför men imorgon är ändå siktet på en nykter dag. Den kurator som jag har träffat på rådgivningscentrum pratar inte så mycket om anledningar utan som jag skrev igår eller i söndags om att GÖRA. Det är i princip vad hon pratar om...ATT GÖRA...kanske hon inte säger det till alla hon möter men kanske hon tänkte att det är vad som gäller för mig. För jag kan läsa böcker, se på youtube osv osv men det handlar om att GÖRA...inte tänka ...inte analysera...utan att GÖRA.

Jag märkte att igår när jag klarade den tredje dagen när jag klarade att surfa på suget fick jag många hejarop...och det kändes härligt! Jag är ju en bekräftelsetörstande individ...och så många hejarop på en gång är jag inte van vid. Det bekräftar lite vad jag känner med forumet att när man lyckas så är det mycket lättare att man får hejarop än när man inte lyckas ..att få pep då och då är det SÅ viktigt. Kanske verkar det provocerande vad jag skriver...men det är inte min mening...men rubriken här heter "Förändra ditt drickande" och då tänker jag att det handlar om ett förändrat beteende när det gäller alkoholen oavsett om det är helnyktert eller att dra ner på alkoholintaget. Det finns för mig inget alternativ utan det är helnyktert som gäller..så är det!

Kramar:)

Blenda
ons, 2020-09-30 - 08:41

Som du vet så tycker jag att du gör det bra, varje kämpande timme.
Och jag håller med om att även förändrat beteende och reflektion är värt all peppning, inte bara vita dagar.
Men jag tror att du ska tolka de senaste hejaropen mer positivt än vad du kanske gör, det är troligen för att du själv har skrivit att du strävar efter helnyktert som alla vill ge dig lite extra grattis när du lyckas.
Det betyder inte att de tycker att du gör det dåligt de dagar som du kämpar men inte lyckas fullt ut.
Kram!

Andrahalvlek
tis, 2020-09-29 - 21:29

Jag håller med Blenda. Självklart vill vi gratta dig extra mycket när du lyckas med det du vill. Allt annat vore konstigt. Jag tror att terapeuten har rätt. Du ska nog sluta tänka så mycket och istället GÖRA. Allt sånt som du mår bra av ❤️

Kram ?

FinaLisa
ons, 2020-09-30 - 06:36

Varafrisk, du hade tre dagar och du vet själv hur nöjd du var.
Processen tar olika tid för olika människor.
Ibland är det ett steg fram och två tillbaka. Ibland är det tvärtom, då hoppar man framåt tre steg och ett tillbaka.
Så se framåt och ge inte upp, du kommer fixa det här???.
Vi ska ju dansa nästa sommar! Och det gör vi bäst nyktra!??

Kram ???

Charlie70
ons, 2020-09-30 - 07:40

När du startade här Varafrisk undrade du när dag 2 skulle komma. Om jag inte missminner mig har du nu gjort tre nyktra dagar vid flera tillfällen. Det är väl ett framsteg om något? Du får snart starta en tråd som heter när kommer dag 4 tänker jag.

Kram!

Varafrisk
ons, 2020-09-30 - 19:34

Onsdagskväll...det blev inte dag nr ett igen...men den kommer att komma igen ..förhoppningsvis imorgon för jag kände att det var så skönt med tre dagar i rad. Och...Charlie70 i början av augusti fixade jag fyra dagar i rad..så jag ska dit igen. Faktum var att jag tänkte nästan ingenting idag...inte så mycket förhandlande. Imorgon ska jag på handledning i en annan stad under eftermiddagen. Kommer väl komma hem ca 17.30. Har anmält mig till yoga imorgon börjar klockan 18.15 som håller på till 19.45.

Känner mig ändå väldigt hoppfull ikväll! Inte misslyckad! För jag ska klara det här och jag vet att jag kan!!

Tack mina vänner här på forumet för att ni tror på mig!!

Kram:)

Varafrisk
sön, 2020-10-04 - 12:40

Hej!

Veckan som gick blev inte som jag ville ur sett ur nykterhetens perspektiv....och kanske inte heller för övrigt. Har skrivit det tusentals gånger tidigare ..alkoholen styr mitt liv...och jag sätter inte mig själv i första hand. Man kan ju tycka att det borde vara på tiden...och vad väntar jag på?? En signal? Att någon ska gå bredvid mig?? Så är det inte...och så kommer det aldrig någonsin bli..och som ni vet så teoretiskt är jag oerhört duktig på vad jag bör göra men jag gör det inte fastän det enda som gäller är GÖRA...och prioritera mig själv därefter kan jag vara ett stöd för min dotter.

Min dotter var väldigt arg på mig i fredags...att jag inte genomför det jag har bokat. ..att jag inte tränar. Hon hade sagt till min man att jag kommer dö av min övervikt. Och när hon grälar på mig så är allt sant vad hon säger och jag har inget att sätta emot. Och, jag kan definitivt inte säga något till henne om att jag tycker att hon inte ska festa...osv...det får jag tillbaka direkt i ansiktet. Då tänker jag...jag ska minsann klara det här med att bli nykter så jag kan vara stolt över mig själv och att göra henne trygg.

Idag känner jag mig lite låg...fastän jag var på en helt fantastisk konsert med Ola Salo igår. Det var en konsert för 50 personer med tre rätters middag. Han hade dessutom med sig en mycket skicklig pianist. Som jag hade längtat efter att få gå på konsert och så äntligen blev det av!! Jag har många filmklipp som jag kan njuta av:)
Men att jag är låg beror till stor del på mitt alkoholmissbruk men även min oro för min dotter. Inatt har jag sovit dåligt för jag oroar mig för henne...att hon ska råka illa ut. Oroar mig också för hennes ekonomi. Hon har jättestora skulder och det kommer att ta många år innan hon har betalat av den skulden till Kronofogden vilket både oroar mig och gör mig väldigt ledsen. Jag känner att jag är så trött på söndagar...samt att det är en dag då vi på något vis väntar på att vår dotter ska höra av sig för att sedan ta hand om henne. Det blir liksom inte heller VI dvs min man och jag. Känner att jag befinner mig i en bubbla där de som ingår i denna bubbla är mina kollegor och min familj. Känner att jag saknar andra sociala kontakter...och detta beror inte endast på Coronan utan att så ser nätverket ut.

Pratade med en LSS-handläggare i förra veckan i min roll som kurator...jag berättade för henne att jag varit sjukskriven och att min dotter har fått bipolär diagnos. Hon sa att när hon jobbade som LSS-handläggare inom psykiatrin var det många anhöriga som inte orkar...att det är oerhört slitsamt. Det är skönt att prata med någon som förstår vad det handlar om...att man inte bara en orolig morsa..utan att det faktiskt finns anledning att vara orolig. Något av det svåraste som jag känner är de här växlingarna mellan depressiv och manisk samt däremellan även den "vanliga dottern". Det känns även så tufft att hon kommer aldrig kunna vara så fri och självständig som hon önskar utan hon kommer alltid behöva stöd av andra som god man, boendestöd och personligt ombud.

MEN....jag vet att det finns en annan sida...om jag bara lyckas hålla mig kvar där...och på den sidan...där är det alkoholfritt...där finns naturen...träningen...böckerna...mysiga utflykter tillsammans med min man...och då tänker jag på att ta med fikakorgen ut i naturen...gå någon vandringsled.....om jag klarar av att stanna kvar på dennasida då känner jag mig inte lika ensam...grubblar inte lika mycket...så jag vill vara kvar på den här sidan.

Idag söndag blir det nyktert...imorgon måndag..blir det en timma i taget.....

Kram:)

Blenda
sön, 2020-10-04 - 12:49

Skulle så gärna vilja krama dig IRL, och berätta hur mycket jag känner igen det du beskriver.
Detta ständiga växlande mellan hopp och förtvivlan, ansvaret, skulden, sorgen.
Det är fan inte lätt att vara människa, och för oss som har barn som mår dåligt är det sju resor värre.
Men du tänker så rätt, och låt oss kämpa, gråta och skratta tillsammans i detta forum.
Stor KRAM!

Charlie70
sön, 2020-10-04 - 13:05

Här kommer en kram. Visa nu din dotter att du är den förebild du vill vara och som hon behöver! Var är din man i allt detta? Stöttar han er eller grejar han med sitt?

Ola Salo var jag också på. Skulle gå med min son som blev sjuk. I stället hängde min granne på. Han var 80 år. Vi hade hur kul som helst. Sedan dog han några veckor senare...

Kram!

Varafrisk
mån, 2020-10-05 - 06:40

Tack Blenda, Andrahalvlek och Charlie70 för omtanken ni sänder mig❤️❤️

Var bjudna på fika t min son och hans sambo idag pga Kanelbullens dag. Kände mig så ledsen så jag orkade inte följa med?..det har nog aldrig hänt förr.... men nu ikväll mår jag bättre. Min man och dotter samt hund åkte dit...jag var hemma grät en skvätt och tittade på en serie.

Charlie70....min man är med och stöttar. Mer nu än tidigare eftersom jag försöker släppa kontrollen och lämna över. Vi gör olika saker men hanterar det olika. Min dotters mående kryper inte lika mycket innanför skinnet på honom som det gör på mig. Han grubblar inte...inte analyserar. Han åker och tränar. Är bättre på att ta hand om sig än vad jag är.

Kram??

Varafrisk
tis, 2020-10-06 - 06:59

Regnet öser ner, det är verkligen mörkt utanför fönstret. Min man har åkt iväg t jobbet men lämnat vår hund på dagiset på vägen dit. Vår dotter sover i vår bäddsoffa. Hon har fått ett extra jobbpass idag vilket är gott för henne. Hon skulle träna efter jobbet...vid 21... hon börjar komma tillbaka till sitt vanliga jag...även om det är en lång väg dit och det kommer vara upp och ner.

När jag har skrivit klart ska jag fixa t mig och därefter iväg t jobbet. På fm har vi teamkonferens då vi har möjlighet att lyfta patienter för att diskutera behov och hur vi går vidare i arbetet. I em ska en kollega fr en annan habilitering och jag ha en samtalsgrupp för föräldrar som har barn i åldern 0-6 år m funktionsnedsättning. Har inte haft det tidigare och jag ser verkligen fram emot det. Och sen kommer utmaningen...men jag ska inte tänka....jag ska styra bilen hem..det är enda målet vad det blir efter det får jag se. Nykterhet är mitt första mål...inser att det är det enda mål jag ska ha för med det kan så mycket annat positivt komma??

Kram t er alla var ni än befinner er på er resa❤️??

Vinäger
tis, 2020-10-06 - 16:37

Om du visste hur ofta du finns i mina tankar, Varafrisk. ?

Känner och lider med dig. Det känns som att du har en omöjlig situation just nu vad gäller det mesta. Omständigheter vi inte rår på är ju en sak, men resten...

På ett sätt är vi ganska lika vad gäller alkoholen. Vi vill sluta, men klarar inte att släppa taget. Även om jag druckit kontrollerat länge nu känns det ändå inte helt ok. Jag vill ju vara helvit. Inser att det är det bästa, framför allt för hälsan.

Så i går när min motivation helt plötsligt kom tillbaka tänkte jag på dig. ? Vill så gärna överföra en del av den till dig. Funderar också över om jag kan hjälpa dig på något sätt. Vad behöver du höra för att orka gå vidare?

Jag tänker att du är så oerhört värdefull i dig själv. Du finns till för andra, främst din dotter, men du måste nog tänka mer på dig, bara dig. Inte som ett offer, för det är du inte, även om det lätt kan kännas så emellanåt, i alla fall för mig. Offer ses ofta som hjälplösa och det är varken du eller jag.

Själv oroar jag mig, precis som du, mest för hälsan. Och det är sunt att göra det. För vi är ganska farligt ute. Mer än vi kanske orkar ta in. Alkohol är ett gift. Och våra kroppar är inte tjugo längre.

Mitt råd till dig är detsamma som till mig själv: Om vi inte klarar att sluta på egen hand, trots stöttning av forumvänner, måste vi söka hjälp. Hur pinsamt och jobbigt det än är. Men på något sätt bara måste vi göra det. Tänker också att du behöver involvera din man mera, så att han vet vilket stöd han kan och bör vara.

Min värsta farhåga (och kanske en av dina) är att få någon alkoholrelaterad allvarlig sjukdom som inte går att bota. Gode värld, jag skulle ju ångra ihjäl mig om jag inte sökt hjälp tidigare. För att det kändes pinsamt...

Fina, vackra, fantastiska du ? vänta inte längre, skjut inte upp den avgörande stunden. Ditt nick är Varafrisk, men för att kunna bli/vara/hålla osd friska måste vi välja vår livsstil. Och jag tror att stunden är kommen...

Detta skrivet av största omsorg. ? Bara och endast av omsorg, utan det minsta mästrande. Jag är så glad över att ha träffat dig, det känns fint nu när jag skriver så rättfram.

Jag tror på dig, på mig, på oss och hoppas innerligt att du tar detta på rätt sätt.

Tack för att du har funnits för mig så länge nu, trots att jag själv varit passiv. ?

Många varma kramar

Varafrisk
ons, 2020-10-07 - 10:28

Goa Vinäger..tack så mycket för ditt inlägg i min tråd!! Jag är så glad över att du har skrivit till mig och jag tar det endast positivt. Har alltid tyckt om när du skriver i din egen tråd eftersom du är väldigt ärlig....och visar inte endast upp det vackra utan även det svåra. Har funderat väldigt mycket över mig själv sedan jag läste ditt inlägg..i och för sig..så funderar jag över det hela tiden men ytterligare lite mer och att jag vill skriva om det idag.

Jag vill bara berätta att jag har sökt hjälp. Så i princip alla professionella kontakter som jag har, har jag informerat om mitt alkoholberoende. Tex tandläkare, tandhygienist, läkaren på medicin..de hjälper mig ju inte i mitt beroende men jag känner att det är bra att de vet. Men på vårdcentralen har jag nu senast lämnat leverprover samt de prover där man kan se hur mycket jag dricker i veckan...kan inte namnen på dessa prover utantill. Har även varit på Rådgivningscentrum men behöver vara nykter några fler dagar än två, tre stycken för att prata vidare där. Jag är oerhört duktig på att ta kontakter med professionella kontakter men....men jag behöver GÖRA....jag är oerhört duktigt på att analysera...men det är inget som hjälper mig i nuläget utan det är att GÖRA....och då ställer jag mig själv frågan...men för sjutton om jag nu vet att jag måste GÖRA varför GÖR jag inget då?!?!? Naturligtvis...är det svårare att få bukt med det när det är så mycket kring min dotter...men det är varken ett svar...eller ett försvar...för då finns det ju ännu mer anledning att börja GÖRA.

Jag vet när jag gick på Rådgivningscentrum för flera år sedan då sa den kurator till mig att det är många som blir nyktra först efter att något har hänt dem tex som att förlora körkortet. Och, jag tänker....inte ska de behöva hända något för att jag på RIKTIGT...på ALLVAR...ska ta itu med mitt alkoholberoende. Måste jag få en konsekvens innan jag slutar?!? Jag har redan leverpåverkan, problem med magen, huden kunde nog varit finare utan alkohol, min sömnapné är lindrig men skulle kunna bli ännu mer lindrig...förmodligen skulle spänningarna i min käkar, i axlarna bli så mycket bättre och ändå slutar jag inte på riktigt. Min man är involverad men han är ett stöd för mig i mitt liv på många vis men när det gäller alkoholen behöver jag klara det själv...och klarar jag det så är han med mig på banan. Hade jag varit allergisk mot tex jordnötter så hade jag ju aldrig ätit det...svullna upp..få andnöd ....eller jag skulle inte heller dricka något annat direkt giftigt..som exempelvis bensin...men varför dricker jag då alkohol??

När jag var hos kuratorn på Rådgivningscentrum nu för någon månad sedan...så sa hon..att det verkar som du tror att det är någon annan som ska ta itu med det....men det är endast DU som kan ta itu med det. Hon frågade mig även om vad som var positivt just nu med att dricka alkohol och hon skrev när några punkter som jag nämnde. Hon frågade givetvis även var som var negativt och de punkterna var något fler men SÅ mycket allvarligare. Så...ja...jag har redan nu fysisk påverkan på min kropp...och tar jag itu med mitt alkoholberoende så skulle nog kroppen kunna återhämta sig. Men, det är ju det som är det luriga med alkohol...att man kan dricka länge....och det allvarliga kan komma längre fram.

Vinäger du frågar mig vad jag behöver höra för att gå vidare och jag har funderat på det. Många som skriver här på forumet är ju hjälpt av vad andra skriver och flera skriver i varandras trådar nästan varje dag. Jag har inte riktigt kommit dit ännu...att jag har blivit hjälpt..för då hade jag uppenbarligen haft fler dagar. Jag läser ju inte heller i jättemånga olika trådar för det blir för mycket för mig just nu. Dock är det så att om jag generaliserar så upplever jag att många har redan flera nyktra dagar innan man börjar skriva här och har man nyktra dagar får man många fler hejarop. Jag märker ju det när jag har klarat tre, fyra dagar att det är många fler som skriver än de dagar då jag inte lyckas. Jag har ju skrivit om detta tidigare..och...jag tänker att det här är ett frivilligt forum...frivilligt att skriva...men när andra skriver i min tråd så känner jag mig väldigt bekräftad..och den känslan är go. När jag läser andras berättelse om nyktert liv så inspireras jag...men när det låter för enkelt..så har jag svårt att ta till mig det. För jag tänker att det finns inget som är enkelt med att bli kvitt ett beroende oavsett vad det än är...och jag tror att det kommer att ta tid....kanske är det det som skrämmer ibland? Jag vet inte....

Något som jag tyckte var helt fantastiskt var när vi träffades i Stockholm i februari. Jag kände mig trygg utan att jag kände någon av er/dem som var där. Nu minns jag inte exakt hur många vi var...men ex antal människor..kvinnor och män...några yngre och några i min ålder...så vackra..och skulle jag mött någon av er/dem på stan skulle jag aldrig någonsin anat att det har funnits/finns ett alkoholberoende. Jag tänker..tänk om det vore mer legitimt att berätta om sitt alkoholberoende...för många gånger känner jag mig verkligen falsk.

Idag är jag ledig..har gått ner till 80% för att få återhämtning. Från köksfönstret ser jag solen skina...träden börja få höstens nyanser gula, röda, organga löv..snart blir det tid för en promenad. Jag tänker på vad du skrev Vinäger om att sätta mig själv i första rummet. Det är oerhört svårt... i synnerhet när jag har en dotter med psykisk ohälsa...där samhället är som det är. Det krävs att en ung person som är myndig har föräldrar/anhöriga som finns där och roddar, hjälper till med alla kontakter. Då handlar det om det praktiska sedan har man det känslomässiga att ta hand om. Inatt har hon sovit hos sig och jag tror inte att hon vet att jag är ledig. Jag känner att det är så skönt att vara ensam...men har väldigt svårt att välja det när hon mår som hon gör. Fast jag vet även att hon vill att jag ska ta hand om mig själv i synnerhet när det gäller alkohol och träning.

Kanske blev detta inlägg lite rörigt.....det är inte heller menat att kritisera någon...utan det blev skrivet så här rakt upp och ner.

Å Vinäger..jag tror också på dig, på mig och på oss!!

Stora varma bamsekramar:)

Varafrisk
ons, 2020-10-07 - 20:07

Tänker att bli nykter är en resa...som man får göra på egen hand.....för...jag tänker att så är det.
Just nu är det väldigt svårt och tufft...Tittade på SVT play...på reprisen från Skavlan i fredags...Hade druckit alkohol då..och mindes inte allt...men nu såg jag det igen..John el vad det Johan Croneman berättar att han varit/är suicidbenägen...och att hans son samt bonusson var som ett vaccin. När han berättade det så rann mina tårar...eftersom mitt alkoholberoende finns fastän jag har barn....och hur många hundratals gånger har jag inte tänkt att jag inte ska dricka när min dotter är hemma....eller att jag ska kunna säga t henne att jag är nykter...men ännu inte lyckats. Jag blir påmind här på forumet om det...att vara den förebild som jag vill vara...å när jag misslyckas så känns det...i hela min själ..fast det är väl kanske bra. Jag tänker att vad jag misslyckas med är jag SÅ medveten om...men vad jag lyckas med däremot...har jag SÅ svårt att ta till mig..så är det.

Kram:)

Varafrisk
ons, 2020-10-07 - 21:45

Förmodligen kommer jag inte lyckas..men jag tror..att jag behöver vila från forumet några dagar eller mer...eller rättare sagt jag måste det...

Kram och godnatt:)

Vinäger
ons, 2020-10-07 - 21:57

Ja, det där med att glädjas och vara stolt över det man lyckats med istället för att sörja det som blev fel/inte alls gjort... Det är inte lätt, jag vet.

Vet att jag skrivit det förr, men det känns annorlunda nu. Jag är rädd för att dö för tidigt och helt i onödan. På riktigt. Det är som en ny insikt. Att inte få se mina barnbarn växa upp. Att inte kunna leva ett normalt liv p g a alkoholskador. Att inte ha ett liv överhuvudtaget.

När jag kunde kontrollera mitt drickande blev det mer en fråga om varför jag dricker. Vad ger det mig? Alltså, jag mådde helt ok under den här tiden, även om det var mitt näst bästa alternativ.

Men...

Vi får ångest och stresspåslag av att vi dricker alkohol. Mycket värre än om vi var nyktra. Vi inbillar oss att vi blir bättre av att dricka, vilket förstås ger oss ännu mera dåligt mående.

Jag vet att du förstås vet allt detta, men det är aldrig fel att påminnas om det. Återigen, endast av omsorg. ?

Nu måste du tänka på dig, bara dig. I första hand. Det är som med syrgasmasken på flyget. Fixa först syre till dig själv, så kan du hjälpa andra sedan. (Jag vill poängtera att jag vet att du är en fantastisk mamma och ställer upp för dina barn, men du håller på att göra slut på all din ork.)

Alltså, jag bryr mig om dig. ? Jag känner mig orolig. Vill så gärna överföra en del av min motivation.

Men som du säger, vi måste göra vår egen resa. Det är bara vi själva som kan göra jobbet. Hoppas du är redo snart. Och du, jag kommer att peppa dig, oavsett, jag lovar. ?

Ta hand om dig, fina Varafrisk, så att du kan bli/vara just det.

Många kramar

Vinäger
ons, 2020-10-07 - 21:59

Nu skrev vi samtidigt, ser jag. ?Tankeöverföring?