Tänker på dig Bestemor och hoppas så att du har det bra, att du fått lite sinnesro.

Bestemor

Tack alla Fina
Jag flydde från våld i nära relation. Främst psykiskt och ekonomiskt.
Processen fram till mitt beslut har ni kunnat följa. En dag hade jag inte något val. Jag måste prioritera min egen hälsa.
Jag har lämnat precis ALLT
Vet inget om min framtid och har skyddade personuppgifter
Men, jag känner en inre ro.
Jag känner tillförsikt och nyfikenhet.
Jag känner mej buren, av Gud, vänner, bekanta, barnen, myndighetern .....det finns ett skyddsnät att landa i. ❤?????

Läst lite i din tråd nu, vart dålig på att följa. Vill skicka styrkekramar och att jag önskar dig allt gott!
Känner igen mig i vissa delar av din berättelse.
Kramar???

Har tänkt på dig många gånger och önskat att du har det bra.
Härligt att du har landat någonstans där du kan finna ro och få läka igen.
Din framtid, den äger du nu och så småningom kommer du att njuta av den.
Jag är så glad att du har valt dig själv även om det var ett tufft beslut och hoppas att du känner dig bättre och kan må väl.

Skickat dig stor varm kram?
Azalea

Oslo

Jag har tänkt så mycket på deg❤️

Jag önskar dig allt gott! Jag är så otroligt imponerad av det du har beslutat deg för. Jag sänder dig all styrka som finns, då jag inte kan föreställa mig vad du igenom nu. ❤️

Lycka till med allt, du förtjänar hela himlen!

Så glad att läsa att du är trygg, hoppas nu får din vila som du såväl behöver ❤ ingen som inte varit där vet hur du har haft det, vi som är här kan ana. Nu kämpar vi vidare att lyfta oss, ifrån den där skiten. Stor kram ?

Bestemor

Idag fullkomligt väller sorgen över mej. Jag har meddelat exet om skilsmässa. Skickade ett genomtänkt brev där jag helt och hållet utelämnade någon kommentar om honom. Han reagerade känslokall som vanligt. Höll med om att skilsmässa är bäst.
Istället för att bli lättad så känner jag en sådan sorg över att aldrig ha lyckats nå hans hjärta. Han känner inte ens att han mister någon som är värdefull för honom. Jag blir sårad och än en gång tillintetgjord.
Hade jag väntat mej en annan reaktion?
Ja, inte vet jag. Jag hade väl hoppats på att åtminstone få göra honom på något sätt berörd.
Vilket egentligen vore helt utanför hans normala mönster.
Så nu har jag gråtit mej igenom dagen.
Som vanligt lika påverkad av allt han gör eller inte gör emot mej.
Jag förstår att det kommer att ta tid att läka som människa.
25 år med psykiskt våld från första veckorna sätter spår.
Barnen som nu är vuxna har också farit illa. Han var styvpappa.
Jag valde honom.
En sorg att bära.
Men min strategi just nu är att inte prata i telefon med honom. Jag befinner mej långt ifrån.
När jag får min lgh är den på en annan ort. Skyddade personuppgifter. Jag vill få känna mej trygg. Måste skydda min själ lika väl som min kropp.
Azalea, Backen och Oslo, var rädda om er.
Vi klarar det! ❣

Vi har kommit så långt allihop och vi ska vara stolta över oss ?
Sen kommer det dagar då vi ramlar ihop av sorg, ilska eller skuld. Jag hade en sån vecka nyss men tack vare er som fångar upp en då är jag på banan igen.

Är så himla glad att höra av dig Bestemor och tacksam att ha er här allihop, ingen mämd men heller ingen glömd.

Håller dig och er andra i handen❤Azalea

Bestemor

Ett totalt kaos i mitt inre. Först en lättnad att jag faktiskt klarade av att fly. Sedan en massa praktiskt. Fick skyddade personuppgifter. Kontrakt på lgh. Kontakt med soc och gruppen som arbetar med våld I nära relationer. Sedan skicka in skilsmässoansökan. Byta efternamn. Fly än längre bort från maken. ......vägrar prata med honom. Skickar sms.
Sen alla insikter, alla känslor, så mycket gråt.....
Även tacksamhet över stödet jag får...
Men sen känslor igen...helt fel känslor av längtan och tröst från den som misshandlat mej.
Känner mej helt sjuk både till kropp och själ. Skadad och vingbruten.
Men, jag vet. Jag har gjort det! Jag har lyckats med att fly med mitt liv i behåll.
Det finns så mycket att läsa om psykisk misshandel. Googla på det. Kunskap ger beslutsamhet.
Att skriva här har hjälpt mej att inte förneka verkligheten. Skriv, dokumentera, prata med vänner.
Hela processen tar tid men leder mot frihet.
Hur jag ska få ordning på mina känslor, vet jag knappt. Men jag söker professionellt stöd. Jag förstår ju att jag även har varit en möjliggörare för mitt ex.
Men åh som jag gråter......

Vilken kamp du för Bestemor. Du kommer klara detta, du har gjort de första stegen. Man gråter och gråter den första tiden, men det blir bättre. Man tror knappt det, men det blir det. Ge det tid och bra att du tar hjälp. Gjorde jag också.
Vill bara säga, du är modig. Kämpa på så kommer du få ett bra och lyckligt liv?

Bestemor

Känns så fint att få pepp här! Du förstår, många andra förstår...
Det är ovärderligt att ha den här möjligheten till kontakt med er alla. Ingen som pratar med tomma ord. Utan bara uppmuntran utifrån egna erfarenheter. Jag litar på att det går. Jag litar på att det blir bättre. Och ja, jag reagerar som förväntat nu....med gråt ????

Du har tagit ett stort kliv igenom att lämna och allt som akut följde med på det. Det är naturligt kan jag tänka mig att nu när du är " säker " så kommer tankarna ikapp.
Så fantastiskt stark du har varit genom detta du har gjort så klarar du resten.
Men jag förstår dig helt och hållet. Jag var likadan och hade känslor som svajade hela tiden men det blev dag för dag bättre och nu klappar jag bara ihop ibland. Jag är ju inte helt i hamn med mitt men så småningom är det klart.
Gråt när du behöver, blir arg när du vill och däremellan ta vara på stunder då du gläds över något som känns bra.

Massor av kramar från Azalea❤

Blade Runner

Nu får du landa i det nya och låta alla känslor som tryckts tillbaka komma fram och vara snäll mot dig själv . Kram Blade Runner

Bestemor

Tack för uppmuntran.
Jag tränar varje stund på att tillåta mina känslor. Låta dem välla över mej och ibland helt tömma mej på kraft.
Idag har det känts mindre smärtsamt. Ångesten är inte så påtaglig. Skönt med en paus.
Är fortfarande i en annan del av landet. Men planerar för inflyttning i egen lgh om en vecka.
Jag kommer akdrig mer att möta honom helt ensam har jag bestämt. Han har skrämt mej så mycket och jag är rädd att han tappar spärrar i sitt våld.
Inser att han är så oavsett alkohol eller inte.
Jag tar min rädsla på allvar. Det hoppas jag att alla gör. Livet är värdefullt och det kommer att bli bättre.
Mycket återstår med bodelning och försäljning av paradiset. Men det kommer att gå, men inte utan strid. Han anser sej äga alla kapitalvaror han betalat under 24 års äktenskap. Jag har betalat mat och löpande utgifter.
Vet inte vem som är dummast!?
Jag hoppas att bodelningen sköts bra av advokaten.
Det måste jag tro.
Jag kommer att leva på bidrag och sjukersättning- vilket kliv jag har tagit! Jag känner mej ändå rik. Har så fina vuxna barn och fina vänner ????

Bestemor

Så många starka som tar fram sin urkraft när det verkligen krävs!
Det är hoppfullt att följa många av er här som precis som jag, efter många år av psykisk misshandel och nergörande av ens person - plötsligt en dag reser sej och går!
Flera har gjort som jag, flytt från det destruktiva förhållandet och tvingats söka skyddade personuppgifter. Det är inget man gör eller får i onödan!
Tänk att bakom varje människa här finns en sådan inre kraft som gör det möjligt att förändra hela sitt liv.
Det omöjliga blir plötsligt möjligt!
Önskar ibland när jag ser mej omkring att vi kunde se varandra- i ögonen. I verkligheten.
Vi har så mycket att ge varann.
Jag är tacksam över kraften vi delar här i Forumet.
????

Det tog sin tid för oss men en dag var bägaren full och då reste vi oss och gick.
Hur lång tid innan dess är olika men jag tror på att det är något som är individuell och plötsligt är man mogen för att gå.

Forumet har varit helt avgörande för min del. Det finns inte någon annan stans för mig där man får en helt ärlig förståelse .
Vi har ju varit med om samma upplevelse och kan förstå på ett helt annat sätt än de som aldrig levt nära en alkoholist.

Önskar som du att man kunde se varandra eftersom vi är varandra så nära❤

Ta hand om er denna fina höstsöndag ? Azalea

Ingen kan förstå som inte levt med en alkoholist, vad dom gör med en. Läste att leva med en alkoholist är oftast värre än att vara den sjuke och jag tror det stämmer, vi lever ju i ständig stress. Jag har velat i den genom 12 stegs programmet tänkt på den högre makten, jag har bett, tvivlat hela tiden. Men den här veckan har varit skum, pusselbit på pusselbit har fallit på plats, händelser och tfn samtal har gjort min landning lättare. Så just nu vilar jag i det, det finns nog en högre kraft som jag just nu kan luta mig mot?. Låter lite religiöst men ni förstår vad jag menar ❤