Idag är det över 18 månader sen senaste alkoholintaget. Det har varit en fantastisk resa hit och jag har forumet och vännerna här att tacka för mycket. Det har för mig inte funnits någon klar linje mellan att "förändra mitt drickande" eller det "vidare livet". Nu idag ett och halvt år senare känns de som att jag lämnat så mycket bakom mig att jag trots allt kan se det som ytterligare en ny start. Jag kan inte hävda att jag klarat det, men jag har klarat det så här långt. Det är stor tacksamhet jag känner att ha lyckats förändra en så svår sak som ett problematiskt förhållningssätt till alkoholen faktiskt innebär.

Fortfarande kan det idag kännas lite surt att inte kunna, vilja, eller våga dricka i sociala sammanhang eller till middagen. Men det priset jag betalar är så ofantligt mycket mindre än den risk och enorma avgrund och nedsida som riskeras i ett försök. Det är alltså ett lätt val att välja bort alkoholen ur livet. I synnerhet om man tänker på det som var innan, det var ju inget liv, det var ju faktiskt ett rent helvete...

Jag fortsätter att läsa härinne till och från. Det är viktigt att inte riskera att glömma vart jag kom ifrån. Jag vet idag att minnet av hur illa det var, är just det som gör att glädjen över förändringen är så stor. Det är faktisk en stor tacksamhet.

Så nu fortsätter färden på den nyktra vägen.

Lev väl alla!

//PP

PP

Som nu gått sedan jag lade drickandet åt sidan, har så småningom lusten att hitta en ny livskamrat vaknat till liv. Har inte varit helt själv, men inte kännt mig redo att satsa på en riktig relation igen.
Säkert idag en annan person än när jag drack, mest på gott tror jag, trots det är det nyland att beträda när en dejt ska genomföras nykter. Någon skrev här för många år sedan om "invand lärning" - något i den stilen tror jag det kallades?
Innebär att många av oss inte vet hur vi ska göra när vi dejtar nyktra, just för att detta i princip alltid gjorts i samband med alkohol. Så, hur gick det för mig?
"Träffade" och fick kontakt med en tjej via sociala medier. Uppvuxna i samma stad med gemensamma vänner, samma skola dock inte samma år. Under ett par veckor skrev vi mer och mer till varandra, men kunde inte få till en träff. På grund av bland annat utlandsresor och arbete tog telefon samtalen på kvällar vid. Mer och mer tyckte jag hon var en riktigt fin tjej. Rolig, allmänbildad och sist men inte minst attraktiv, vi delade lite lagom intressen och tankar om livet. När någon i min situation träffar någon är vi säkert lite extra observanta på den andres alkoholvanor. Kvinnan i fråga levde säkert som singeltjejer idag lever mest. Resor med väninnor, AW på jobbet etc. Road av livets goda. På kvällarna när vi pratade föreslog hon att vi kunde ta ett glas vin ihop. Inget jag gjorde såklart, men jag hade inga funderingar eller synpunkter på det. Men jag märkte att hon njöt av det. Efter en tid kom så första träffen. Vi tillbringade en fantastisk dag på havet när vi seglade. Jag hade bokat en lunch på ett fantastiskt ställe. Jag var lite nervös då jag förstås förstod att för eller senare skulle jag ju behöva berätta att jag inte dricker alkohol. Fast jag var feg, gled på sanningen och sa att jag inte dricker till sjöss, av princip. Stämmer såklart, och inget problem att hon drack lite vin. Nu hör det till saken att jag är hyfsat duktig på vin, och när hon inte visste vad hon skulle beställa så satte jag vin till hennes måltid. Servitören reagerade och i samtalet råkade jag nog haspla ur mig några sommelier- aktiga fakta om regionen, och andra viner därifrån. Tjejens ögon signalerade gillande såklart. Allt kändes bra, jag ville gärna gå vidare med henne. Vi bor en bit ifrån varandra så telefonsamtalen tog vid igen, och plötsligt gick det inte att undvika längre jag var ju tvungen att berätta..
Att jag inte dricker alkohol, och då jag var ärligt förtjust i henne ville jag ju spela med öppna kort.
Jag märkte direkt att hon förändrades.
Der kommande dagarna var hon mer reserverad, till slut ärlig och sa att hon verkligen ville ha en man som hon kunde mysa med och även dricka ett glas vin ihop med. Vad vill jag berätta med detta? Ingen aning, kanske bara ventilera lite frustration :-)
Känns som den enda som vill ha en nykter kille, är de som levt med någon som dricker för mycket. Haha, men dom vågar nog inte heller, vem vill riskera att hamna i den sitsen igen?!
Lycka till alla därute!
//PP

Så trist att tjejen du träffade reagerade så. Det känns lite konstigt, man tycker att det inte skulle vara så. Alltför många dricker för mycket, en nykter kille vore toppen. Men samtidigt förstår jag till viss del. Samhället är så inriktat på alkohol vid alla tillfällen. Ledsamt i alla fall. Så länge man inte hindrar den andra från att dricka så borde det inte spela nån roll. Hoppas du snart träffar nån som uppskattar dej för den du är.

Otroligt sorgligt att hon reagerade så. Du skulle nog berättat hyfsat direkt, så du inte själv hade behövt satsa så mycket känslomässigt kapital. Det måste ha gjort ont i hjärtat.

Jag har varit ihop med en måttlig man (i 24 år), en dold alkis (i 1,5 år) och en nykter alkis (i 1/2 år). Fast det sistnämnda förstod jag först när jag slutade dricka själv.

Han drack inte alkohol själv men hade inget emot att jag gjorde det. Han hänvisade svävande till ”har druckit tillräckligt i mina dar”, men vi pratade aldrig om det på riktigt. Synd, jag tror att jag hade varit bekväm med det. Vi hade det jättemysigt och roligt ihop ?

Nu är jag själv nykter och vill absolut träffa en nykter eller måttfull man. Gärna en mjölkdrickare, som Fantomen ?

Finns det dejtingsidor för nyktra? Tänker att det vore en bra idé annars. Öl- och whiskygubbar som ägnar hela helgerna åt att dricka och röka cigarr gör sig icke besvär hos mig i alla fall.

Kram ?

PP

Tack för dina fina rader. Sällsynt få vardagliga kontaktytor som inte pockar på alkoholkonsumtion. I min generation 50+ tycks det inte ändras, bland de unga tror jag faktiskt det redan gjort det?!
//PP

PP

Ser egentligen positivt på upplevelsen. Jag upptäckte att om jag är beredd och vill släppa in någon i mitt liv, så kan jag fortfarande bli förälskad. Det i sig är ju fantastiskt fint. Har faktiskt varit ärligt oroad att mitt känsloliv hade tagit permanent skada :-) Idag tror jag att jag mer stängt av.... Kanske för att skydda mig själv? Nåväl, bollen har kommit lite i rullning, så jag ser positivt på framtiden ;-) synd att det inte fungerade med din nyktre vän, men det finns ju flera. Kanske iofs. inte känns så lockade att söka partner på AA? I alla fall inte för mig. Även om jag sedan länge är nykter ser jag inte längre alkoholen som något som definierar mig eller mit liv. Tänker sällan på det, vill idag bara helt enkelt inte dricka mera, kan väl inte vara så svårt för folk att förstå för rätt tjej? :-)
//PP

PP

Missade helt att det i förra veckan hade gått hela sju år sedan jag drack senast.
Efter så lång tid kan man tro att minnena hur det egentligen var är borta... Det är mer som att jag bara vet hur illa det var. Dagligen, vecka in och år ut.
Att välja bort alkoholen är nog ett av de viktigaste beslut jag tagit, och jag önskar alla som lider viljestyrka att bryta. Trevlig helg på er alla!
//PP

PP

Det önskar jag dig med. Läst gärna mina två trådar. Jag minns knappt längre :-)
Den korta varianten är väl att sluta dricka, sedan hoppar man drickat varje dag,
vad som än händer. Lycka till!

//PP