..

Berra

och alla hans j*vla crap-spam...
F*n för honom och hans j*vla hackande på VÅRAT forum!!!

Jag skulle vilja printa ut vartenda inlägg han har lagt upp, och fylla hans ändtarm med dom..

Nä!, jag är inte bitter...bara j*vligt förbannad..

/Berra

Adde

då ordningen återställd och ryssen förpassad dit han hör hemma.

Är det inte så vi levt en stor av våra liv ? I kaos och total oordning i tron att det inte går att förändra. Och likheterna är större än så : När vi ber om hjälp så får vi hjälp ! Även mot ryssen !!

På olika vägar har jag blivit uppmärksammad på Looptroop Rockers nya album som heter "Professional Dreamers" " "Dedicated to everybody who's set their mind to living their dream "

Och ja, naturligtvis fastnade jag för den ! Och JA !! Jag lever min dröm idag ! Jag har möjlighet att göra i stort sett vad som faller mig in, självklart inom vissa ekonomiska begränsningar, men alkoholen begränsar mig inte längre. Och det är så viktigt för mig att påminna mig om det när vardagen lunkar på och allt går på slentrian. Livet är INTE slentrian för mig, det är en fin gåva jag fått tillbaka och som jag har en skyldighet att förvalta efter bästa förmåga. Jag hoppar på div knasiga saker som jag aldrig kunde tänka mig tidigare men det för mig framåt och jag känner att jag lär mig något nytt.

Jag är väldigt tacksam för att jag har fått ett öppet sinnelag och kan/törs leva mitt liv på ett annorlunda sätt mot tidigare.

Allt detta bara för att jag inte tar det första glaset ! Tänk så det kan bli !!

surran

Hej alla.

Tack för alla underbara inlägg! Jag känner ett stort hopp inför framtiden. Med mig själv som huvudperson! Nu har jag ett digert jobb framför mig men med hjälp ska jag fixa det.

Ni hjälper mig varje dag!! Tack alla kära!!

Kram

Helene

Berra

" men alkoholen begränsar mig inte längre. Och det är så viktigt för mig att påminna mig om det när vardagen lunkar på och allt går på slentrian. Livet är INTE slentrian för mig, det är en fin gåva jag fått tillbaka och som jag har en skyldighet att förvalta efter bästa förmåga. Jag hoppar på div knasiga saker som jag aldrig kunde tänka mig tidigare men det för mig framåt och jag känner att jag lär mig något nytt."

precis så är det...
Tänk om man kunde lära sig att uppskatta livet...NÄR det inte är så j*vligt...

Om lugnet blir tråk, ska man då söka upp bråk?

Hur ska man någonsin lära sig att uppskatta ett glas iskallt vatten,
om man hela tiden önskar att det vore en kall starköl...

Man behöver lite av en tankeverkstad, innan bitarna börjar falla på plats...

God Torsdag på dig Adde och alla andra på forumet....

/Berra

Fenix

Översatte en av de fantastiskt obegripliga krylliska rubikerna. Det handlade om att kolla in nya frisyrer. Kände att det inte var prio1, även om jag behöver klippa mig. Däremot kanske dags att skaffa en ryssmössa med den här vintern som aldrig tar slut:-)
/Fenix

Adde

några drogfria narkomaner för några dagar sedan. Det är alltid intressant att träffas "över gränserna" och lära sig av varandra. De är ju ofta betydligt yngre än vad jag som "vanlig" alkis är men har många gånger fler och värre konsekvenser av sitt missbruk. Jag kan inte påminna mig att ha träffat på någon narkoman i min ålder, de i min ålder har ofta alkoholen som "basföda" och narkotikan som komplement. Om det är tvärtom överlever de inte till 50 års ålder.

De har ju sett hur medicinförskrivningen har tagit över drog tillförseln i Sverige. NA är ju i större utsträckning än AA motståndare till alla former av sinnesförändrande preparat av naturliga skäl. Vi pratade bla om hur heroin-användandet har sjunkit i Sverige och att ansvariga myndigheter slår sig för bröstet. Problemet är att Subutexen, som används vid avvänjning från opiatberoende, har ökat nåt ofantligt. Unga mellan 15-20 år hoppar över heroinet och går direkt på att missbruka Subutex vilket gör att deras avvänjning blir ändå djävligare. Om det överhuvudtaget går. Det fina med Subutex är att det skriver läkare ut och då helt plötsligt är det en legal drog. Tillsammans med benzo och tramadol blir det en fin cocktail.

De här killarna jag pratade med efterlyser ett nationellt register på vem som skriver ut narkotiska preparat och vem som tar emot dem. Integritetskränkande piper alltid någon då medan vi som är nyktra och drogfria ser möjligheterna med att rädda liv. Uppenbarligen finns det läkare som langar preparat, jag vet själv 2 st, men det är lögn i helvete att komma åt dem ! Polisen ? Nix. Läkarnas etiska nämnd ? Nix. Landstinget ? Nejnejnej ! Apoteket? Kanske nu efter att ha fått ett tips om hur man går runt deras regler. Socialstyrelsen? Bara vid uppenbara fall, de gör tydligen inga egna utredningar.

Ibland kan det vara svårt att jämföra missbruk men allt beroende har ju samma egenskaper och förutsättningar medan konsekvenserna blir olika. Jag beundrar drogfria narkomaner, jag har hört så många historier om vad de har att kämpa emot, inte bara mot sig själv utan hela samhället tar ju avstånd mot en narkoman på ett betydligt tuffar sätt än på mig som alkis. Drogfria narkomaner är ofta väldigt drivande och ser till att saker händer medan vi alkisar är lite mer "laid back" ! Generalisering ? Javisst ! Men jag tycker nog att jag kan se skillnad på en drogfri narkoman och en nykter alkis !

Vi var helt överens om att piller INTE är rätt väg till ett nyktert och drogfritt liv. Men hur ska vi gå till väga för att få våra politiker att fatta det ?! Det måste till en attitydförändring innan vi har en massiv pillertuggande befolkning som rumlar omkring. Äntligen börjar det uppmärksammas att det skrivs ut för mycket sinnesförändrande medel men det verkar som ingen orkar/vill/törs ta i problemet för det tassas runt det och det bränner i händerna när de får tag i det.

Vi var också överens om att vi var glada att vara nyktra och drogfria och det kanske på nåt sätt är enklare att vara alkis eller narkoman eftersom vi kan sluta ta alkohol eller droger medan en matberoende inte har möjligheten att sluta använda mat. Verklig respekt till dem som klarar ut sitt matmissbruk !

Idag är det söndag och jag är inte bakfull !! Och igår när vi skulle gå och lägga oss så hade hustrun lite vin kvar i glaset. Vad gör hon med det ?? Häller ut det !! Tjena !

Adde

snöstorm, dystert. Ett utmärkt skäl att kröka ner sig eller hur ?! Planera hur jag ska handla spriten till helgen, törs jag köpa allt på samma bolag eller måste jag åka runt till fler ? Hmmm, när är det minst med folk på dagen så jag slipper stå att skylta i köer........Har jag pengar så här sista veckan före lön ? Jag brände ju lite för mycket förra veckan...........Javisstfan, jag måste ju tanka bilen !! Helvete !! Där rök ju ett flak ! Vänta nu, 18e, ahaa, det är ju barnbidrag !!! YES !!! Helgen är ju räddad !! Jipeee !!!

Det har gått ett tag i nykterheten nu och jag har så enormt svårt för att förstå hur satans snett jag resonerade på den gamla tiden. Nervositeten att pengarna inte skulle räcka, att spriten inte skulle räcka, allt djävla planerande runt mitt drickande, det dåliga måendet, den dåliga sömnen, bakfyllan..... den ständigt närvarande bakfyllan, hur det onormala blivit normalt.

Ibland glömmer jag bort vilket fantastiskt liv jag har idag !! Vad spelar en snöstorm för roll mot det gamla beteendet som fanns där ?? Är det överhuvudtaget möjligt att jämföra ?

Den där tidiga måndagmorgonen som jag satte mig i bilen för att åka till Nämndemansgården första gången var det också en fruktansvärd snöstorm. Jag var skapligt bakfull och jag hade säkert blåst rött när jag började min färd, jag mådde vedervärdigt, åt ingenting under resan, jag tror inte ens att jag stannade för att röka, jag hade nog spytt då. Strax utanför Lund hade polisen en blåskontroll och tankarna snurrade i skallen, jag blev livrädd, men jag bestämde mig för att om jag blev stoppad och blåste rött så skulle jag säga precis som det var och hoppas att de skulle vara vänliga att skjutsa mig sista biten. Jag behövde inte stanna.

Vid avtagsvägen till Gården, där promenadgränsen går, kom sista sjuka tanken : Här går det faktiskt att göra en U-sväng och åka hem igen !! Såååå farligt är det nog inte och tänk på hur mycket pengar du spar !! Inom mig skrek jag NEJ !!! och åkte in och parkerade vid receptionsparkeringen och gick med skakiga ben in och där var Eva som med sitt vanliga leende önskade välkommen !

Jag var äntligen hemma.

Vid utskrivningen en månad senare fick veta hur jag hade sett ut när jag kom : Rädd blick, grå i hyn, krokig rygg, på gränsen till underviktig, skakiga händer.
Kort sagt en rejäl alkis-look !

Att åka dit är ett beslut som jag aldrig någonsin har ångrat och det är ju konstigt att det ska ta sådan lång tid att fatta att jag behövde hjälp. Jag hade ju försökt så många gånger och så många år att sluta/minska på mitt drickande och det fungerade ju aldrig. Jag har många gånger tänkt på hur mycket jag ev kunde ha förkortat mitt lidande om det hade funnits ett sådant här forum på min tid. Jag tror att det (eller rättare sagt : alla ni som skriver här) kunde ha haft en avgörande inverkan på mitt liv genom att jag kunde se att jag inte var ensam och att jag kunde ha bollat mina tankar med någon annan här. Ett avgörande som på många sätt kan vara skillnad på liv eller död för mig och andra.

Så ett stort tack till alla er som gör mitt liv lättare att leva, att jag kan påminna mig om att jag är en alkoholist och att min sjukdom är en färskvara som måste vårdas ömt.

Berra

det där var veckans allra finaste inlägg, vad proffsigt du skriver!

/Berra

lillablå

Ville bara önska en god helg till dig och de dina!!!
kramar!
/k

Adde

lite fundersam är jag !!

Undrar om jag någonsin blir du och bror med min magkänsla ? Jag har nog trott att jag med ålderns och erfarenhetens rätt skulle få ett visst förtroende till den där lilla aning jag känner i magtrakten vad gäller förtroende och tillit till andra människor. Men inte då ! Jag blir osäker och velig, jag intalar mig att jag inte har något att sätta fingret på, inget bevis på att vännen dricker, MEN lika fan så VET jag !!!

Problemet är att vi inte träffas i det "riktiga" livet utan vi utbyter lite tjafs på våra privata fb trots att vi bor bara nån mil från varandra. Vi tillhör samma (eller har gjort) AAgrupp men hon vill aldrig följa med på möte fastän vi har nästan samma väg. Förr om åren har vi fikat eller lunchat vid tillfälle men efter att hon tog återfall för snart 2 år sedan och genomgick en ny behandling så har det inte blivit något alls. Hon tog upp sitt AA gående ett tag efter behandlingen men har nu slutat igen. Och all erfarenhet visar att när man slutar sköta om sin alkoholism så sitter man snart fast i skiten igen.

Jag kan som sagt inte sätta fingret på det men jag kan se små skillnader i sättet att utrycka sig och formulera sina åsikter och att hon gärna loggar ur fb-chatten frampå tidiga kvällen. Förbannade magkänsla ! Jag hoppas innerligt att jag denna gången har rejält fel ! Det är en mycket trevlig kvinna och jag vet att hennes man skulle bli fruktansvärt besviken om det går åt helvete igen. Jag vet att han denna gången inte skulle försöka hålla ihop relationen. Inte en gång till.

Ibland skulle jag bara vilja skita i andra och sköta mig själv men nu är det så att med min nykterhet följde det också med ett stort mått av empati för andra och det är ju en ordentlig förbättring mot hur jag var förr och den nyordningen känns faktiskt rätt bra ! Jag lär mig ju av andra även vad gäller sättet att vara och känna och det hoppas jag ju att jag får fortsätta med.

Hörde på nyheterna att ungarna på Öckerö krökar mindre nu ! Jag undrar om det kan bero på att "nån" där bestämde sig för att bli en nykter alkoholist för några år sedan ??!!

Nu ska jag ta en sväng på stan och kolla alla events som är nu när det är lönehelg. Kanske ta en sväng förbi parkbänken och kolla om några sitter där som inte klarade AA- svängen den här gången heller.

surran

Det är inte lätt med de där känslorna. Jag har levt med dem och det där att man vet men ändå inte, är fruktansvärt. Det är den medberoendes vardag. Jag visste vad min dotters pappa gjorde på toaletten på morgon. (tog en fix heroin) men blundade för verkligen då den gjorde så fruktansvärt ont.

Jag är säker på att du får rätsida på dina känslor och det är ju som så att vi inte kan ändra på någon annan än oss själva. En gammal klyscha, ja visst, men så sann. Hon har väl inte nått sin botten ännu. Kanske inte gör det förrän hon förlorat allt. Jag insåg inte ens att jag förlorade allt. Jag trodde det var av min egen vilja jag valde att byta mitt liv mot ett annat. Så fel jag hade....

Sköt om dig min vän!

Adde

du upp mig från källaren nu Mulleman ?! :))

Om det är kontrollbehovet du menar så försökte jag svara med en liten snabbis med Sinnesrobönen. "acceptera det du inte kan förändra" .
Det som har varit har varit. Under de förhållanden jag då levde under så hade jag inte förmågan att agera annolunda. De misstag och dumheter som jag gjorde då finns kvar och jag kan inte göra dem ogjorda. Vissa går att reparera med ett enkelt "Förlåt" medan andra lever kvar och måste accepteras annars mal de ihjäl mig.

Och detta gäller även de som är medberoende !

Det är en frigörelseprocess som måste få ta sin tid, den går inte att skynda på men det är möjligt att hjälpa förändringen på traven genom att jobba med sig själv. Och i det fallet är AA's och Al-anon's program helt outstanding i sin enkelhet men ack så effektiva sätt att jobba på.

"förändra det jag kan" Och eftersom jag inte kan förändra en annan människa så är det ju bara jag själv som kan förändras. Och vägen till nykterhet går enbart genom mig själv, inga omvägar fungerar. Livet blir mycket enklare om jag vänder blicken inåt mig själv och löser mina egna problem först av allt : Lev och låt leva.

Och detta gäller även de som är medberoende !

"och förstånd att inse skillnaden" Inte så djävla enkelt alla gånger faktiskt !! Kräver en hel del övning framförallt från oss som har varit sådana kontrollfreak, som måste hålla koll på alla som hotar vårt drickande. Jag måste inse att jag är den som ska förändras,att jag inte klarar att övervaka alla runt mig i all oändlighet för då går jag sönder.

Och detta gäller även de som är medberoende !

Vi är så lika i vår sjukdom !! Vi utvecklar och avvecklar sjukdomen på samma sätt likväl som vi når vår personliga botten på samma sätt.