av Beslutsam men …

Beslutsam men …
sön, 2020-10-11 - 20:59

Jag har levt med min man i nästan 25 år varav 18 år som gifta. Vi har tre gemensamma barn, villa, hund och 1000-tals fina minnen.
För tre veckor sedan satte jag ett ultimatum...han skulle ta hjälp och jag krävde att vara en del i den plan för att få till en bättre relation där alkohol, lögner och svek skulle upphöra. Jag ville att han skulle söka hjälp och att jag skulle få vara delaktig i samtalsstöd och planer. Varför? Jo så många gånger som han sagt att det skulle bli bättre, vi blir sams och allt rinner ut i sanden och så blir allt bara katastrof.
Han ville inte så jag krävde skilsmässa, vi skrev under utan betänketid! Nu är det klart!
Jag ångrat mig så otroligt mycket. Mitt hjärta går i kras. Min familj är splittrad. Jag är så otroligt ledsen. Barnen är så ledsna. Han är ledsen.
Jag känner att jag står med skammen. Jag skäms inför vänner och familj. Var det verkligen så allvarligt? Varför kan jag inte bara vara nöjd? Varför?
Varför vill jag bli lyssnad på? Varför har jag såna behov av att vara en del i hans liv? Varför har jag låtit det gå så långt?
Jag vill vara kvar. Vill ha allt såsom det en gång var.
Jag vill inte vara ensam! Jag vill inte tveka.
Hur går jag vidare?
Blir tokig av tårar, att jag ångrat mig, jag skäms.

Kennie
sön, 2020-10-11 - 21:07

Jag förstår din sorg över att er relation inte gick att rädda. Men lita på de känslor som fick dig att kräva att han sökte hjälp, det är så lätt i efterhand att tänka att man överreagerat, men på vad du skriver låter det som en lång period med lögner och svek. Och du erbjöd ju en väg framåt tillsammans, som han valde att inte ta. Så skäms inte utan respektera det beslut du tog när du befann dig mitt i eländet, då såg du situationen som den var. Sen har du ändå en sorg att gå igenom, som måste få ta sin tid, men det betyder inte att beslutet var fel.

Kaye
sön, 2020-10-11 - 21:17

Om vi bortser från varför ni skilde er så kan jag säga att de flesta som skiljer sig någon gång efteråt undrar om det var rätt beslut.
Frågan kan komma strax efter den är ett faktum eller efter något år.
Ofta pga att man känner sig ensam.
Lätt att tro att det inte var så farligt eller att man kunde jobbat mer på att fixa relationen.
Det tar tid att bygga upp ett nytt liv efter en skilsmässa.
Lita på det beslut du tog.
Kram⚘

Juniah
ons, 2020-10-14 - 21:08

Förstår att det är oerhört frustrerande och att du känner dig förtvivlad. Jag tycker du är oerhört stark och modig som gav ett ultimatum och vågade genomföra det. Jag har gett ultimatum flera gånger. "Om du inte slutar dricka så sticker jag". Kvar är jag ännu. Jag kan skämmas oerhört mycket. Du har absolut inget att skämmas för. Jag tycker du är otroligt stark! Kram <3

miss lyckad
tors, 2020-10-15 - 07:49

Är dom som far mest illa..Vi vuxna kan välja hur var och med vem vi vill leva, barnen har inget val..Är det en förälder i hemmet, som dricker och blir förändrad, så blir barnen osäkra..Det blir skam och skuld som barnen har med sig..Du har tagit ett tvunget beslut, som visar att du vill ta ansvar för dig och barnen..Din partner har också möjlighet att välja rätt..När jag var i en liknande situation som du har, så såg jag inte helt klart hur det var..Jag ville så gärna att allt skulle vara fint, men det var det inte..Bakom fasaden fanns oroliga barn, lögner och svek..En varm Styrkekram till dig..???

Blade Runner
tors, 2020-10-15 - 07:56

Det är klart att du är ledsen ! 25 år tillsammans går inte obemärkt förbi oavsett anledning till att skiljas. Jag läser att du är förvirrad i dina känslor och kanske inte förväntat dig detta. Men vet du: du gjorde rätt !
Tänk vad modig du är som stod upp för dig själv. Som inte längre låter sig trampas på eller lyssnas på för att få lite kärlek.
Det kommer vara jobbigt, det är det för alla men du har tagit tag i ett stort problem och det är inte ditt fel att ditt ex vägrade ta tag i sina problem utan tyckte det var lättare att bara fortsätta i gamla hjulspår på din bekostnad.
Kram Blade Runner

Juniah
tors, 2020-10-15 - 08:39

Alla vi vill ha det fina kvar. Det som gjort att vi älskar personen. Får jag fråga hur gamla barnen är, är de vuxna eller under 18 år? Hitta på något roligt tillsammans fastän du kanske inte har orken, vadsomhelst för att få lite avstånd från hela situationen och paus. Har du någon god vän, familjemedlem som du kan få bra stöd av? Vissa kan separerara efter en lång relation och bara snabbt gå vidare men många behöver terapi och otroligt mycket hjälp för att läka. Jag har ännu inte kunnat ta steget att tänka på mitt eget mående och det känns som jag lite kastar bort mitt liv. Jag önskar jag vore lika stark som du. Skriv gärna hur det går just nu. Kram <3

Bestemor
mån, 2020-10-19 - 17:10

Jo, därför att du har svikits så många gånger och inte blivit bemött med kärlek och respekt!
????❤?

HEJCONBACON
ons, 2020-10-21 - 15:01

Hej.
Jag känner verkligen igen det du skriver på slutet, att du undrar om det är du som har gjort fel istället och han som har rätt. Det är nog väldigt vanligt hos medberoende familjemedlemmar, därför att man har levt tillsammans i en sjukdom, där drogen har styrt allt.

Där skam och skuld och känslan av att vara ett offer hela tiden finns med. Det kan vara svårt att se vems känslorna är och svårt att skydda sig mot dem.

Det viktiga är, som någon skrev här ovanför, är att man skyddar barnen. De har inte valt det här och de förtjänar bättre. Så gör även du och vi alla som är eller har varit medberoende.

Det är inte vi som har gjort fel. Det är inte vår skuld. Inte vår skam. Låt var och en få skämmas för sig, säger jag.

Lycka till och våga lita på dina egna känslor.

Anonymt
ons, 2020-10-21 - 20:40

Hej, känner igen mig i din sorg och förvirring kring om det var rätt eller fel att lämna. Första tiden var enormt tuff. Inte minst att hantera omgivningens alla synpunkter och reaktioner. Försök fokusera på hur du kan ta hand om Dig i allt detta. Jag gick en kurs för anhöriga på Nämndemansgården fast jag skiljt mig. Det var starten på nya tankesätten och ett bra sätt att komma vidare. Varmt lycka till och fortsätt ta hand om Dig.