av Backen123

Azalea
mån, 2020-10-12 - 18:58

Så skönt för dig att ha lättat ankar.
Ha det nu riktigt mysigt och vila upp dig ordentligt.
Försök att släppa kontrollen på var han befinner sig och hur han låter även om det är svårt.

Gläds så med dig?❤Azalea

Backen123
mån, 2020-10-12 - 20:39

Tack kära ni ❤ ligger i sängen och pratar med systerdotter som är i USA. Hör nån stapplar uppför trappen, det är mannen som kommer bara sådär. " ska du provköra bilen? " jag rusar upp följer efter, tänker har han druckit. Provkör bilen ( av vilken jävla anledning gör jag det?!) Kliver ut, han tar över och jag får en känsla, har han druckit? Så otroligt skumt beteende av honom och av mig, varför. Men jag är så glad, jag är i egen lägenhet ?

Bestemor
mån, 2020-10-12 - 21:19

Ja, det kommer att ta sin tid att verkligen släppa kontrollen. Så mycket sorg att bära. Det blev ju inte som planerat.
Glad att du hittat ett eget ställe att bo på. Du och pojkarna. Som vi försöker säga till varandra. Byt fokus, se till dej själv i första hand.
Bygg upp din inte styrka. Bearbeta den sorg som kommer. Det går en inte omärkt förbi att ha varit medberoende.
Känslan av att själv ha varit en möjliggörare är svår att bära. Att förlåta även sej själv är viktigt.
Det val mam gjorde som även drabbade barnen. Det är redan gjort. Nu är fokus att se framåt.
Vi får ta en dag I taget, som vi tidigare har tränat på. Samma regel gäller fortfarande. En dag i taget ????

Backen123
mån, 2020-10-12 - 22:27

Ja man tycker alkoholisten beter sig märkligt, och så beter man sig som medberoende minst lika märkligt. Blev så otroligt förvånad att jag hoppade när han sa hoppa. Förstår det är av rädsla, rädd att såra, tycka synd om och så är det en 15000:- bil! Japp vi kämpar vidare, och jag är helt övertygad om att dina barn Bestemor förstår, hoppas ni får tid och möjlighet att umgås nu ❤

Backen123
ons, 2020-10-14 - 21:19

Idag hitta jag beviset, hem för att hämta mer saker till mitt nya. Kollade i hans ryggsäck och mycket riktigt, en tom kvarting wiskey och en tom systempåse. En tom brk här och där. Så nu är det smärtstillande och alkohol, kul med sånt efter vägarna. Och så for han till den nyktra föreningen, med orden till mig att det var väl jävligt onödigt att ringa ordförande för att jag var orolig då jag trodde han reagerade konstigt på medicin.

Bestemor
tors, 2020-10-15 - 10:55

Nu vet du det.
Skrämmande men sant
Hoppas att du nu framöver kan komma ifrån ditt medberoende.
Jag har förstått att det är svårare än att bli nykter!
Jag har sökt stöd nu hos kommunen, Våld I nära relationer. Mitt medberoende har också innefattat psykiskt, ekonomiskt och sexuellt våld.
Det får ta sin tid. Men FRI ska vi bli ????❤?

Backen123
tors, 2020-10-15 - 15:29

Vi ska bli fria från detta vansinne, det som driver mig är barna. Min äldste sa idag efter lite surr, då jag förklarade varför vi flyttade igen. Sonen sa, jag tycker du har gjort helt rätt. Och jag är så nöjd över dem meningen för det känns att han litar på mig ? Ja du Bestemor, hoppas du känner som jag, kvällarna är lugnare, utan oro och rädsla. Idag har jag varit sjukt medberoende, pratade med beroendeenheten och fick med mig, han vet vad han ska göra, han är inte mitt problem
Styrka och kram ❤

Bestemor
tors, 2020-10-15 - 15:56

Jag är också tacksam. Vuxna barn som jag kan bo hos tills jag får min lgh.
Ja, tänk, att vi har gjort det.
Så skönt att du har dina barn hemma. Sen gäller det även att släppa skammen. Att man dragit in sina barn i en sån ohållbar och trasig situation att leva i. Du har brutit upp i tid. Så bra för er. Ni kommer att läka och bli starka tillsammans ????

Backen123
fre, 2020-10-16 - 20:36

Idag fick jag ett tfn samtal från mannens kompis hemifrån, jag fick sån ångest när jag såg vem det va och jag började skaka och frågade direkt, vad har hänt?!. Måste påminna mig om den känslan sen, hur det var. Han däremot frågade hur det var med mannen, han hade pratat med honom då för en timme sedan och han lät väldigt upprymd, han misstänkte att han drack och jag bekräftade ( med känslan, nu skvallrar jag) dom har inte varit vänner så länge, men han hade däremot pratat med mannens ungdomskamrat länge och fått det berättat för sig att det här har pågått länge, dolt i hans gamla familj. Han hade heller aldrig anat eller märkt nåt, men nu börja lägga ihop ett och ett. Jag tänkte en spark i baken mot tillfrisknandet, det är inte mitt fel, det var inte jag som gjorde honom sjuk. Han ringde idag och frågade efter saker, lät irriterad så jag sa nej till sonen att åka dit för att hämta en sak. Skulle så gärna vilja prata med hans ex fru, flera avråder mig med vad skulle bli bättre, och ja jag vet inte, kanske skulle min skam och skuld lätta och förstå varför hans mamma inte hör av sig

Bestemor
fre, 2020-10-16 - 22:10

För din egen skull. Försök att släppa kontrollen. När du gör det släpper skammen automatiskt. Din roll som medberoende är över.
Resten är inte ditt ansvar.
Jag tror verkligen att det är så. Din energi räcker inte för att bygga upp dej själv och dina barns framtid om du samtidigt försöker vara kvar i ditt medberoende. För det är precis vad det handlar om. Så tror jag.
Känslorna kommer att vara svåra att hantera nu och framåt. Men lösningen är inte att se bakåt, försöka förstå vad som hänt eller varför.
Lösningen är att släppa taget.
????

Backen123
tis, 2020-10-20 - 23:34

Är avklarad i mitt nya boende. Känns så skönt, ingen ångest och ingen oro att åka hem. Barnen nöjda och vi myser i vår förkylning ? jag är jätterolig för mannen bitvis, men behöver inte vara det hela tiden. Jag vet att jag hjälper honom bäst såhär och nu när han är aktiv igen så är det beroendet som styr, så skuld och skam håller han nog djupt därinne.
Min oro för alkoholen och tabletterna är nog det som skrämmer mig mest, för 1 1/2 sade han till killen som varnat honom och som själv åkte dit att det var ingen fara. 3 dagar senare tog han till spriten, alltid när jag ska ha träff med mina väninnor. Han är så speedad och dricker rejält, var på den lokala puben i fredags som ligger 300m från där jag bor och skämde ut sig i mina ögon, många där vet att han har alkoholproblem, men ingen har sett. Skönt för mig att slippa känna att ingen tror mig eftersom det sker i det tysta annars. Fick bekräftat av hans ungdomskompis via en annan att problemet fanns förr, innan mig och då var det locket på inom familjen. Valde att inte ge honom ett brev jag skrivit där jag upplyst honom att jag vet att han dricker osv, vill inte förvärra utan nu väntar jag på vad som kommer att ske. Han for igår 60mil i bil utan sommardäck för att köpa en traktor, han bröt ryggen för 1 1/2mån sen. Sms mig om jag kunde kolla till huset så på den vägen visste jag. Det är hemskt att stå bredvid bitvis, men just nu så harmonisk i att vara i en dag i taget. Imorgon kan är en ny dag och då kan det vara annat, men det tar jag då. Jag är rädd att han faller hårt, men han vet vad han ska göra.

Azalea
fre, 2020-10-23 - 09:08

Låter mysigt att du kommit till ro i din lägenhet och kan känna känslan av välbefinnande och att kunna släppa lite koll på mannen.
Han gör sina val och du har gjort att fint val för dig själv så försök stanna vid det ochvta hsnd om dig själv?Azalea

Bestemor
ons, 2020-10-28 - 07:18

Du har släppt en del på kontrollen och överlämnat ansvaret till honom själv. Du konstaterar vad som händer utan att agera. Det är stora framsteg som du gör.
Att helt bryta sitt gamla beteendemönster tar sin tid, men din ökade medvetenhet hjälper dej framåt. Jag ser framför mej en rakryggad kvinna med stolthet i blicken. Du är värdefull ????

Backen123
ons, 2020-10-28 - 09:52

Men jag har efter att ha läst här, att jag räknar med 1år innan jag känner att etapp 1 är avklarat mot tillfrisknandet. Är väldigt vaksam på mig själv för första gången, kan jag det här, vill jag det här är frågor jag ställer till mig själv. Vet att mannen dricker igen, kör bil onykter och har besökt våra gemensamma vänner efter vägen. Tänker allt som oftast att en högre makt får ta tag i det där, jag kan inget göra. Jag själv bjuder hem vänner, lever det liv jag vill leva, känner igen lite av mig själv som ung, stark på ett sätt men jag vet att nånstans därinne finns det som måste bearbetas. Funderar på att köpa huset jag bor i, förverkliga mina drömmar men väntar ändå in, har antagligen med ålder att göra. Kan äntligen ha vin och den där goda konjaken hemma igen, skratta gott med vänner, planera framåt. Mina barn kommer nog snart märka skillnaden till min förändring, min äldste vill hem till mamma och det är skön känsla.

Bestemor
ons, 2020-10-28 - 21:18

Du går framåt! Varje dag ger dej ytterligare styrka och ett steg längre bort från det du lämnat.
Jag önskar dej allt gott!
????

Backen123
ons, 2020-10-28 - 22:13

Att inte bry sig, att bo 1km ifrån, att höra han är på puben 200m från mig, han hälsar på mina vänner som han tycker är hans. Få höra att han verkar piggare, att det går bra. Jag måste lära mig att inte känna in, känns oro för att misstror folk mig, han som är så trevlig. Det gör mig ledsen och orolig, att folk tänker att det är nog hon som överreagerar, det är nog inte så farligt, han kan ju inte vara alkoholist han dricker ju och inte blev han så full. Jag vill bara skrika i en megafon att för 1 år sedan påbörjade han sin 12 stegs behandling, att han har gått på AA i ett år, att han har slängt ut mig, varit våldsam och kör ofta onykter. Men det kan jag ju inte göra, jag måste bara ta hand om mig själv och låta allt ha sin gilla gång.....

Bestemor
fre, 2020-10-30 - 08:32

Du tänker helt rätt, du får träna på att släppa oron kring honom.
Vad som är sanning kommer att visa sej. Det bästa du gör är att behålla fokus på dej själv.
De gemensamma vännerna vill idag inte välja sida. Låt det så vara. När du umgås med dem, undvik att samtala om ditt ex. Det kommer bara att läggas på din minussida och på hans plussida.
Tänk på att även de behöver tid för att få egna insikter.
Sen har vi ju våra känslor och vill ibland bara skrika " fattar ni inte!! "
Men, skrik i skogen och fortsätt att skriva av dej här på forumet.
Vi är många som förstår och som har liknande erfarenheter.
????

Azalea
fre, 2020-10-30 - 19:00

Ibland vissa dagar får jag också sådana tankar.
Det känns som om jag bara övergett en som har haft lite problem och jag vacklar till.
Men sen tänjer jag på det som varit med alla drama, fyllekörningar, elakheter och kommer upp igen.
Jag pratar inte så mycket med andra om honom förutom hans föräldrar och en god väninna.
Jag märker att jag mår så mycket bättre av att inte prata och tänka på det och försöker hålla det borta så mycket det går.

Vad andra tycker har jag släppt helt och hållet. Dom har för det första inte någon aning om hur det har varit och hemma och de får bilda sig en egen uppfattning och välja därefter.

Ta hand om dig själv och försök släpp honom så du mår bättre.
Massvis med kramar från Azalea?

Backen123
ons, 2020-11-04 - 23:04

Tack Azalea och Bestemor ❤
Idag är första dagen på väldigt väldigt länge som jag inte har haft ångest, vilken känsla ? mannen vill inte träffa mig, han tänker återkomma när det passar för att prata, vi är inne på v2 nu.... och jag är ok med det. Vet inte vad han har i görningen, hoppas han väntar in svar från banken, för nykter är han knappast. Har tid för mina vänner, långa promenader på kvällarna, ätit lunch med mor och hennes man, flera månader sen sist. Ingen känsla av stress att skynda hem, ingen känsla av oro av att komma hem.
Va till kurator igår, inget jag trodde skulle ge nåt, men det gjorde det, hon sa ingen kontakt med mannen, han måste få sår som han själv måste ta hand om och jag kände mig lite stolt, jag gör rätt. Honom var hon inte så intresserad av ( vilket jag som medberoende är, jag vill ju prata om honom, hur han mår, hur han känner bla bla) men hon vill reda i varför jag har problem med gränssättning, nyssta i, och ja det kommer säkert nåt gott ur av det. Imorgon när jag vaknar ska jag tänka, en dag i taget och hoppas morgondagen blir lika vilsam, för som vi alla här vet så att ha beroende personer omkring brukar inte ge nån vila. Sov gott tack alla ni för att ni finns här ???

Backen123
sön, 2020-11-22 - 01:58

Börja om på nytt, det känns inte spännande längre. Att lämna som medelålders det som man trodde var slutdestination, lämna gård, drömmen om något bra för mina barn, känslan av att kunna ge dom en kärnfamilj, umgänget med vänner och så blev allt bara dynga av alltihopa. Blandade känslor såhär på lördagskväll, ungar hemma, mys och skratt precis som det ska vara, jag är nöjd och tillfreds, ingen ångest och oro. Men en sorg över allt, en trötthet som jag förstår jag måste vila ifrån. Tycka synd om honom ibland, till att bli påmind om minnen, allt ifrån fyllkörningar, hur han sov överallt i huset förutom i vår säng, den psykiska misshandeln som till slut gör en gränslös, arg och sårad. Hur man gång på gång försökte med god mat, hitta på saker för oss, att försöka hjälpa honom som går på vita knogar. Försöka förstå, att jag blev så otroligt förd bakom ljuset av denna sjukdom, så orättvist. Kunde det inte få vara min tur att få lugn och ro, slippa ännu en man som bedyrar kärleken till stark och självgående kvinna till att ändras till orden jag känner att jag inte duger, du är så kall bla bla tro fan det...
Nä nu ska man omprogrammeras igen, sluta älska, förlåta, fundera på inredning, möbler framtid ev husköp. Mannen är knäpptyst, inte ett ord om varken skilsmässa eller om han ska lösa ut mig. Det brukar ju jag ta hand om, dessa jobbiga samtal men inte den här gången, nu får han försöka ta ansvar, men det kommer han knappast klara av, vilken sopa till karl! Han som startade eget, jobbat ca 6tim om dan men stor på sig blev han rätt fort, fast inga pengar kom in. Jag som också driver eget, fick städa fixa sköta barn för han tyckte ju att han hade verkstan. Det kan ju inte bara bero på alkholismen. Nä nu sova, ny dag imorgon ⭐