Tack Sisyfos Förståndsmässigt inser jag att jag inte är värdelös. Men känslorna är inte riktigt med där. Känner att om en mamma inte kan älska en så måste man ju vara värdelös. Vet, fel tänk men är ju sånt jag får jobba med i med beroendegruppen. Vi har inte riktigt kommit igång där än varit många uppehåll pga sjukdom, jag varit bortrest. Tog prover när jag låg inne på avgiftningskliniken allt såg bra ut förutom lite förhöjda levervärden men låg ändå i om gränsen för normalt.. Men kan säkert ha mineral/vitaminbrist sånt tog de inte prover på och kosten när man dricker är ju inte optimal. Iallafall fall inte för mig då jag inget äter när jag dricker. Jag och soc pratade om de i veckan att jag faktiskt kommit en bra bit på väggen men har svårt se det. Klarade inte min utmaning men de kan jag ta. Kan se att nästan 2 veckor utan alkohol är grymt.

... Snusen! Att känna att en inte fått den där självklara kärleken som barn är ju himla sårigt och ställer till det för många av oss. Och vägarna till att hitta ro är olika och framförallt snirkliga. När jag haft tuffa perioder har en vän sagt till mig ”huvudsaken är att det inte står stilla”. Det har hjälpt mig i perioder då jag känt att jag inte kommer nån vart eller att det går för långsamt.
När du skriver känner jag starkt att du är påväg, att saker händer, att du vill framåt. Tacksam för att du delar med dig! Kram ?

Ja de är himla sårigt men gett mig den på att nu ska jag lära mig hantera den förlusten. Rätt bra, här står de definitivt inte still i alla fall inte just nu. Jo de går åt rätt håll även om de ibland känns som de går segt. Kram

Segt kan det vara. Allt det här med psykisk ohälsa och nykterheten. Men ett litet steg åt rätt riktning. Man lär sig mer och blir starkare...

Inte varit inne på några dagar nu, haft en bra vecka lungt i själen och ingen alkohol. Så njutit av de lugnet, skönt med lugna dagar så man får hämta lite energi. Hoppas ni ochså haft en bra vecka :)

Ja de är skönt när livet bara flyter på och allt är bra. Fortfarande lugnt här men är lite sugen idag men de beror nog på att helgen är så förknippad med slappna av och få dricka. Har ju druckit nästan varje helg detta året och faktiskt året inan ochså. Men de blir bara vatten idag :)

Kan tydligen inte längre läsa böcker om barn som/ungdomar som far illa, går rätt in i mig. Alltid gillat läsa denna typ av böcker men nu triggar de min ångest rejält och natt hade jag mardrömmar för första gången på vet inte hur länge. Så dagen idag har gått till resonera med mig själv huruvida jag ska dricka el inte dricka idag. Inte dricka blev det till slut. Fick även paranoida tankar i natt om att bli inlåst på psyk av min vän, Soc och psykolog. Tillslut fick jag sätta mig upp och bara hallå, kom igen nu Snusen stäng av hjärnan. Men det är en rädsla jag har i mig att folk ska tröttna på mig och sen låsa in mig. Tror de beror på att mamma inte orkade med mig när hon blev själv med mig och typ dumpade mig på BUP så fick bo där tills vårdnadstvisten blev helt klar och pappa fick vårdnaden om mig. Och boken jag läser nu har lite samma tema liten tjej blir övergiven och inlåst på psyk och blir utsatt för många hemskheter.

Konfrontera och fundera över känslorna, det är helt rätt tror jag! Och så bra att koppla nya mönster, att oro inte måste få lösning genom att dricka. Häng i nu!

Ramlat ner i ett svart hål. Tog återfall i fredags och drack till tisdagen. Lyckades bryta med hjälp av soc och min terapeut. Så kom i väg till terapin i onsdags. Jobbigaste terapin ever, grät från de ja kom tills jag gick, och gråter fortfarande till och från. Och då är inte jag nån som gråter och visar mig svag inför andra men klarade inte av hålla gråten undan. Många känslor i omlopp. Känslor av övergivenhet, värdelöshetskänslor. Känner mig oälskad mm. Vet jag måste ta mig egenom detta men de gör så jädra ont och är så tungt. Rädd för helgen som kommer att jag ska börja dricka, rädd för jag ska ställa till det för mig. De vore så jävla typiskt mig.

Men bra att du bröt igen och att terapin kanske kan lösa upp knutar. Kan soc inte göra något förebyggande, om du kunde få extra stöd inför helgen? Eller åk och promenera vid havet och tänk på hur vackert livet kan vara, hur lite vi egentligen behöver. Nykterhet, lugn.. Ta hand om dig, du är värd att må bra.

Du bestämmer, Snusen, även om det inte alltid känns så, särskilt när du varit i en sån där karusell. Men fokusera nu på hur bra det faktiskt har gått de här månaderna. Du har ju lyckats med så mycket och du tog dig ur karusellen ganska snabbt ändå. Där vill du inte vara, tror jag.
Försök att se alla framsteg du faktiskt har gjort nu. Tänk vad mycket du faktiskt har åstadkommit och hunnit med.
Och försök att inte dricka bort de där känslorna du har just nu. Leta därinne i dig själv. Någonstans där finns din ryggrad, det som är du och den du faktiskt vill vara. Du har fått många törnar, men du har verkligen de här månaderna visat många bra sidor och egenskaper. Håll fast vid dem. Tala om för dig själv vad du har lyckats med och res dig upp. Jag tror att terapin är jättenyttig. Du behöver nog släppa ut dina känslor av övergivenhet. Jag tror att du klarar det. Bestäm sig för nåt du vill göra i helgen. Tala om för dig själv att du är jäkligt bra och gör dina roliga aktiviteter istället. Att dricka nu gör bara att du kommer att tala om för dig själv att ....
Håller tummarna för dig och jag vet att du klarar det!

Här kommer en fredagskram och en digital näsduk för tår-torkning. Precis som Sisyfos skriver, du åstadkommer så mycket, du är en otrolig kämpe, du är i toppen på kämpar-klubben här på forumet.
Du är bra på att stötta andra och har kloka insikter. Hoppas du förstår och känner att vi är många som tror på dig- och som ser dig- om än lite knäppt såhär genom en telefon.
Bra med din terapi.
Bra med gråten.
Inget farligt har hänt, det är läkning som pågår.
Varmaste kramen till dig. ?

Hej! Vad stark du är som lyckades bryta och klarade att fråga om hjälpen. Starkt jobbat. Lycka till i helgen ?

Hej! Vad stark du är som lyckades bryta och klarade att fråga om hjälpen. Starkt jobbat. Lycka till i helgen ?

Tack alla för era fina och peppande ord ❤️ Hade terapi igen i fredags mådde ur kasst så mejlade terapeuten och frågade om jag kunde ringa. Då jag har självmordstankar så blev hon så klart orolig för mig så fick lova att kontakta min kompis och fråga om jag fick va hos han i helgen och de fick jag. Som tur var för alt psykakuten är inte ens ett alt. Så nu hänger jag här, mår fortfarande väldigt dåligt men här känner jag mig trygg och får lite annat att tänka på så jag orkar härda ut. Känns som en blött filt ligger över mig och tynger ner mig och som är för tung för att kasta av mig och de enda tankar jag har är negativa men försöker ignorera dem. Ska prata med terapeuten igen på måndag, ska prata med soc för kolla upp ang medicin el andra resurser som jag kan använda mig av de tider/dagar inte soc el terapeuten är tillgängliga. Är ju oftast kvällar/nätter som är värst , dagarna är lättare att härda ut.
Återigen tack för era fina ord :) Kram till er alla

Vad bra att du tog hjälp och att du är trygg hos din kompis nu. Definitivt ett steg i rätt riktning, att välja den vägen istället för att bedöva med alkohol. Fortsätt framåt, du kommer må bättre när du tagit dig igenom allt detta!

MattiBj

Det jobbiga är när man bor i Sthlm och är från Norrbotten, och den enda man umgåtts med i 2 år sen flytta är ens ”flickvän” som är från Sthlm ja eller vad vi nu är. Man har ingen nu när helvetet brutits loss.
På dessa 2 destruktiva år har man förvandlats till någon mina barndomsvänner inte känner igen. Alkohol, manipulation, bråk, ett ständigt tjafs, svartsjuka, flytt hit o dit, ignorans sätter sina spår. Men att känna sig ensam som alkis är nog fan värst.

MattiBj

Bara jag får fly igen från denna bostad till en ny blir allt bra. Mitt lilla flyktbeteende talar åter igen.