Hel

Gödit kanske är mer rätt. Ah, whatever, vet vad jag menar.
Mina depressioner går också i skov kan man säga. Men har inte sökt hjälp sen jag gick in i väggen ×2 för 10 år sen . Hittade ju ett eget sätt att hantera det på Trodde jag i allafall.
Så dumt!
Ljuger gör man både för sig själv och andra, även läkaren jag sökte upp just för mina alkoholproblem för ett par år sen, jag vågade inte se sanningen i vitögat då heller utan justerade mängden i protkollet så det inte skulle se f ö r illa ut. Det jag ville ha var hjälp och så låtsades jag att jag inte behövde när jag väl var där. Läkaren tyckte inte alls att jag var någon alkis men skrev ut några tabletter jag kunde ta om jag behövde. Det gjorde jag aldrig, hämtade inte ens ut dem.
Jag fortsatte dricka vin istället.
Träffade en sjuksköterska idag, i ett helt annat ärende , en sån där fantastisk människa med fint bemötande, villig att lyssna och ge av sin tid så plötsligt berättade jag om mina alkoholproblem.
Ärligt. Inget ljug. Det var så himla skönt. Jag behövde det.
Kram på dig Andrahalvlek och Tack för att du tittar in och kommenterar här ?

Lögner tillhör missbruket och ärlighet tillhör nykterheten ?

Gödit ser lika konstigt ut som gött ? Men jag förstår vad du menar! Googlade på ”hur böjs göda” och fick fram att det heter göda, gödde, gött. Google ÄR fantastiskt!

Kram ?

Har läst lite i din tråd och tycker det var så strongt av dig att berätta för sjuksköterskan. Jag har också varit hos läkaren med förhoppningen att de skulle se, eller i alla fall fråga om mina alkoholvanor, men nej. Och i ärlighetens namn har jag varit lättad varje gång att slippa berätta. Jag var dock och gjorde ett hälsotest för drygt två år sedan, och blev uppringd av läkaren efter två dagar. Jag hade fettlever beroende av alkoholkonsumtion sade hon. Som jag grät när jag berättade för min man. Jag var tvungen att vara spiknykter i två, tre månader för att det skulle bli bra, vilket det också var efter två månaders nykterhet då jag inför en resa till Frankrike testade mig igen. Eftersom kroppen mådde bra så började jag dricka igen - inte onormalt, men ändå sakta men säkert mot ett ohälsosamt drickande...Nu är jag nykter sedan två månader och är inne på den tredje. Har inte bestämt mig om fortsättningen än. Har ersatt alkoholen med godis och annat sött och mår inte så toppen som jag hoppats...Men jag är lycklig och stolt över att vara nykter.
Kram

Hel

Tiden går så fort. 5 veckor sen jag bestämde mig för en nykter månad och jag tänker fortsätta på den vägen. Lovar inte evig nykterhet men en månad till är mitt nya mål.
Mår bra. Känner mig fri. Lättad. Det inte är alkoholen som styr mitt liv längre. Det är jag!
Födelsedagsfirande inom familjen i helgen med öl, vin och whiskyglas framför näsan. Jag körde såklart men i vanliga fall hade jag tröttnat ganska snart och lite småsur längtat hem till min soffhörna med vinflaskan inom räckhåll. Nu kände jag istället en stor lättnad över att jag inte behöver den där jäkla flaskan längre. Vilken seger!

Attacker av oro och ångest klarar jag nu bättre att möta och hantera med medveten andning, sångmantra, skogspromenader eller praktiskt arbete. Bara göra. Inte älta.
Inte en gång har jag tänkt att jag vill hälla i mig en flaska vin för att slippa känna.

Jag är verkligen tacksam för varje nykter dag och på kvällen summerar jag dagens händelser och är nöjd med hur det blev även om det inte hände så mycket. Det är ok ändå. Jag peppar mig, öser beröm över mig själv. Är stolt och glad över hur jag lyckats med denna förändring på 5 veckor.
Nu gäller det att hålla i och hålla ut. Precis som med coronan.
Kram

Du checkar in fördelar på löpande band nu! Jag tar också beslut en månad i taget. För varje månad känns beslutet allt mer självklart.

Kram ?

Hel

Det har rullat på bra. Tills idag. Min man har köpt en flaska av mitt favoritvin och häller upp ett glas; "Varsågod! Jag tyckte att du skulle ha lite... " "Va? Jag bad dig ju att inte köpa. Jag ska inte ha! Har du inte fattat? Inte så snällt när jag försöker låta bli"
Fan!! Jag tar inte emot det. Inte då, men sen dricker jag 2 glas medans jag lagar mat. Gott? Javisst.
Jag har inte haft något som helst sug under dessa 6 veckor, det har varit förvånansvärt lätt att låta bli så varför jag drack nu? Bara för att det fanns där inom räckhåll såklart. Jag blir ledsen och besviken både på honom och mig själv. Mest på honom faktiskt. Har verkligen inte för avsikt att börja dricka igen bara för att...
Hur ska jag få honom att fatta det? Gör han så här för att han inte vill känna sig ensam i sitt missbruk eller vad?
Jag sätter dessa 2 glas inom parantes och fortsätter på den väg jag stakat ut. Jag mår ju så bra! Jag är här och nu, känner glädje och tacksamhet för varje dag jag är nykter och för varje morgon jag vaknar utan ångest, skuld och skam. Jag lever på riktigt och klarar av att möta dagen vad den än för med sig. Det är inte alls så svårt , mörkt och ångestfyllt som jag trott när jag hela tiden dövat mina sinnen med vin .
Det är inte alltid så lätt heller men det blir i alla fall så mycket bättre om man är nykter.

Som jag ser det så är 2 glas inget problem.
Det blir dock ett problem om de 2 glasen leder till fler och oftare så man inom en kort period är tillbaka där man började.

Så ge dig inte dåligt samvete för dessa 2 glas
Du har koll på detta och vet var du ska framöver.?
Kram⚘

Nu vet jag inte exakt hur din diskussion med din man har sett ut, men för mig känns det otroligt respektlöst att göra så om han vet, vilket jag förmodar att han gör, att du har för avsikt att vara nykter även denna månad. Det kan absolut vara så att han hoppas att få tillbaka dig i missbruket, där han nu är ensam ja. Men inte särskilt snyggt!

Du får ta det positiva med dig att det bara blev två glas och att du fortsätter på din utstakade väg. Men du borde kanske ha en diskussion med honom någon dag innan alkoholen har kommit fram och berätta för honom att du inte är ok med att han gör så.

Hel

Inte helt ren, 2glas ju förra veckan men känns ändå helt fantastiskt. Så här länge har jag aldrig hållit upp sen jag började låta vinet ta över större delen av mitt liv.
Förvånad över att det gått så bra, så lätt. Inga anfall där jag känt att jag bara måste ha, kasta mig i bilen och dra iväg till närmsta bolag. Eller pinsamma besök hos någon för att få låna en flaska. Jag har inte det där suget, behovet av att dricka. Jag kan välja att inte dricka just nu. Punkt. Det är härligt, det är att vara fri.
Såklart pratade jag med mannen igen om mitt beslut och han fattade ju att det inte var ok som han gjorde Tilläggas bör att han ju inte var nykter när han gjorde det, tänkte inte överhuvudtaget. Fast han borde ha tänkt till innan han köpte flaskan kan jag tycka för han brukar aldrig köpa vin bara åt sig själv.
I helgen har han fått ha sina öl ifred. Jag tänkte bara, med avsmak, där jag satt bredvid att det är ett märkligt beteende, det här med att sitta och hälla i sig glas efter glas, i hans fall burk efter burk. Ju mer påverkad han blev ju mer försökte han dölja det när han reste sig för att hämta en ny, ansträngde sig för att inte ta några snedsteg. Det blev lite komiskt mitt i eländet. Kunde absolut se mig själv i samma situation och kände ännu mer avsmak. men också en stor sorg över att jag inte trott mig kunnat, orkat leva utan alkohol .
Det gör mig ledsen att se hur han fortsätter, att han inte kan se att han har ett problem

Tack Kaye och Tappadigen för era kommentarer ?

Hel

Tänker på gårdagen och ett långtidsprojekt som jag och några vänner äntligen kunde starta upp. Hur vi tillsammans kom på lösningar för att förenkla och inte jobba ihjäl oss. Härlig känsla att upptäcka att jag var delaktig på alla plan, framförallt mentalt.
Om jag ser tillbaka på mig själv i olika situationer så ser jag tydligt hur jag med hjälp av vinet förminskat mig själv , tryckt ner mig och att jag känt mig värdelös i jämeförelse med andra.
Jag är i grunden ganska stark, vet vad jag vill och har ofta setts som en ledartyp , där får jag dock passa mig så jag inte tar över för mycket.
Jag är på väg att ta kontrollen över mitt liv, på väg att upptäcka mig själv igen och kanske vad som egentligen är viktigt här i livet.

Hel

Flera inom min familj och bekantskapskrets har nu åkt på den där skiten. Jag ber till högre makter att de inte ska drabbas så hårt. ?
Jag hade utan att tveka hällt i mig en flaska vin idag om det hade funnits någon. Men nu gör det inte det .
Men så skönt det hade varit att få slappna av en stund.... in i dimman
Men sen; en annan ångest, och den gamla vanliga visan upprepar sig, allt rullar på i gamla fotspår och dit ska jag inte igen. Jag har ett annat mål i sikte.
Ingen blir hjälpt av att jag dricker, vinet löser inga problem.
Jag vet att jag kan ta mig ur det här. Sångmantra i lurarna nu och djupa långsamma andetag

Helt rätt inställning. Alkoholen löser inga problem. Tvärtom skjuter man problemen framför sig bara. Och vissa problem, som Corona, kan man bara uthärda. Och det gör man bättre med sångmantra än med alkohol i längden.

Jag älskar sångmantra ? Jag djupandas i takt till sången/musiken, sjunger med i mantrat i huvudet - eller högt. Fattar inte ett ord, men det ska vara läkande för hjärnan ändå har jag hört och läst.

Kram ?

Hel

56 dagar!
Jag är så nöjd, så glad, så stolt.
Jag kan om jag vill. Och jag vill.
Sångmantra är det som hjälper mig bäst när oro och ångest får mina tankar och känslor att okontrollerat skena iväg, det samlar ihop mig, lugnar och läker.
Mycket bättre än vin.