av Ångestmoln

Kennie
fre, 2020-10-09 - 22:16

Ja, jag förstod att du inte druckit så mycket just nu, det jag menade var att du beskrivit i din tråd hur du i två omgångar varit nykter tre månader, sen har du tänkt att 1-2 glas är ok och det har funkat rätt länge, men sen blir det plötsligt en rejäl fylla med minnesluckor som du inte var förberedd på. Jag tänker att om det är vad du vill undvika så behöver du en plan. Vad kan du göra för att det inte ska bli likadant den här gången? En bra grej tycker jag är att läsa om sin egen tråd från början, där blir man påmind om vad det var som gjorde att man valde att sluta. Läs ditt eget första inlägg och, som sagt, definiera för dig själv hur du ska göra för att få det att fungera som du vill. Har hört att det finns bra beroendecentrum som kan hjälpa dem som vill kunna dricka ibland att hitta verktyg för det, värt att kolla upp kanske?

Ångestmoln
ons, 2020-10-21 - 18:59

Nu har det gått 2 1/2 vecka sedan mitt måttliga felsteg, sedan dess har jag vid två tillfällen druckit 1 glas vin (normalstort glas om ca 1,5 dl). Har känt mig lite småsugen på att dricka några gånger men inte riktigt på allvar, har liksom inte orkat dricka ens. Livet är ju så mycket enklare utan fyllor... inga minnesluckor, svår trötthet och tröghet i huvudet, ingen dagen- efter- ångest eller pinsamheter. Jag har vant mig litegrann vid att inte dricka, det skulle kännas ganska främmande att passa på och hälla i sig en flaska vin när tillfälle ges...

Känner mig mig tyvärr trots nykterhet mig ganska trött och har mycket oro både i kropp och själ... när man inte dricker får ju hjärnan aldrig riktigt stänga av och vila, behöver lite lugn och ro i huvudet känner jag....

Så roligt att folk här inne fortfarande följer mig tråd❤️ Tack för det, det ger så mycket stöd och pepp verkligen ?? Kämpa på!

Ångestmoln
ons, 2020-10-21 - 19:22

Ser att jag nu druckit måttligt under 4 månader tid ?? har druckit mindre de här månaderna än jag gjort på en vecka vissa veckor! Om jag uppskattar det så snuttar jag på 1 glas per vecka i snitt, ibland 0 och ibland 2 glas per vecka. Med undantag från snedsteget för 2,5 veckor sedan som jag skrev om.

Har nog aldrig i mitt vuxna liv druckit så här lite! Inte de senaste åren i all fall. Kan inte låta bli att känna mig lite stolt trots att det inte är någon jättebedrift ?

Andrahalvlek
ons, 2020-10-21 - 20:27

Du ska verkligen vara väldigt glad och stolt över din bedrift. Du har hittat helt rätt taktik - fortsätt så! Din lever och din kropp tackar dig för varje glas den slipper ?

Kram ?

Ångestmoln
mån, 2020-11-09 - 09:18

Jag traskar på i normalkomsumtion, snart 5 månader utan snedsteg och katastrofer. Har vid ytterligare ett tillfälle druckit lite mer än vad som är lämpligt, en AW slutade i 5 glas, vilket INTE känns okej. Ingen katastrof men inte heller bra, vill inte att det smygande ska bli mer. Men jag har inte känt mig triggad att fortsätta dricka om jag en kväll druckit, innan ville jag dricka igen nästa dag och nästa om jag väl drack. Kände inte så efter den kvällen. Har vid mina senaste tillfällen när jag druckit mer än ett glas (2 tillfällen med detta) inte känt att det Varit lika kul som innan, den där totala lyckokänslan har aldrig infunnit sig...

Ångestmoln
ons, 2020-12-02 - 09:11

Har druckit på ett osunt och icke kontrollerat sätt vid ett tillfälle, ett återfall skulle man nästan kunna säga även om det inte riktigt blev så illa som det hade kunnat bli. Det hör med normalkonsumtion kanske är att leka med elden... alkohol ger mig ångest och ångesten triggar mig att dricka och om jag dricker på den känslan är risken för att det blir för mycket. Kunde som tur var hejda mig i tid innan det blev fullständigt kaos men det var ändå illa nog. Kanske inte mängden i sig men beteendet och att jag drack snabbt. Känner mig fortfarande rädd och ut lag liksom, blir tydligen väldigt lätt bakfull har jag fått lära mig nu också.... min kropp är inte lika van vid alkohol som innan.

Ska försöka ligga lågt med alkohol nu, inga förbud men jag ska heller inte dricka på ett tag. Om tillfälle uppstår kanske jag tar ett glas men jag ska definitivt inte aktivt välja att dricka eller söka upp sådana situationer.

Kennie
ons, 2020-12-02 - 19:51

Förstår att du blir nervös.. Jag har ju följt din tråd och det du beskriver nu är ju något du varit med om ett par gånger tidigare, att plötsligt dricker du på det där sättet du inte gillar igen. Hur känns det de gånger du dricker lagom, kan du njuta av det då, eller är du hela tiden lite på din vakt för att behålla kontrollen? Den stora frågan är väl om det är värt att ta de där smällarna då och då för att kunna få dricka? Jag tror att det är svårt att undvika att spåra ur ibland om man har de tendenserna (vilket jag själv har). Så då får man fundera på om man orkar med de negativa konsekvenserna av en och annan karatefylla. Vad riskerar man genom att fortsätta? För mig är det den uppenbara risken att göra bort mig totalt som avhåller mig. Jag har klarat mig ifrån det, men sista månaderna innan jag slutade närmade jag mig gränsen.. Så fundera och utvärdera.. Och ta hand om dig..

Ångestmoln
ons, 2020-12-09 - 13:47

Och där kom den- katatefyllan som jsg så länge fruktat. En aw med en vän som gärna dricker slutade i väldigt mycket alkohol även för min del. Har inte ställt till med något pinsamt vad jag vet men jag blev snorfull och har minnesluckor. Kan inte minnas att jag tog mig hem, fast hem kom jag ju. Ångesten är paralyserande nu, drabbas av någon slags konstig trötthet och paralys såhär dagarna efteråt. Kan inte göra någonting förutom att stirra om i väggen typ. Mår piss verkligen. Och jag dom aldrig skulle dricka på det här sättet! Och jag som intalat mig att jag hade kontroll och kunde dricka normalt. Oftast går det bra och känns helt okej att dricka normalt, sådär 1-3 glas. Men blir det mer än så blir det kaos och inget stopp på mig.

Så vad ska jag görs nu då? Nolltolerans? Känns så definitivt och tråkigt men jag vet inte längre.... tänker att jag inte ska dricka eller självmant ta intiativ till aktiviteter som innefattar alkohol men ev dricka 1 glas om jag ”måste”. Inte mer.

Ångestmoln
ons, 2020-12-09 - 17:00

Jag börjar sakna återhämta mig efter alkoholen, två dagar tar det att komma i balans tydligen. Av alla bakissymton är nog tröttheten värst, total initiativlöshet och extrem ångest. Har gått som i en bubbla hela dagen och bara försökt härda ut. Vill inte dricka på det där sättet någonsin igen. Hatar det verkligen

Torn
ons, 2020-12-09 - 18:05

Usch, det låter inget vidare att vara sådär bakfull. Det ser ju tyvärr ut som att du inte klarar att dricka kontrollerat. 1 glas blir efter ett tag fler glas, och sedan kommer karatefyllorna. Många här som har upplevt precis samma mönster, så du är inte ensam. Du avgör ju själv hur du vill ha det framöver. Mitt förslag är dock att du kör på nolltolerans med en gång och accepterar att du inte klarar av att dricka bara ett glas.

P.s Det behöver inte vara tråkigt att vara helnykter. Jag lovar.

?

Ångestmoln
tors, 2020-12-10 - 07:32

Nej det känns som ryk roulette varje gång jag dricker, ibland går det bra men sedan ”plötsligt” slår det till och jag blir helt galen. Helt sjukt egentligen att man ger kroppen något som den uppenbarligen inte mår bra av varken psykiskt eller fysiskt. Mår fortfarande lätt illa och har svårt att äta. Sovit dåligt och känner ångest och hjärtklappning, det är nu 3 dagar sedan jag drack. Sk ta mig iväg till jobbet idag i alla fall och förädla arbeta ikapp allt jag missat nu Pga detta. Jobbet är lugnt och jag kan planera min egen tid där och stänga in mig på kontoret om jag skulle behöva, ändå känns det nästan övermäktigt att jobba. Detta trots att jag inte tänkte börja förrän vid 09. Tänker på alla som jobbar och sliter nu i pandemin och börjar tidigt och tvingas jobba över. Mitt ganska glassiga jobb är ingenting i jämförelse med det. Ändra känns det jobbigt att ha några dom helst åtaganden en dag som denna. Så trött på mitt klena psyke

DagsförFörändring90
tors, 2020-12-10 - 09:06

Känner igen mig så väl i din post, verkligen huvudet på spiken på flera punkter!

Känslan av rysk roulette är verkligen en målande bild av hur det känns. Att ibland kunna vara som alla andra, njuta av en drink och hålla det på en lagom nivå, för att nästa gång helt tappa kontrollen. Tycker själv att det är en oerhört läskig känsla, men ändå väljer man gång på gång att trycka på avtryckaren.

Gällande ditt arbete så är min situation liknande och även jag har brottats mycket med dom tankarna under veckan. Andra sliter tungt på byggen, i vården och i klassrummen... jag har fria arbetstider, fria arbetsuppgifter och kan jobba instängd på kontoret eller hemifrån precis som det passar mig. Tror dock att detta fria ansvar och ”glassiga” arbete inte alltid är så lätt som det på ytan kan verka och jag tycker inte att du ska känna dig bortskämd. Det egna ansvaret sätter en stor press på individen. Jag vet att när jag tidigare arbetade inom vården så slet jag mycket, den dagliga stressen var hög och friheten låg MEN när jag kom hem, då var jag helt ledig.

Jag tror att min oförmåga att skilja på arbete och fritid, hemma och kontoret har bidragit till att eskalera mitt drickande, liksom ett sätt att koppla bort det ständiga surret i huvudet.

Men vill egentligen bara säga att jag verkligen gillade ditt inlägg och hoppas att du får en bra dag! Kämpa på!

Ångestmoln
tors, 2020-12-10 - 11:21

Tack för ditt inlägg! Det värmer! ❤️ Håller med om att fria arbetstider under ansvar försvårar allt litegrann, lättare att dricka och hålla upp en fasad om man kan jobba hemifrån när man är bakis, o.s.v. Ingen misstänker mig heller, jag uppfattas som ordentlig och ansvarsfull. Känner mig som en lögnare. Nu som vanligt efter en fylla med efterföljande apati blir jag produktiv och överkompenserar både på jobbet och privat, fixar och jobbar ikapp. ”Städar” undan alla bevis på mitt senaste snedsteg. Så trött på mig själv

DagsförFörändring90
tors, 2020-12-10 - 18:03

Är sån igenkänning på allt du skriver.

Även jag får efter en ångestperiod såna där ryck där jag bara måste laga hela världen, jobba ikapp, städa, rengöra ugnen, ringa gamla bekanta som jag borde ringt för längesedan osv. osv. Är liksom en känsla av att man ju faktiskt är en bra människa och nu ska jag bannemej bevisa det.

För precis som med dig så tror jag att många ser mig som duktig och pålitlig och även om kollegorna nödvändigtvis inte känner till mina senaste snedsteg så vill jag ändå på något obegripligt sätt bevisa för dom att jag är bra. För min del tror jag att det har blivit viktigt att visa för omgivningen att jag är så bra, bara för att jag själv inte längre känner mig så bra (pga. fyllor och stök).

Hoppas i alla fall att du haft en bra dag på jobbet :)

Ångestmoln
tors, 2021-01-21 - 08:49

Aj aj, där kom dem! Har fallit dit rejält kan man säga, normalt drickande i sociala sammanhang under jul och nyår har gjort att drickandet har eskalerat. Igen. Ändå såg jag det inte komma, eller gjorde jag det. Drack massor häromdagen och kunde inte sluta. Känner mig så äcklig. Ångesten är förlamande. Jobbar hemifrån och låtsas att allt är normalt men det är långt i från normalt. Det kanske inte går det här med måttligt drickande ändå, det föder bara ångest hos mig och till slut slår det slint i huvudet. Så sjukt att ingen någonsin skulle tro det här om mig, ter mig nästan tråkig och präktig utåt sätt. Ordentlig. Om folk visste...

Min regel om ett glas vin blev tydligen en regel om att tre glas går bra, det väckte min alloholhjärna och har nu resulterat i en ordentlig fylla. Att det ska vara så svårt det här...

Någon mer än jag som känner sig o det närmaste paranoid när man är bakfull? I flera dagar, har konstiga tankar om att alla hatar mig och pratar illa om mig. Kan inte göra någonting, sitter bara hemma och stirrar i väggen typ. Hatar alkoholen.

Andrahalvlek
tors, 2021-01-21 - 10:12

Diskuterade det här i ett annat sammanhang. Alla människor har goda och onda sidor. Man stannar kvar så länge de goda sidorna överväger, men när de onda sidorna överväger är det dags att säga tack och hej. Går att applicera på relationen till alkohol också. När de onda sidorna överväger är de få goda stunderna inte värt det längre. Då är det dags att säga tack och hej.

Så var det för mig. Den sista tiden mådde jag inte ens bra när jag drack. Korta stunder ibland bara. För att få någon positiv effekt alls krävdes att jag drack mycket och snabbt. Men då fick jag samtidigt minnesluckor, kräktes och hade råångest i flera dagar. Fy fan vad glad jag är att slippa det.

Kram ?

Blenda
tors, 2021-01-21 - 10:45

Hej Ångestmoln, jag känner igen mig i mycket av det du skriver.
Och ja, jag blir också paranoid efter en fylla.
Jag har lagt alla planer på att kunna dricka måttligt på hyllan, men har (ännu?) inte nått styrkan att för alltid undvika de svarta slukhålen, där jag desperat dricker mig in i en bubbla för att kunna släppa allt för en stund.
Gick precis idag på morgonpromenaden (varken onykter eller bakfull ska tilläggas, är i en bra fas exakt just nu) och funderade på varför.
Och i mitt fall känns det som att en del i detta är just den där präktiga, ansvarsfulla och kloka utsidan.
Ibland får jag ett överväldigande starkt behov att fly ifrån både den och verkligheten.
Kosta vad det kosta vill, liksom.
Jättedumt såklart, och inte alls säkert att det är samma för dig.
Bara en reflektion.
Kram!

Ångestmoln
tors, 2021-01-21 - 11:55

Tack för era fin ord! ni dömer aldrig, bara finns där! ❤️ Det betyder mycket! Tack! Jag vill också fly från allt, behöver en urladdning liksom. Allt är svart eller vitt och allt är liksom tomt inom mig ibland. Jag försöker jobba med mig själv om att en gråzon är okej och normal, men då tappar jag liksom bort mig själv. Jag vill liksom sätta saker i fack och strukturera, annars tappar jag mig själv och vet ingenting till slut. Samtidigt tror jag mycket på den här gråzonen, så förvirrande. Känner ibland inget samhangang, trots att jag borde det...

Ångestmoln
lör, 2021-01-23 - 18:02

Efter senaste karatefyllan har jag fortsatt att dricka när jag fått chansen, flera dagar i följd när jag haft chansen till det. Har verkligen gått över gränsen och är nu i ganska dåligt skick både fysiskt och psykiskt. Hur blev det så här? Vet stycken enda vägen ut ur den här ångestbubblan är att inte dricka. Efter några dagar nykter mår man ju alltid bättre och bättre. Ändå kommer suget.... bara några få glas. Tyvärr kommer det bli för många glas när det väl har gått sä här illa igen, måste bryta det här mönstret. Ena sekunden känns det självklart att vara nykter i alla fall ikväll men sen plötsligt vacklar jag...

Det svåra är att det sjuka liksom finns o det friska och tvärt om... samtidigt är man som två olika personer när man dricker eller är nykter. Vill inte vara den där hemska personen som dricker för mycket. Samtidigt vill jag inte känna att jag aldrig mer kan dricka någonting, det känns för stort just nu.

Tröttiz
lör, 2021-01-23 - 19:03

Ångestmoln.
Jag är från "andra sidan". Ofta blir jag så bedrövad då jag tänker på vad alkohol gör mot människor.
Kram. ?