av Morgonsol

Morgonsol
sön, 2020-11-15 - 15:29

Ja är så trött o uppgiven. Ja måste släppa taget nu efter 1.5 år o en lång resa av smärta o kärlek oss emellan. Har aldrig upplevt sån kärlek med någon. Allt klaffar mellan mig o det friska i alkoholisten. Därför har vi behållt kontakten ( är särbo) i hopp om att klara detta ihop. " bara " ja sätter gränser . Men väl onykter blir han elak. Hemsk. Tar flera dar av gråt o smärta för mig. Går i terapi o en alkoterapeut sa ja ska snäva åt utrymmet för alkoholisten. Finns det nånstans på forumet fler handfasta tips hur man hjälper alkoholisten? Tänka på sig själv. Ja ja vet. Men hur hantera?? Sätta gränser. Ja. Nu måste ja blocka honom. Hur länge? Jävla sjukdom detta!! Hur kan den va så brutal?? Fått höra av en alkoterapeut att alkoholism är inte som cancer. Vid cancer lämnar du inte den sjuka men det ska du göra med alkoholisten om hen inte respekterar gränser. Ja har haft depression vid 20 o hade min mamma lämnat mig då hadr ja dött. Ja känner ju att min alkoholist mår prrcis lika dåligt som ja gjorde. Vår kärlek gör honom starkare. All närhet o alla prat. Hur ska han klara detta?? !! Mitt hjärta blöder !!

aeromagnus
sön, 2020-11-15 - 18:06

Hej!
Från den sidan som din kille är i. Inser han att han är alkoholist/har problem med alkohol? För att ett förhållande ska fungera så bygger det på tillit, kärlek och ömsesidig respekt för varandra. Tyvärr saknar en alkoholist två av dessa och det är respekt för dig och din person och tillit. Det går inte att lite på en person som sätter alkoholen först. jag vet, jag har varit där. jag har nästan supit bort mitt jobb, min familj och mitt liv. Jag lyckades rädda det med hjälp av min fru och sjukvården.

Du skriver att du inte heller mår bra. Om ert förhållande ska fungera så måste båda må bra. Du måste ställa dig en svår fråga tror jag. Är du beredd att offra dig och ditt mående för din kille? Skulle han göra samma sak för dig?

Vi alkoholister försöker hela tiden hitta kryphål för att dricka och då sätter vi inte de vi älskar i första rummet utan alkoholen. Det gör vi inte för vi är genuint elaka personer, vi är sjuka. Sedan tycker jag det är en stor skillnad på cancer och alkoholism. Alkoholism botas/hindras om den som dricker vill, så är det inte riktigt med cancer.

Ge din kille ett ultimatum som du också efterlever. Sök hjälp och börja med antabus annars har vi inget förhållande. Det är mitt råd. Tiden kommer inte läka, inte heller att du mår dåligt.

Morgonsol
sön, 2020-11-15 - 21:14

Aeromagnus tack för respons !
Han är mycket medveten om att han är alkoholist sen en tid tillbaka. Han tar hjälp men dricker fortfarande mellan mötena. Men han respekterar inte mig o mina gränser Där.för åker ja bergodalbana med honom vilket ja sagt ja vägrar mer . Han inser han sabbar mellan oss pga alkoholen o vill sluta men har inte mod antar ja att ge upp. Han söp bort sin sambo o 2 barn . Han vet han är sjuk. Ja har ställt ultimatum. Bröt helt kontakten o sa "vi har ingen kontakt förrän du söker hjälp " Han fick komma till beh. Hem. Var där 5 v men tog återfall efter 2 v hemma. Han får nu eftervård i ett år. Möten med personal o andra personer från beh. Hemmet. Samt AA. Du säger att din fru hjälpte dig . Hur ? Ja är medberoende o jobbar nu för mig att tillfriskna o hitta min självkänsla som ja aldrig egentligen haft . Hur långtid tog det flr dig att tillfriskna? Vad gjorde din fru under tiden?

aeromagnus
mån, 2020-11-16 - 14:44

Jag drack mycket först på helgerna men gick till jobb mm. Men min fru töttnade till slut och jag också att smussla och dölja. Så jag fick hjälp delvis från min arbetsgivare men också ville jag själv. Så jag började med antabus. Mycket enkelt då kan man inte dricka. Jag testade, inte en trevlig upplevelse kan jag säga.

Se till att han äter antabus för då kan han inte dricka. Det blev min räddning. Vi hade aldrig sådana problem som du gått igenom.

Morgonsol
mån, 2020-11-16 - 14:54

Aeromagnus han åt antabus när han bodde med barnens mamma. Men nu är hans kropp för illa däran att han inte får äta det för läkarna. Påstår han. Ja vet inte om han ljuger . Kan va så att han inte vill

Morgonsol
mån, 2020-11-16 - 18:35

Aeromagnus att bara äta antabus ...hur hantera alla känslor sen då ? Alkoholen är ju snuttefilten. Ger tröst, lugn, trygghet. Gick du på AA ? Min alkoholist har djupta sår o personliga problem med självkänsla osv.

TappadIgen
mån, 2020-11-16 - 19:31

Jag har hört från andra att man inte får antabus om man har en leverpåverkan. Har för mig att det fanns en tråd här på forumet? Det låter ju dock märkligt. Visst, om antabus påverkar levern kan det ju vara skadligt om man redan har problem med den. Men alternativet, att man fortsätter dricka då, är ju näppeligen bättre.

Jag kan inte svara för Aeromagnus eller andra här, men jag gick själv inte på AA eller tog någon antabus. Jag kom till vägs ände bara och beslutade att det var nog. Men det är olika för alla. Såklart blir det svårt utan snuttefilten. Efter ungefär 6 veckor som nykter så tilltog ångesten ganska rejält för min del, men har förbättrats sedan dess. Har klarat mig ifrån sjukskriving i alla fall och ska få gå till en psykolog.

Jag har också funderat mycket på vad man kan göra för en alkoholist för att få den att sluta, men har inte kommit fram till något bra svar på det. Om du är intresserad så kan du läsa lite mer om mina tankar kring det i tråden "Är så ledsen och besviken" av Aurora20 som du hittar lite längre ner av trådarna på anhörigforumet.

Morgonsol
mån, 2020-11-16 - 20:31

Tappadigen. Han har leverskada. Själv sett pappren kom ja på. Måste vara där för.

Som ja förstår ska man sluta hjälpa alkoholisten. Det går inte prata någon frisk . Vi har haft oändliga samtal, o visst, han tar hjälp nu. Ja ställt ultimatum osv. Men han tagit återfall på återfall efter behandlingshem. Ringt mig onykter fast ja bett honom absolut inte göra det för min skull. För ja mår så dåligt. Han förstår mig helt nykter men onykter blir hansom förbytt. Nu har han sabbata stort sett varje vecka för mig. Ham ringt. Ja sagt vi hörs imorgon, du vet vaf ja sagt. Ja pratar ej med dig onykter " men han ringer upp igen o så får ja blocka honom ett dygn eller så. Sen ska vi reda ut allt. Han ber om ursäkt osv. Men det håller inte detta. Nu har ja blockat honom på.oviss tid. I min värld ska man inte behöva men han är för sjuk . Kan han inte respektera gränser kan ja heller inte prata med honom. Försökt sätta upp förhållningsregler. Han är helt med på dom men allt brister bät gan druckit lite. Så då finns inget annat för mig än o helt o hållet strunta i honom. Ja fokuserar på mitt meeneroende nu. Luskar ut vad som driver mig till att inte kunna släppa taget.

TappadIgen
mån, 2020-11-16 - 20:44

Just med leverskadan är det ju ändå konstigt. Antabus kanske inte hjälper levern, men att fortsätta dricka är ju ännu värre.

Jag förstår dig. Det finns nog tyvärr inte så mycket du kan göra. Det finns säkert en del av honom som vill ändras, men den delen väger inte starkare än sjukdomen. Inte för tillfället i alla fall. Det går nog tyvärr bara att hjälpa honom att ändras när han själv är redo för det.

aeromagnus
mån, 2020-11-30 - 16:15

Hej igen. Ja jag drack ju ite för jag mådde psykiskt dåligt. Jag drack för att det var ett skönt rus och jag slapp de få bekymmer jag hade. Jag har gått hos psykolog för att kartlägga varför det gick. Jag gick på AA men mitt mål vara att inte dricka för då är allt så mycket bättre. Jag sticker ut hakan lite. Vill man så klarar man det med lite hjälp. Jag kartlade varför jag drack så gott jag kunde och sedan så undvek jag alkohol. Trist på hans lever för antabus är ju ett gift liksom alkohol.
Din särbo vill inte/kan inte sluta dricka och verkar inte ha motivation eller vilja att bryta ens med hjälp om man tolkar det du skriver. Jag tror nog att du själv vet vad det bästa för dig är.

Morgonsol
mån, 2020-11-30 - 17:16

Aeromagnus visst går det om man vill. Han verkar inte fatta att allt ligger på honom . Han säger att han vet men ja vet i fasen. Alla poletter har inte ramlat ner än o ja har i alla fall inte tid o ork o vänta mer nu. Den energi han suger är inte nådig. Ja lever på mitt liv. Vi ska inte ha kontakt nu. Känns fantastiskt skönt. Ja kan få lugn o ro o han har ingen som tjatar på honom. Om han tillfrisknar i framtiden vet inte ja. Han är vuxen o får ta ansvar för sitt liv. Ja tar bara ansvar för mitt nu .

Citadell
lör, 2020-12-05 - 12:52

Morgonsol. Ja detta med uppgivenhet går i vågor. Det finns dagar som allt känns bättre och det finns dagar där hopp finns. självklart älskar man människan man man hatar missbruket. Drogen och alkoholen är ju som en känslomässig partner för den som missbrukar. Missbruket fyller på med självförtroende med mera. Missbruket fyller även på med mår bra känslor. Och fort går det dessutom. Jag har märkt skillnad vid samtal med min partner. Han har kunnat vara jätte sur och 10 minuter efter är han som vanligt igen det vill säga hög på droger. När det gäller alkohol har jag bara lite erfarenhet. Jag har tagit hand om honom en enda gång. Då var han väldigt gråtmild och ankrade i min säng. Jag fick hålla fönster öppet och trots att det var mitt i vintern dessutom. Det stank alkohol. Alkohol bruk är ju mera synligt en droger och tablett missbruk. Alkohol bruk säger man mera utifrån. Det var ju därför det tog så lång tid för mig att upptäcka. Alkoholbruk hade jag upptäckt mycket fortare. Att sätta gränser för sig själv är väldigt svårt när partnern hela tiden struntar i dem. Det gäller att styra sina tankar och känslor och se det bästa både för en själv och för den andre och det högsta bästa som i mitt fall är att släppa honom fullständigt.

Morgonsol
mån, 2020-12-07 - 18:41

Hjälp ! Ja behöver stöd. Stå emot o inte svara. Ja mår bäst av att inte höras !! Han skriver till mig. Ja har blockat samtal o sms men det går inte blocka på mailen. Försökt.
Går inte. Lägger sig i skräppost men ser ju. Gjorde misstagen i förrgår o bara svarade på ett hej. Vad kan hända? Nu höra hans vånda o han är ledsen osv. Ja klarar inte mer !! Låt mig va !! Ja vill ju inte ! SNÄLLA!!!!

Morgonsol
mån, 2020-12-07 - 18:46

Han förstår inte. Han har väldigt starka känslor för mig o ja för honom. Därför måste vi låta varann vara o bli friska var för sig. Ni som läst mina tidigare inlägg vet att han intr kan hålla gränser o det funkar inte för mig o min sinnesro att ha tumult o konflikter runt mig o min 5åring. O ja kan inte jobba med mitt medberoende när han stör mig med sina känslor!! Ja vet han lider!! Men ja gör det faktiskt med o han gör allt värre!!! Fan vad trött ja blir

Morgonsol
mån, 2020-12-07 - 18:49

Dom som har en relation o bor under samma tak o blir friska var o en från beroende o den andra medberoende. Hur fan går det till?! Hur är det möjligt?! Man går ju in i varandras tänk. Sugs in i varann o konflikter är som bäddade. Är.båda känslomässigt störda så måste man läka på var sitt håll. Nån som inte håller med?

Backen123
mån, 2020-12-07 - 19:22

Min terapeut som är specialiserad på ämnet, hen har sjukdomen själv sa, att nu kan inte ni bli friska under samma tak nu, det blir för grötigt. Den beroendesjuke måste bli nykter och vara det minst nåt år för att sen se vad som händer... och inga minderåriga barn i ett hushåll där ett aktivt missbruk är igång. Lät logiskt så det var det som avgjorde det hela för mig. Min man var nykter men inte frisk, gick på vita knogar och ibland önska jag nästan att han drack för då var han lugn. Idag dricker han fullt ut, kör bil onykter mm och jag slipper vara med. Lämnat över ansvaret till andra så har jag ryggen fri om det skulle bla inträffa en olycka. ? Det är tufft, men jag vet att vi har det bättre nu så får vi se vad som händer

Morgonsol
mån, 2020-12-07 - 20:24

Backen123 tack . Ja det känns ju som enda vettiga. Tog det på allvar också pga en nykter alkoholist som nu jobbar med att hjälpa beroende och medberoende. Mig då bl.a. då ja sökte upp henne. Hon sa också att en alkoholist ska gärna leva utan o va i en relation 1-2år därför så lång tid tar det att lära känna sig o sina känslor o behov. Att inte tro en partner ska rädda en . Min A har lagt över så himla mycket ansvar för sitt tillfrisknande på mig . O kommer han nån vart ? Nej. Ja har hittills inte löst hans missbruk. Han lever i en illusion. Liksom ja gjort så länge men nu tänker jag se verkligheten o vad som funkar resp inte funkar. Ja måste va klokare än honom. Min tetapeut sa han lägger nykterheten på mig. O ja har behov av att känna mitt värde i att finnas för honom. Ja måste jobba på min självkänsla o det gör ja. O han hjälper inte till med nåt där. Därför vill ja vi håller oss ifrån varann. Längre fram kan vi höras om vi båda är tillfrisknade men så meningslöst nu !!!

Backen123
mån, 2020-12-07 - 23:05

Är ju att släppa. Men det är svårt, man snurrar runt dom i tanken hela tiden, usch. För mig har det hjälpt att jag söker upp honom, pratar för att se att det går ju inte, det är skönt. Att höra hans resonemang som som man slår hål på en gång i tanken. Det blir som lite maskhål där inne, och det går ju till sig bara dom tillfrisknar. Mitt ex fick lära sig på behandlingen att det kan ta upp till ett år innan hjärnan har läkt, så signaler går fram som dom ska. Och ja, så är det nog, efter 4mån nykterhet sov inte min man en natt problemfritt så det tar tid att läka. Kram på dig, du gör det rätta för dig och din dotter, det visar på att vi tar ansvar för oss och våra barn, det värmer, eller hur? ?

Morgonsol
tis, 2020-12-08 - 16:27

Vi tar ansvar, Backen123 !! Det gör vi. Vill både oss själva o våra barn väl. Alkoholisten med men vi inser hur vi behöver hantera situationen. Vi är kloka o tar oss framåt i våra insikter om oss själva o vad vi behöver göra. Känns väldigt hoppfullt o.skriva med såna som du . Kan känna att ja får lite styrka här.

Ger han sig, din A? Eller söker han upp dig o är " störig"? Tjatig o vill att ni ska ha kontakt eller är han inne i sitt missbruk nu o bryr sig mest om det?

Morgonsol
tis, 2020-12-08 - 16:32

En annan sak ja undrar angående att det tar lång tid för deras hjärnor att signaler ska börja gå fram som de ska ..fattar att det behövs längre nykterhet.. Min A är.så.trög upplever ja. Han fastnar i tankegångar. Bestämmer sig för att så här är det. Sen är.envis som synden att få.som han vill. Är.det.pga han inte klarar tänka smartare? Ja tänker ofta" men skojar han" ? Är han seriös? Kan han inte tänka längre än näsan räcker?! Hur kan han köra fast så i en tanke? Kan dom inte bättre för stunden?