av Morgonsol

Morgonsol
tis, 2020-11-17 - 22:08

Som rubriken lyder. Kan man ha en ok självkänsla o samtidigt ha en relation med en aktiv alkoholist. Vi är särbos vill ja tillägga. Om det spelar roll vet ja inte. Ja har en taskig självkänsla. Ett lågt egenvärde. Kärleken mellan mig o min alkoholist fyller det tomrummet. Men det är inte bara därför ja vill ha ett framtida liv med honom om han tillfrisknar men så.är det. Ja går nu i tankar att när ja väljer o va kvar hos min alkoholist under tiden han ska hitta sin väg till tillfrisknande. ( han vill men är vilse bland behandling och vilse i sjukdomen . Han har ej gett upp. ) så känns det att ja säger nej till mitt egenvärde o min självkänsla. Därför han kan inte respektera mina gränser att ja lägger på luren när ja hör han är onykter på telen. Han ringer igen o ja måste blockera. Detta skapar dagar av lidande tills han är nykter. Ja gör våld på mig själv . Hur fan gör man ? Snabbtips på stark självkänsla tack ! Ja vet ja gör rätt men mår piss o får panikångest i princip. Ska ja då säga ja inte vill vi hörs alls förrän han hittat ut o blivit nykter eller offra sitt mående o sitt egenvärde ? Går det hantera o va kvar utan o sabba sin självkänsla ?

Morgonsol
tis, 2020-11-17 - 22:12

Ja får ju inte bättre själv känsla precis av detta. Går det då ? Att bygga sin självkänsla när man har med en aktiv alkoholist att göra ? Han respekterar inte gränserna onykter.

Backen123
tis, 2020-11-17 - 23:52

Nu bor ni särbos, det är bra. Du visar att du står upp för dig själv det är bra, så du är på väg mot bättre självkänsla. Det som har hjälpt mig av och till i livet är Mia Törnblom, hon har bra verktyg, för det är väl det som man behöver, något konkret när man går och grubblar hela dagarna. Jag tycker att hålla distans är också bra, har ingen kontakt nästan och det ger mig sinnesro och får mig att hämta igen mig.

Morgonsol
ons, 2020-11-18 - 22:23

Backen123 tack för svar.
Kändes lite uppmuntrande att läsa att du tycker ja är på rätt väg. ☺ I skrivande stund där ja ligger i sängen fick ja just 2 medd från alkoholisten då han är förbannad för att ja la på o blockerade honom fast vi kommit överens om att det är bäst för oss båda två. Han går in i sitt ego o sin sjuka värld när han dricker o får för sig allt möjligt Nu tydligen ljuger ja om att ja var tvungen o natta mitt barn. Herregud A o ja pratade i telen för nåra timmar sen. Då var han ok. Nu härjar sjukdomen i honom. Djävulen som ja ser det Han har inte nått botten än på långa vägar inser ja.

Är du särbo ? Hörs ni knappt ? Hur går det med era samtal ? Blockar du med när han är onykter ? Leder det nån stans så fall ? Mvh

Backen123
ons, 2020-11-18 - 23:58

Rubriken får vara så, för imorgon kan det vara en annan status har jag lärt mig på den här resan. Vi lever som separerade sedan 1månad tillbaka, vi är gifta och har ett stort hemman tillsammans. Han bor kvar där och jag bor 1km ifrån, helt stört. Min hemby, han kommer 45mil härifrån och har bara bott här i 3år nu. Vi skulle leva som särbos, för att jag var för medberoende och han för otrevlig, han var nykter då sedan 3mån men fick på vita knogar så det var helt värdelöst att leva, ångest och oro ständigt. Han pendlade mellan att bo i husvagn och i eget rum.. Mina väninnor hjälpte till att rycks plåstret, jag var inte mogen då, men idag tackar jag dom för dom tömde huset på nästan allt jag ville ha med. Han hade åkt iväg över helgen och fick tidernas återfall. Så jag backade, och som alkoholisten är så blev han kränkt och tyckte jag behandlade honom illa. Han hör inte av sig, har aldrig gjort utan han tycker så synd om sig själv så han kan inte se alls andra människor längre, det handlar bara om honom, jämt. Och jag mår bra, oförskämt bra. Kan jobba utan att tankarna på honom, jag åker hem utan ångest, mina barn är nöjda. Jag ringer beroendeenheten när jag faller i gropen att jag inte förstår och jag har börjat förlita mig på en högre kraft, att inte försöka göra något åt nåt utan bara vara. Blev först så provocerad av allas tillrop om att ta hand om sig själv, göra bra saker, men jag gjorde det, träffade gamla vänner, skogen, vin och god mat i glada vänners sällskap, träffade föräldrar och syskon och det funkar ? det har gett mig kraften och självkänslan tillbaka.

Morgonsol
tors, 2020-11-19 - 21:48

Backen123 det låter bra !
Glad för din skull. Ja håller på o inser med nu att ja behöver släppa taget o lägga ner att lägga mig i hans liv. Han vill inte samma som ja . Han vill inte fatta. Ja kan inte göra nåt !! Går inte prata en sjuk människa frisk . Krävs professionell hjälp där o eget ansvar fram för allt. Han lagt sin nykterhet på mig. Ja vill växa nu o ta ansvar för mitt liv. Inte va ett offer för hans sjukdom!! Ja gör mig till ett offer när ja väntar o väntar på att han ska bli frisk. Det är att underminera mitt eget liv. Vill inte det längre! Så din man var jobbig trots nykter ? Vita knogar skrev du. Förstår inte vad det betyder riktigt ☺ Får du stöd från beroendeenheten ? Förstår du väl hur Alkoholismen funkar? Ibland har ja frågor utan svar.. Detta med lättkränkt tex. Är det så att man kränker deras ego när man går emot dem ? Att ja inte svarar i telen när A är onykter gör min A galen. Fast vi bestämt att göra så!! Han blir som förbytt men ja håller fast vad ja sagt

Backen123
tors, 2020-11-19 - 23:48

Kan vara en tröst att lära sig mycket om sjukdomen. Bla så försvinner empatin för den beroendesjuke, så mycket av svaren ligger där, sen dras många med skuld och skam för det dom ställer till med. Jag googlat, gått till al-anon, varit i kontakt med beroebdemottagningen, lyssnat på djävulsdansen som ljudbok, tjatat sönder mig själv för att försöka förstå, för mig har det funkat.
Vita knogar är när alkoholisten är nykter, men bara biter ihop och gör inget åt sitt mående, utan fortsätter förpesta luften med att vara grinig och arg... torrfylla är också ett ord, det vill jag påminna mig är aggression utbrott el andra känsloyttringar som är ologiska.

Morgonsol
fre, 2020-11-20 - 20:15

Backen123 förstår dig. Ja tycker ja får lättare att vilja släppa taget nät ja lär mig om sjukdomen. Förstå hur komplex den är. Ingen empati.. nej. Känner igen. Ja har gjort samma saker som.du förutom kontakt med beroende centrum. Nu letar ja sponsor i Alanon för o jobba i stegen. Förstått en del om mig . Vill hitta mig själv utan alkoholisten. Ja lagt ansvar på honom med att ja ska få nån självrespekt för mig bara han inte dricker. Som om det är hans ansvar!! Att ge mig respekt är hans o alla människors ansvar. Mitt med . Men självrespekt står ja för. Ja har inte insett mity värde utan en man. Så.är.det. hård sanning

Citadell
tors, 2020-12-10 - 13:26

Backen. Detta känner jag igen. Torr fyllan är ingen trevlig upplevelse för dem som står runt om. Avsaknad av empati är nog det som är mest skadlig. Jag försökte under en lång tid att bolla tillbaka surheten men det gav inget resultat eftersom personen ifråga inte kan reflektera kring det egna beteendet utan endast letar efter syndabockar. Offerkoftan tas på. Att försöka att tala med en person med offerkoftan på är inte framgångsrikt. Jag har ett bra liv själv och de påverkas inte nämnvärt som tur är. Det är i det livet får jag bekräftelse och känner att jag har ett värde för andra och framförallt för mig själv. Det är som har förbryllat mig är ändå att jag står kvar och väntar på att personen ifråga ska jag ta av sig offerkoftan och se på de människor som får ta emot all surhet och allt gnäll. Däribland jag. Alltså varifrån får man den kraften? Det är ju ett enormt energi hål. Det slukar mycket energi. Detta har jag dock försökt sluta med och håller mig på min kant. Tror dock inte längre på mirakler. Nuförtiden är jag istället ganska krass. Jag kan bolla tillbaka saker som ”detta har med ditt missbruk att göra” eller ”förstår du att du förstör hjärnan på det sättet”? Jag tror det viktigt att berätta vad man känner. Jag tror dessutom det är jätte viktigt att man inte agera någon slags terapeut. Däremot behöver de så klart ha en terapeut bredvid sig för att bli friska. När de själva är beredda och vill bli det. Man bör definitivt ha mycket egen tid bredvid en person med missbruk. Annars finns risken till medberoende och det är ju inte särskilt kul att hela tiden behöva bolla tillbaka en persons elaka kommentarer heller.

Morgonsol
tors, 2020-12-10 - 15:11

Citadell igenkänning i mycket. Som du skriver. Man kommer ju ingen vart så länge A inte reflekterar över sitt beteende och så länge de är i sitt missbruk är de i sitt förnekande o skyddar sin självkänsla på så vis. Hur kan man tro det är möjligt att komma nån vart i konversationer? Dom är i ett offerläge och försvars -mekanismerna lever ur sitt fulla jag. Tro man ska komma nån vart. Ja tar o glömmer det

Citadell
tors, 2020-12-10 - 15:22

Morgonsol. Detta att glömma är min akilleshäl. Att bolla tillbaka, att vara neutral, att bli ledsen, att bli arg you name it. Väldigt lätt att man provat allt innan man bara vänder på klacken och går. Min A gick bakom ryggen i 1.5 år innan hans blandmissbruk upptäcktes av mig. Han nekade i ett halvår innan mitt fynd. Sedan ville han ha hjälp men missbruket accelererade. Lämnade. Var kvar på avstånd under behandling. Men han lämnar inte sitt bruk. NU måste jag göra det jag borde gjort redan under min tid med misstanke. Lämna arenan helt. Det är min akilleshäl. Att slippa veta. En befrielse men också en oro.

Morgonsol
tors, 2020-12-10 - 16:04

För mig är det stört omöjligt att få sinnesro o kunna fokusera på.rätt.saker med vetskapen att vi ska ha en kontakt o känna all den uppoffringen från min sida att stå ut med hans jobbiga beteende. Ja vill inte längre. Det är så meningslöst. O så totalt otacksamt

Citadell
tors, 2020-12-10 - 17:40

Morgonsol. Det blir en inre stress som också sätter sig i kropp och själ. Det blir också svårt att veta hur man ska bete sig, är det Dr Jekyll eller Mr Hide jag ska möta...