Hej! Jag har varit medlem här sedan i augusti med detta är mitt första inlägg. Jag vet inte var jag ska börja, men jag har nog alltid druckit mer än genomsnittet, kanske 2-3 flaskor vin totalt per vecka. Utom några perioder då jag inte druckit något. Men sen har jag trappat upp från ett par glas och landat på samma nivå. I sig kanske inte så mycket men jag är 46 så det har pågått ett tag, utom under mina graviditeter.

Förra sommaren dog min pappa av lungcancer pga rökning och min mamma har samtidigt fått en alzheimers diagnos, endast 67 år gammal. Där någonstans började jag på riktigt oroa mig för min hälsa och jag känner att jag verkligen inte vill vara den som själv orsakar att jag får t ex cancer och dör i förtid. Läste mycket om alzheimers och att alkohol även där är en riskfaktor. Sedan förra sommaren har jag därför flera gånger försökt sluta, sedan trappat upp, slutat igen. Våren 2020 var katastrof då jag jobbat hemma sedan februari ca. Jag har barnen varannan vecka och de veckor de var hos sin pappa jobbade jag typ 6-22 med några avbrott såklart. Men det ett antal dagar blev skillnad mellan arbetstid och fritid var ett glas vin på skrivbordet... Jag började känna mig bakis vissa vardagar. Och fick sådan ångest över att jag gjorde så och även gjorde om det igen. Jag slutade ett tag, men föll tillbaka. Sommar är ju sommar så då unnade jag mig flera glas flera gånger i veckan.

I september la jag om min kost till med antiinflamatorisk kost, och drog ner alkoholen till ca fem glas per vecka, kände mig då väldigt duktig. Sedan har det ökat igen och sista veckan har jag druckit säkert totalt fem flaskor vin. Ingen träffar ju mig på dagarna, endast online möten. Jag behöver inte köra bil när jag inte har barnen. Känner mig bakis idag. Trots att jag på morgonen är så bestämd och har ångest så övertalar jag mig själv när det blir kväll. Idag har jag inget hemma och denna gång ska jag försöka ta stöd här istället för att bara ha dialog med mig själv. Jag är fortfarande lika orolig för följder och sjukdomar, men det verka inte räcka... Så tacksam att det finns stöd och hjälp.

Här är vi ett gäng som tagit oss olika långt på den nyktra resan och vi har alla stort hjärta och vill hjälpa andra att ta sig fram på den här guppiga färden.

Först och främst så är det stor skillnad på att man tycker att man borde sluta dricka och att verkligen bestämma sig. Man måste bestämma sig inifrån och ut ”nu är det nog” om det ska funka. Det kan ta ett tag innan man landar i det beslutet.

Annars tror jag på det som jag brukar kalla faktametoden. Plugga, plugga, plugga tills man sakta men säkert påverkar även sitt undermedvetna. Det där undermedvetna som går på ryggmärgsreflex och som romantiserar alkoholen av gammal vana. I min tråd ”Behöver all hjälp jag kan få” finns massor av tips på böcker, poddar och youtube-klipp. Den tråden handlar om min tid upp till 6 nyktra månader.

Numer hänger jag mest inne under fliken ”Det vidare livet” och där heter min tråd ”Andra halvlek har inletts”. Den handlar nog mer om annat än om alkohol, för vi måste fylla våra liv med annat. När alkoholen är borta kommer andra problem i dagern. Alkoholen är bara ett symtom, orsakerna till att vi dricker finns kvar och de måste man ta itu med.

Nu ser jag fram emot en nykter jul och nyår och att fira mitt första år som nykter i februari ?

Kram ?

Tack för de orden. Så svårt att se längre än till alkoholen förstås, men det finns ju mer efteråt att hantera. Jag är också lite rädd för vad jag ska ersätta alkoholen med, är också svag för sötsaker, tröstshoppa. Lite av en beroendepersonlighet. Så jag ska verkligen kika lite på det vidare livet också och försöka dels hantera orsaken till mitt dövande av verkligheten men även hitta sundare ersättningsvanor.

Kram

Funkar förvånansvärt bra faktiskt. Ta en dag i taget, jobba på att hitta nya nyktra vanor, lyft alla fördelar med nykterheten till skyarna, okeja alla grisdagar, och motionera pulshöjande. Sakta men säkert blir dessa enstaka dagar plötsligt 10 månader som i mitt fall. Kan jag så kan du!

Kram ?

Så fint skrivet?
Att sluta jobba och sitta kvar i samma rum vid skrivbordet och jobba vidare med mitt eget. Inga barn här. Ett glas vin bredvid tangentbordet är lockande som alltid när jag är ensam. Idag gick det bra att låta bli. Stängde datorn lite tidigare och satte mig i soffan istället ?

Tror att du snart kommer märka att det ofta är en stor lättnad att inte dricka. Jag märkte efter några veckor att jag mådde bättre på många sätt: mindre stress/ångest, lugnare mage, piggare, lättare att koncentrera mig, och mer livsglädje. Sen finns det dagar som känns grå, men de är inte så många, och det är ett pris jag gärna betalar för att må som jag gör utan alkohol.. Lycka till med att hitta din väg, det låter som att du är på gång! P. S, enda sättet jag vet att hantera dubbelpost är att gå in och redigera inlägget och ta bort all text (har för mig att man måste ha kvar ett tecken, många skriver en punkt, eller ordet dubbelpost).

När du hängt här ett tag märker du dubbelposter överallt. Jag brukar ersätta rubriken med ordet dubbelpost och sen signera med några elefanter ?????

Bra att du kunde stå emot idag. Kan du byta ställe i bostaden där du sitter och jobbar? Om just det rummet är förknippat med att dricka vin vid datorn? En dag i taget blir många dagar till slut ??????

Kram ?

Jag har inte så många rum att välja på, men sitter jag i sängen och hänger blir det lättare att avstå (bäddsoffa i vardagsrummet).

Men nu sitter jag här och tänker typ, det är ju ändå fredag... Och att jag inte ska döma mig själv så hårt om jag misslyckas, det är ju mänskligt. Blir skitsur på mig själv när jag verkligen försöker hitta kryphål för att ta ett par glas om ett par timmar. Jag vill ju låta bli, det vet jag. Spännande med fredag utan alkohol, det har inte hänt på flera år.

Hej, vad bra att du börjat skriva här! Det blir lättare om du försöker göra lite andra saker nu under kvällen. Läsa och skriva här som sagt, ta en promenad, städa eller något annat. Och börja inte förhandla om du ska dricka eller inte. Tänk bara, Nej, jag SKA inte dricka.

Promenader var min räddning, oavsett väder. Tiden går och man får frisk luft.

Kram och lycka till! ?

Ja det är då lätt att av slentrian inte ”orka” göra något utan bara sjunka ner vid datorn och ta lite vin. Men idag blev det inget. Yogade och ska lyssna på min favorit pod. Länge sen. Undrar lite varför man väljer bort saker som man vet är bra plus att man tom gillar att göra dem. Som att det är sjukt jobbigt...
Läser en del inlägg här också och ensam är jag ju inte vilket känns bra om än sorgligt. Det är inte så rolig situation men tillsammans är vi starka.

Som jag tänker på alkohol... har inte riktigt tänkt på det tidigare. Nu när jag ska låta bli funderar jag hit och dit kring att kanske lite... men hittills stått emot både fredag och lördag.

Sen blir det så tydligt. Jag är ofta den som föreslår en lördagslunch på stan, och verkligen tänkt att det blir då mysigt. Det jag omedvetet mest sett fram emot är ett par glas vin. Samma när jag gir grejer t ex på semestern, ser fram emot ölen i solen. Väldigt många år har detta varit mitt tankesätt fast jag egentligen inte tänkt på det. Jag har alltid varit så nöjd över att jag inte dricker så mycket bara ett par - tre glas.... Fyra - fem dagar i veckan ja....

Men idag blir det 0, tredje dagen.

Men jag var på glöggen i söndags, men faktiskt "bara" två små muggar. Kändes fel från början men kunde ändå inte låta bli... SÅ fem dagar och 1 reggat glas... Men jag jobbar med acceptans också, att kunna acceptera att det sker, men med målet att jag inte ska dricka. Tanken har sedan slagit mig att jag undrar om det inte blir svårare att låta bli bara för att jag bestämt att jag inte ska. För att jag fokuserar så mycket på 0 glas. Men det kanske bara är ännu en av hjärnans sätt att få mig att tro att jag ska lätta lite på gardet :D

Jag vet att julen blir svår. Inga barn detta år, ingen i min familj bor i Sverige. Jag har min särbo och vi kommer ses men han och jag ses numer oftast över ett par glas. Det är nästa enda sättet för oss att tillsammans koppla av och kunna ha lite mer lättsam syn på livet. Allt är rätt tungt. Han har precis fått diagnosen Parkinson och vi pratar mycket sjukdom, åldrande och Corona. Inte helt optimistiskt och uppåt haha.

Så nu tre plus 1 dag då.

Det är inte mina ord utan Annie Graces ord. Hon menar att våra försök att sluta dricka gång på gång, och misslyckas gång på gång, sänker vår självkänsla och det gagnar inte nykterheten.

Kan tipsa om ”The alcohol experiment” med Annie Grace. Det är ett gratisprogram på 30 dagar där man varje dag får en ”lektion” på video. Man behöver inte ha slutat dricka för att delta, men man behöver ju inte börja dricka heller för att delta i programmet.

Det där med din och din särbos umgänge över alkohol är förstås ett bekymmer. Kan ni prata om det? Vad är hans inställning? Kan du föreslå att ni hittar på saker som inte inkluderar alkohol? Bilutflykter är kul! Eller utflykter utomhus med fika eller grillad korv, om vädret tillåter förstås.

Kram ?

Jag ska absolut kika på Annie Grace. Jag har sett en del tips i din tråd också så under helgerna ska jag ta mig lite tid att kika på en del. Stort tack för att du är så engagerad och hjälpsam, känner själv att jag inte tillför speciellt mycket i nuläget, men förhoppningsvis kan jag i min tur hjälpa någon längre fram.

Ska verkligen fundera på julfirandet med särbon, vi gillar naturen båda två och sant är ju att åker man en bit med bil så blir det ju naturligt alkoholfritt. Tack fina du <3

Inte blev julen helt vit och idag har jag träffat vänner som dricker en del. Utomhus med brasa, mysigt men jag valde glögg med alkohol.
Har under kvällen fått ett jobbigt besked då yngsta dottern berättat för äldsta om ett beteende som är klockrent anorexia. Jag har anat och sett men hon är svår att prata med. Detta är nog ett rop på hjälp då hon vet att storasyster alltid agerar. Men jag känner bara sådan ångest och kvällen slutar ensam hemma med vin och även gin tonic. Förbannar mig själv och tänker samtidigt att jag behöver detta. Blir så trött. Nu måste jag resa mig och stödja min dotter. Hon kommer hit från sin pappa imorgon. Hon vill inte prata mycket men jag ska känna lite och tassa fram, finnas där. Men hennes problem räcker. Hennes pappa har också högt intag av alkohol så här känner jag ett ansvar.

Förstår att du tror att alkoholen hjälper dig i svåra stunder. Du slipper känna en stund, lägger ett lock på alla känslor. Men faktum är att alla kriser är lättare att hantera som nykter. Önskar att jag fick dig att verkligen förstå det.

Men det är kanske något man måste uppleva själv för att verkligen förstå. Alkoholen är liksom nummer ett som painkiller, det sitter i ryggmärgen liksom.

Ibland är det svårt för föräldrar att nå fram till sina barn. Kan du på något sätt agera genom storasyster? Det är nog viktigt att lillasyster kommer till dig, och kanske kan storasyster övertala henne att göra det?

Kram ?

Jag har själv använt alkohol för att ta mig igenom saker. Men det tog mig ett tag att inse att alkoholen löser problemen nu på samma sätt som ett högräntelån löser pengaproblem. Det fungerar, men till slut måste man betala tillbaka med ränta. Risken är att man tar ut fler lån än man klarar av räntan för.

Andrahalvlek och TappadIgen❤️ Inte mycket till sömn efter tre. Tankarna mal. Men idag ska jag göra första dagen av ”The alcohol experiment”, tack för tips @andrahalvlek.
Dottern verkar införstådd i att jag vet enligt storasyster. Och hon har inte dragit sig undan henne trots att storasyster pratat med mig. Så långt så bra. Nu behöver jag vara den trygga och starka, kan inte själv vara ett vrak som tröstdricker i min ensamhet. Har varit motiga år både 2019 och 2020 på flera sätt. 2021 lutar åt nya utmaningar nu då och denna gång inser jag vikten av att leva som jag lär och också bygga något på min egen självkänsla. Destruktivt beteende är det minsta jag behöver nu.
Så ledsamt alltihop