av L8hof

L8hof
fre, 2020-12-25 - 18:46

Förstår nog inte riktigt hur der här fungerar. Blev bara en rubrik. Jaja, som rubriken löd - julen förstörd. Jag och min Alkoholist är särbos (olika städer) och vi har en son tillsammans. Det har varit mycket fram och tillbaka och jag vet inte hur många gånger jag har sagt "nu får det vara nog". Eftersom vi inte bor tillsammans så har sonen sluppit fyllan, men det han har lidigt av är att jag blir upprörd, besviken och ledsen när A inte klarar av att ta sig till oss pga av onykterhet. Jag har ställt krav att han bara får komma när han är nykter och det gör att det ibland kan ta honom flera dagar att ta sig hit. När han väl är här dricker han inte men kan vara bakis och allmänt tråkig någon dag. Jag kan aldrig planera in något för egen del eftersom jag inte kan lita på honom. Jag tar allt ansvar för sonen och har knappt något eget liv. Iaf, nu till jul så hade vi avtalat att han skulle komma den 21:a så vi skulle hinna få lite mysigt. Det funkade inte alls. Han valde att dricka istället. Dan före julafton bestämde vi att vi skulle åka och hämta honom (1 timme enkel resa). När vi kom fram fick jag ingen kontakt. Ringde och ringde. Så vi fick snällt åka hem igen. På julafton tyckte han att han kunde komma onykter. Jag pratade inte med honom och skrev åter igen att nu får det vara nog. Jag orkade hålla humöret uppe alla dagar före jul och på julafton (som jag och sonen firade helt ensamma pga corona). Idag är jag helt slut. Dåligt humör och kort stubin. Och dåligt samvete för att jag låtit sonen spela TV-spel hela dagen trots snöväder. Det är så himla frustrerande att någon annan har så mycket makt över hur man mår. Jag hatar alkohol och vad det gör med människor.

L8hof
lör, 2020-12-26 - 00:21

Tack! Jag känner att jag ändå har tur som inte bor ihop med alkoholisten. Det finns nog många här som har det värre. Men tänker att vi alla har mycket gemensamt. Den tärande oron i magen över hur det ska gå den här gången. Jag skrev att sonen slipper fyllan men så har det inte alltid varit och det kan fortfarande hända att han dyker upp onykter. Jag har genom åren, sakta men säkert, plockat bort tillfällen där jag vet att det kan skita sig. Tex semestrar tillsammans. Jag och sonen gör bara saker ensamma (tillsammans med andra familjer). Umgänge. Efter att alkoholisten smygdrack på ett ettårskalas hos vänner, erbjuder jag aldrig honom att följa med.

Om vi inte hade barn tillsammans så hade jag för länge sen sagt upp kontakten. Det finns inte mycket kärlek kvar. Men nu blir jag ju aldrig av med honom. Och jag kan inte för mitt liv se att han någonsin kommer att bli nykter. Han har haft kontakt med sjukvården i snart 2 år. Det händer ingenting. Han har även kontakt med socialen. Ingenting händer. Jag var i kontakt med hans handläggare och det framkom att han inte varit ärlig med hur stora problemen är.

Ursäkta om jag svamlar i väg. Det är första gången jag skriver och jag har så mycket inom mig att allt vill komma ut samtidigt..

Mattan
lör, 2020-12-26 - 00:24

Hoppas du och din son kan få en så bra fortsatt ledighet som det går. Var snäll mot dig och tv spel behöver väl inte vara så illa.? Bra att du skriver här tror du kommer få en hel del support.från andra som varit i din situation. Stå på dig och många kramar. Och du svamlar verkligen inte.Tydligt och bra beskrivning av en jobbig situation

Azalea
lör, 2020-12-26 - 09:58

Julen är en så tuff tid för många och det är förknippat med så mycket oro.
Skönt att ni inte lever tillsammans och att du är stark och noga med att sätta gränser.
Såklart kryper det in under skinnet ibland ändå trots att ni inte bor ihop men de är helt okej att ha en dålig dag som man får deppa ihop.
Dessa dippar kommer och det är bara att låta de göra det. De går över igen. Förlåt klyschan men det gör faktiskt det ( Har jag märkt för egen del)

Välkommen hit till forumet?
Det är ibland bara skönt att få skriva ur sig alla känslor man har och vi finns för varandra här.

Kram ?Azalea

L8hof
lör, 2020-12-26 - 21:21

Idag känner jag mig piggare. Det är verkligen nyttigt och skönt men samtidigt väldigt nedslående att kika runt här. Alla som kämpar och kämpar och stångar sig blodiga. Det enda som verkar hjälpa ens eget mående är att bryta upp helt. Det är det även jag måste göra. Min alkoholist ringer och skickar sms och jag bara svarar att jag inte har något att säga nu och att vi har pratat 1000 ggr men det har aldrig blivit någon ändring. Då är det jag som är taskig som "lägger beslag" på sonen. Jag är skurken. Suck.

Att helt avsluta relationen är egentligen inget stort steg för mig eftersom jag lever redan mer eller mindre som ensamstående mamma. Vi har helt separata ekonomier och jag har aldrig fått pengar för sonen. Det som oroar mig är hur det blir med hans umgänge med sonen. Jag gissar att han har rätt till det, men på alla år har han inte klarat av att hålla sig nykter när han har haft honom. Hur mycket han än har lovat innan. I augusti 2019 kom det en anonym orosanmälan när sonen var där. Sedan dess har han inte haft honom.

Det kanske är någon här som vet hur det brukar vara med rätten till umgänge? Kan jag bli tvingad att lämna bort sonen varannan helg?