av MyMysan

MyMysan
lör, 2020-12-26 - 16:49

Hej alla!

Jag är ny här inne på sidan och tekniskt som Agda 85 år så jag lyckades skapa en rubrik men ingen text ?

Jag lever med en man sedan 17 år tillbaka. Vi har två tonårsbarn ihop.
Han är en driftig egen företagare. Har troligen en lättare Aspergers. Han kan kommunicera i sin yrkesroll men usel på det privat. Han har nästan inget behov av vänner och socialt liv. Han går sin väg i det mesta och än idag har jag många gånger svårt att förstå honom. Han är mycket snäll, pedantisk och ”laglydig”. Han har ett arbete som kräver 100% nykterhet och han har aldrig riskerar detta. Jag har aldrig varit med om att han tagit en återställare eller ens druckit på en söndag.
Men just detta gör det så svårt för att han platsar inte riktigt in på en ”alkoholist” men.....
Jul, nyår, semestrar, midsommar eller vanliga helger... oj så många han har förstört. Oftast har han ”bara” hamnat ännu mer inne i sin bubbla. Okontaktbar, dimmig blick och gapande mun. Som ett pucko om jag får vara ärlig. Många gånger så har jag blivit så överrumplad över fyllan då han tagit den själv. Jag dricker i princip inget alls. Men de senare 7-8 åren har han blivit allt mer lynnig. Delvis även nykter men framförallt som full. Hans humör kan svänga snabbt, bli väldigt gränslöst och obehagligt och han ger sig inte. Går inte att tala han till rätta utan driver det vidare.
På senare tid har jag vågat mig på o frågat någon gång om han är onykter istället för att gå o undra om han bara är sådär ”autistiskt inkapslad” eller full. Några gånger har han erkänt att han varit påverkad och på nåt vis har det känts lite skönt för mig.
Så var det julafton 2020... han har inte druckit sprit på flera månader då han haft lite problem med rusningar av hjärtat/panikångest. Men nu var det ju jul som han sa.... han drack nubbe till maten och whiskey efteråt. Sen kom det där fågelholks utseendet. Han var inte i det rum vi andra var i.... jag frågade då lite försiktigt om det var whiskeyn som slagit till.
Han blev skitsur! Började gapa och blev sådär obehagligt lynnig. Påstod att jag a t t a c k e r a t honom.
Jag försökte backa bandet för barnens skull. Bad om ursäkt och ville släta över det. Men han gick på. Jag skulle svara på varför! Varför jag sa så. Jag försökte ta det lugnt o förklara men han nöjde sig inte. Sonen försökte försvara mig och då vände han sig mot honom och blev hånfull och elak. Då tappade jag det. Började gråta och blev så arg. Barnen gick upp ihop till deras rum. Sökte trygghet hos varandra. Medan jag gick ut med hunden och grät. Tänkte på alla gånger.... trodde dom åren var förbi men så kom det igen.när jag kom hem satt han upp i soffan o sov som en fullgubbe. Jag gick upp och pratade med barnen.
Vi hade en kväll i sonens lilla rum ihop. Jag försökte skapa en trygg och mysigt atmosfär trots det som hänt. Dagen efter fick jag ett sms med ordet förlåt. Inget samtal, inget alls har han kommenterat. Han bara låtsas att allt är som vanligt.
Lite extra trevlig. Jag gråter inombords...

Citadell
lör, 2020-12-26 - 22:03

MyMysan. Det låter alldeles förfärligt sorgligt det är du beskriver. Jag har egentligen inte så stor erfarenhet av alkohol men däremot av droger och tablettmissbruk samband med en tidigare partner. Vi är för övrigt inte tillsammans längre som sagt jag funderar väldigt mycket på det beteende din man har. Kan det vara annat en alkohol inblandat? Min tidigare partner hade nämligen ett blandmissbruk och han gick bakom min rygg i ett år innan jag förstod vad som hände. Alkohol var nog det han använde minst. Jag har som sagt ingen aning men vill ändå dela med mig av mina erfarenheter av ett blandmissbruk. Hans humörsvängningar var extrema och han kunde gå ifrån manisk till depressiv på 1 sekund. Vidare blev han alldeles tyst och kunde inte tala med mig om något utan ville bara försvinna ifrån allt och alla. Kanske någon annan här kan besvara dina frågor, det viktiga är att man försöker att fundera och inte godta det är man för ögonblicket vet eller ser. Jag önskar dig allt gott! Kram

EmmaLisa
lör, 2020-12-26 - 22:36

Jag är så ledsen att er jul blev så som den blev. Du har nog kommit helt rätt här till forumet där du kan skriva om din situation med andra som tyvärr känner igen sig. Att din man inte dricker mängder konstant betyder inte att alkoholen inte är ett problem för er. Det låter som att han förstört flera högtider för dig och barnen och beter sig oberäkneligt. Min sambo gjorde samma sak, och en läkare kanske inte hade tyckt att mängden var ett stort medicinskt problem. Men om det inte fungerar utan går ut över dig och familjen så är det det. Eftersom han inte är lätt att prata med så kanske ni skulle behöva professionellt stöd för det. Det kan vara ett första steg att se hur hans inställning är och om han har vilja att lösa era problem eller inte.
Lycka till och sätt dig och barnen främst!

gros19
sön, 2020-12-27 - 11:12

Håller med ovanstående, oavsett vad man kallar det så är alkoholen ett jättestort bekymmer. Kanske finns det mer som är problematiskt med tanke på att din man har en aspergerdiagnos om jag uppfattat det rätt. Ni behöver kanske båda professionell hjälp för stt hantera detta. Det finns dessutom föreningar för personer med denna problematik och även för anhöriga. Måste vara jättesvårt för dig att hantera situationen. ❤

Citadell
sön, 2020-12-27 - 11:27

gros19. Du är inne på ett mycket viktigt spår, samsjuklighet. En diagnos som vederbörande självmedicinerar. Med alkohol, droger, mediciner etc. Diagnosen existerar ju oavsett den är definierad eller inte. Håller helt med om att professionellt stöd kan hjälpa. En svår resa. Kanske. Vem sa att livet är enkelt förresten? Kram till alla som inte ger upp utan kämpar på ?

miss lyckad
sön, 2020-12-27 - 12:34

Som verkligen säger ifrån till din man när han beteer sig illa mot barnen..Det är jättebra, men jättesvårt..Just för att mannen inte är vid sina sinnens fulla bruk, och kanske heller inte vet vad han säger eller gör..Jag är själv alkoholberoende, men nykter sedan 5 år..Separerade från en a-beroende man/ pappa..Det är så jobbigt för barnen när vi som dricker inte är oss själva, och tom otrevliga och aggressiva. Det kan göra uppväxten otrygg och oförutsägbar..Våra barn har berättat mycket för mig om deras känslor och hur allt efter en natt med gräl, skulle vara bortsopat nästa dag..Tur att dina barn har en nykter och ansvarstagande mamma..Din mans beteende tyder på för mycket alkohol i hjärnan..Jag har sett anhöriga som fullständigt har blivit personlighetsförändrade när dom dricker..Förändringen kan komma blixtsnabbt..Tänk på dig och barnen..Du kan välja om du vill bo med din man trots hans fyllegrejor, barnen kan inte välja..Hos oss blev det att mina barn tyckte att jag skulle skilja mig. Tycker med facit i hand att jag skulle gjort det mycket tidigare..Kram..?✨

MyMysan
mån, 2020-12-28 - 01:54

Tack alla för era svar! Jag berättade för en av mina få nära vänner om situationen och han tyckte att jag ”brydde mig för mycket” som han sa. Han förstod inte att jag blev så påverkad av situationen....
Hans kommentarer blev i min medberoende-personlighet som vatten på min kvarn och känslan sa att det är mitt fel, jag som kläckte ur mig en onödig kommentar, jag som är sååå känslig osv.
Ja ni fattar... suck!
Har ibland önskat att han skulle vara en ”sån” som tog sig en återställare eller söp ner sig helt och deckade så han uppfyllde alla kriterier för alkoholist och inte bara höll sig i ”finrummet” om ni förstår hur jag menar....