Jag har så jävla svårt att låta bli alkoholen och framförallt ta steget att låta bli den när helgerna kommer. Det är som att min hjärna utkämpar ett krig mellan ja och nej. Jag kan bestämma mig för att inte gå till bolaget men så är det fredag och jag tänker att en öl kan väl inte skada, sagt och gjort så kommer man ut med en hel påse med öl och vin. Som att jag lagrar på mig för att något skulle hända, och som om inte det vore nog så har jag druckit upp det när det väl är söndag morgon. Någon mer som kämpar? Jag har varit utan alkohol nu i 2 dagar och har tänkt ge det ett riktigt försök den här gången.

MacGeek

Har exakt samma problem och kämpar rejält mot detta. Idag har jag tagit beslutet att sluta försöka och istället ta kampen för att bli HELT. Har haft tankar på att lära mig dricka i måttliga mängder men det går inte. Har jag hemma dricker jag, känner jag ett sug köper jag. NU får det vara nog. Skönt att känna att man inte är själv i kampen.

Kaffetanten88

Jag har haft det precis lika dant. Har laborerat med olika alkohol för att se om man kan dricka mer normalt osv. Men det är ju ruset jag vill åt och när jag väl druckit 2 glas så vill jag ha mer. Tillslut blir det minnesluckor och jag däckar i sängen. Så nu är det helt slut med alkohol. Aldrig mer. 10 dagar nykter idag.

Jag är så himla glad över att äntligen våga öppna mig kring mina problem och känna att det finns fler där ute som har exakt samma problem som en själv. Jag är en ganska sluten person kring mina känslor och har därför skaffat mig en barriär kring dem. utåt är jag en social glad och en ”jag lever livet” tjej men innerst inne är det ett krig kring oro och ångest.

Jag var ute och sprang för första gången på drygt 1 1/2 månad och med en viktuppgång på 10 kg så kan jag säga att mina lungor ville explodera. Bara en sån sak gör att jag som annars alltid varit i väldigt bra form tappar mig själv i mitt sätt att se mig själv. Men försöker tänka att det här var ett steg mot mitt mål och att jag ska jobba med det framöver.

Jag håller med dig, den där belöningen från ruset är svårt motstå. Det får en verkligen må bra för stunden men direkt det slutar mår man skit. Jag är otroligt glad och stolt över dina 10 dagar nykter! Längtar själv tills jag kommer dit. Är bara inne på min 3e dag med nyår framför mig men i rådande tider kan det kännas lite skönt att nyårsfester inte är en prioritet just nu så då blir det lite av automatiskt att man inte lägger så mycket krut i att skåla in nya året med massor av sprit.

Vilket fint namn, för tankar till härliga fjällvandringar❤️ Jag höll på som du i många långa år. Ett tips är att ta ett längre uppehåll men med fokus på en dag i taget. Så bra att du hittat hit. Läs i andra trådar och känn igen dig.
Samt få inspiration. Vi peppar och bär varandra här.
Gott nytt nyktert år kram

Kaffetanten88

Det är så bra att du är här och skriver. Jag är också väldigt sluten i hur jag mår. Har svårt att prata om det. Det jag märkt är att jag har lättare att skriva. Så här vågar jag skriva precis hur jag känner. Försöker öva på att säga mer när jag är på aa till exempel. Så skriv här så mycket du orkar och kan.

Känner verkligen igen det du skriver.
Jag har nu bestämt mig för att ta en dag i taget och har ingen alkohol hemma och har inte gått förbi något systembolag för att inte falla för den frestelsen.
Jag har även för första gången i mitt liv testat att vara med på AA möten, har gjort det via Zoom både igår och idag. Och det hjälper mig att höra hur andra gör och vilka problem dom har. Själv har jag bara suttit tyst och bara lyssnat. Vågar inte prata ännu. Men det hjälper mig bara att höra dom och få lite ny energi att fortsätta vara nykter.

Kaffetanten88

Aa tycker jag också är bra. Det har hjälpt mig mycket. Gått av och till i ett år. Efter ett möte mår jag ofta mycket bättre. Har även fått en bra vän där ifrån. Hon har verkligen ställt upp när jag behövt stöd.

Känns så skönt att vara här i den här gemenskapen. Jag läser och läser och känns verkligen som att man inte är ensam. Jag har ett mål att hålla mig ett helt år från alkohol men med små delmål på vägen, en dag i taget. :)

Jag har lite svårt för det där med vara i möte, jag liksom skäms över att visa mig i en skärm eller fysiskt. Har den där fasaden som säger åt mig att inte visa mig, att världen inte ska få se att det är just JAG som har problem även om det är flera andra i samma situation. Mitt huvud är inte redo för det steget ännu. Därför jag gillar skrivandet, och visa sina tankar i text istället.