Ja känner som du o precis som du skriver : De har inte förmågan att ge oss trygghet o kärlek. De är som barn själva o kan inte ge det till sig själva så hur kan det vara möjligt att kunna ge det till oss? Det är helt omöjligt .

Men ja vill ha trygghet ihop med min man. Och tillit. O så länge en man inte kan ge det till varken sig själv eller mig då är det inte lönt för mig att ha en relation. Kom tillbaks när du kommit nånstans med dig själv o ja kan få känna det ja behöver istället för oro o misär. O ja håller på att själv " nyktra till " från mina konstiga beteenden o börjar ta ansvar för mitt liv istället så blir allt som det ska vara. Mycket bättre o enklare allting ☺ O ja ger min fd chansen att ta ansvar o tillfriskna med. Men det valet är hans. Inte mitt.

Hur mår du nu? Hur länge kan du bo där du är nu ? Kram!

Vad roligt att höra från dig. Jag lämnade mitt skyddande boende. Jag sa precis till honom hur jag upplever honom i fyllan, vad har gjorte mot mig osv. Det är första gången han sitter ner och bara tyst lyssnat. Jag får tillbaka min lgh nästa vecka för att hyresgästen tyckte synd om mig och ville hjälpa. Jag är ledsen för allt just nu och känner mig avtrubbad. Jag vill ha en relation när jag känner mig trygg och det gör jag inte med honom. Jag längtar till jag får tillbaka min lgh.
Hur går det för dig kära forumsyster?
Kram ❤️

Men vad skönt för dig att hyresgästen kände så pass med empati för dig så du får bo där tidigare! Trygghet är A och O. Speciellt i en situation som denna.

Jo men det går rätt bra! Ja kämpar med o uppskatta mig själv o mitt liv. Att ja är tillräckligt bra o att livet är tillräckligt bra. "Allt är som det ska " Inte tänka " om" . Vi hade kunnat ha det så bra OM inte han var alkoholist. Men oavsett om han o ja träffats eller inte så hade han haft den här destruktiva sjukdomen oavsett. O ja inser vad ja själv har att kämpa med för o få de bitar på plats som jag behöver. Ja o A hade aldrig mötts om inte våra livsöden var som dom var. 100 på det. Därför tror ja nu att min högre makt försöker lära mig om mig själv. Ja är envis o kört bort från min egen väg för länge sen. Ja vill hitta till allt som är jag. Få ro i själen. Tar tid men tror det är värt det i slutändan. Hoppas livet vill det ska bli A o ja när vi båda kommit längre med oss själva. Ja lyssnar inåt nu oavsett. Om det också blir A o ja rår varken han eller ja över. Vi kan inte va ihop i en destruktiv relation så nu är det kört oavsett. Känns befriande att äntligen förstått detta. Känslor styr mig nåt oerhört. Ja dansat med så mkt o gråtit över att behöva lämna honom när ja älskar honom så mycket men känner nu att ja gjort helt rätt och det är en lugnande känsla att känna

Ja, jag känner som du. Det är dags att lämna allt.
Jag flyttade tillbaka till honom i väntan på att få tillbaka min lgh och känner att jag inte leva mitt liv med honom. Jag orkar inte längre mer. Så fort jag får lgh så drar jag under tiden så håller jag ngn gyllene medelväg för att hålla ut.
Det har varit så mkt prat om framtiden, gifta sig, flytta och att jag ska få halva hans förmögenhet men han klarar tidvis ens inte att motivera och kämpa vidare. Han dricker inte iaf. Som att vara med en psykisk sjuk människa som ändrar sig hela tiden. Pendlar upp och ner. Ping pomg match och jag pallsrar inte längre motivera månniska. Han får söka professionell hjälp, det är inte mitt problem längre. Jag längtar så att få komma hem till mig lgh.

Ja dom är ju psykiskt sjuka med eller utan alkohol. Tar man bort alkoholen så det är då alla riktiga problem o alla känslor kommer upp. Min A hörde av sig igår så ja idag.Ja har blockat honom men ser att han ringt o även skrivit på.mailen. Å va mycket känslor i gungning direkt! Han som.ett barn. Å ja är.så ego osv. Nej ! Ja skaffar nu Självkärlek till mig själv vilket ja måste för o komma framåt i mitt liv. Ja vill inte känna oro o brytas ner på minsta lilla vis!! Är det konstigt? Orimligt? Nej ja tycker inte det. Alls. Ja väljer att inte lida mer än ja behöver. Hans problem är hans o dom hade han låångt innan ja kom in i hans liv. För såna fruktansvärda sår sätter inte ja i hans känsloliv. Detta sitter djupt o fanns långt innan mig. Sen går det tydligen utmärkt att skylla på mig. Försök med det bara! Ja är smartare än så

Det går åt helvetet. Jag behövde visst bli grundlurad en gång till. Löften om att vara färdig med supandet. Skaffa hundvalp, vara redo för livet och bla bla bla så återupprepar sig historien.
Nu sitter han och super igen, jag är i min lgh nu med mina saker utspridda i bilen, i min lgh och hemma hos honom.
Jag är arg så arg att jag hade sönder mina ljusstakar i glas hemma hos honom. Han hade gömt alkoholen i ett skåp, packat mina saker vid dörren och ställt mina däck utanför dörren för hundraelfte gången. Jag gick in i hans lgh och avslöjade honom sen drog jag därifrån. Han har ingen skam i kroppen med att skylla allt på mig och jag kan säga att nu är jag trött på skiten.
Jag är färdig med honom och hans lögner och utnyttjande av mig.
Hur går det med dig?

Fy vad jobbigt !
Han är sjuk ??
Man behöver själv nå sin känslomässiga botten för o förstå att man är maktlös. Nu har du nog gjort det å det är steg 1 för att bli frisk från sitt medberoende.

Ja håller mig undan från honom. Han kan inte styra sin alkoholism. Vilket dom ju aldrig kan men menar att han inte kommit så långt än i sitt tillfrisknande och jag tar inga fler risker nu. Öppnade upp o svarade på ett mail men därefter började han med anklagelser. Nej Tack!! Det är färdiganklagat nu på mig. Ja tar inte skit nu. Hjälper inte mig o må bra på nåt vis. Bara hans ångest som ska välla ut. Nej tack!!! Ja fortsätter att stå upp för mig själv nu. Går på Alanon och gör allt för min egen hälsa ist nu. Inser att ja har ett värde ❤ Med eller utan en man. Kram

Hej igen morgonsol.
Vad glad jag blir att höra från dig. Du tar hand om dig själv nu och det är så starkt av dig.
Du har rätt i att nå min botten, det är förhoppningsvis dit jag kommit nu.
Precis som du skriver så är det inte riktigt kärlek det handlar om när man får vara en känslomässig papperskorg (ångest) i en relation. Jag förvånas över hur lättlurad jag varit när det gäller honom, har så svårt att släppa in människor annars. Jag behöver nog terapi...
Självklart har du ett värde. Tack för att du lyser upp som en morgonsol varje gång du tittar in.
kram <3

Ja hejar på dig ! Bolla med en terapeut är ett bra sätt att få syn på sina känslor o tankar. Svårt när man har allt i sitt eget huvud endast. Våran relation handlade mest om sjukdomen o den låg som en skugga över hela vår relation. Vill dom inte göra allt då är det inte mycket att hurra för. Ja kan inte leva i en relation där ja måste va på min vakt. Beredd att gå i försvar. Hålla på o analysera mig om ja varit dum mot honom som han tycker, vara otrygg. Inte ha ork att leva ! Att bara ta sig igenom dan i princip men inte vara " där" . Hur kul är det ? Kram . Ja hejar på dig

Ja tänkte på honom 80-90 % av min vakna tid. Då.inser man att ja kan knappast vara närvarande i nuet, i mina egna känslor. Njuta . Leka med dottern, finnas för andra människor, etc. Det är så svårt detta med medberoende. Har man som ja aldrig känt mina gränser så blir det väldigt farligt för mig ihop med en alkis. Det går att manövrera mig o köra över mig eftersom ja själv inte vet var mina gränser går. En alkoholist behöver tydliga gränser. Knappast det ja är bra på ☺ Kram

Ja, så sant det du skriver om hur man matchats ihop med mig som inte lärt mig att sätta tydliga gränser tillsammans med en alkoholist som behöver tydlig gränsdragning. Hans förnekelse kostar mig och mitt liv.
Oavsett så vill jag aldrig mer leva i lögn längre, jag har alltid stått upp för det jag tror på och kontakt med honom innebär att ljuga för mig själv, det är inte jag. Jag vill leva rent, ärligt och i balans för att jag tycker att jag förtjänar ett gott liv. Är så trött på att tillåta andra människor kladda sina problem på mig för att de själva inte orkar ta ansvar. Mitt problem och ansvar är att aldrig mer tillåta det. Träna på att sätta sunda gränser för vad som är ok för mig och inte.
Sanningen är ju samtidigt att även om alkoholism är en sjukdom som är det inte ok att behandla en annan människa illa och gör man det så får man reaktioner tillbaka, det är människor som inte vill ta ansvar själva som tycker att alla är dumma mot en. Jag får inte fastna i hans sjuka beteende utan jag får ta ansvar här och göra klart att det här är inte ok för mig och du är inte välkommen i mitt liv mer. Han har liksom nästlat sig in i mitt liv trots att jag satt gränser så har han försökt att hitta vägar tillbaka utan att göra det jobbet han behöver göra med sig själv.
Jag bara skriver, rörigt, ofiltrerat men jag behöver få ur mig det. Har överanpassat mig en sjuk människa alltför länge inser jag. Urs, man får en chock för varje fylleperiod för det är så oerhört galet.
Du är klok morgonsol och när jag läser dina inlägg så är det som en kompass när jag förlorar min egna kompass.
ta hand om dig. kram <3

Hej Morgonsol.
Känner så mycket igen mig i det du berättar ?. Tänker ofta mycket på min pojkvän.

Någon gång har han planerat vår framtid, men dit har JAG ju inte kommit, för jag fokuserar och har fokuserat på honom - hur han mår. Men kanske det inte blir någon framtid alls för han har "gått upp i rök". Han svarar inte på telsamtal eller meddelande. De senaste två gångerna han ringt var han onykter, ena gången en vardag mitt på dagen. Och nu är jag orolig för vad han gör. ?
Han ser säkert att jag ringt och messat. Jag tänker att bollen ligger hos honom att kontakta mig. Men denna oro ... ?

Jag, liksom du har också haft svårt sätta gränser ... Ångrar mig nu att jag inte gjorde det för hans och egen del för nu är jag trött, avtrubbad och har till och med gått ner i vikt. Men, då man är inne i något är det ju en annan sak. Med facit i hand är det ju lättare att se vad man kanske borde ha gjort i vissa situationer tänker jag.

Kom dock fram till att ringer han mig och är onykter, så lägger jag på! Vill inte ha mera fyllesamtal. Det räcker nu.

Ringer han inte och "låter det rinna ut i sanden" så kanske han gör mig en tjänst, en tanke som faktiskt slog mig idag! För jag har någon gång funderat på att släppa taget om honom för att inte själv gå under. Och han vet om min oro.
Förra helgen tänkte jag några sekunder på om jag skulle dricka en mängd öl för att han inte skulle dricka så mycket. Han kan få i sig ett flak öl under en dag ...
Jag gjorde inte det, men detta visar ju på att man som anhörig är väldigt desperat fastän man inte gör allvar av vissa tankar.

Allt gott och styrka till dig.
?

Du skriver klokt och känslan av att nu får det vara nog är skön, ger 2 steg framåt. Jag tänker som du, men dom är specialister att nästla sig in och då är då iaf jag chanslös, tills jag vaknar upp igen. Det är ju det som är djävulsdansen. Sinnesfriden och återhämtning kommer i eget boende för mitt uppe med ungar, middag och högtider är det en tufft match att leva med psykisk misshandel, för gemensamt för nästan alla oss här så viker vi sällan ner oss i första taget fast vi skulle egentligen göra det på en gång, säga tack men nej tack och gå ❤

Tröttiz

Ja denna oro.. Därför är det skönt att inte ha kontakt alls. Oavsett vad han gör nu så har det inte med mig att göra. Skulle han duka under- klart jag tänker det värsta. Då kan han inte lägga skuld på mig åtminstone . Eftersom vi har inte ens kontakt. Som medberoende har ja lätt att känna både skuld o skam.. Gynnar inte mig precis.

Det tar lång tid att tillfriskna. Ja håller på att tillfriskna ur mitt medberoende. Det tar TID . O Det är ingen quick fix att bli frisk från alkoholism. De behöver göra allt. För det är svårt o väldigt tufft att möta sig o bli fri . Mycket terapi o AA behövs för dom flesta o hela livet. OM o NÄR min alkoholist blir fri o kan hantera sitt liv. Och när ja är fri i mig själv och hanterar mina gränser o mitt liv -DÅ får vi se om vi har nåt att bygga på. Om känslorna finns kvar o vi kan bygga ihop. Kram

Ja vet inte om ni sett medberoendets olika steg från sjuk till frisk ? Ja skriver ner den här. Tycker den är bra . Om ni tänker er ett U. En kurva som går neråt. Det börjar med förnekelse högst upp och går ner till utbrändhet. Sedan går vägen upp ❤

Vägen ner :
Förnekandet >skam och skuldkänslor> Skyddar > Kontrollbehov >För mycket ansvar > Isolerar sig >vrede, förbittring > Fysiska symtom> Handlings förlamning > Depression / utbrändhet

Vägen upp :
Önskan om hjälp > medvetenhet >ser sin roll > Delar med sig >slappnar av> rädsla och oro försvinner >skuldkänslor försvinner>ökad självkänsla>Respekt, ökad livskvalitet

Har fotat och lagt in det på min mobiltlf. Känns som en bra karta för att se sig själv utifrån och påminna sig själv vart man är på väg och vill vara på väg <3