av Hitofude

Hitofude
ons, 2021-01-06 - 16:26

Var här för ett år sen, känns som igår och samtidigt som en evighet sen.
Massor har hänt - samtidigt som allt är som förr.
Sjukskriven sen tre månader tillbaka, depression. Medicin, men också terapi. Försöker försiktigt undersöka vem jag egentligen är, utan att lägga på filtret vem-jag-vill-vara eller filtret prestera-för-att-få-bekräftelse.
Terapeuten menar att vinet på kort sikt lindrar depressionen, men på lång sikt ger den bränsle. Hen varken dömer eller ger råd, bara ger mig fakta.
Får se var jag landar, det jag vet är att just här där jag är idag vill jag inte vara kvar.

Anonym26613
ons, 2021-01-06 - 16:48

Det är första steget att klara av. Innan man ens bestämt vart man ska. Man behöver lista ut att man vill ha en förändring. Eller..?

För mig ger A depressiva symtom och ångest. Så terapeuten har nog rätt. Brukar må betydligt bättre redan efter par veckor. Men så är det inte för alla. Men fantastiskt att du har börjat skriva! Bra start ???

Hitofude
ons, 2021-01-06 - 17:05

Tack för din kommentar, Miss Mary Poppins.
Nu, när jag fått diagnosen depression, inser jag att jag varit här, i depressionen, förr. Kanske t.o.m. ganska ofta.
Förra gången jag försökte bli vinfri, gjorde jag det för att jag kände att vinet gjorde mig låg. Den här gången tänker jag att jag är låg för att jag är deprimerad. För att bli frisk från min depression behöver jag ändra beteende ur många perspektiv. Förändring är målet idag, att bli vinfri är bara en liten del i förändringen. Men en viktig liten del.

Anonym26613
ons, 2021-01-06 - 17:13

Låter som en utmaning. För mig har det varit bäst att bara sluta med A. Den tar all min energi. Men livet har en förmåga att kasta på mig lite ett och annat så är inte helt ovan att hantera flera förändringar åt gången.

Beklagar depressionen ❤ jätte trist

Ta det lungt, var snäll och förlåtande mot dig. En dag åt gången ? / Mary

Hitofude
tors, 2021-01-07 - 11:52

Min integritet är stor, den har varit min styrka såväl privat som i arbetet.
Men just nu vet jag inte... min integritet leder till att jag inte har förmågan att släppa in nån annan människa. Och att jag saknar förmågan att visa mig som jag är. Jag har aldrig övat på det. Så jag har aldrig riktigt ens själv undersökt vem jag egentligen är. Vet bara vem jag utger mig för att vara, vem jag tror att andra tycker att jag borde vara.
Har aldrig visat min sårbarhet, ens för gubben min, som jag levt med i flera decennier.
Terapeuten har bett mig reflektera över mina önskningar, mina drivkrafter. Men min hjärna är stängd. Bara efter några glas vin kan jag drömma, längta, känna lust. Som vinfri lyckas jag bara slå på mig själv, hitta fel, ge min bestraffningar. Hittar inget hos mig själv värt att belöna, förstärka, utveckla.
Jag kan inte vara snäll mot mig själv, jag vågar inte låta nån annan vara snäll mot mig. Jag behöver lite snällhet, men den står inte att finna.

Anonym26613
tors, 2021-01-07 - 15:22

Tips som hjälpte mig:

Testa att skriva ett brev till dig själv. Skriv det som om du var din storasyster. Vad skulle du säga till dig själv. Du känner dig själv, men ställ dig en stund utanför och se dig med kärleksfulla ögon.

Genom att själv träna på snällhet, blir det lättare att låta andra vara det också. Lycka till ?❤?

Hitofude
fre, 2021-01-08 - 18:05

- första fredagen detta år - nej, inte riktigt sant, men den första var nyårsdagen med allt vad det innebär
- sista vardagen jag är vardagsledig - dvs heltidssjukskriven
- den enda gången jag varit ute och fått lite dagsljus den här veckan - ingen sol dock, allt är gråttgråttgrått

Så - på måndag ska jag börja jobba 25%, just nu känns det omöjligt. Jobba hemifrån är det som gäller, hemmajobb var det som tippade mig över kanten och in i depressionen. Kanske är jag starkare idag? Kanske har vilan dessa månader av sjukskrivning gjort mig gott? De små vita pillren kanske har ändrat kemin i min hjärna? Att vara vinfri kanske gör mig mindre låg och trött?
Jag har låtit dagarna bara gå, passera. Jag ska göra ett försök att fylla helgen med nåt vettigt, önskar att jag hade något som gör mig glad, något att längta till. Men depressionen och vinet har lagt ett tungt cementlock över mina känslor. Det sägs att det går att lura hjärnan och kroppen att vara glad genom att skratta, ska hitta nåt att skratta åt, hela internet är väl fullt av sånt?!

Hitofude
lör, 2021-01-09 - 17:25

Nu för tiden är jag oengagerad och ointresserad av det mesta. Jag har alltid varit "på eller av", sällan lagom eller mittemellan.
I brist på engagemang och initiativ blir jag sittande och gör ingenting, men detta ger ingen vila. Jag behöver lära mig avslappning, lära mig andas. Det enda sättet jag vet för att slappna av är att dricka mitt vin. Det gör mig ledsen på riktigt.
Finns det någon chans att hitta nya intressen som 50+?

Kennie
lör, 2021-01-09 - 19:30

Jag tror absolut att det går att hitta nya intressen. Jag tror det är bra att hitta på vad som helst för att komma igång. Gå till biblioteket och be dem rekommendera en bok, läs den oavsett vad du tycker om den. Se en dokumentär på SVT. Play, välj något du normalt inte skulle välja. Gå promenader i naturen fast du inte vill, till slut börjar du längta efter den friska luften och fågelsången. Alltså, exponera dig för nya ytor så tror jag att du kommer få inspiration till nya intressen. Och när covid äntligen är över så kan man ju också gå kurser, lära nytt och träffa nya människor. För min del funkar det så att om jag tvingar mig iväg och gör något när jag mår dåligt så får jag först skärpa mig och hålla masken, men sen går ytan in på djupet och jag blir på riktigt gladare. En grej bara, om du för tillfället lider av en depression kan du behöva proffshjälp att komma ur den. Mina tips är mot vanlig håglöshet.styrka och hopp till dig!

P. S, kom att tänka på Malvina Reynolds som i 50-årsåldern sadlade om och blev låtskrivare... Vem vet vad du kommer hitta på..

Hitofude
sön, 2021-01-10 - 19:06

Tror tamigtusan att jag kan säga att jag har druckit "normalt" med vin denna vecka.
Från (minst) 2 flaskor vin till 2 GLAS. Klappar mig själv på axeln, även om veckan inte blev helt vit.

Hitofude
sön, 2021-01-10 - 21:07

Nja, rent kroppsligt är det ingen skillnad.
MEN - för en gångs skull känner jag en känsla, nöjdhet. Oftast är jag känslolös, allt är gråttgråttgrått, inget berör mig. (Utom med vin i kroppen då, då kan jag vara både glad och livlig, men det är bara på låtsas, kemiska känslor.)
Ja, nöjdhet, den känslan har infunnit sig, jag tolkar det som bra, en framgång.

Anonym26613
sön, 2021-01-10 - 21:18

Tack för titten hos mig ???

Hur tänker du att göra nu då? Testa nykterhet eller dricka? Jag hittade lugnet idag (10 dagar vitt) och känner mig förväntansfull inför jobbet imorgon. Jag är så nöjd jag kom hit i år. Vilket gäng!! ????

Hitofude
mån, 2021-01-11 - 16:40

Min heltidssjukskrivning är avslutad, från idag jobbar jag 2 tim/dag. Konstigt att vara tillbaka på jobbet utan att lämna hemmet (hemmajobb pga Corona).
Rensat inboxen. Trots att jag gjort det regelbundet under sjukskrivningen fanns över 100 meddelanden som bara kunde slängas utan åtgärd.
Men de andra (nära 100).... som behöver tas om hand... ångesten slog till med full kraft, hur ska jag klara detta??? Klarar inte att jobba inser jag, men vill inte misslyckas heller. Ni vet och jag vet vad det kommer att få för konsekvens...
Har sovit hela dagen efter mina två jobbtimmar på förmiddagen. Mitt sätt att fly, att sova, att låta timmarna gå.

Anonym26613
mån, 2021-01-11 - 17:26

Ush vad jobbigt. Hoppas att du snart vänjer dig till dina 2 timmar jobb. Trivs du med ditt arbete?

Svarade om Annie Grace på min tråd ??

Kennie
mån, 2021-01-11 - 18:10

Hen måste se till att du har en rimlig arbetsbelastning. Inte värt att allt ska brista för jobbets skull, tycker jag i alla fall... Ta han om dig!

Hitofude
mån, 2021-01-11 - 18:33

...ett möte med chefen inplanerat imorgon. Hen vill mig väl, så jag tror mötet (video) kommer att gå bra.
Men chefen kan inget göra för mig, om jag inte är redo för jobb. En gång i tiden (före Corona) var det här jobbet toppen. Men iom hemmaarbete har jag fallit långt ner i depression och mår pyton av jobbet. Tiden innan sjukskrivningen i oktober kände jag mig pressad, ifrågasatt och utsatt (vet inte om det var så, men känslan var det). Jag litade inte på någon i min närmaste arbetsgrupp, den som ska vara min trygghet. Alla känslor kom tillbaka idag, jag trodde jag var beredd på det, men det var jag inte. Nu vet jag varken ut eller in...

Hitofude
tis, 2021-01-12 - 20:50

Jag har börjat skriva ner olika saker om min situation, olika puzzelbitar som behöver falla på plats och passa ihop, bilden av mig själv. Igår var min puzzelbit "varför kan jag inte hantera kritik". Jag vet inte var den ska sitta ännu, men jag har vänt den med rätt sida upp. Så nu går den att betrakta, analysera.
Hur många bitar består en människa av? Hittills har jag vänt på två, finns säkert 100 kvar...