av MalmMia

Skrållan
lör, 2021-01-23 - 10:02

Känner med dig. Jag har ju varit där. Ångesten lämna eller stanna? Jag lämnade till slut. Var tvungen, för att inte själv gå under. Trodde aldrig jag skulle göra det.
Vet också att jag tänkte det sista, jag vill inte att han försöker bli nykter nu. Jag hade nått min botten i medberoendet, och orkade inte mer. Man tänker, bara han blir nykter. Men det är ju så mycket mer. Så mycket som hänt som sårat.
En styrkekram till dig i dag?

Backen123
sön, 2021-01-24 - 09:40

Hur gick helgen? Hur känns det idag? Som skrållan skrev så har jag också personligen svårt med allt som sårat och du skriver har han alltid varit elak. Usch vilka svåra frågor vi anhöriga måste tackla, hela tiden.
Jag funderar kraftigt på anhörigvecka, reda ut mitt inre och förhoppningsvis göra bokslut
En dag i taget ❤

Azalea
sön, 2021-01-24 - 20:45

Det är nog bland det bästa jag har gjort under min resa.
Det gav mig många förklaringar, förståelse och jag lärde mig så mycket om mig själv.
Jag tror att det var där jag fick min vändpunkt och började lägga kraften på mig själv och hur jag mådde samt att sätta gränser runt mig.
Kan ni göra veckan så är det en riktigt bra investering.

Kram från Azalea ?

Skrållan
sön, 2021-01-24 - 22:39

Fast jag lämnat och det gått en tid så funderar jag också på om jag skulle behöva gå någon kurs eller så för mitt medberoende. Ett avslut. Något för min egen del. Så jag inte faller tillbaka i ett sådant här förhållande igen.
Någon som vet vad som finns och som är bra?

Backen123
sön, 2021-01-24 - 23:08

Morgonsol ; Jag fick tipset Korpberget, det ligger ca15 mil ifrån mig. 6000:-, helpension. Men när jag kollade upp fanns inga veckor inplanerade i vår. ? Sthlm och neröver landet är för långt bort för mig, och det är väl mest nämndemansgården som det skrivs mest om, el dyker upp först om man googlar. Azalea vart gick du? Tänk vad häftigt om några av oss kunde sammanstråla? ?❤

MalmMia
mån, 2021-01-25 - 10:19

Ja, det är absolut något som jag funderar på just nu. När detta är slut så tänker jag att ordna en vecka eller helg för mig och dottern. Det tror jag vi behöver och för min del också för att lära känna mig själv mer och för dottern så hon förstår att det ligger utanför hennes makt och att pappa är sjuk.

Azalea
tors, 2021-02-04 - 21:42

Jag bodde 1 vecka på Rönnehoms slott under min anhörigvecka.
Det var en rogivande miljö och gav så himla mycket.
Känner bara att man borde gjort Det fler gånger för att få påminnelse.
Ja, tänk så härligt om vi kunnat ses en vacker dag?Det hade varit härligt.

Bamsekram från mig till er?Azalea

Backen123
tors, 2021-02-04 - 23:22

Jag hade hoppats på anhörigvecka som en del i behandlingen med mitt ex, men det kommer inte bli så. Och det är helt ok ? ja tänk vad kul att träffas, vi som är systrar i detta. Äta och dricka gott utan oro och stress, få ansikten på varann. Den här helgen blir det Uppsala och retreat för mig, meditation, yoga och stresshantering ? fortsätter att göra bra saker för mig själv.
Det svåraste för mig är att lära mig sätta gränser, undra om det är så för er med. Jag uppfattas nog som rött bestämd och övertydlig, likväl så står jag där och känner mig osäker efteråt

Azalea
lör, 2021-02-06 - 22:05

Helt hopplös när det gäller gränser och att stå upp för mig själv när jag är öga mot öga.
Bäst för mig är när jag har avstånd för jag är alldeles för mesig och räddhare när det gäller. Har så svårt ibland för att utrycka vad jag vill och när bra av. Får All tid dåligt samvete av att inte hjälpa eller ställa upp och höra dom han vill eller säger.
Önskar jag hade öite av din bestämdhet?
Azalea?

Skrållan
lör, 2021-02-06 - 22:30

Vi som är medberoende, kanske det oftast är så att vi har svårt att säga ifrån, att vara bestämd. Bara en tanke.
Hade kontakt med någon i dag, en vän. Hade svårt att säga ifrån. Att vi bara är vänner. Bollade med dottern om detta.
Och då stod allt klart. Mycket ärligare både mot mig och han som är en vän, att säga ärligt vad man känner. Att vi bara var vänner. Så han inte trodde något annat.
Ja man lär sig varje dag i sitt nya liv. Att stå upp för sig själv.

MalmMia
mån, 2021-02-08 - 11:05

Ja, det kan jag verkligen skriva under på. Men i helgen gjorde jag min läxa och det var nyttigt och lärorikt.

Maken drack på fredag och blev som vanligt lättkränkt och småvresig. Jag höll mig lugn och högg inte tillbaka. Jag var lugn och fokuserade på mig själv, vilken härlig känsla. Vad vill jag, vem är jag, vad tycker jag är kul. Alla de frågorna ställde jag till mig själv och tvingade mig att inte gå in och börja leda honom. Jag kan bara leda mig själv, allt annat har bara lett till elände. Jag kan inte bestämma över honom, han göra sina egna val - vad vill jag, tycker jag att detta är ok? På något sätt upplevde jag en frihetskänsla som jag inte känt tidigare, mer terapi för mig får det bli. Lördagen fortsatte med drickande för honom och restaurangbesök på kvällen. Han blev packad, men jag mantrade på, jag kan inte styra honom, jag kan bara styra mina val. Totalt sett en trevlig kväll som avslutades med en gubbe som raglade i säng, men inte otrevlig! Hela söndagen ligger han i som i koma, det visar sig att han har halsfluss - så då kan han ju skylla på det, han hade feber och därför var däckad. Jag frågade idag om en kommentar från honom angående lördag, men han har inget att säga!

Så trött på allt men tar med mig Backen123:s ord "Be och släpp taget. Försök inte, manipulera inte och tvinga inte fram någonting. Försök bara. Gud öppnar de rätta dörrarna i sinom tid" Så träffande och så välbehövligt - TACK Backen. Jag vilar i detta och kommer att vara redo när dörrarna öppnar sig. Och tills dess ska jag fokusera på mig själv, jag kan inte styra, bestämma och inte heller tjata på någon som inte vill eller tar eget ansvar. Hur mycket jag än älskar den nyktra personen så är det fortfarande samma person som öser elakheter åt mig när han är full eller som ligger i koma en hel helg. Jag vill göra saker på helgen, fixa hemma, promenera, skogsutflykter, fika, laga mat inte bara sitta i soffan och titta på tv.

Men också en del av min fokus i helgen, jag gjorde annat än bara titta på tv. På lördag bestämde jag mig för att jag vill fika i solen och sa det till maken, han ville följa med, det blev en trevlig stund. På söndag var jag ut på promenad i solen och lagade sen god mat till mig och dottern. Så fokus på mig och bygga upp mig, både på utsidan (kondis) och insidan (starkare fokus på mig).

En sak som gjorde mig oändligt sorgsen var makens kärlek på fyllan. Han var verkligen full av kärlek (ja, av alkohol också) han sa att han älskade mig och att jag var hans liv, utan mig var han ingenting. Han tittade på mig med kärlek och smekte mig på kinden. Varför händer aldrig detta när han är nykter? Nykter så är han bara en sur och bitter gubbe som klagar, måste finnas mycket ångest i honom.

Backen123
mån, 2021-02-08 - 19:10

Ja texten är verkligen fin, talar så direkt ? lärde mig samma i helgen, att om framtiden vet vi inget, så lev här.
Skönt MalmMia, skönt med lite kärlek också för även om din man är full så är ju dom känslorna sanna, men skuld, skam, suget eller att vara bakis ställer väl till det i nyktert tillstånd.
Låter som en bra plan du har, man kommer till en punkt, nytt bokslut när tiden är inne, oavsett om det gäller ens egen hälsa, att börja träna eller bryta upp ❤

MalmMia
ons, 2021-03-10 - 14:05

Nu var det dags. Idag sa jag till honom att han får välja familjen och alkoholen - lätt sa han, jag väljer inte bort alkoholen! Jaha, så nu tar vi det därifrån. Det värsta är alla hans hårda och elaka ord, men jag stärker mig och försöker bortse från det. Så nu blir det praktiska saker, försäljning och köp av bostad, sälja husbil, skilsmässopapper, dela upp saker (igen). Har redan bokat tid med beroendeterapeut och kurator.

Vin Santo
ons, 2021-03-10 - 14:49

Har läst din tråd och ifrån ett opartiskt utanför-perspektiv är det väldigt svårt att förstå varför du inte redan gått vidare med skilsmässa. Om inte för din egen del så för er dotters.
Om/när du blir osäker: Läs hela din tråd igen ifrån början!
Lycka till!

MalmMia
ons, 2021-03-10 - 15:43

Jag vet, jag har läst och begrundat och funderat på varför jag stannar. Har kommit fram till att jag inte var redo på grund av rädsla, hopp, "vill bara göra detta klart", "vill bara vänta på drömboendet" - ja som du ser bara en massa ursäkter, men idag var måttet rågat. Då har det att göra med hans beteende mot dottern som jag inte står ut med. Så egentligen inte på grund av mig... Men har nu begärt stöttning i denna svåra tid.

Det svåraste är alla elaka ord och kränkningar han utsätter mig för. Han vill verkligen tillintetgöra mig, han ser inte sin del i det hela utan skyller allt på mig. Jag vet ju detta efter att ha läst härinne men det gör ändå lika ont! Då känns det skönt att ha styrkan i att ha läst Djävulsdansen, lyssnat på Carina Bångs ord och ha ett år med en anhöriggrupp. Jag vet att hans fina ord om omstart bara är en shimär för att jag ska stanna. Han vill fortsätta dricka och ha familjen kvar, men det vill inte jag. Och denna gång kommer jag att stå på mig, hela dagen har gått åt till övertalningsförsök och fina ord. När det inte når fram kommer hånfullheten och skylla på mig och idiotförklara mig, som inte kan ge honom tre månader till. Så jag ska klara detta och stålsätta mig genom processen.

Azalea
ons, 2021-03-10 - 22:08

Ditt steg är taget och det är upp till honom att ta sIna steg om han vill göra något åt sin situation.
Jag var precis likadan och hade tusen ursäkter och väntade hela tiden på att det skulle bli bättre.
Att jag skulle kunna hjälpa honom!!
Tills en dag då en vän som är före detta beroende så till mig:
Så länge han har en som försörjer och servicepersonalen kvar kommer ingen ändring göras.
Då förstod jag att det var det enda jag var. En möjliggörare.

Efter det började jag ta beslut och visst var de inte populära och jag har fått mycket dösnack kastat på mig men har ändå lyckats hålla mig vid mina beslut.

Du kan🧡🧡🧡🧡Azalea

Backen123
ons, 2021-03-10 - 22:17

Åh jag tänker på dig, du vet vad du har att vänta, du har gjort det förr. Det är ingen dans på rosor att gå, jag har nu accepterat mot 1år innan jag är där jag kan vara, sig lik som innan blir nog inte jag iaf. Hoppas din dotter är med på banan, att ni kan vara ett stöd för varann och känna ni har gjort allt ❤ Men målet för mig var ingen oro, inget vansinne, umgås med andra, ta nåt glas vin och vara avslappnad med sina barn, där är jag nu. Så härifrån och framåt nu malmmia 🌷

MalmMia
fre, 2021-03-12 - 10:27

Tack Azalea och Backen123🤍 Så skönt att ha med sig några på resan 🤍 Förra gången flydde jag och han höll på att bli nykter och var avtrubbad och elak däremellan. Då visste jag mitt mål och kunde jobba för det.

Nu har jag en man som dricker två gånger i veckan, "som alla andra". Så nu pågår försök övertalning. Åh, det är så svårt, jag har sån ångest. Jag vet att jag gör rätt men det betyder inte att det blir lättare! Jag är så glad att jag då har denna dagbok att gå tillbaka till. Jag vet att för ett år sedan såg det likadant ut. Men han säger att han har vaknat upp och vill att jag ska ge det 3 månader när han börjar behandling och kurator och antabus eller vad som helst. Men för att det ska fungera så måste han bli nykter för sin egen skull, det funkar inte att bli nykter för min skull, när han dessutom inte vill. Han ser det inte så men jag står stenhårt fast och det gör så jävla ont. Att gå när hjärtat brister... Då är det tur att jag har denna utloppskanal, bokat tid nästa vecka med kurator och beroendeterapeut.

Skrållan
fre, 2021-03-12 - 12:53

Vilka jobbiga val vi får göra MalmMia.
När jag ställde ultimatum så valde ju mannan att fortsätta dricka.
Jag var så ledsen, trodde aldrig jag skulle klara att gå. Men jag gjorde det.
Det är svårt att ta beslutet, men man vet bara själv när det är nog.
Som alkoholisten så kommer vi till ett vägskäl. När det blir, känner vi bara själva.
Och som du säger måste alkoholisten själv vilja bli frisk. Ingen kan bestämma åt någon annan. Så svårt det där.
Hoppas du får en fin helg ändå.